Allemansrätten, nekad tillträde till mark?

[Nötegårdsgubben]

Ja har man ett vapen i handen så får man givetvis bete sig därefter!

Men eftersom att vi talar rent hypotetisk så ska man kanske akta sig för svepande anklagelser om man vill bli tagen på allvar.

 

[Claes Sörmland]

Så enkelt är det inte numera. Ju mer plöjningsfritt jordbruk, ju vanligare det blir med mellangrödor, desto svårare blir det för allmänheten att veta om en åker är en "stubbåker" eller om det nyligen såtts in en mellangröda eller om man just sått årets huvudgröda. Det syns helt enkelt inte alltid så tydligt numera.

Enklast är att fråga markägaren om man anser sig ha ett behöv av att gå tvärs över åkern, varför man nu skulle vilja göra det alls.

Det kan säkert vara svårt i vissa situationer men ingen lär dömas för att gå över en åker som är en stubbåker eller åker som ligger i träda. Har markägaren problem med omfattande passager så går det att anslå att passage inte ska ske eller prata med den som utgör problemet. Samma spelregler för markägaren som driver jakt på sin mark.

Det finns ett problem om/när att gruppen "jägare" anser sig ha större rättigheter till allemansrättsligt tillgänglig natur än resten av befolkningen.

Jakt är inte något som sker med allemansrättslig utgångspunkt. Jakträtten för marken är ju markägarens. Det är verksamhet som markägaren driver på sin mark.

Det här problemet är oftast litet vad avser lokalbefolkningen visavi jägare som också tillhör lokalbefolkningen, men kan bli rejält stort i vissa andra situationer.

Två exempel:
Mycket stor markägare som arrangerar köpjakter för dyra pengar, och de som jagar har svårt att hålla sig inom ramarna för god jaktetik och att vara på rätt plats enligt kartan.

Uthyrd mark till jaktlag som kommer från storstaden, och som också har svårt att hålla sig inom kartan och att följa goda seder och bruk.

I bägge fallen uppstår ofta friktion både med andra markägare, och med allmänheten, som vill plocka bär och svamp.

Att mänskliga interaktioner kan ge friktion ibland är vi helt överens om. Men jag förstår inte riktigt vad det har med allemansrättens juridik att göra. Det ändrar inte på rättigheterna s a s.

 

[Nötegårdsgubben]

Ändå förekommer det.

Jaså?

Om man nu snällt vill be en svampplockare att helst vara någon annanstans, så kanske man ska avstå från att ha vapen i händerna just då,

Var ska man göra av det då, om man nu stöter på någon? Sannolikheten att jägare medvetet går fram till någon med laddade vapen i hand bedömer jag som ytterst liten. Antingen bryter/öppnar man vapnet för att visa att det är oladdat eller så har man det på ryggen. Jag rekommenderar det senare då många säkert inte kan tolka det första.

Jag håller med om att det vore oseriöst att gå fram till någon med ”vapen i hand” om vi med det på riktigt menar laddade vapen som hålls i handen. Din antydan är att det är ett generellt problem och ett hot mot demokratin.

I call bullshit.

och dessutom ta sig tid att resonera.

Det tycker jag inte man måste eller ens bör. Det är inte en förhandling med oinbjudna huruvida man får jaga på sin mark eller inte.

Annars uppstår det ett implicit hot.

Nej. Möjligen ett inbillat.

Och avhysa kan man inte göra i princip.

Man kan inte heller diskutera hypotetiska fall som om de hade hänt.

 

[skogaliten]

Det kan säkert vara svårt i vissa situationer men ingen lär dömas för att gå över en åker som är en stubbåker eller åker som ligger i träda. Har markägaren problem med omfattande passager så går det att anslå att passage inte ska ske eller prata med den som utgör problemet. Samma spelregler för markägaren som driver jakt på sin mark.



Jakt är inte något som sker med allemansrättslig utgångspunkt. Jakträtten för marken är ju markägarens. Det är verksamhet som markägaren driver på sin mark.



Att mänskliga interaktioner kan ge friktion ibland är vi helt överens om. Men jag förstår inte riktigt vad det har med allemansrättens juridik att göra. Det ändrar inte på rättigheterna s a s.

Fall nu inte för locktonerna hos allemansrättshatarna.

Vad avser åkermark, så är det enklast att avstå från att traska runt där året runt.

Det är inte säkert att "allmänheten" kan se skillnad på vad som verkligen är en träda, och på vad som är en modern gröngödslingsgröda som faktiskt ska skördas.
Det går heller inte att se om det nyligen såtts i stubben.

Det är bättre att "allmänheten" frågar markägaren före promenaden på åkern, snarare än att markägaren ska behöva jaga rätt på "allmänheten". En enstaka passage bygger tyvärr också ofta en vana.

Det finns jakträtt, på samma mark där också allemansrätten gäller.

För mig som markägare, så vet ju jag när och om det jagas, men det gäller inte mina grannars mark. Där vet jag ofta, men inte alltid om det jagas.

Jakträtten ger inte en exklusiv tillgång till marken, utan den är delad med den allemansrättsliga tillgången till samma mark.
Att inte störa jakten är självklart, men att blotta närvaron av t.ex. svampplockare kan vara till förfång för jakten får man helt enkelt tåla.

Det mest (oavsiktligt) störande är egentligen inte en enstaka svamplockare, utan folk som har med sig hundar i skogen vid svamplockning, och låter dessa gå lösa.

 

[Funker]

Frågan är ju om man har uppsåt. D v s jag vet om att jag stör jakten med min närvaro i marken genom att markägaren har berättat det för mig och avvisat mig, därmed har jag uppsåt att störa jakten om jag kvarstannar. Att jag sen är likgiltig inför om jag stör jakten eller inte ändrar inte på det. Eller om jag vill störa jakten eller inte.

Fel, uppsåtet med närvaron är att plocka svamp, bär eller att som i mitt fall gå med hunden. Om det stör jakten är det en oavsiktlig konsekvens.

 

[Nissens]

Här har du fel avseende krocken mellan bärplockning/svampplockning och jakt.

Nejdå.

Det är jakttid på vildsvin under bärplockartider.

Ja, men man jagar inte med hund. Det betyder att man jagar vildsvinen med vakjakt på nätterna eftersom de är nattaktiva.
Har aldrig hört talas om bärplockare som plockar bär i skogen på nätterna. Skulle det hända så är det ett oerhört sällsynt beteende.

Menar du att de plockar bär på nätterna och sover på dagarna?? Vad skulle vinsten vara med det?

Och vi som har en generell skyddsjakt på de i våra trakter överstora stammarna av Dovhjort, har definitivt jakttid under bärplockartid.

Undantag finns alltid, stora delar av Sverige har inte ens Dovvilt, och få har skyddsjakt.

Dovhjort är det kontraproduktivt att försöka jaga med hund, de försvinner som avlöning med en lös hund i skogen. Att lära känna hur de rör sig och vaka eller smyga är mer effektivt.

Javisst, och de går ofta i flock. Jag jagar dovhjort, men bara enligt jakttabellen, precis som de flesta gör.

Augusti är också tiden för bockjakten på rådjur, räv- och grävlingsjakt är tillåten o.s.v.

Lycka till med att jaga grävling utan hund på dagtid… rävjakter har man vanligtvis i slutet på jaktsäsongen eftersom man i regel prioriterar annat vilt under högsäsongen. Bockjakten är numera på våren redan för många, så det är färre än förr som jagar bock i augusti. Men den är ofta vid öppna fält, inte i bärsskogen.

Egentligen så kan man säga att jaktåret, med mer intensiv jakt börjar 16 augusti.

Nej, det börjar med mer intensiv jakt den 1 oktober när man kan jaga många arter med hund.
Det märks att du inte har koll på hur jakten är i Sverige. Google är inte alltid den bästa kunskapskällan. 😉

 

[Nissens]

Det finns ett problem om/när gruppen "jägare" anser sig ha större rättigheter till allemansrättsligt tillgänglig natur än resten av befolkningen.

Jaså, gör det? Så länge man inte stör jakten medvetet är det inga problem.

Det här problemet är oftast litet vad avser lokalbefolkningen visavi jägare som också tillhör lokalbefolkningen, men kan bli rejält stort i vissa andra situationer.

Jaså?

Två exempel:
Mycket stor markägare som arrangerar köpjakter för dyra pengar, och de som jagar har svårt att hålla sig inom ramarna för god jaktetik och att vara på rätt plats enligt kartan.

Idag har ingen svårt ”att hålla sig inom kartan” alla använder GPS i olika former, vanligast är appar numera där man ser gränser, jaktpass, övriga deltagare och hundar.

Uthyrd mark till jaktlag som kommer från storstaden, och som också har svårt att hålla sig inom kartan och att följa goda seder och bruk.

Som sagt, ingen har svårt att hålla sig inom kartan… och var de bor har ingen betydrlse.

I bägge fallen uppstår ofta friktion både med andra markägare, och med allmänheten, som vill plocka bär och svamp.

Det är väldigt lite jakt under bärsäsongen i skogen. Bockjakten är vanligast, men den är numera även på vårdn, och den är i regel på öppna fält, inte i bärskogen.

 

[Claes Sörmland]

Fel, uppsåtet med närvaron är att plocka svamp, bär eller att som i mitt fall gå med hunden. Om det stör jakten är det en oavsiktlig konsekvens.

Då förstår du inte vad uppsåt är.

 

[Alfredo]

Då förstår du inte vad uppsåt är.

Om du ser likgiltighetsuppsåt och avsiktsuppsåt som "samma sak" håller jag med. I normalt språkbruk så tycker jag nog att om man bara säger uppsåt så menar man avsiktsuppsåt. Har jag fel?

 

[Claes Sörmland]

Fall nu inte för locktonerna hos allemansrättshatarna.

Det sitter nog bara i huvudet det där med "allemansrättshatare". Utöver nån märklig gubbe här och där som är folkskygg och onödigt territoriehävdande. Allemansrätten har stort stöd. Men att börja driva den vänsterut politiskt till att den skulle vara någon sorts kollektivisering av markägandet eller att man som allmänhet skulle ha samma rätt till marken som markägaren gynnar inte frågan. Det är politiska locktoner och inte gällande rätt.

 

[Claes Sörmland]

Om du ser likgiltighetsuppsåt och avsiktsuppsåt som "samma sak" håller jag med. I normalt språkbruk så tycker jag nog att om man bara säger uppsåt så menar man avsiktsuppsåt. Har jag fel?

Jag tänker uppsåt som det skulle tolkas när man döms enligt brottsbalken.

 

[Alfredo]

Jag tänker uppsåt som det skulle tolkas när man döms enligt brottsbalken.

Och hur menar du att det tolkas då? Om vi tänker oss en normal försynt svampplockare med uppsåt enligt nedan citat:

Frågan är ju om man har uppsåt. D v s jag vet om att jag stör jakten med min närvaro i marken genom att markägaren har berättat det för mig och avvisat mig, därmed har jag uppsåt att störa jakten om jag kvarstannar. Att jag sen är likgiltig inför om jag stör jakten eller inte ändrar inte på det. Eller om jag vill störa jakten eller inte.

Tror du denne skulle kunna dömas för brott? Jag är skeptisk.

 

[Claes Sörmland]

Och hur menar du att det tolkas då? Om vi tänker oss en normal försynt svampplockare med uppsåt enligt nedan citat:


Tror du denne skulle kunna dömas för brott? Jag är skeptisk.

En person som dyker upp och stör en jakt genom att uppehålla sig mitt i jakten, informeras om det och avvisas och tvärvägrar och kvarhåller sig lär kunna dömas för egenmäktigt förfarande. Argumentet från personen att den är likgilitg inför jakten lär inte flyga.

Sen är det ju som vanligt med dessa frågor, inte en chans i helvete att polis eller åklagare engagerar sig i sånt här tjafs mellan privatpersoner. De har annat att göra.

 

[Alfredo]

Argumentet från personen att den är likgiltig inför jakten lär inte flyga.

Argumentet skulle väl snara vara att den störning som möjligen föreligger är acceptabel enligt allemansrätten och att såväl svampplockare som jägare får samsas och acceptera varandra. Brott kan ej styrkas! Förundersökning inleds ej! 😀

 

[Claes Sörmland]

Argumentet skulle väl snara vara att den störning som möjligen föreligger är acceptabel enligt allemansrätten och att såväl svampplockare som jägare får samsas och acceptera varandra. Brott kan ej styrkas! Förundersökning inleds ej! 😀

Var hittar du stöd för att allemansrättsligt nyttjande av annans mark för svampplockande skulle gå för markägarens jakträtt?

Utgångspunkten för vår diskussion måste vara ett det föreligger en riktig och påtaglig störning av jakten. Jakten är således inte genomförbar om svampplockaren uppehåller dig där. Om utgångspunkten istället är att svampplockarens närvaro inte påverkar jakten nämnvärt och att markägaren således i sak har fel om en påtaglig störning finns ju inte grund för att döma svampplockaren före egenmäktigt förfarande. Då finns också en allemansrätt till svampplockandet på det sättet som det har genomförts.