Är intresserad av att veta hur det fungerar med bostadslån och amortering i Sverige. Bor i Norge och här måste man amortera bostadslån(kan få max 5 års amorteringsfritt på lånet i banken och max nedbetalningstid är på 30 år).

Av bekanta i Sverige har jag fått intryck av att många i Sverige bara betalar ränta på lånet. Är det riktigt? Tillåter alla banker i Sverige detta? Hur tänker man då?
Att hus alltid går upp i värde?
Att man aldrig ska betala ner lånet?

Huspriser kan gå ner(finanskriser osv...) och då sitter man ju med ett lån på mer än 100% av bostadsvärdet.
Om man då också har rörlig ränta på hela/delar av lånet och räntorna går upp blir väl detta ganska läskigt?
Det låter som en ganska stor risk att ta!
 
Redigerat:
Många svenskar säger att de hellre lägger pengarna på annat och att värdet alltid går upp men i i många fall är det för de helt enkelt inte har råd att amortera.

Kul att bo hela sitt liv i hus som banken äger mesta delen av, nejtack
 
Man kan väl säga att de flesta banker under de senaste ca 7 åren har tillämpat en affärsmodell med amorteringsfrihet i stor utsträckning. Om det visar sig vara en långsiktigt klok modell återstår att se. Sett över längre perspektiv är det inte någonting som tillämpats i sverige, utan det är alltså ett nytt påfund. Eller ja, det fanns amorteringsfria bostadslån runt 88-91 också, och den kreditgivningen funkade ju sådär sett i backspegeln...
 
jonpalm skrev:
Hur tänker man då?
Att hus alltid går upp i värde?
Man räknar med att husens nominella värde inte kommer understiga lånet.

Att man aldrig ska betala ner lånet?
Jo, när man flyttar och säljer huset.

Men framför allt räknar man med att de som lånat till huset kommer att ha ungefärlig konstant eller ökande inkomst, samt att de underhåller huset. Det är där risktagandet för bankerna ligger, inte om de lånar ut 75 eller 90% av husets värde.
 
för banken är det ju en kanonaffär. dom får ju in pengar hela tiden. Det är ju banken som skapar ökade huspriser. Dom ger ju folk en möjlighet att köpa hus eller bygga hus dom normalt inte skulle ha råd med.

Med 95% bottenlån och amorteringsfritt så kan man ju bjuda apmycka för ett hus jämnfört med 10% handpenning och max 75% bottenlån.

Det finns ju en anlidning till att sveriges ekonomi är lite krasande medand den norska ekonomin går som tåget och det är nog inte bara oljan.

I USA har dom ju dessutom packat om dessa överbelånade historier i sbprimelån och det gick ju jättebra. Nu har man istället satt staten som ägare till en enorm ägare genom att åta sig att hålla Fanny och Freddy under armarna oavsett hur det går.

Som sagt tidigare "den som är satt i skuld är inte fri"
 
Beppo skrev:
Det finns ju en anlidning till att sveriges ekonomi är lite krasande medand den norska ekonomin går som tåget och det är nog inte bara oljan.
Det har inget med bostadslån att göra i alla fall.
 
Beppo skrev:
f
Med 95% bottenlån och amorteringsfritt så kan man ju bjuda apmycka för ett hus jämnfört med 10% handpenning och max 75% bottenlån.
Jasså, hur apmycket mer då tror du? Räntan slipper du inte.
 
Jag som tillhör den äldre generationen tycker detta är sanslöst. Köpte själv fastighet 1975 för 225000:-. Fick då lånet på 30 år. Kommer inte ihåg hur stor kontantinsatsen var men gissar på 10%. Med dagens huspriser är det nog svårt att göra sig skuldfri. Det gjorde jag på 15 år. Bolåneinstitutionerna bidrar säkert även de till de stigande huspriserna genom generösa utlåningar. När SBAB till och med ger bonus efter hur stora lån handläggarna beviljar känns det som avgrunden är nära. Borde vara straffbart. I slutändan är det låntagaren som drabbas. Det är inte logiskt när merparten av familjens disponibla inkomst går till boendekostnader på grund av räntekostnaden. Ju mer man kan amortera desto större frihet får man.
 
Hur stor andel av din disponibla inkomst la du 1975, och hur stopr andel skulle du lägga idag om du köpte hsuet tilldagens marknadsvärde?
 
Jag såg en intervju med en husköpande familj i Stockholm nånstans som hade lånat 4,5 mille. Dom sa att amorteringen var ointressant eftersom den var en sån liten del av kostnaden, deras högst medelmåttiga löner räckte inte till mer amortering än att det skulle skilja 60-70 tusen om 10 år när dom sålde. Om dom då var skyldiga 4,5 eller 4,43 mille spelade ingen roll som dom sa.
Rent ekonomiskt är det förstås inge bra och förmodligen förstår inte folk riktigt vilken risk det är och ffa inte vilken konsekvens det kan få. Sjukdom och/eller arbetslöshet för en av dom så är det kört. Sen bor man i hyresrätt med flera miljoner i skulder och äger inget alls efter det.

Men den svenska lånemarknaden är märkligt fri med tanke på alla regler som finns i övrigt. Ta sms-lån tex. där Du kan få pengar insatt på ett angivet konto utan att träffa nån, det räcker med att messa nåns personnummer till finansinstitutet bara.
 
Jan-Å skrev:
Rent ekonomiskt är det förstås inge bra och förmodligen förstår inte folk riktigt vilken risk det är och ffa inte vilken konsekvens det kan få. Sjukdom och/eller arbetslöshet för en av dom så är det kört. Sen bor man i hyresrätt med flera miljoner i skulder och äger inget alls efter det..
Lite perspektiv får man väl ändå ha när man diskuterar amortering eller inte. Köper man ett hus för exempelvis 3 miljoner och amorterar 5 000:- i månaden så tar det 50 år innan man är skuldfri. Om man rent krasst tittar på hur många år det tar innan den faktiska räntekostnaden per månad går ner ordentligt tack vara amorteringen så är det inte frågan om några få år. Att genom amortering få ner räntekostnaden så mycket så man efter några år kan bo kvar om man blir arbetslös eller sjuk är väl obefintlig på kortare sikt.

Att man om man hamnar i den situationen att man är tvungen att sälja är säkert möjligt, men om man inte förutsätter att marknaden just då dykt fullständigt så går det väl i de flesta fall att sälja kåken för det man har lån på. (De amorteringsfria lånen gäller väl oftast bara bottenlån) Även om det skulle gå snett så tror jag det är väldigt få som pga arbetslöshet och sjukdom behöver slumpa bort sitt hus och sedan ska sitta med flera miljoner i skulder. Och om det inträffar spelar knappast amorteringen någon större roll.

Som jag ser det handlar det om hur man ser på lån och skuld. Har man problem med att "banken" äger huset och man vill vara skuldfri då köper man hus efter det. Gör man istället en "kalkylerad" riskbedömmning att allt i värsta fall kan gå åt h*vete och allt vad det innebär men ändå är beredd att ta den chansen så köper man ett hus och tar ett lån och är beredd att ta den risken. Tack och lov så tvingas ingen utan det är upp till var och en att göra den bedömningen.:D
 
Redigerat:
>mr_bygg
Nja, det är ju dom som inte kan välja när dom ska sälja som blir sittande med huslån kvar men inget hus. Om Du lånar så mycket att Du inte anser dej ha råd att amortera och mister en av inkomsterna i hushållet så blir Du tvungen att sälja. Har Du tur är det stor efterfråga och Du kan lösa dina lån men fastighetspriser både stiger och sjunker, så jag tycker nog det är en rätt stor risk man tar. Speciellt jämfört med att köpa ett hus för 3,5 istället och har råd med amorteringen.
 
Jan-Å skrev:
>mr_bygg
Nja, det är ju dom som inte kan välja när dom ska sälja som blir sittande med huslån kvar men inget hus. Om Du lånar så mycket att Du inte anser dej ha råd att amortera och mister en av inkomsterna i hushållet så blir Du tvungen att sälja.
Många (de flesta) av de som väljer att inte amorterar har råd till det.

Men bara för att man kan, betyder det inte att det är en bra idé att göra det.
 
Jan-Å skrev:
>mr_bygg
Nja, det är ju dom som inte kan välja när dom ska sälja som blir sittande med huslån kvar men inget hus. Om Du lånar så mycket att Du inte anser dej ha råd att amortera och mister en av inkomsterna i hushållet så blir Du tvungen att sälja. Har Du tur är det stor efterfråga och Du kan lösa dina lån men fastighetspriser både stiger och sjunker, så jag tycker nog det är en rätt stor risk man tar. Speciellt jämfört med att köpa ett hus för 3,5 istället och har råd med amorteringen.
Har du köpt ett hus och blir tvungen att sälja av en eller annan orsak så spelar det nog ingen roll om du har eller haft för avsikt att amortera en eller annan tusenlapp på lånet. Jag antar att om man köpt ett hus för ca 3 miljoner så har man minst kanske 40 000:- efter skatt så är det inga problem att amortera.

Köpesumman på huset har egentligen ganska liten betydelse utan den måste jämföras med vilka inkomster man har.Sen är det väl oftast övriga utgifter, andra lån och framförallt levnadsvanor som påverkar vilken månadskostnad som boendet får ha.

Valet att amortera (om vi ser till bottenlån) ser jag som en individuell fråga. Bara för att man inte väljer att amortera så betyder det inte att man på något sätt inte har råd utan man lika gärna placera sitt kapital på något annat sätt.
 
Redigerat:
Man får ju inte amorteringsfritt på topplånet så priset måste ju gå ner bra mycket om man ska sälja för ett så lågt pris att det inte täcker bottenlånet.

Och jag håller med den där familjen i Stockholm. Om man har 4 miljoner i lån känns det meningslöst att amortera för det blir ju ingen större skillnad.

Jag sparar hellre än minskar lånet med ca 100 000 på 4 år.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.