Allemansrätten och ridning, ny huvudregel?
För några år sedan skrev jag i en tråd här på BH att ridning eller cykling knappast kan ingå i allemansrätten. Den enkla förklaringen är att det inte finns någon etablerad tradition av ridning eller cykling på annans mark. Det har helt enkelt inte förflutit tillräckligt lång tid där detta beteende accepterats för att bilda sådan sedvana.
Förr användes visserligen hästar som både arbetsredskap och färdselmedel. Vid denna tid var hästen dock det enda alternativet och därmed ett naturligt inslag eftersom alla hade nytta av hästen. Idag har hästen sedan länge ersatts i dessa roller av motorfordon och därmed har den eventuella sedvana som en gång existerade tynat bort.
När ridning idag utövas sker det heller inte som färdselmedel, utan som ett umgänge med djuret och ofta på trafikerade vägar. Ridning blir då ett både farligt och störande moment i trafiken eller rentav en olägenhet av blockerande natur på människors utfartsvägar.
T.ex. som i tråden där TS till viss del hindrades att använda sin egen utfartsväg när ”allemansrättslig” ridning pågick. Att hästar är stora och tunga djur med instinktivt flyktbeteende gör ju inte saken bättre i denna miljö, eftersom ryttaren därmed naturligen stör sig på övriga trafikanter och därför skapar konflikter som @skrållis fick erfara.
Anlagda vägar eller det odlingslandskap dessa passerar kan ju knappast heller sägas utgöra sådan naturmark där allemansrätten enligt grundlagen gäller. Syftet med ridning som den utövas idag utgör alltså inte någon grundlagsskyddad naturupplevelse, utan tjänar istället som en slags djurupplevelse eller djurbaserad sällskapsstund till övriga trafikanters och väg/markägares förtret.
När Högsta Domstolen i veckan avgjorde målet ”meteoriten” lyftes i domen begreppet allemansrätten. Det är nästan 30 år sedan HD närmare redogjorde för detta begrepp. Man justerar nu sin beskrivning och skriver:
”Allemansrätten kan beskrivas som en på sedvana grundad begränsad rätt för var och en att använda annans fastighet, framför allt genom att färdas över den till fots”.
HD har tidigare inte preciserat att allemansrätten framförallt gäller färdsel till fots.
Att färdas till fots innebär att hästen lämnas kvar hemma vid stallet. Hästen omfattas ju inte av allemansrätten när denna numera gäller färdsel till fots. Vill man uppleva natur som man har rätt till enligt grundlagen görs ju detta dessutom bättre om man slipper vara tvungen att koncentrera sig på både häst och medtrafikanter.
Som ny huvudregel ingår ridning alltså inte längre i allemansrätten. I avsaknad av egen mark att rida på eller avtal med markägare och/eller samtliga rättighetsinnehavare i vägar som berörs av ridningen är det numera enbart ridning i paddock/ridhus som gäller.
Rent praktiskt bör kommunerna numera vara tvingade att lämna tillstånd till skyltar om ”Ridning förbjuden”, eller är det egentligen så att kommunen numera inte kan förelägga om borttagande av sådan skylt? ”Ridning förbjuden” kan då skyltas på samma vis som ”motortrafik förbjuden”
Naturvårdsverket bör väl redan under kommande vecka korrigera sina numera uppenbart felaktiga riktlinjer om ridning och allemansrätt.
Förr användes visserligen hästar som både arbetsredskap och färdselmedel. Vid denna tid var hästen dock det enda alternativet och därmed ett naturligt inslag eftersom alla hade nytta av hästen. Idag har hästen sedan länge ersatts i dessa roller av motorfordon och därmed har den eventuella sedvana som en gång existerade tynat bort.
När ridning idag utövas sker det heller inte som färdselmedel, utan som ett umgänge med djuret och ofta på trafikerade vägar. Ridning blir då ett både farligt och störande moment i trafiken eller rentav en olägenhet av blockerande natur på människors utfartsvägar.
T.ex. som i tråden där TS till viss del hindrades att använda sin egen utfartsväg när ”allemansrättslig” ridning pågick. Att hästar är stora och tunga djur med instinktivt flyktbeteende gör ju inte saken bättre i denna miljö, eftersom ryttaren därmed naturligen stör sig på övriga trafikanter och därför skapar konflikter som @skrållis fick erfara.
Anlagda vägar eller det odlingslandskap dessa passerar kan ju knappast heller sägas utgöra sådan naturmark där allemansrätten enligt grundlagen gäller. Syftet med ridning som den utövas idag utgör alltså inte någon grundlagsskyddad naturupplevelse, utan tjänar istället som en slags djurupplevelse eller djurbaserad sällskapsstund till övriga trafikanters och väg/markägares förtret.
När Högsta Domstolen i veckan avgjorde målet ”meteoriten” lyftes i domen begreppet allemansrätten. Det är nästan 30 år sedan HD närmare redogjorde för detta begrepp. Man justerar nu sin beskrivning och skriver:
”Allemansrätten kan beskrivas som en på sedvana grundad begränsad rätt för var och en att använda annans fastighet, framför allt genom att färdas över den till fots”.
HD har tidigare inte preciserat att allemansrätten framförallt gäller färdsel till fots.
Att färdas till fots innebär att hästen lämnas kvar hemma vid stallet. Hästen omfattas ju inte av allemansrätten när denna numera gäller färdsel till fots. Vill man uppleva natur som man har rätt till enligt grundlagen görs ju detta dessutom bättre om man slipper vara tvungen att koncentrera sig på både häst och medtrafikanter.
Som ny huvudregel ingår ridning alltså inte längre i allemansrätten. I avsaknad av egen mark att rida på eller avtal med markägare och/eller samtliga rättighetsinnehavare i vägar som berörs av ridningen är det numera enbart ridning i paddock/ridhus som gäller.
Rent praktiskt bör kommunerna numera vara tvingade att lämna tillstånd till skyltar om ”Ridning förbjuden”, eller är det egentligen så att kommunen numera inte kan förelägga om borttagande av sådan skylt? ”Ridning förbjuden” kan då skyltas på samma vis som ”motortrafik förbjuden”
Naturvårdsverket bör väl redan under kommande vecka korrigera sina numera uppenbart felaktiga riktlinjer om ridning och allemansrätt.
Redigerat:
Der blir ju en hel del annat som försvinner om vi ska tolka "till fots" bokstavligen. Paddla kanot? Åka skidor?
Jag gissar att om denna frågeställning skulle tas upp av domstolarna så år det en ganska bred tolkning som skulle gälla, där syftet i princip är att stänga ute motorfordon.
Jag gissar att om denna frågeställning skulle tas upp av domstolarna så år det en ganska bred tolkning som skulle gälla, där syftet i princip är att stänga ute motorfordon.
De skriver ju framför allt att färdas till fot. Det utesluter ju inte andra sätt att färdas, utan säger mer att det är det allra vanligaste sättet att utnyttja allemansrätten.M Maijckel skrev:
Skulle ridning förbjudas med enbart den skrivningen så skulle ju det också gälla t.ex. cyklar och rullstolar. Tror du verkligen det?
EDIT: Sen är det ju uppenbart att hästen rör sig till fots
Jag tycker nästa stycke från domskälen är mycket intressantare och tydligare:
Det man måste komma ihåg är att "allemansrätten" härrör från en tid då man rörde sig i ett väglöst land för sin överlevnad, man var nödd och tvungen. Begreppet "rekreation" existerade inte, att någon skulle ut och gå, rida, ro kanot eller åka skidor bara för att det var roligt fanns inte. Det gällde att få ihop och säkerställa tillgång till mat, ved, vatten, kläder och redskap och ladorna skulle vara fyllda innan vintern.
Den moderna tolkningen av en "allemansrätt" för att det är roligt finns det ingen historisk grund för.
Den moderna tolkningen av en "allemansrätt" för att det är roligt finns det ingen historisk grund för.
Allemansrätten är ett modernt påfund med det explicita syftet att gynna rekreation och friluftsliv. Den är ett barn av en tid då detta sågs som en nationell angelägenhet då friluftslivet skulle stärka befolkningen och därmed landet. Dock bygger idéerna kring vad man får och inte får göra på gammal sedvana.Fotografen skrev:
Det jag menade, med andra ord.S Staffan-N skrev:
Ett modernt påfund.
Fortsätter man den tanken och ser till lagstiftarnas intentioner så ter sig både ridning och cykling ändamålsenlig. Kanske till och med motocross i den mån de skulle kunna ske utan att låta så illa och slita så mycket på markerna. Kommersiell bärplockning är dock inte ändamålsenligt.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Jag gillar uttrycket ”inte störa, inte förstöra” när det kommer till allemansrätten. Några enskilda ryttare på lokala skogsvägar blir då sällan ett problem, medan organiserade, kommersiella grupper kan bli det.
Att ett hästekipage skulle vara mer problematiskt i sig än säg någon med barnvagn känns bara som trams från en position där man redan ogillar det förra.
Det är vanskligt att tolka lagar och domar utifrån sina egna preferenser, vilket det känns som om TS gör här. Jag tror inte den här domen kommer innebära något alls i den här frågan.
Att ett hästekipage skulle vara mer problematiskt i sig än säg någon med barnvagn känns bara som trams från en position där man redan ogillar det förra.
Det är vanskligt att tolka lagar och domar utifrån sina egna preferenser, vilket det känns som om TS gör här. Jag tror inte den här domen kommer innebära något alls i den här frågan.
Färd på väg regleras väl generellt sett inte av allemansrätten?M Maijckel skrev:
Jag tyckte det var en bra sammanfattning av den komplicerade juridiken:S Staffan-N skrev:Jag är nyfiken på vad du tänker att detta stycke har för potentiella implikationer
- Allemansrättens omfattning finns inte klart/tydligt definierad i lag.
- Man kan motsatsvis förstå hur en del av allemansrätten avgränsas utifrån vad som är förbjudet i lag.
- Men det som är förbjudet i lag är inte uttömmande gällande avgränsningen av allemansrätten. Bara för att något inte omfattas av ett förbjud innebär inte nödvändigtvis att det ingår i allemansrätten.
Så i sammanfattning kan vi fortsätta att diskutera vad som ingår och inte ingår i allemansrätten...
Bra fråga, finns det någon lag som uttryckligen medger färd på väg? Alltså inte på allmän väg eller gator under kommunalt huvudmannaskap som ju är upplåtna för detta ändamål, utan enskild väg.C cpalm skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Punkterna 15–21 i domen stödjer som jag ser det mitt ovan beskrivna perspektiv på allemansrätten att eventuell åsamkad skada är central i tolkning av vad som är tillåtet.