Buxbomsjukan (buxbomsot)
Symptom
Det första tecknet på buxbomsjuka brukar vara att bladen får blekgula eller brunaktiga fläckar. Efter hand vissnar bladen och faller av, vilket gör att busken snabbt blir gles och brun. Ett typiskt kännetecken för den aggressiva svampen Cylindrocladium buxicola är svarta streck eller nekroser på grenarna. På bladens undersida kan du ibland se vita sporer, något du kan läsa mer om hos Jordbruksverket.
Sjukdomen förväxlas ofta med den äldre svampsjukdomen Volutella buxi, men där är sporerna i stället rosa och barken lossnar lätt från grenarna.
Hur smittan sprids
Buxbomsjuka trivs i fuktigt väder och sprids framför allt via vattenstänk från regn eller bevattning. Svampen kan också följa med infekterade plantor från plantskolor. Dessutom kan sporer spridas via redskap, skor, fåglar och andra djur.
Hög luftfuktighet och temperaturer kring 20–25 grader är optimala för svampen, men den kan också utvecklas vid betydligt lägre temperaturer. Det gör att både sensommar och höst ofta är kritiska perioder för smittan att spridas.
Vid konstaterad buxbomsjuka, gör så här
Om din buxbom har buxbomsjuka behöver du vara snabb för att minska risken för spridning.
Gör så här:
- Klipp bort angripna grenar direkt.
- Samla upp alla nedfallna blad.
- Släng smittat material i hushållssoporna eller bränn det. Lägg det inte i komposten.
- Rengör sekatörer och andra redskap noggrant efter användning.
- Undvik att vattna ovanifrån så att bladen hålls torra.
Vid kraftiga angrepp rekommenderar Jordbruksverket att hela plantan grävs upp och förstörs. Plantera inte ny buxbom på samma plats direkt efteråt, på grund av att svampen kan finnas kvar i jorden.
