Medlem
· Västra Götaland
· 2 575 inlägg
Du har inget att komma med alltså. Det ante mig faktiskt. Jaja, jag får väl fortsätta knega då. Lyckligtvis är jag egentligen inte i behov av några ekonomiska råd, i synnerhet inte dina.achilleas71 skrev:
Annars håller jag med om att AndresS resonerar vettigt.
Stefan Bengtsson:
Om det känns skönare för dig att tro så, och att jag befinner mig i den situation som jag är idag
utan att ha något vidare att komma och det känns bättre för dig .
Så må det så vara, lycka till med allt du med.
Mvh
Achilleas
Om det känns skönare för dig att tro så, och att jag befinner mig i den situation som jag är idag
utan att ha något vidare att komma och det känns bättre för dig .
Så må det så vara, lycka till med allt du med.
Mvh
Achilleas
Det är inte så enkelt. Går inte att skriva 3 meningar hur du ska investera dina pengar.Stefan Bengtsson skrev:
Grunden i det hela är att du ska inte ta några råd utan lära dig själv och sedan utefter intresse och kunskap låta dina pengar jobba. Det är inte något statiskt och enkelt som köp dessa fem aktier och bli miljonär. Ett jobb och intresse du behöver lägga tid på precis som allt annat du ska bli duktig på.
Om man inte har intresse, kunskap eller lust så knegar man 8-17. Betalar av så mycket man klarar på huset och har en ganska enkel och bra investering som är väldigt okomplicerad. Då är jag helt övertygad om att det är bästa sättet.
achilleas71 är inne på något som är mera avancerat och kräver rätt mycket. Sen är han/hon kanske inte så ödmjuk och smidig på att förklara.
Suhagg:
Instämmer till fullo, sen har du något i att jag kan ha lite svårare att förklara mitt tänk till andra.
Är lättare för mig oftast att ta sånt utanför datorernas värld, men det är en annan femma.
Du låter som en person med bra ideer och tänk ekonomiskt.
Önskar dig all lycka!
Mvh
Achilleas
Instämmer till fullo, sen har du något i att jag kan ha lite svårare att förklara mitt tänk till andra.
Är lättare för mig oftast att ta sånt utanför datorernas värld, men det är en annan femma.
Du låter som en person med bra ideer och tänk ekonomiskt.
Önskar dig all lycka!
Mvh
Achilleas
Tack.achilleas71 skrev:
Känner igen mig när man kommit på något otroligt smart och så blir man otroligt energisk att berätta för andra så det också ska ha nytta av detta och så går det inte fram! "Lösningen" man har är inte alltid det bästa för andra, när någon annan får höra den så hittar de fel och brister men när den funkar för sig själv är det bara att kliva tillbaka och inte argumentera emot.
Över text på Internet får man vara extra ödmjuk, som du kanske märkt
. Inte alltid andra är lika sugen på den "religion" man är helt övertygad om att den är den bästa.Har en kompis som efter en del eget pluggande och förlorande av en hel del pengar kommit på hur man gör. Han trodde att stor risk var ett måste för att tjäna pengar och det kostade honom mycket pengar att lära sig det. Har följt honom och sett att han hittat de små knepen som fått honom att börjar göra bra pengar med säkrad risk mot större förlust. Hans övertygelse liknar dind^_^b
Redigerat:
Suhagg:
Sånt där är glädjande att höra tycker jag, det finns så mycket att göra.
Kan säga att min story började också med närmare 300k i bakslag, men förstår vad du menar.
Mvh
Achilleas
Sånt där är glädjande att höra tycker jag, det finns så mycket att göra.
Kan säga att min story började också med närmare 300k i bakslag, men förstår vad du menar.
Mvh
Achilleas
Om man väljer att gå tillbaka till grundfrågan så ser jag logiken enligt:
1. Säkra att du alltid har likvida medel 20-30k, detta gäller 24/7 365 dagar per år.
2. Amortera ner lånet till en nivå som gör att även om du tvingas sälja huset snabbt i dåliga tider så är försäljningsintäkten större än lånen på huset.
3. Bygg upp en likviditet på kanske 100k.
4. Nu kan du börja leka med pengarna så länge 1-3 är uppfyllt. Här finns ju alla alternativ beroende på ens riskbenägenhet och framsynthet. Allt från pengar i madrassen, via amortering till att spela på hästar eller chansa på börsen.
1. Säkra att du alltid har likvida medel 20-30k, detta gäller 24/7 365 dagar per år.
2. Amortera ner lånet till en nivå som gör att även om du tvingas sälja huset snabbt i dåliga tider så är försäljningsintäkten större än lånen på huset.
3. Bygg upp en likviditet på kanske 100k.
4. Nu kan du börja leka med pengarna så länge 1-3 är uppfyllt. Här finns ju alla alternativ beroende på ens riskbenägenhet och framsynthet. Allt från pengar i madrassen, via amortering till att spela på hästar eller chansa på börsen.
Jag håller med Nimajneb att man absolut ska se till att man har en vettig belåningsgrad och en bra buffert. Uppfyller man bägge kriterierna så kan man göra ett medvetet val att strunta i att amortera och ändå inte vara ekonomiskt oansvarig.
Jag kan bara se ett enkelt exempel med mina föräldrar som för länge sen byggde nytt när jag var liten och de prioriterade inte att amortera när de hade barn (vi var tre), men när vi flyttat ut och de hade betydligt mycket bättre löner än när vi kom till och växte upp så kunde de på 10 år betala av hela lånet.
För mig så handlar det om en avvägning om hur mycket man vill amortera och när i livet man vill göra det, och medvetet acceptera att "drabbas" av räntekostnader men vara bekväm med att använda pengarna just nu och helt enkelt också vara bekväm med att man är skyldig banken x antal tusen, men att man har en hygglig belåning på huset och väljer att skjuta upp amorteringen några framåt i tiden.
Jag kan bara se ett enkelt exempel med mina föräldrar som för länge sen byggde nytt när jag var liten och de prioriterade inte att amortera när de hade barn (vi var tre), men när vi flyttat ut och de hade betydligt mycket bättre löner än när vi kom till och växte upp så kunde de på 10 år betala av hela lånet.
För mig så handlar det om en avvägning om hur mycket man vill amortera och när i livet man vill göra det, och medvetet acceptera att "drabbas" av räntekostnader men vara bekväm med att använda pengarna just nu och helt enkelt också vara bekväm med att man är skyldig banken x antal tusen, men att man har en hygglig belåning på huset och väljer att skjuta upp amorteringen några framåt i tiden.
Det viktigaste tycker jag är precis som mr_bygg skriver att man är medveten om vad utebliven amortering (eller utebliven investering som kan kompensera låneräntan) kostar över tiden. Se bara mycke_nu:s beräkning där räntan man har betalat efter 30 års med amorteringsfritt uppgår till mer än beloppet man lånade och man har fortfarande hela skulden kvar.
Lån är som bekant förtida konsumtion som ska betalas senare och man får betala en avgift (ränta) för att kunna konsumera nu istället för att vänta. Så länge som det är ett medvetet val att betala denna avgift och så länge som det är ett medvetet val att ha skulden kvar till senare så har jag inga problem med det.
För min egen del kan jag inte tvärsäkert idag säga hur jag tror att jag kommer att se på saken senare. Det känns som att det är lätt att säga att "det är bara att sälja huset sen och betala av lånet och kanske t.o.m. få en slant över och leva loppan för", men det är kanske inte lika självklart val när det är dags, för då kanske man vill bo kvar. Jag tror heller inte beslutet är lika lättsamt ifall man står inför ett eventuellt faktum att man kanske *måste* göra det för att pensionen inte räcker till att fortsätta betala räntorna trots att man gärna hade velat vänta några år med att sälja. Själv vill jag gärna skaffa mig handlingsfrihet och möjlighet att välja själv hur jag vill göra i framtiden. Vill jag bo kvar och ha pengarna låsta i huset så ska jag kunna göra det. Vill jag sälja och få loss alla pengarna ska jag kunna välja att göra det. Vill jag låna på huset och få loss en del av pengarna som pensionär ska jag kunna göra det.
Detsamma gäller nutiden, jag har hellre handlingsfrihet att kunna välja hur min närmsta framtid ska se ut istället för att ha gigantiska lån som i princip kräver att både jag och min fru jobbar heltid varje dag för att ha råd med lånebetalningarna. Jag sätter hellre undan pengar till pensionen för att skaffa mig valfrihet att gå ner i tid eller gå i pension tidigare om jag vill det istället för att konsumera upp pengarna genast. Jag är fullt medveten om att det kan hända att jag en dag blir påkörd av en lastbil och aldrig kommer få uppleva min pensionsdag, men jag är trygg med det valet.
Lån är som bekant förtida konsumtion som ska betalas senare och man får betala en avgift (ränta) för att kunna konsumera nu istället för att vänta. Så länge som det är ett medvetet val att betala denna avgift och så länge som det är ett medvetet val att ha skulden kvar till senare så har jag inga problem med det.
För min egen del kan jag inte tvärsäkert idag säga hur jag tror att jag kommer att se på saken senare. Det känns som att det är lätt att säga att "det är bara att sälja huset sen och betala av lånet och kanske t.o.m. få en slant över och leva loppan för", men det är kanske inte lika självklart val när det är dags, för då kanske man vill bo kvar. Jag tror heller inte beslutet är lika lättsamt ifall man står inför ett eventuellt faktum att man kanske *måste* göra det för att pensionen inte räcker till att fortsätta betala räntorna trots att man gärna hade velat vänta några år med att sälja. Själv vill jag gärna skaffa mig handlingsfrihet och möjlighet att välja själv hur jag vill göra i framtiden. Vill jag bo kvar och ha pengarna låsta i huset så ska jag kunna göra det. Vill jag sälja och få loss alla pengarna ska jag kunna välja att göra det. Vill jag låna på huset och få loss en del av pengarna som pensionär ska jag kunna göra det.
Detsamma gäller nutiden, jag har hellre handlingsfrihet att kunna välja hur min närmsta framtid ska se ut istället för att ha gigantiska lån som i princip kräver att både jag och min fru jobbar heltid varje dag för att ha råd med lånebetalningarna. Jag sätter hellre undan pengar till pensionen för att skaffa mig valfrihet att gå ner i tid eller gå i pension tidigare om jag vill det istället för att konsumera upp pengarna genast. Jag är fullt medveten om att det kan hända att jag en dag blir påkörd av en lastbil och aldrig kommer få uppleva min pensionsdag, men jag är trygg med det valet.
Redigerat av moderator:
Medlem
· Västra Götalands Län
· 529 inlägg
Lägger mig i lite.
När man värderar företag te x, eller när man läser en årsredovisning, så redovisas ju både resultat och balans. Alltså hur går verksamheten, går den ihop? Och hur har det historiskt gått, vad är företaget värt?
När man tittar på privatekonomi, så är ju balansräkningen (värdet) tämligen ointressant, eftersom det inte går att äta. Faktum är att några av värdens största företag som har gått i konkurs, har haft riktigt bra balansräkningar, men det hjälper inte, om inte resultaträkningen funkar. Enda gången balansräkningen blir intressant, är om du ska sälja eller köpa bolaget.
Åter till privatekonomin, de flesta köper inte ett hus, med planen att det ska säljas. Alltså, värdet är under de år man bor helt ointressant.
Så, Achilleas71, ditt "belåningsgrad 60 %", är helt ointressant för hur din ekonomi ser ut "on dayly basis".
Jag slår gärna ett slag för denna tråden: http://http://www.byggahus.se/forum/priser-kalkyler-fastighetsskatt-m-m/182490-annu-en-trad-om-rantor-2.html
Här belyser jag just detta, och det som är viktigt. Hur stark är din "löpande" ekonomi. Och då är det ett ostridligt faktum, att den löpande ekonomin blir bättre ju mer du amorterade ett annat år. Alltså, du kommer att tacka dig själv i framtiden, för varje krona du amorterar idag.
Matematiskt så är det ju en lysande affär, vilket många andra i denna tråden redovisat alldeles utmärkt!
När man värderar företag te x, eller när man läser en årsredovisning, så redovisas ju både resultat och balans. Alltså hur går verksamheten, går den ihop? Och hur har det historiskt gått, vad är företaget värt?
När man tittar på privatekonomi, så är ju balansräkningen (värdet) tämligen ointressant, eftersom det inte går att äta. Faktum är att några av värdens största företag som har gått i konkurs, har haft riktigt bra balansräkningar, men det hjälper inte, om inte resultaträkningen funkar. Enda gången balansräkningen blir intressant, är om du ska sälja eller köpa bolaget.
Åter till privatekonomin, de flesta köper inte ett hus, med planen att det ska säljas. Alltså, värdet är under de år man bor helt ointressant.
Så, Achilleas71, ditt "belåningsgrad 60 %", är helt ointressant för hur din ekonomi ser ut "on dayly basis".
Jag slår gärna ett slag för denna tråden: http://http://www.byggahus.se/forum/priser-kalkyler-fastighetsskatt-m-m/182490-annu-en-trad-om-rantor-2.html
Här belyser jag just detta, och det som är viktigt. Hur stark är din "löpande" ekonomi. Och då är det ett ostridligt faktum, att den löpande ekonomin blir bättre ju mer du amorterade ett annat år. Alltså, du kommer att tacka dig själv i framtiden, för varje krona du amorterar idag.
Matematiskt så är det ju en lysande affär, vilket många andra i denna tråden redovisat alldeles utmärkt!
Sorry, men detta var bland det konstigaste inlägg jag har läst på länge. En sak är säker och det är att du inte har en aning om hur viktig balansräkningen är och jag skulle gärna vilja ha ett exempel på företag eller privatperson som gått i KK trots en sund balansräkning.Niclas Jonsson skrev:
Medlem
· Västra Götalands Län
· 529 inlägg
Enron, Lehmann Brothers m fl.
Eftersom jag jobbar med fastighetsekonomi, så anser jag mig veta precis vad jag pratar om.
Dessa bolag, precis som privatpersoner som är fastighetsägare, ser väldigt solida ut på pappret. Men tillgången, det som ÄR bolaget, eller, i Svenssons fall, Huset, går tyvärr inte att äta.
Även om skuldräntan är låg, 2-5 %, så hjälper det föga om det samtidigt innebär att räntekostnaden är 50 % eller mer av de pengar du drar in löpande. Då är du sårbar.
Uppenbarligen har du inte en susning va du pratar om. Att du jobbar med fastighetsekonomi behöver ju naturligtvis inte betyda att du vet något om resultat i balansräkningar vilket tydligt speglar sig i dina inlägg.Niclas Jonsson skrev:
Du kan gärna läsa på om varför dina två exempel konkade och titta då på Enrons uppblåsta tillgångar och cashflow samt hur lehmanns tillgångar försvann liksom in i ett svart hål.
Börjar känna att hela denna tråd håller på att bli OT, men måste ändå ge Niclas rätt i att bolag går i konkurs pga likviditetsproblem, inte soliditetsproblem.
Det är bristen på förmåga att betala kortfristiga skulder som gör att bolaget sätts/begärs i konkurs. Likviditetsbristen hösten 2008, som höll på att stjälpa ganska välmående svenska företag, var en följd av Lehman Brothers konkurs (som berodde på för hård spekulation i sub-prime lån). Även Lehman Brothers konkurs var pga likviditetsbrist, faktum är att tillgångarna var större än skulderna när de ansökte om konkursskydd (Chapter 11).
Ville bara klargöra.
Det är bristen på förmåga att betala kortfristiga skulder som gör att bolaget sätts/begärs i konkurs. Likviditetsbristen hösten 2008, som höll på att stjälpa ganska välmående svenska företag, var en följd av Lehman Brothers konkurs (som berodde på för hård spekulation i sub-prime lån). Även Lehman Brothers konkurs var pga likviditetsbrist, faktum är att tillgångarna var större än skulderna när de ansökte om konkursskydd (Chapter 11).
Ville bara klargöra.
Medlem
· Västra Götalands Län
· 529 inlägg
Hmm,..
faktum är att de allra flesta konkurser inleds från eller genomförs med en balansräkning som är OK.
Kolla alla husägare som tvingades sälja under 91-93. Visst såg det bra ut på pappret FÖRST, sen hände någonting i den LÖPANDE ekonomin, fastigheterna visade sig just då ha gått ner i värde, och de tvingades sälja med del av skulden kvar. Egentligen gick allså dessa "bolag" i konken.
T o m vårt SAAB kunde fortsätta belåna sina tillgångar, alltjämt att verksamheten stod still. Eftersom SÄKERHET för långivarna kunde ju ordnas: fastigheter, patent, verktyg och maskiner hade ju ett VÄRDE. Men, bolaget konkade till slut TROTS detta värde, eftersom verksamheten inte drog in några pengar.
Så sluta hacka på huruvida jag vet vad jag pratar om eller ej, och bemöt istället det jag skrev.
Värdet i balansräkningen säger INGENTING om en persons eller ett bolags ekonomi kommer att överleva, så länge det inte är en DEL I AFFÄREN att avhända sig denna tillgång. Och det är det sällan när vi tittar på privatpersoners husköp.
Så, varför amortera? Jag menar att det handlar mindre om att få en bättre balansräkning, lägre belåningsgrad, utan mer om att succesivt få mera över i den löpande ekonomin, alltså en bättre resultaträkning.
Visst kan man spekulera i högre framtida intäkter, helt ok. Men det är ju alltid en osäkerhetsfaktor i det. Att succesivt, permanent och för all framtid, minska på kostnaderna, är ju om inte blixtsnabbt, så åtminstone vattentätt.
"Det är inte på de stora inkomsterna man blir rik, utan på de små utgifterna".
faktum är att de allra flesta konkurser inleds från eller genomförs med en balansräkning som är OK.
Kolla alla husägare som tvingades sälja under 91-93. Visst såg det bra ut på pappret FÖRST, sen hände någonting i den LÖPANDE ekonomin, fastigheterna visade sig just då ha gått ner i värde, och de tvingades sälja med del av skulden kvar. Egentligen gick allså dessa "bolag" i konken.
T o m vårt SAAB kunde fortsätta belåna sina tillgångar, alltjämt att verksamheten stod still. Eftersom SÄKERHET för långivarna kunde ju ordnas: fastigheter, patent, verktyg och maskiner hade ju ett VÄRDE. Men, bolaget konkade till slut TROTS detta värde, eftersom verksamheten inte drog in några pengar.
Så sluta hacka på huruvida jag vet vad jag pratar om eller ej, och bemöt istället det jag skrev.
Värdet i balansräkningen säger INGENTING om en persons eller ett bolags ekonomi kommer att överleva, så länge det inte är en DEL I AFFÄREN att avhända sig denna tillgång. Och det är det sällan när vi tittar på privatpersoners husköp.
Så, varför amortera? Jag menar att det handlar mindre om att få en bättre balansräkning, lägre belåningsgrad, utan mer om att succesivt få mera över i den löpande ekonomin, alltså en bättre resultaträkning.
Visst kan man spekulera i högre framtida intäkter, helt ok. Men det är ju alltid en osäkerhetsfaktor i det. Att succesivt, permanent och för all framtid, minska på kostnaderna, är ju om inte blixtsnabbt, så åtminstone vattentätt.
"Det är inte på de stora inkomsterna man blir rik, utan på de små utgifterna".