Det går fortfarande att låna som småföretagare, det är att man måste amortera på lånet som är skillnaden.-MH- skrev:
Det är väl ingen överraskning att politikerna kan ändra förutsättningarna? Det gör de ju hela tiden så det måste man ha med i beräkningarna när man tar lån. Räntan går också upp och ned, det måste man ta höjd för. Det påstås att bankerna räknar med att man ska klara upp till 8% eller något sådant. Denna höjning av månadsutgifterna motsvarar 2 procentenheter höjd ränta för den som idag inte amorterar så det borde inte ställa till med så mycket alls, det finns t.o.m. utrymme för ytterliggare motsvarande 4 procentenheter i ökade utgifter innan det blir "problem".Pumba skrev:
stefancrs skrev:
Ja det är väl tur att det finns städer och länder som gärna vill växa och inte bara är nöjda med nuläget
Låt mig gissa att du redan gjort en bostadskarriär? Du har säkert som jag haft turen att "tjäna" tillräckligt på prisutvecklingen så att vi inte behöver bekymra oss om sådana "småsaker" som 15% insats eller amortering på 50 år?
Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut för många nyutexaminerade som just fått jobb i en medelstor eller stor stad.
Jag tycker att bankerna istället för att ha generella amorteringsregler borde tvingas ta ett större individuellt ansvar för att tillsammans med sin kund hitta en bra situation som gynnar båda parter. Som det är nu säljer bankerna en "högmarginaltjänst" d v s bolån med en minimal arbetsinsats vilket gör att bankernas lönsamhet är extremt hög. Det finns ingen annan bransch där säljaren tar så litet ansvar och tjänar så mycket på en minimal arbetsinsats. Jag förstår att generella regler gör det enklare för bankerna att tjäna mer pengar med en mindre arbetsinsats - jag är dock tveksam till om det är bra för utvecklingen i stort.
/Krille
Fast det finns väl inga lånevillkor som garanterar en viss amorteringsnivå/amorteringsfrihet för all framtid? Alla bolån ska läggas om regelbundet och i samband med det finns det väl inget som hindrar att banken ändrar sina amorteringskrav?Pumba skrev:
Det är bra med amortering men inte olika villkor för olika grupper i samhället. Det är ungefär som att införa ett tvångssparande för hushållen i Sverige med t ex 5% av inkomsten - men att det bara skulle gälla för de som byter jobb. Det skulle absolut ha en negativ inverkan på arbetsmarknaden och jag tror även att olika regler för befintliga och nya lån har en negativ inverkan på bostadsmarknaden.
/Krille
Att vilja växa är en sak. Att alltid tycka saker som är bättre än på alla andra platser är problem är en annan sak.Krille4 skrev:Ja det är väl tur att det finns städer och länder som gärna vill växa och inte bara är nöjda med nuläget
Låt mig gissa att du redan gjort en bostadskarriär? Du har säkert som jag haft turen att "tjäna" tillräckligt på prisutvecklingen så att vi inte behöver bekymra oss om sådana "småsaker" som 15% insats eller amortering på 50 år?
Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut för många nyutexaminerade som just fått jobb i en medelstor eller stor stad.
Jag tycker att bankerna istället för att ha generella amorteringsregler borde tvingas ta ett större individuellt ansvar för att tillsammans med sin kund hitta en bra situation som gynnar båda parter. Som det är nu säljer bankerna en "högmarginaltjänst" d v s bolån med en minimal arbetsinsats vilket gör att bankernas lönsamhet är extremt hög. Det finns ingen annan bransch där säljaren tar så litet ansvar och tjänar så mycket på en minimal arbetsinsats. Jag förstår att generella regler gör det enklare för bankerna att tjäna mer pengar med en mindre arbetsinsats - jag är dock tveksam till om det är bra för utvecklingen i stort.
/Krille
Du gissar fel. Jag är nog lite för ung för det scenariot tyvärr, men som nyexad så var det hyresrätt i förorten som gällde
Flyttade faktiskt från just Umeå (där jag pluggade på universitetet och delade lägenhet med studiekamrater) till GBG. Sen har jag amorterat aggressivt på diverse lån. Prisuppgångarna har bara varit ogynnsamma pga vinstskatt samtidigt som varje affär har varit ett "byte uppåt", prisnedgångar hade varit att föredra ur personlig synvinkel.
Du tycker alltså att det är utmärkt att företagaren riskerar att förlorar sitt hem samtidigt som sitt företag?-MH- skrev:
Kan man stoppa sådana vansinnigheter som att sätta sin bostad som pant för firman, så har man verkligen lyckats få till en alldeles förträfflig sidoeffekt av förslaget.
Jag har varit företagare praktiskt taget hela mitt liv och alltid absolut blåvägrat att ställa personliga panter. Det är bankernas uppgift att ta kreditriskerna.
Företagarens uppgift är att jobba ihjäl sig. Inte att riskera sin familjs hem.
Banken tjänar inga pengar på att amortera så att de skulle kräva det helt plötsligt är nog inte så troligt, lika så är ju inte banken direkt intresserade att köra sina kunde i personlig konkurs då de även där lär förlora pengar.Krille4 skrev:
Jag upplever det snarare som att banker försöker lösa det åt sina kunder eftersom banken är intresserade av att tjäna pengar, ju mindre ränta som betalas ju mindre pengar tjänar ju banken.
Jag ser inte vad det är olika villkor, villkoren gäller ju alla som tar NYA bolån från och med ett datum oavsett vem du är.
Jag tror inte det påverkar något då jag gissar på att de allra flesta redan amorterar och när man tar lånen så räknas det med mycket högre exempelräntor som man ska klara, det som blir lidande är annan konsumtion.
Om huset ändrar värde 200 000kr slår det ju i stort sätt inget på månadskostnaden, 100 000 att betala tillbaka på typ 45år eller nått, det är inte mycket pengar i slutändan så därför tror jag inte nått kommer hända.
Men vänta nu. Om du sätter huset som pant för att låna 1 mille för att starta din firma, så behvöer du ju INTE gå ifrån huset om du lyckas förlora den där millen. Huset har du ju kvar, nu bara belånat högre. Vi pratar fortfarande om belåning inom värdet.mycke_nu skrev:
Om du redan har huset högt belånat, så istället för att amortera så kan du satsa peengar i ditt företag. Tex att hålla undan de onödioga dyra krediterna. Det är ju likviditeten som är det svåra. Och om du har en firma, så måset du vara väldigt dålig företagar om du inte får bättre avkastning få pengarna där istället för att amortera på bolånet.
Har jag skrivit det?-MH- skrev:
Omöjligt att säga, eftersom du är gäst och det går inte att skilja på er.
Men okej, så man kan ta lån och starta ett företag tex, när man väl amorterat av halva husets värde, dvs någon gång när man närmar sig pensionsåldern? Eller hur tänkte den här gästen?
Men okej, så man kan ta lån och starta ett företag tex, när man väl amorterat av halva husets värde, dvs någon gång när man närmar sig pensionsåldern? Eller hur tänkte den här gästen?
Inte behöver man vara speciellt gammal för att ha gjort en bostadskarriär? Många som ägt sitt boende i eller nära en storstad de senaste 5-10 åren har blivit "miljonärer" på sitt boende utan att vara speciellt gamlastefancrs skrev:Att vilja växa är en sak. Att alltid tycka saker som är bättre än på alla andra platser är problem är en annan sak.
Du gissar fel. Jag är nog lite för ung för det scenariot tyvärr, men som nyexad så var det hyresrätt i förorten som gällde
Men visst förstår jag ditt resonemang kring att prisuppgångarna ändå varit ogynnsamma. Däremot har de för de flesta medfört att man kunnat hålla en låg belåningsgrad varje gång man bytt upp sig. Detta till skillnad för de som ska köpa nu och där prisuppgångarna i kombination med kravet på 15% och amortering på 50 år är ett hinder.
De som hunnit dra nytta av prisuppgångarna behöver inte amortera och de som "drabbas" av prisuppgångarna måste amortera. Jag tycker att det är ett konstigt upplägg.
/Krille