Det första citat jag gjorde av ditt inlägg var ett uttalande från mäklaren själv, en av parterna i målet, och det han säger står enligt min mening i direkt strid med lagen. Det andra citatet jag gjorde av ditt inlägg var dina egna ord med samma andemening. Så min fråga kvarstår.-MH- skrev:
Hur kan du påstå det? Hur gjorde mäklaren det, vem ägde fastigheten och vad informerade mäklaren köparen om? Se lagen jag har citerat.-MH- skrev:
Mäklaren hävdar detta ja, enligt artikeln. Och av allt att döma hävdar du också detta. Jag undrar fortfarande hur du får ihop det med nu även i tråden angivna lagparagrafer?-MH- skrev:
Redigerat:
Men för sjuttioelfte gången, se 17§!-MH- skrev:
Lagen säger-MH- skrev:
"Fastighetsmäklaren ska kontrollera vem som har rätt att förfoga över fastigheten"
Av allt att döma är det så i detta fallet att Dödsboet hade rätt att förfoga över fastigheten. Varken 57-åringen eller dennes ombud hade rätt att förfoga över/företräda vare sig fastigheten eller dödsboet. Ändå sålde mäklaren fastigheten på uppdrag av 57-åringens ombud. Tycker du inte att en mäklare ska kolla upp att den som utger sig för att företräda en juridisk person faktiskt också gör det? Det är som om banken skulle strunta i att kolla leg och matcha mot förfoganderätten vid ett kontantuttag över disk för en juridisk person.
Ja, det är alltså min mening att Lagen föreskriver att mäklaren skulle ha kontrollerat detta. Allt för att inte personer som Malin ska försättas i den situation Malin skulle har försatts i. Vad anser du, att det är Malin som ska kolla upp detta? Har hon större kunskaper kring och möjligheter till det än mäklaren tycker du? Eller ska vi helt enkelt falla till föga och säga att sådana här saker är omöjliga för någon att kolla upp i förväg så personer som Malin får helt enkelt stå ut med att det går så här?
Redigerat:
1. Man får väl antaga att ombudet representerade säljaren dvs dödsboet, och inte dödsbodelägaren i konkurs.
2. Mäklaren kollar att dödsboet har lagfart. Check.
3. Affären går igenom. Check.
4. Felet (förskingringen) begås av ombudet när köpeskillingen inte sätts in på ett konto som tillhör dödsboet.
2. Mäklaren kollar att dödsboet har lagfart. Check.
3. Affären går igenom. Check.
4. Felet (förskingringen) begås av ombudet när köpeskillingen inte sätts in på ett konto som tillhör dödsboet.
I så fall var ombudet dödsbodelägare, dessa är ju de enda som kan representera dödsboet. Eller hur menar du?mycke_nu skrev:
Du menar alltså att mäklaren inte behöver kontrollera att den som utger sig för att teckna dödsboet också gör det?mycke_nu skrev:
Ja, som sagt, om detta är det enda brottet är det stora problemet ur världen. Då äger Malin sitt hus, för hon har inte ett skvatt att göra med om huruvida 57-åringen snor pengar från dödsboet. Men det är inte det som är det stora problemet här.mycke_nu skrev:
Som jag sa, det finns fall där det inte går att kontrollera om den som säljar har rätt att göra det. Är det då rimligt att mäklaren är den som skall ta skulden? Om mäklaren kollar i de register som finns, och det ser helt OK ut, vems är ansvaret då?thomasx skrev:
Nu fattas det ju väldigt mycket information i artikeln. Men om köparen har köpt huste av dödsboet, och under förutsättning att den som skrev under som säljare hade rätt att teckna dödsboets firma. Då förstår inte jag varför köparen inte skulle få huset. Vad som sedan har hänt med pengarna borde inte vara hennes problem.
Om den som skrev på som säljare INTE hade rätt att teckna dödsboets firma, så har mäklaren inte uppfyllt sina skyldigheter enl. god mäklarsed.
Lagen som citeras säger bara att mäklaren skall kontrollera vem som har rätt att sälja. Visar det sig att säljaren inte hade rätt att sälja så har mäklaren inte skött sitt jobb. Det finns inget i lagen som säger att mäklarens skyldighet slutar vid att kontrollera med fastighetsregistret. Lagen säger att det skall kontrolleras, inte hur det skall kontrolleras.
Även mäklaren är skyldig att kontrollera, så bör man som köpare dubbelkolla, för det är vanligt att mäklare slarvar med kontrollen, speciellt när det gäller ett dödsbo.
Om den som skrev på som säljare INTE hade rätt att teckna dödsboets firma, så har mäklaren inte uppfyllt sina skyldigheter enl. god mäklarsed.
Lagen som citeras säger bara att mäklaren skall kontrollera vem som har rätt att sälja. Visar det sig att säljaren inte hade rätt att sälja så har mäklaren inte skött sitt jobb. Det finns inget i lagen som säger att mäklarens skyldighet slutar vid att kontrollera med fastighetsregistret. Lagen säger att det skall kontrolleras, inte hur det skall kontrolleras.
Även mäklaren är skyldig att kontrollera, så bör man som köpare dubbelkolla, för det är vanligt att mäklare slarvar med kontrollen, speciellt när det gäller ett dödsbo.
Dödsbo med endast en delägare upplöses utan arvskifte i samma ögonblick som bouppteckningen är registrerad.
Detta kanske vanliga villaköpare inte funderar så mycket på. Men av en professionell mäklare borde man kunna kräva grundläggande kunskap om ärvdabalken. Om detta sedan räcker som rättslig grund för skadestånd vågar jag inte spekulera i.
Detta kanske vanliga villaköpare inte funderar så mycket på. Men av en professionell mäklare borde man kunna kräva grundläggande kunskap om ärvdabalken. Om detta sedan räcker som rättslig grund för skadestånd vågar jag inte spekulera i.
Jag menar att dödsboet som ju är en juridisk person mycket väl kan ha ett juridiskt ombud, dvs juristen det talas om i artikeln. Jag tror det handlar om ett missförstånd när juristen omnämns som dödsboägarens ombud.thomasx skrev:
Nej, jag menar att mäklaren måste kolla att dödsboet var lagfaren ägare, och så var ju fallet. Dvs mäklaren följde lagens paragraf 17. Att ett dödsbo säljer en fastighet är ingenting konstigt, förutsatt att boet äger fastigheten.thomasx skrev:
Jag försökte enbart diskutera huruvida mäklaren följt lagen eller ej, eftersom det var just denna aspekt som var på tapeten i de föregående inläggen.thomasx skrev:
Ett ombud måste ha en fullmakt. Fullmakten måste vara utställd av någon som förfogar över tillgångarna.......mycke_nu skrev:
Mäklaren är skyldig att kontroller vem som förfogar över fastigheten, och givetvis att att säljaren/ombudet har de rättigheter denne säger sig ha, precis som man måste legitimera sig på banken.
Du menar alltså att mäklaren inte har skyldighet att kontrollera att den som påstår sig företräda dödsboet faktiskt också gör det. Jag kunde alltså ha gått till denne mäklare, hävdat att jag företrädde dödsboet, fått sålt fastigheten och fått in pengarna på lämpligt konto. För dödsboet var ju lagfaren ägare så då måste det vara ok. Det är nämligen just det som hänt, den enda skillnaden är att jag inte råkar vara just 57 år...mycke_nu skrev:
Ja, och där har du och jag då tydligen olika uppfattning. Då jag menar att det finns ett syfte med 17§, det syftet är inte enbart att kontrollera vem som förfogar över fastigheten (och sedan stoppa huvudet i sanden) utan att genom att göra den kontrollen också säkerställa att det är den som förfogar över fastigheten som faktiskt också står framför mäklaren själv och ber om att få den såld. Vilket inte var fallet i dett fall. Annars kunde som sagt jag, eller du eller precis vem som helst sålt den. Jag köper inte det. Vi får väl se vad som händer framöver.mycke_nu skrev:
Det som förvånar mig mest är att det inte verkar som mäklaren blivit stämd eller ens anmäld.
Samma här, mitt resonemang gick bara ut på att försöka förstå hur mäklaren kan anse sig oskyldig och dessutom tydligen lyckats undgå att bli stämd och/eller åtalad.thomasx skrev:
Mäklaren anser väl (rätt eller fel, jag har verkligen ingen åsikt eller kunskaper) att om fastigheten är lagfaren på dödsboet och det dyker upp ett ombud med fullmakt från det samma så är allt OK. Jag skulle föreställa mej att det inte är normalt att kolla om en säljare (eller i det här fallet ägaren till en säljare) står under förvaltarskap.
Därmed inte sagt att mäklaren gjort rätt. Men det kanske kan förklara varför denne anser sig ha gjort rätt.
Då frågar jag dig också då.hempularen skrev:
Det finns fall där det inte går att kontrollera om den som säljer har rätt att göra det. Är det då rimligt att mäklaren är den som skall ta skulden? Om mäklaren kollar i de register som finns, och det ser helt OK ut, vems är ansvaret då?Jag upprepar: Personer som har en enda (eller ingen) arvinge efterlämnar ett dödsbo som upplöses så snart bouppteckningen är registrerad. Mellan dödsfallet och bouppteckningen är dödsboet i princip ingen juridisk person. Dödsbodelägaren i detta fall beställer därför begravning och mäklare i sitt eget namn och med sitt eget betalningsansvar från början till slut.
Det mäklaren borde gjort är - givetvis - att fastställa inte bara den avlidnes ägande, och arvtagarkretsen, utan också arvtagarens situation. Att någon är satt i konkurs är lika offentlig uppgift som om någon råkar vara gift.
Om inte annat borde mäklaren ha reagerat på att betalningen inte skulle gå till arvtagarens eget konto, utan till hans exfru!
Det mäklaren borde gjort är - givetvis - att fastställa inte bara den avlidnes ägande, och arvtagarkretsen, utan också arvtagarens situation. Att någon är satt i konkurs är lika offentlig uppgift som om någon råkar vara gift.
Om inte annat borde mäklaren ha reagerat på att betalningen inte skulle gå till arvtagarens eget konto, utan till hans exfru!
Det enda rimliga i ett sådant fall, som redan har nämnts i tråden, är att mäklaren tackar nej till uppdtaget eftersom det inte kan utföras inom ramen för gällande lagar.-MH- skrev:Då frågar jag dig också då.