stoif skrev:
Börjar känna att hela denna tråd håller på att bli OT, men måste ändå ge Niclas rätt i att bolag går i konkurs pga likviditetsproblem, inte soliditetsproblem.

Det är bristen på förmåga att betala kortfristiga skulder som gör att bolaget sätts/begärs i konkurs. Likviditetsbristen hösten 2008, som höll på att stjälpa ganska välmående svenska företag, var en följd av Lehman Brothers konkurs (som berodde på för hård spekulation i sub-prime lån). Även Lehman Brothers konkurs var pga likviditetsbrist, faktum är att tillgångarna var större än skulderna när de ansökte om konkursskydd (Chapter 11).

Ville bara klargöra.
Exakt, och dessa korta skulder ser du i balansräkningen och inte i resultaträkningen som Niclas påstår.
 
A
Niclas Jonsson:
Orkar inte genomgå en snabbkurs i ekonomi, och hur mitt företag ser ut osv.

Men jo har man 60% belåningsgrad idag (med boende baserad i storstad) så har du ett bra spelrum anser jag även för ev. sänkningar och stagneringar inför framtiden om man nu skulle behöva "sälja".

Tack för din genomgång av balans & resultaträkning, har möte gällande det imorgon bl.a , ännu en jobbig sådan, men tack ännu en gång för vad du hade på hjärtat.

Lycka till med allt du!!


Mvh
Achilleas
 
Niclas Jonsson skrev:
Hmm,..

faktum är att de allra flesta konkurser inleds från eller genomförs med en balansräkning som är OK.

Kolla alla husägare som tvingades sälja under 91-93. Visst såg det bra ut på pappret FÖRST, sen hände någonting i den LÖPANDE ekonomin, fastigheterna visade sig just då ha gått ner i värde, och de tvingades sälja med del av skulden kvar. Egentligen gick allså dessa "bolag" i konken.

T o m vårt SAAB kunde fortsätta belåna sina tillgångar, alltjämt att verksamheten stod still. Eftersom SÄKERHET för långivarna kunde ju ordnas: fastigheter, patent, verktyg och maskiner hade ju ett VÄRDE. Men, bolaget konkade till slut TROTS detta värde, eftersom verksamheten inte drog in några pengar.

Så sluta hacka på huruvida jag vet vad jag pratar om eller ej, och bemöt istället det jag skrev.

Värdet i balansräkningen säger INGENTING om en persons eller ett bolags ekonomi kommer att överleva, så länge det inte är en DEL I AFFÄREN att avhända sig denna tillgång. Och det är det sällan när vi tittar på privatpersoners husköp.

Så, varför amortera? Jag menar att det handlar mindre om att få en bättre balansräkning, lägre belåningsgrad, utan mer om att succesivt få mera över i den löpande ekonomin, alltså en bättre resultaträkning.

Visst kan man spekulera i högre framtida intäkter, helt ok. Men det är ju alltid en osäkerhetsfaktor i det. Att succesivt, permanent och för all framtid, minska på kostnaderna, är ju om inte blixtsnabbt, så åtminstone vattentätt.

"Det är inte på de stora inkomsterna man blir rik, utan på de små utgifterna".
Det som hände i balansräkningen när folk tvingades att sälja för ett pris under belåningen av huset och dessa långfristiga skulder klassades som kortfristiga vilket drar ner likviditeten och ledde till KK.

Mao det är balansräkningen som styr det hela och då menar jag kompositionen och inte balansomslutningen.

Mao har man en frisk balansräkning går man inte KK men är den dålig så ligger man nära ruinens brant.

Du har fortfarande inte gett något exempel på ett företag med en sund balansräkning som konkat.

Med detta som bas så skall man enligt mina tidigare inlägg säkerställa att man har en sund balansräkning vilket bla betyder att man skall undvika en allt för hög belåningsgrad på ens fastigheter eller andra stora kapitalvaror typ bilar.
 
achilleas71 skrev:
Men jo har man 60% belåningsgrad idag (med boende baserad i storstad) så har du ett bra spelrum anser jag även för ev. sänkningar och stagneringar inför framtiden om man nu skulle behöva "sälja".
Det där är inte särskilt unikt.De flesta som köpte ett hus i Stockholm för 7-8 år sedan med 100% belåning och amorteringsfritt har en sådan situation. Räntona har under dessa år varit mycket låga, så det har inte varit någon större ekonomisk uppoffring att äga ett hus. Bara att gratulera till en vinstlott i livets ekonomiska lotteri.

Idag är det knappast så att det går att göra om. Ingen som är vid sina sinnens fulla bruk tror att prisutvecklingen skall fortsätta uppåt i den takt som varit. Politikerna och Riksbanken har tömt det mesta bränsle de hade för att underhålla brasan i form av avskaffad förmögenhetsskatt och fastighetsskatt utöver väldigt låga räntor och RUT- och ROT-avdrag.

Den som köper hus idag ställs istället inför krav på kontantinsats och att amortera sin skuld. Den politiska risken är snarare att det skall bli dyrare att äga hus. Och det i en tid då vår arbetsmarknad stadigt förändras mot mer rörlighet samtidigt som försäkringsskyddet vid arbetslöshet och sjukdom blir allt sämre i takt med att värdet urholkas och reglerna förändras.

Den som köper hus idag har inte så stora förutsättningar att kunna öka ut lånen lite vid framtida renoveringar, utan det förväntas man också kunna spara till. Även vid en belåningsgrad på 60% i ett hus i storstad är det inte självklart att man får använda huset som bankomat när värmepumpen ger upp. Den som använt sitt hus som bankomat och har en hög belåningsgrad idag står inför samma problem som den som köper hus idag. Det kostar mycket mer av sin privatekonomi.

Vad som har varit, det har varit. Det som kommer är något helt annat.
 
A
Swetror:

Om du inte förstår texten jag skrivit i förra inlägget så är det upp till dig som sagt.

Vid undersökningar som gjorts har det visat sig att 30% är bankomathusägare med mer än 90% belpningsgrad, om du inte kan se det unika så.

För det andra är det som sagt en del pengar nedlagt, men EJ i form av amortering utan av renovering/tillbyggnad som gjort att värdestegringen blivit till ytterligare en kick.

I form av läget som är "unik" är tomtvärdet i sig mycket högre än i andra delar av i detta fall Stockholm.

För dig som är landsbygdstaliban är säkert en del av ovanstående saker konstiga att förstå,
men så är läget iaf.

Så att ha 60% belåningsgrad är inte unikt men heller inte åt andra hållet som du försöker påstå
från landsbygden.

Hur som åter igen, så även om vi får en STAGNERING av priserna eller ev. en SÄNKNING så lär jag sova extremt lugnt om nätterna med den typen av belåningsgrad.

Det som kommer kan komma när som det vill, att detta hus ska nå nivåerna som en gång varit kan du glömma för evigt.

Och ingen säger att man kommer sälja ändå även om det skulle nå rock bottom, för det är aldrig
som det visat sig historiskt bestående.

Utan alltid finns det en uppgång vid en nedgång och vice versa.

Men många ser den 250% värdeökningen som skett på hus , men ingen tänker att den kom efter en extremt platt fall av bostadsmarknaden då kvm priser låg runt 12-14.000 kvm/ i Sthlm området.

Om ni drömmare tror att priserna ska åter dit igen med denna bostadsbrist och hur inflationen ser ut idag så är ni helt bortkomna /tappade någonstans.

Hur som helst, alla har åter igen sin tro på saker och ting, vissa tror att vi fortfarande har en "flytande" krona och kommer sen en kollaps som kommer vara i 20 år ock tvinga ut husägare på gatorna, det är upp till var och en att tro vad dom vill.

Mvh
Achilleas
 
-MH- skrev:
Hänger inte alls med. Vad är det du räknar på?

Om man inte amorterar utan investerar så räcker det att man hittar samma avkastning för att gå +/- noll. Men det kanske var något annat du funderade över?
Det blir inte samma sak om du betalar skatt på avkastningen varje år. Det kan både bli bättre och sämre.

Låna 1 miljon i 30 år:

5% ränta kostar 1 050 000 efter 30% skatt. (Annuitetslån)

Investera 1 miljon i 30 år
5% avkastning med ränta på ränta och 30% årlig skatt ger 1 806 794 kr.

Investera det du inte amorterar på ett annuitetslån (lite löst beräknat som 500 000 i snittinvestering under 30 år): 903 000 i avkastning vid 5% ränta och 30% årlig skatt.

Troligen blir det betydligt sämre eftersom tyngdpunkten på amorteringarna ligger mot slutet, men jag orkar inte räkna ut det exakt.
 
Kapitalkostnaden för det du amorterar på annuitetslånet (utöver ränta?) Jag förstår faktiskt inte hur du resonerar.
 
Rolig tråd detta, alla verkar så lättstötta!

Har själv en belåningsgrad på 40 %, en total ombyggnad har dubblat mitt fastighetsvärde (mångmiljonär på pappret), men äter samma mat, har samma vardagsekonomi och samma lön fortfarande.Har alltså inte påverkat min familjs "vardagsekonomi" ett smack! Har med andra ord samma ekonomiska bekymmer eller ställningstaganden fortfarande.

Ni snöar in för mycket på detta med SÄKERHETEN. Banken vill ju ha en vettig säkerhet när de lånar ut pengar, eller hur? Säkerheten visar ju om banken kan få tillbaka sina pengar, om du konkar. Men det är inte DEN affären banken vill åt.

De vill åt ränteinbetalningarna, och då under så lång tid siom möjligt. För då får de inte bara tillbaka sina pengar, utan de tjänar också ytterligare pengar.

Att man har en god "säkerhet", är ju för den dagliga ekonomin helt irrelevant. Eftersom för att du ska kunna kapitalisera denna säkerhet, så krävs ju att du konkar! (Eller säljer, lämnar marknaden). Och det är liksom inte riktigt vitsen, för de allra flesta, när de köper sitt boende, eller hur? Meningen är ju att man ska bo. Och ha råd med det.

Achilleas71: Jag gav visst exempel på företag med sunda balansräkningar som konkat. Och jag vidhåller, de flesta som kursar har en till synes helt okej balansräkning. Faktum är, att skulle den börja halta (det egna kapitalet förbrukas), så måste man om det är ett aktiebolag upprätta en kontrollbalansräkning, vända skutan på 6 mån, och går inte det, så skall bolaget läggas ned.

Ett tack till "Stoif", som med sitt inlägg stödjer detta.

För att återknyta till ämnet, amorteringar ger (i motsats till förändringar pga renoveringar eller fluktationer i marknadsläget), direkt bäring på din vardagliga ekonomi. Den blir bättre.
 
Kul att se att du har totalvänt i frågan om att balansräkningen styr för såväl företag o privatpersoner om man konkar eller inte. Det är väl inte ens teoretiskt möjligt att ett företag med en sund balansräkning kan begäras eller ansöka om konkurs.

När det gäller bankerna så är riskexponeringen av ett lån mycket viktigare än ränteintäkten vilket visar sig väldigt tydligt i deras villighet att låna ut trots att dom kunde få en bra ränteintäkt.
 
achilleas71 skrev:
Om du inte förstår texten jag skrivit i förra inlägget så är det upp till dig som sagt.
Nu har jag bott i Stockholm i tio år, arbetat som försäljningschef på ett börsnoterat företag, och tjänade sjusiffriga belopp om året. Men var sak har sin tid, så jag tog mitt pick och pack och drog vidare i världen. Köpte 2007 kontant en kåk på drygt 500m2 i Hälsingland, 50m från havet för ungefär samma pengar som en bostadsrättstrea i Hallunda kostar. Här driver jag numera företag.

När du debatterar här skulle jag rekommendera en lite mer ödmjuk attityd, för det du skrev var ärligt talat ganska otrevligt.

Min poäng är inte att förringa dina smarta affärer, ditt fina boende, din handlingskraft att renovera rätt etc. Tvärtom är det väl ungefär det som livet går ut på. Däremot bör man när man pratar om amortering försöka förstå vars och ens situation. Den som köper ett hus idag kan troligen inte räkna med att stigande priser snabbt ser till så att belåningsgraden sjunker. De allra flesta procenten man vill minska belåningsgraden med, lär man få amortera eller jobba sig till genom att renovera och se till att huset blir i ett bättre skick.

Efter det party som varit med huspriserna i 15 år så är det något av ett paradigmskifte. Jag tror ärligt talat inte att någon av oss under vår levnadstid igen får uppleva att man kan åpna 105% av köpeskillingen till ett hus, amorteringsfritt.
 
A
Swetrot:
Jag får be om ursäkt att jag kan låta lite på det sättet du beskriver.

Mvh
Achilleas
 
A
Swetrot:
Den som lever kommer få se, hur huspriserna kommer se ut under längre tid.
Men som jag nämnde i tidigare inlägg, är det svårt att bara säga att bara för att det gick upp 250%
nu kommer det aldrig ske någon mer uppgång.

Som sagt, det var efter ett platt fall som man räknar 250% ökning av priserna.

Inte riktigt rättvist, men att priserna har stigit nått enormt är vi nog alla överens om, men fortfarande
att det ska rasera totalt till den nivån kan man nästan glömma bort iaf för en längre period.

Jag hoppas på ett scenario då priserna stagnerar så att inflationen kan med tiden göra sin återhätmning och på så sätt behöver inte ens bankomathusägarna fara illa.

Men den som lever får se.

Mvh
Achilleas
 
Nimajneb skrev:
Exakt, och dessa korta skulder ser du i balansräkningen och inte i resultaträkningen som Niclas påstår.
Riktigt är att du i en seriös balansräkning ser en detaljerad uppdelning av omsättningstillgångar, t.ex. kassa, kundfordringar etc, även på skuldsidan med kortfristiga skulder. Utifrån balansräkning kan man se både soliditet och likviditet, därigenom beräkna kassalikviditet mm.

Som jag sa tidigare är det alltid likviditet, och aldrig soliditet som kursar ett bolag. Sen finns flera sätt att få fram informationen på. Likviditet är dock färskvara, som man som utomstående aldrig får insyn i.
 
stoif skrev:
Riktigt är att du i en seriös balansräkning ser en detaljerad uppdelning av omsättningstillgångar, t.ex. kassa, kundfordringar etc, även på skuldsidan med kortfristiga skulder. Utifrån balansräkning kan man se både soliditet och likviditet, därigenom beräkna kassalikviditet mm.

Som jag sa tidigare är det alltid likviditet, och aldrig soliditet som kursar ett bolag. Sen finns flera sätt att få fram informationen på. Likviditet är dock färskvara, som man som utomstående aldrig får insyn i.
Helt rätt, det är likviditeten som leder till KK och har man otur så kan det gå snabbt och balansräkningen får ett helt annat utseende.
 
achilleas71 skrev:
Charta77:
Om du nu har knappa 40% belåningsgrad, och även har använt huset som bankomat så förstår jag inte riktigt din fråga?

Du ligger ju knappast i någon riskzon.

Mvh
Achilleas

Om du glömmer bort mitt svar och ser på frågan som den är. Hjälper det med att förstå frågan?
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.