Gammalt blir nytt – Grand Designs Årets hus

Dagens tema i Grand Designs arkitekturtävling Årets hus är “Gammalt blir nytt” - att ta något redan existerande och på smartast möjliga sätt bygga om och bygga till det.

Tävlar gör ett hus byggt av gamla fraktcontainrar, en ruin där man bygger ett nytt hus, en modern villa i gammal miljö och ett 1940-talshus som får en total makeover med dubbelt så stor bostadsyta.

Container House

Container House tar återbruk till en helt ny nivå. Där bor Linda Ulfsdotter och Thomas Jacobsson, som tyckte det var coolt att bygga hus med gamla containrar och gjorde slag i saken 2016.

Fakta om huset

Plats: Utanför Stockholm
Här bor: Linda Ulfsdotter och Thomas Jacobsson
Arkitekt: Måns Tham
Huvudnummer: Sjöutsikten
Stomme: Begagnade fraktcontainrar
Byggnadsår: 2016

Huset består av åtta containrar, sammanfogade i tre våningsplan. De gamla fraktcontainrarna är 6 eller 12 meter långa. Dessa mått har fått styra husets form. Unikt här är att bottenvåningen är mindre än plan 2, något man tvingades göra på grund av tomtens begränsningar. Den större andra våningen har också en terrass som är tillgänglig från föräldrasovrummet. Som krona på verket har de en utsiktscontainer, högst upp.

Linda och Thomas var pionjärer i containerhus - först i Sverige. Det krävde en hel del envishet. Vi skrev om huset 2016, under tiden det höll på att byggas, läs mer här: Bygger hus med fraktcontainrar

De berättar att de annonserade efter en arkitekt och fick en fem, sex svar. Flera försökte styra om dem till att bygga hus med trämoduler istället, men det var de inte intresserade av. Men Måns Tham tände på idén.

– Härligt, här vill någon göra något annorlunda, säger Måns Tham.

De ville jobba på containrarnas villkor, inte täcka för. Dess storlek var begränsningen, här fanns ett motstånd men de satte karaktären på projektet.

På insidan har containrarna klätts med trä för att få värmen. Mark Isitt kallar det för ett korrugerat plåtpussel, buckligt och dant, men fulladdat med värme.

Ännu mer imponerande är hur skickligt Måns tacklat den kuperade tomten, menar Mark.

Stora delar av tomten fick man varken bygga eller spränga på. Det gjorde att de var tvungna att göra undervåningen mindre än övervåningen. Huset har därför formen av ett V, som en bodybuilder. Hela huset får resning, en lätthet. Detta är pricken över i:et, enligt programledaren.

Måns Tham förklarar att det också är en ljusmaskin. Han har jobbat med containeröppningarna där solstrålarna strömmar in. Genom toppcontainerns gallergolv, ner genom trappan är det som att hela huset strävar upp mot solen. Utsikten är dock mot norr, men därav toppcontainern som kompenserar med ljus.

Mot baksidan finns utsikt rakt in i berget. Den här utsikten är tvärtom, där man kan känna sig trygg. Här finns en bro där man kan tassa ut och plocka blåbär.

Sedan Linda och Thomas byggde sitt containerhus har det byggts ett antal fler i Sverige, dock allt mer sällan.

Något de inte nämner i programmet är att det har varit containerbrist de senaste åren. Dessutom har det visat sig att de begagnade containrarna ofta har fraktat giftiga kemikalier som är svåra/omöjliga att få bort, varför de är olämpliga att använda för att bygga bostad. I Kalifornien där trenden uppstod är det numera förbjudet att använda begagnade fraktcontainrar för att bygga bostad av, om de saknar fullständig dokumentation av vad som fraktats i dem. Därför bygger man numera oftare containerhus av nya containrar.

Läs mer: Bygga containerhus - utmaningar, priser & regler

Villa Radal - nyskapande och spektakulär

I ett 100-årigt villaområde återstår ofta bara tomter som avfärdats som omöjliga att bygga på. Och hur adderar man något nytt modernt spektakulärt till ett sådant område? Hur förnya utan att förfula?

I Villa Radal har arkitekten gjort just det med den äran, i en spektakulär och nyskapande villa. Arkitekten har låtit tomten styra allt. Huset är väldigt välplanerat, ett hus som tillgodoser de boendes behov samtidigt som det förhåller sig ödmjukt till terrängen och de närmaste grannarna.

Huset har varit månadens arkitektritade på byggahus.se och det var väldigt roligt att få se bilder både av huset när det är inbott och hur det ter sig mot grannhusen.

Läs mer: Villa Radal - skickligt komponerad villaarkitektur i Långedrag

Fakta om huset

Plats: Långedrag, Göteborg
Här bor: Ernest och Zaneta Radal
Arkitekt: Andreas Lyckefors
Byggår: 2019
Storlek: 219 kvm i två plan och tre volymer.

Tomten ligger i den gamla engelska parken och utmaningen var att kila in det nya utan att ändra dem gamla parken. Arkitekten Andreas Lyckefors medger att det var en knivig uppgift.

På entréplan finns allrum och tre sovrum. En trappa upp finns kök, matsal och vardagsrum - ljust, öppet och överlappande. Terrasser och balkonger maximerar kontakten med omgivningen.

Från baksidan ser huset helt annorlunda ut, oväntat!

– Det bildas som en gryta, landskapet nästan rullar in i huset och vardagsrummet rullar ut, säger arkitekten Andreas Lyckefors.

– Det var en stor utmaning att få ut så mycket bostad som möjligt i sammanhanget.

Genom att stycka huset i tre delar och trappa ner i terrängen, utnyttjas tomten till fullo. Det maxar boarean, samtidigt som man integrerar huset i den känsliga tomten.

Rörelsen genom huset ger sig naturligt av sig själv, konstaterar programledaren när han kliver in genom den uppglasade entrédörren. 

– Det svåraste när man bygger suterränghus är att få bottenvåningen trivsam, men det har man lyckats med här, på grund av att det kommer ljus från två håll med fönstret vid trappan upp konstaterar Mark.

På väggarna och i taket sitter träfiberskiva, på golvet slipad betong.

I föräldrasovrummet sitter ett jättestort fönster, som en stor tavla. Mark är imponerad av att det inte är insyn. Nedre plan är barnens hangout, men Mark Isitt har svårt att tro att de inte alla helst är på övre plan ändå.

Övervåningen är fantastisk, bländande - här är det något helt annat med 360 graders ljusinsläpp.

Här finns ett centralt placerat öppet kök med en generös köksö.

Mark Isitt tycker att det är enastående och vet att juryn kommer att bli imponerad.

Det blir en häftig effekt med rumslighet i rummet som förstärks av partier i innertaket som markerar de tre volymerna, med olika lutningar och lanterninfönster.

Mark och Andreas står utanför huset. Mark tycker att det är en ”vansinnig fart i huset”, när han blickar upp mot de utskjutande taken. Andreas berättar att han bara har tagit ett utsnitt ur backen och lyft det rakt upp. Backen och taket har samma lutning, under det skapas en massa roliga rum. (bild de tre taken). De utskjutande taken skyddar mot regn, solavskärmning behövs inte där i norr.

På baksidan fläker en terrass ut sig i södersolen.

Under det mest utskjutande taket finns en terrass, helt klädd i trä.

– Huset blev som vi hade tänkt oss, men när vi väl hade flyttat in så blev det mycket bättre än vi hade tänkt oss, säger Ernest Radal.

Mark Isitt avslutar:

– Skillnaden mellan bra och dålig arkitektur, det är tålamod. Det som gör det här huset är inte lyxiga möbler, inte exklusiva material. Det är all den tid Andreas Lyckefors har spenderat vid ritbordet. Familjen Radal hade mycket väl kunnat hamna i en till hälften nedgrävd skolåda. Istället har de fått det här helt skräddarsydda huset. Nackdelar har vänts till hisnande fördelar.

Ruinen

Under nationalromantiken för ca 100 år sedan var det tinnar, torn och snickarglädje som gällde. Inspirationen hämtades från medeltida borgar.

Då köpte de två tyska bryggarbröderna, Emil och Oskar Herrmann, kullen i Nacka, där de byggde varsitt klassiskt nationalromantiskt hus med tinnar och torn. På toppen byggde de en ruin åt sina fruar som hade hemlängtan.

Idag ägs ruinen på kullen av Carl och Marie Gustavsson som har låtit arkitektfirman Lowen Widman bygga ett hus åt dem där, ett hus som helt underordnar sig ruinen.

Fakta om huset

Plats: På toppen av Nackas inlopp
Här bor: Marie & Carl Gustavsson
Arkitekt: Lowen Widman
Storlek: 200 kvm i två plan

Ruinen är idag K-märkt, inget får röras, minsta murfog måste respekteras. Därför byggde de helt enkelt nytt inuti den gamla ruinen och lät den stå kvar precis som den är.

Eller egentligen är det två ruiner, byggda som “fejkruiner” från början. Man byggde den så att den skulle se ut som en ruin, med ingjutna sprickor. 

Den röda ruinen låtsas vara uråldrig, byggd i inomhustegel för att snabbare förfalla av frostskador. ”Sekelskiftes shabby chic” skulle man kunna kalla det. Lite längre bort finns den andra ruinen som är byggd i sprängsten.

Inuti sprängstensruinen finns det nybyggda huset, en avskalad tvåplansvilla på 200 kvm.

På plan 1 finns en matsal med vardagsrum och kök som har helglasade skjutpartier mot ruinerna. Här finns också två mindre sovrum.

På plan 2 finns ett större sovrum med egen bastu. Härifrån kan man ta sig upp till terrassen som har milsvid utsikt över Stockholms inlopp.

Till slut har vi den skarpt utskurna poolen, som även den har en historia: där den är idag fanns förr en stor damm med sälar.

Mark Isitt går i ett litet glapp mellan huset och ruinen, de står väldigt nära varandra. Det är verkligen som att man är inne i ruinen.

Tyskarnas fruar blev nog inte så glada över fejkruinerna tror Mark Isitt, men desto gladare blev arkitekterna Lowen Widman.

De har försökt hålla färgpaletten till ett minimum av material och olika färger, för att underordna oss platsen som gestaltningsmässigt grepp. De putsade volymerna, murarna och glaslådan ska bli som en helhet. Villan är underordnad helt enkelt. Samtidigt försöker den aldrig imitera utan är tydlig med att den är ett barn av sin tid. Det är aldrig någon tvekan om att det är ruinerna som spelar huvudrollen.

Du kommer från en trång hall ut i ett jättestort utrymme, när du träder in på plan 1. Här är det svart tak, grått betonggolv och putsade väggar. Allt för att ditt fokus ska ligga på ruinen utanför.

Det är ett hus skräddarsytt för fest, men här finns även möjlighet att dra sig tillbaka.

Att gå upp genom trappan till övre plan är som att gå upp genom en bergsskreva, tycker Mark Isitt. Högst upp i tornrummet tar sagan slut och vilket grandiost slut!

Han tycker att arkitekterna har lyckats vara ödmjuka i att bevara ruinerna, samtidigt som man återskapat den hedonistiska feststämningen som måste ha rått här uppe.

Villa Sjöberg - om- och tillbyggnad före/efter

Sist men inte minst får vi se en riktig ”total makeover” i Villa Sjöberg av Marge Arkitekter. De har byggt om- och till en 1940-talsvilla med ett orangeri och en extra bostad så att den idag är en modern villa à la 2020-tal.

Fakta om huset

Arkitekt: Erik Hökby, Marge Arkitekter
Originalbyggnad: Enplansvilla från 1946 med källare
Tillbyggnad: Extra bostad + orangeri
Storlek: 196 kvm

Rickard som är husets ägare, växte upp två hus härifrån och huset har haft samma ägare under alla år, tills han köpte det. Nu bor han här med sin dotter.

Serien av sammanfogade volymer rymmer två separata boenden. I den gamla 1940-talsvillan bor Rickard, och i tillbyggnaden bor hans dotter Sofia. Den är som ett litet torn.

Huset består alltså av tre sektioner: Tornet, mittsektionen täckt av kanalplast och till sist originalbyggnaden som renoverats med respekt för funkischarmen.

Mark Isitt tycker det är oväntat med en sådan villervalla i trä när han kommer runt den stramt putsade gamla huskroppen. Man ser inte tillbyggnaden från gatan.

På tillbyggnaden har den höga delen smal träpanel på fasaden, och den låga delen bredare panel. Den tredje volymen har kanalplast på fasaden, även den vertikal. Det spännande är att huset rör sig i både sid- och höjdled.

De går in i orignalbyggnaden, där Rickard berättar att han gillar de enkla, rena linjerna i funktionalismen. Han tycker de har lyckats ta med 40-talet in i 2020-talets moderna boende.

Orangeriet fungerar som en sluss mellan bostäderna. Här ser man hela konstruktionen, inklusive kanalplasten.

Programledaren träffar Erik Hökby, arkitekten som ritat huset. Han berättar att de valde kanalplasten delvis för att begränsa insyn från grannarna, samtidigt som man får in ljuset i orangeriet.

De försökte inte bygga något som skulle se ut från 1940-talet, utan detta är ett tydligt nytt tillägg.

Projektet startade för att dottern Sofia ville flytta hemifrån, men de höga bostadspriserna satte stopp. Detta blev en perfekt lösning. Nu lever hon sitt liv i tillbyggnaden tillsammans med sin pojkvän, och Rickard lever sitt liv i gamla huset.

På toppen av taket finns en takterrass, där träffar de Sofia. Hon tycker det är ett perfekt nytt boende hon fått. Det är smidigt att ha så nära till pappa.

Här möter nytt verkligen gammalt, man tar vara på det man har. Slit och släng-samhället är förbi.

– Detta är tolkhemmet 2.0, avslutar Mark Isitt.

Frågan är om det räcker för att vinna tävlingen Årets hus?

Vinnaren i kategorin ”Gammalt blir nytt” presenteras

Mark Isitt träffar Petra Gipp, juryns ordförande i tävlingen Årets hus som berättar hur hon tänker kring dagens kategori, ”Gammalt blir nytt”.

De har valt något som sätter tonen, något man vill ta spjärn emot.

– Denna kategori är den viktigaste för framtiden, det som tar hand om det befintliga byggnadsbeståndet.

Vinnaren i kategorin Gammalt blir nytt är Container House.

Huset står i en hopplös terräng och man bygger med den mest hopplösa geometriska form som finns. Ändå har man lyckats få det följsamt på platsen. Det händer saker mellan backen och huset, det händer saker under huset.

I nästa avsnitt är det dags för den sista kategorin: ”Fritidshus”.

Läs mer

Grand Designs Årets hus - Ett med naturen
Fyra kaxiga kåkar vågar vara annorlunda - Grand Designs Årets hus