Jag har också sett anmälan enligt PBL som har hanterats mycket snabbt. Installation av en bärande balk istället för en vägg som skulle bort fick OK med vändande post av Stockholms stad. Papper in ena veckan och startbesked andra veckan.Bart skrev:
Sen är en lite rolig tvist att väggen nog inte var bärande men eftersom det var enklare att installera en balk och göra en anmälan om ändring av bärande vägg än att utreda om väggen verkligen var bärande så blev det denna byråkrati...
Ifall det går till överdrift så finns dock Skadeståndslagen med "fel eller försummelse vid myndighetsutövning". Men då säger praxis att det ska vara tal om ett uppenbart brott mot lag eller rättsregel. Finns en del som fått ersättning för ekonomisk- eller ideell skada.Claes Sörmland skrev:
Vilken andel av ärendena talar vi om? Tänker att det är försvinnande ovanligt att enskilt småfolk går till rätten med dylik skadeståndstalan mot kommunen.B Buzzword skrev:
Utbildningsnivån måste man ta hänsyn till. Är det "handläggare" eller jurister? För "handläggare" får nog en hel del välförtjänt, många småpåvar. Tror juristerna är mer stela och förutsägbara....🤔
Finns nog ingen som betalat bötter, och om ingen sitter inne så är det väl ett bevis för att ingen gjort nåt tillräckligt olagligt för att dömas?M maria01 skrev:
Ungfär som att du inte sitter inne, eftersom du aldrig blivit dömd.
Ja det verkar inte vara speciellt vanligt, den drabbade har en ganska stark bevisbörda, och som tur är sköter sig kommunerna väl relativt bra. Ifall man lämnar in ersättningskrav så får man en dusch med moteld från kommunens försäkringsbolag, och det avskräcker väl mången "småfolk" från nästa steg dessutom. De rättsfall jag sett är ofta juridiska personer och lite större fastigheter för flerbostadshus etc. Ett par fall vet jag där det var privatpersoner och väldigt generösa bygglov som stred mot DP, typ grannar blev ej underrättade och loven upphävdes efter att husen byggts...
L LaT skrev:
Litet försiktigt då erfarenheten inte är stor påstår jag ändå att bemötandet i skrift o samtal ibland kan upplevas med den känsliga undertonen att "det är vi på kommunen som bestämmer". Just ordvändningar av typen "vi på kommunen har valt ....", "vi på kommunen anser"känner jag beroende på hur och av vem det framförs att det är maktspråk som reducerar invånaren. Man kan ju tänka att kommunpersonal finns o arbetar för oss som invånare, inte tvärtom. Att få höra bestämda, kanske kritiska omdömen om mina ärenden av receptionister och rena handläggare ´kan beröra iaf mig litet illa. KAn förstås vara en generationsfråga...
När jag var "tjänsteperson" så bemötte jag var person som den förtjänade, dvs så respektfullt & sakligt som möjligt.S stenolof skrev:
Det hände dock att jag hänvisade folk vidare när de typ ville att kommunen skulle fälla träd på allmän mark, på kommunens bekostnad, som skuggade deras altan och inte accepterade att jag sa att det inte var aktuellt.
Som privatperson har jag aldrig hört nån på kommunen hänvisa till "vi på kommunen anser".
Det är rätt vanligt när byggnadsnämndens handläggare kommunicerar med enskilda före beslut eller när de lämnar ett tjänstemannaförslag till byggnadsnämnden för beslut.L LaT skrev:
Här ett exempel från en tjänstemannaskrivelse till byggnadsnämnden i min kommun 2022:
https://www.byggahus.se/forum/threads/plank-skapar-otrygg-miljo.453404/post-4757779
Man ansåg här att det inte var lämpligt med plank över 1,8 m i småhusområden, plank som sträckte sig längs större delen mellan två tomter och att det inte var önskvärt att småhusfastigheter "murar in sig själva". Man ansåg också att ett sådant plank mellan två tomter gav en otrygg miljö.
Detta var inte grundat i annat än tyckande. Politikerna höll med. Det gör de i princip alltid i den här kommunen. T o m när tjänstemannaförslaget bryter mot PBL, politikerna i nämnden är beredda att bryta mot lagen för att vara tjänstemännen till lags. Som det heter mellan skål och vägg: "Personliga relationer är viktiga."
Det var ett liknande forum på Reddit nyligen när en lirare som jobbat på massa kommuner genom åren fullständigen drog ner brallorna och gick igenom med en massa bra exempel på hur lite kommunanställda jobbar och hir utbrett myglet är. Det var fan epic. Hela tråden konkluderades med. Alla vet. Men alla håller käften. Och njuter av ledigheten. Epic. 😅🥰
Det finns ett gammalt tjänstemannacredo som jag inte lyckas hitta eller citera, men det har ungefär den här innebörden:
Vi är skyldiga att se till att lagarna följs men vi är skyldiga att följa våra politikers direktiv, men vi är skyldiga att verka för det allmännas bästa. De tre kraven går inte alltid ihop.
Vi är skyldiga att behandla alla lika men vi är skyldiga att ta hänsyn till olika personers förutsättningar.
Den balansgången kräver både sunt förnuft (som är vanligare än man kanske tror) och kompetens. Under de 40 år jag jobbade med miljö- och hälsoskydd träffade jag ytterst sällan på någon som INTE gjorde vad de kunde för att försöka göra så rätt som möjligt.
Vi är skyldiga att se till att lagarna följs men vi är skyldiga att följa våra politikers direktiv, men vi är skyldiga att verka för det allmännas bästa. De tre kraven går inte alltid ihop.
Vi är skyldiga att behandla alla lika men vi är skyldiga att ta hänsyn till olika personers förutsättningar.
Den balansgången kräver både sunt förnuft (som är vanligare än man kanske tror) och kompetens. Under de 40 år jag jobbade med miljö- och hälsoskydd träffade jag ytterst sällan på någon som INTE gjorde vad de kunde för att försöka göra så rätt som möjligt.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 347 inlägg
En intressant tid och ett intressant område. Skulle du säga att ”försöka göra så rätt som möjligt” där förändrades över tid i innebörd?L Lesserwisser skrev:
Det är ju ett område där yrkesverksamma ofta beskylls för att vara aktivistiska, varför man kan tänka sig att vad som är ”rätt” förskjuts över tid även utan att reglerna ändras.
Det ser nämligen jag som en av de stora riskerna med offentlig verksamhet, att förvaltningen befolkas av övernitiska eller rent aktivistiska medarbetare som görna tillämpar regelverken restriktivt utan att det finns den typen av naturliga korrektiv som det gör i privat verksamhet – alltså att man måste tjäna pengar också.
Domstolarna finns förstås som korrektiv, men en motkraft internt vore också önskvärt ibland. Som en sån New public management-grej som att myndigheten får mindre betalt om man är för långsam.
Det blev en spretig fråga, men vore intressant att höra reflektioner kring det från ett helt yrkesliv.