Vittna i konflikt efter husköp

[Isakare]

Har själv vittnat i liknande situation och det var inte mycket att välja på. Dock får man ersättning för den tid/kostnad det hela drar med sig.

Värt att notera. Är man pensionär eller sjukskriven får man ingen ersättning mer än för resor.
Man förlorar ju ingen inkomst, och man anses ha all tid i värden.
Var med om det vi en rättegång där jag och ett pensionär spar skulle vittna om ett rattfylla.

 

[Düsseldorff]

Värt att notera. Är man pensionär eller sjukskriven får man ingen ersättning mer än för resor.
Man förlorar ju ingen inkomst, och man anses ha all tid i värden.
Var med om det vi en rättegång där jag och ett pensionär spar skulle vittna om ett rattfylla.

Du kan fortfarande begära ersättning för skada, exempelvis att du köpt en icke avbokningsbar teaterbiljett som brinner inne på grund av att du måste inställa dig vid domstol.

Edit: Teoretiskt skulle du kunna kräva ersättning för ideell skada. Ett exempel skulle vara att du ska fira ditt barns födelsedag men tvingas flytta firandet till dagen efter. Jag kan tänka mig att det finns domare som skulle ersätta det efter bästa förmåga. Själv var jag inte lika snäll och skulle aldrig ha ersatt ideella skador.

 

[Alfredo]

Självklart ska man vittna om man blir kallad.

Nej, det är inte frivilligt. Blir man kallad så ska man vittna.

Glad att vi är helt ense om detta. Jag reagerade dock över hur påfallande många verkade se det som "frivilligt".

Borde jag ställa upp?

Låt dem bråka utan din medverkan.

mitt råd är att avböja all ytterligare inblandning i ärendet.

Tveksamt om du som granne bör ge dig in i detta.

Helt rätt. Skulle inte heller vittna.

Jag tycker att det är rimligt att hedra vittnesplikten.

Vad är värst, att ta en halvdag ledigt och berätta vad som hände för tio år sedan eller ha en tjurig granne i 10 år framåt?

Alternativt är väl att du gör ett skriftligt uttalande

Vill bara säga att jag självklart är en anhängare av att man ska ställa upp och göra sin medborgerliga plikt och vittna när så krävs.

 

[Harald Blåtumme]

Men frågan gällde ju enligt OP att nye ägaren trycker på om att OP ska erbjuda sig att vittna.

Korrekta svaret borde vara typ ”nej, men blir jag kallad som vittne så måste jag ställa upp”. Detta är vad jag menar med att avböja att *erbjuda sig* att vittna om dessa händelser för ca 10 år sedan.

 

[Nötegårdsgubben]

Jag reagerade dock över hur påfallande många verkade se det som "frivilligt".

Jag vet inte om jag håller med om att jag ställde mig på den sidan, men jag är övertygad om att det finns en stor mängd människor som inte ser det som en skyldighet att vittna, utan tvärtom skulle göra mycket för att undvika att hamna i den situationen – och ju allvarligare fråga, desto mer skulle de anstränga sig för att undvika inblandning.

Extremfallen av dessa människor skulle väl inte ens yppat för den nye grannen att de hört något om någon läcka någonsin, men hade de av misstag sagt något skulle de nog fort börja relativisera sin minnesbild.

Nu känns ju inte TS situation farlig på något vis, men bara för att spetsa till det kan vi ju tänka oss att en av parterna var en skinnvästbärande motorcyklist. Bara det skulle göra att många av oss funderade två gånger på vad vi faktiskt mindes.

Så när exempelvis jag skrev som jag gjorde om att hedra vittnesplikten var det ett medvetet ordval. Det är nämligen en plikt som tyvärr emellanåt inte är helt bekväm, samtidigt som det av systemskäl är viktigt att så många som möjligt av oss ser det som något som är viktigt att hedra.

För att det går att hålla sig undan och utanför oavsett vad lagen säger – det är jag övertygad om.

 

[Alfredo]

Så när exempelvis jag skrev som jag gjorde om att hedra vittnesplikten var det ett medvetet ordval.

Jag samlade ihop diverse citat som jag tyckte sammantaget antydde en uppfattning om valfrihet. Att ditt var ett av dessa beror på att jag tycker att skriva "rimligt att hedra vittnesplikten" är lite som att skriva att "det är rimligt att inte begå brott". Jag tycker nämligen inte bara att det är rimligt, utan helt självklart.

Att det säkert skulle kunna uppstå situationer där jag själv försökte "komma undan" att vittna är en annan sak...

Sen kan det säkert vara så att jag tolkar trådens rubrik mer bokstavligt än de flesta. För mig är rubrikens ord "vittna" helt förknippat med att faktiskt vara vittne i en rättegång, medan jag tror många andra tolkar det som att "ställa upp lite för en granne i största allmänhet".

 

[fsn]

Det råder så kallad allmän vittnesplikt i Sverige. Du kan alltså bli åberopad som vittne och därmed kallad av domstolen oavsett om du "ställer upp" eller inte.

Å ena sidan förstår jag att du är trött på din nye grannes tjatande, å andra sidan är det honom/henne du skall bo granne med i många (?) år framåt. Vad är värst, att ta en halvdag ledigt och berätta vad som hände för tio år sedan eller ha en tjurig granne i 10 år framåt?

Lägg bara inte in några personliga värderingar i vittnesmålet (om du nu inte råkar vara plattsättare) utan håll dig till det du vet; att föregående granne hade ´något slags problem för ~10 år sedan och att du inte hört något sedan dess, därför antog du att problemet var löst.

Jag tror inte det finns några större pengar för köparen att hämta i denna tvist och åker de på däng är risken stor att de tar ut det på dig, typ "hade du bara vittnat så hade vi vunnit".

Man kan ju se det så här med... TS vittnar inte till nya grannens fördel (vilket denna verkligen hade räknat med) utan säger det han minns. TS åker därifrån med ersättning för förlorad arbetsimkomst och resersättning med taxi. Sen förlorar nya grannen, får betala rubbet av förhandlingen, gamla grannens ombud, TS kostnader. Det går att bränna en grannsämja på mer än ett sätt.

 

[Nötegårdsgubben]

Jag tycker nämligen inte bara att det är rimligt, utan helt självklart [att vittna].

Att det säkert skulle kunna uppstå situationer där jag själv försökte "komma undan" att vittna är en annan sak.

Och jag tycker att den här motsättningen (som nog finns i varierande grad i oss alla) är det intressanta. Alltså att man i teorin är för men lätt söker en annan väg ut om det finns motstånd.

Så i grund och botten tycker vi nog lika: att man ska vittna, samtidigt som vi båda förstår om man vill slippa.

Jag är generellt inte så mycket för att åberopa plikt- och ansvarskänslor i största allmänhet, men här (vittnande) är ett fall då jag tycker att det är viktigt. Jag borde kanske uttryck mig tydligare, men jag tycker att man ska vittna. Och ju svårare situation, desto mer tycker jag att man ska anstränga sig för att göra det. Just eftersom att det är svårt.

Och jag tycker att samhället, såväl staten som civilsamhället, borde värna vittnen mer än jag upplever att man gör.

 

[Düsseldorff]

Man kan ju se det så här med... TS vittnar inte till nya grannens fördel (vilket denna verkligen hade räknat med) utan säger det han minns. TS åker därifrån med ersättning för förlorad arbetsimkomst och resersättning med taxi. Sen förlorar nya grannen, får betala rubbet av förhandlingen, gamla grannens ombud, TS kostnader. Det går att bränna en grannsämja på mer än ett sätt.

Du har helt klart en poäng.

Med erfarenhet av att ha varit såväl advokat under ett antal år som domare under ett större antal år kan jag meddela följande. Ingen åberopar ett vittne som inte, garanterat, kommer att vittna till ens fördel. När man väl har valt sina vittnen så preppar man dem (i civilmål) minutiöst. Om tvisteföremålet är stort kan man lägga 10+ timmar per vittne. Det kan handla om saker som att vittnet tror att någonting hände en torsdag eller fredag och för caset är det helt avgörande att det var på torsdagen. Då kan det ta några timmar att "hjälpa" vittnets minne in på rätt spår.

 

[TypRätt]

Glad att vi är helt ense om detta. Jag reagerade dock över hur påfallande många verkade se det som "frivilligt".

Tycker inte heller att du läser kommentarerna på rätt sätt. Tror ingen av dessa anser att man ska vägra vittna om man blir kallad i en förhandling. Jag själv menar bara tex att för att undvika den situationen kan en skriftlig redogörelse innan kanske räcka. Antingen genom att ombud ser att redogörelsen inte nödvändigtvis ligger till klientens fördel eller att det helt enkelt räcker som bevisning för båda sidor om den ställs som fullständig och opartisk. Alltså att undvika att bli kallad som vittne i rätten, inte undvika att vittna om kallad.

 

[Alfredo]

Tycker inte heller att du läser kommentarerna på rätt sätt.

Finns det rätt eller fel här? Min känsla var som jag skrev att jag tyckte påfallande många antydde att det fanns någon form av valfrihet kring att vittna eller inte vittna.

Tror ingen av dessa anser att man ska vägra vittna om man blir kallad i en förhandling.

Kanske inte men citatet nedan tyder dock på att inställningen idag är glasklar. Han anser att han skulle vägra. Hur inställningen skulle vara den dag en formell kallelse kom vet vi naturligtvis inte.

Helt rätt. Skulle inte heller vittna.

 

[JohanLun]

För ett par år sen var jag och handlade med minsta barnet då plötsligt nåt slags slagsmål bryter ut mellan några (jag vet inte det politiskt korrekta ordet) "tiggare" som då bodde i skrotbilar vid utkanten av ett köpcentrums parkering. Jag skyndade mig in i bilen och köra därifrån (med tanke på att jag hade med ett barn) och ringde sen på säkert avstånd polisen. De skulle skicka ut en patrull. Några timmar senare ringer polisen oväntat upp och frågar om detaljer, observationer och om jag kan tänka mig att vittna. Jag förklarade snällt att jag faktiskt inte sett något alls jag kunde återberätta då jag ju fokuserade att få in mitt barn i bilen och ta mig därifrån. Jag hörde aldrig av dem mer, men tycker ändå det är klokt man säger vad man vet och ställer upp om det behövs.

 

[lillefar]

Huruvida ditt vittnesmål är relevant eller inte, behöver du faktiskt inte fundera på.
Du ska ju bara virrna om vad du uppfattat.
Du ska ju inte lägga nån värdering, det är upp till rätten att göra.

 

[Maggan Maxie Wennberg]

Grannhuset såldes förra året. Nya ägarna hävdar att det rann in vatten vid första större regnskur.
I välvilja nämnde jag att jag pratat med föregående ägare när det hände förra gången.

Nu är advokater inblandade och nya ägaren trycker på att jag skall erbjuda mej att vittna.

Problemet är att jag först och främst inte vill bli inblandad (delvis för att jag är irriterad på nya ägaren pga av påtryckningarna). Sedan vet jag inte alls när jag pratade med föregående ägare, antagligen är det runt 10år sedan. Jag uppfattade det som att problemet var runt fönstret.

Nya ägaren hävdar att säljaren absolut kände till problemet och vill ha ersättning för att lägga om tätskiktet på den kaklade uteplatsen som angränsar till väggen där det läcker in (en uppenbar riskkonstruktion i mina ögon).

Jag hävdar att mitt vittnesmål inte är relevant eftersom det var längesedan. Att det läckt för 10år sedan kan ju inte vara relevant nu så länge ingen uppenbar fusklagning hittas.

Rätt eller fel? Borde jag ställa upp?

Tips! Skriv ner det du kommer ihåg hur det var för 10 år sedan. Skicka det till advokaten. Är det inte samma problematik som nya ägaren ser idag så kommer advokaten troligen inte att vilja ha dig som vittne. Eller förtydliga direkt till advokaten att du inte har något att tillföra för det hände för 10 år sedan. Du kan ju inte veta om dåvarande ägare åtgärdade just det felet då.

 

[Rslrsl]

Grannhuset såldes förra året. Nya ägarna hävdar att det rann in vatten vid första större regnskur.
I välvilja nämnde jag att jag pratat med föregående ägare när det hände förra gången.

Nu är advokater inblandade och nya ägaren trycker på att jag skall erbjuda mej att vittna.

Problemet är att jag först och främst inte vill bli inblandad (delvis för att jag är irriterad på nya ägaren pga av påtryckningarna). Sedan vet jag inte alls när jag pratade med föregående ägare, antagligen är det runt 10år sedan. Jag uppfattade det som att problemet var runt fönstret.

Nya ägaren hävdar att säljaren absolut kände till problemet och vill ha ersättning för att lägga om tätskiktet på den kaklade uteplatsen som angränsar till väggen där det läcker in (en uppenbar riskkonstruktion i mina ögon).

Jag hävdar att mitt vittnesmål inte är relevant eftersom det var längesedan. Att det läckt för 10år sedan kan ju inte vara relevant nu så länge ingen uppenbar fusklagning hittas.

Rätt eller fel? Borde jag ställa upp?[/QUOTE



finner det konstigt när nämner att ni ska vara grannar i flera år, att inte du ska lägga dig i och värst av allt kommentarer om att nya husägaren får skylla sig själv för att ha köpt ett gammalt hus!

sinnessjukt att man inte ska våga köpa ett hus för att säljarna inte kan vara ärliga om bristerna i huset. Sen bör man alltid besiktiga ett nytt hus ändå.

Du bör göra det som är bäst, att vittna, det du har att säga kommer nog knappt ha något värde och sen har ju tyvärr nya ägarna undersökningsplikt. Du kan vittna med gott samvete och med den begränsning som ditt uttalande väger i allt detta. Oavsett vad är det ändå domstolen som avgör. Då vet du iaf att du gjort det du kan. Lycka till!