18 768 läst ·
62 svar
19k läst
62 svar
Vem ska betala för plogningen? Dela?
Med viss reservation för vad som eventuellt står i själva servitutsupplåtelsen är det här själva essensen i servitutet som fastighetsrättsligt institut. Tanken är att du ska kunna nyttja någon annans mark för att din fastighet ska bli varaktigt lämpad för sitt ändamål, t.ex. behöver din fastighet en väg och kan därför, trots att du egentligen inte har någon väg ta väg över grannen. Om man tänker ur det perspektivet är det alltså så att grannen är den som bjuder dig på en väg, att du behöver skotta din väg för att kunna köra på den är sant, men det är inte grannens ansvar. Grannen har ju redan bidragit genom att upplåta sin mark för dina ändamål. Så det är helt brukligt och i enlighet med hur vägservitut brukar fungera. Om du inte lyckats få till ett riktigt bra upplägg där din granne tagit på sig delar av underhållet så har du egentligen inget att kräva.M Murkla1949 skrev:Vår tomt ligger "insprängd" i en större fastighet som inte är vår. Vi har servitut för vägen och vi anlitar en firma för plogningen.
När vi får plogat (blå linje) så får ju grannen (röd linje) plogat "på köpet" - samtidigt som vi så klart inte kan låta bli att ploga där.
Hur är brukligt att göra när det ser ut så här?
Jag har ingen anledning att bråka om det här eller så men tänker att det kan vara bra att veta i framtiden. [bild]
Detta är en skillnad jämfört mot t.ex. en gemensamhetsanläggning där ni hade fått andelstal där ni får betala för plogning baserat på respektive fastighets andelstal.
Den praktiska lösningen då:
Är relationen till grannen god och så? Hör med grannen om ni ska försöka samköra plogningen framöver, hade jag varit din granne och i övrigt tyckte du var en trevlig typ hade jag skrockat och sagt "Ja men det är klart vi ska betala lite av plogningen, har inte tänkt på att du står för hela kalaset". Hade du däremot varit en granne som gnällde på att jag har för stora träd som skuggar din tomt (för att dra ett exempel från en populär tråd här på forumet
Kommer ni bra överens så snacka om saken, men kom ihåg att du (så länge inte servitutsupplåtelsen säger annat) inte kan kräva särskilt mycket mer av din granne än att vägen hålls i sådant skick att du kan utöva din servitutsrätt. Om det i sammanhang rör sig om relativt små summor för plogningen kan det alltså vara klokt att fundera på om du vill göra en grej av småpengar eller helt enkelt bara låta saken vara.
Jo det får det visst det, se inte minst reglerna om vederlag i 14:e kapitlet jordabalken. Däremot får inte servitut förenas med skyldigheter för tjänande fastighet gentemot härskande fastighet (så länge det inte rör sig om underhåll av väg, byggnad eller annan anläggning som servitutet avser), se 2st 14:1 JB. Det är dock fullt möjligt att härskande fastighet exempelvis betalar en löpande avgift för ett servitut, jämför exempelvis med reglerna i 14:9 JB.D Daniel 109 skrev:
Redigerat:
Firma vid plogning på landet är ofta en granne som är jordbrukare...M maria01 skrev:grannen kan ju handskotta snön till sig så nära han bor stora vägen jag hade krävt nåt av han och du själv skulle ploga din del själv 150 meter klarar du själv med nån gammal traktor eller atv skulle du nog spara en del på
får man fråga vad du betalar för att firma ska göra jobbet? låter dyrt när du säger firma
sådan liten sträcka så personligen hade jag inte gjort en grej av det, bara ta kostnaden. Vill man vara petig så rör det sig om att dela hälften av vadå, 1/4, 1/5 del av vägen? så typ 10%
Verkligen inte värt att ta upp enligt mig, men det beror väl på hur ens ekonomi ser ut, är det en stor kostnad så kanske det snarare är mer värt att kolla på en ATV med en plog/snöslunga på fronten.
Verkligen inte värt att ta upp enligt mig, men det beror väl på hur ens ekonomi ser ut, är det en stor kostnad så kanske det snarare är mer värt att kolla på en ATV med en plog/snöslunga på fronten.
Hade man varit ägare till vägen så hade jag som nämnts ovan sagt ca 10% då det är ungefär 50% av den sträckning som markägaren nyttjar. Men då det är ett Servitut, hade jag nog som markägare blivit riktigt förolämpad om ersättning kom på tal. Han har ju trots allt, gratis, får vi anta, upplåtit sin mark till TS lånade väg.
Nu verkar ju inte TS direkt ha plan att begära något här. Min rekommendation är nog att fortsätta på den linjen.
Nu verkar ju inte TS direkt ha plan att begära något här. Min rekommendation är nog att fortsätta på den linjen.
Det normala är ju att fastighetsägaren får en ersättning när servitutet upprättas. Så det har sannolikt fastighetsägaren redan blivit kompenserad för.
Det beror helt på vad du menar med "det normala", vilken typ av servitut du diskuterar och under vilka omständigheter servitutet tillkommer... Min erfarenhet är t.ex. att det vanligaste är att ingen ersättning alls utgår , utan att Lantmäteriet vid avstyckningar exempelvis bildar servitut på officialinitiativ med stöd av 7:1, 7:10 och 10:5 FBL. Alltså att LM finner servitutet nödvändigt för att kunna genomföra förrättningen och att det i övrigt uppfyller lämplighetsvillkoren för servitutsbildning.D Daniel 109 skrev:
Om ett servitut bildas med stöd av FBL och sker utan överenskommelse och inte är nödvändig för en förrättnings genomförande som i exemplet ovan kommer ersättningen "på köpet" eftersom det rör sig om en typ av expropriering. Rör det sig om ett officialservitut som bildas med stöd av en överenskommelse beror det lite på vad LM och sakägarna tycker är mest lämpligt (t.ex. kanske ingen part ens vill ha ersättning) och rör det sig om ett avtalsservitut är det (inom lagens råmärken) helt upp till parterna att avgöra hur eventuell ersättning ska betalas, när den ska betalas och för vad den ska utgå för. Du har helt enkelt fel i ditt påstående när du hävdar att servitut inte får förenas med krav på löpande avgifter, ej heller är din uppfattning på något sätt "normalfallet" utan helt enkelt bara inkorrekt.
Använder hen vägen (för infart osv) så borde denne bidra till eventuell plogning.. procentuellt av vägen.M Murkla1949 skrev:Vår tomt ligger "insprängd" i en större fastighet som inte är vår. Vi har servitut för vägen och vi anlitar en firma för plogningen.
När vi får plogat (blå linje) så får ju grannen (röd linje) plogat "på köpet" - samtidigt som vi så klart inte kan låta bli att ploga där.
Hur är brukligt att göra när det ser ut så här?
Jag har ingen anledning att bråka om det här eller så men tänker att det kan vara bra att veta i framtiden. [bild]
Dock kan inte ni bestämma hur ofta det ska plogas osv och bara låta denne granne betala.. för behoven är olika och man måste ju kunna välja.. som hos oss.. vi behöver inte ha plogat alla dagar, räcker med ett par dagar i veckan och vi "slösar" inte plogning om det bara är nån dm snö.
Så det kan bli lite problematiskt.. och värre blir det ju genom att du som du själv säger.. ni måste ändå ploga förbi grannen för att komma förbi (så att säga)..
Vår väg ser ungefär likadan ut, dvs vi har några hundra meter egen väg.. men den börjar som 40 meter delad.. men den delar inte med deras bostadshus.. utan deras traktordel/baldel.. så vi betalar all plogning längs vägen själva. Vilket i vårt fall (skåne) inte är så mycket, fick plogat en gång i vinter/år .. förra året ingen gång.. (vi har snö, men oftast inte så det behövs plogas)
Men hade jag bott på lilla vägstumpen däruppe och nån plogade förbi, hade jag nog kunnat vara med oh sponsra lite (om den som plogar har bra pris och gör ett bra jobb) .. däremot kanske jag inte hade tänkt på det själv från början.. men hade tyckt det varit logiskt om någon frågade mig
Rör det sig om en avstyckning så ingår ju servitutet som en del i försäljningen. Om det är ett påtvingat servitut så utgår en rimlig ersättning. Så jag vill hävda att fastighetsägaren normalt sett har fått ersättning vid bildandet.F Falckman skrev:Det beror helt på vad du menar med "det normala", vilken typ av servitut du diskuterar och under vilka omständigheter servitutet tillkommer... Min erfarenhet är t.ex. att det vanligaste är att ingen ersättning alls utgår , utan att Lantmäteriet vid avstyckningar exempelvis bildar servitut på officialinitiativ med stöd av 7:1, 7:10 och 10:5 FBL. Alltså att LM finner servitutet nödvändigt för att kunna genomföra förrättningen och att det i övrigt uppfyller lämplighetsvillkoren för servitutsbildning.
Om ett servitut bildas med stöd av FBL och sker utan överenskommelse och inte är nödvändig för en förrättnings genomförande som i exemplet ovan kommer ersättningen "på köpet" eftersom det rör sig om en typ av expropriering. Rör det sig om ett officialservitut som bildas med stöd av en överenskommelse beror det lite på vad LM och sakägarna tycker är mest lämpligt (t.ex. kanske ingen part ens vill ha ersättning) och rör det sig om ett avtalsservitut är det (inom lagens råmärken) helt upp till parterna att avgöra hur eventuell ersättning ska betalas, när den ska betalas och för vad den ska utgå för. Du har helt enkelt fel i ditt påstående när du hävdar att servitut inte får förenas med krav på löpande avgifter, ej heller är din uppfattning på något sätt "normalfallet" utan helt enkelt bara inkorrekt.
Nej det gör det inte nödvändigtvis alls, det är fullt möjligt att sälja en styckningslott utan att också upprätta ett avtalsservitut. Det är också möjligt att sälja en styckningslott efter att den fastighetsbildats, i ett sådant läge kommer alltså servitutet bildats innan någon fastighetsaffär överhuvudtaget genomförts. Ja men du har fel i ditt påstående, det finns gott om exempel där någon ersättning inte utgår för servitutsbildningar. Dessutom förhåller det sig så att det i vilket fall inte spelar någon roll, det är fortfarande fullt möjligt att förena en servitutsupplåtelse med krav på löpande ersättning, vilket du felaktigt hävdat inte är möjligt.D Daniel 109 skrev:
Vi kan alltså konstatera att jag har rätt samtidigt som du har fel. Något normalfall är inte intressant att diskutera. För det första beskriver du inte ett normalfall, för det andra är det irrelevant eftersom ditt påstående var kategoriskt och inte specifikt till en viss situation. Servitut kan kombineras med krav på löpande ersättning, endast under vissa specifika omständigheter (vilka beskrivs i JB 14:1 samt 7:1 FBL) är det förbjudet för servitut att innefatta krav på löpande ersättning och då rör det sig uteslutande om ett hinder för tjänande fastighet att betala avgifter till härskande fastighet.
Det är det här antagandet jag inte håller med om. ”Han har ju trots allt, gratis, får vi anta, upplåtit sin mark till TS lånade väg.”
Det är inte så det brukar fungera. Och även om det är så, så har TS fått rätten. Ger man bort något så har man lämnat bort rätten för evig tid.
Det är inte så det brukar fungera. Och även om det är så, så har TS fått rätten. Ger man bort något så har man lämnat bort rätten för evig tid.
Då måste jag missförstått dig en smula, mina ursäkter i så fall. Beroende på hur det gick till när servitutet bildades så är det svårt att sia om, min chansning är att servitutet bildades när TSs fastighet bildades och att det skedde inom förrättningens ram med stöd av 7:1, 7:10 och 10:5 FBL. D.v.s. styckningslotten fick rätt att nyttja och underhålla befintlig väg. Relevant här då blir om avstyckningen genomfördes i samma ägares hand eller om den grundades på ett köp. Grundades den på ett köp ligger det en del i ditt resonemang, men om avstyckningen genomförts i samma ägares hand är antagandet helt korrekt. Jag har inte tillgång till LMs statistik över vilken typ av av avstyckningar som är vanligast, de som grundas på ett laga fång eller de som genomförs som avstyckningar i samma ägares hand. Men min uppfattning är att bägge former är tämligen vanliga, med en viss övervikt åt de som grunds på fång. Folk som vill undvika stämpelskatt brukar dock jobba med avstyckning i samma ägares hand och sedan försöka hitta en överlåtelseform som är befriad från stämpelskatt, så antagandet är på intet sätt dumt skulle jag säga.D Daniel 109 skrev:
Jo servitut innebär ofta att en fastighet utan någon ersättning tvingas upplåta utrymme för en annan fastighets behov, givetvis inte alltid men det är på intet sätt en ovanlig situation när det kommer till servitut. Det här med att om man väl gett bort något är det så för evinnerlig tid stämmer kanske i någon typ av moralisk diskussion (samma typ av sensmoral som i uttrycket: "Den som ger och tar är tjuvens bästa vän", men när det kommer till servitut är det inte så. Servitut kan ändras om exempelvis förhållandena ändras, på samma sätt kan (avtals)servitut hävas om en part inte uppfyller sina förpliktelser. Så även om ett servitut är tänkt att vara för stadigvarande behov som gäller för en längre tid är dom inte permanenta på det sättet. TS har rätt att nyttja vägen ja (samt möjligen även rätt att underhålla den), men tråden handlade ju om att TS ville ha sin granne att betala för att TS nyttjar sin rätt. Det har TS inte rätt till (om inte servitutsupplåtelsen också innefattar krav för tjänande fastighet att betala för delar av vägens underhåll).D Daniel 109 skrev:
Det är alltså inte alls ett särskilt tokigt resonemang att mena på att TS har en rätt till väg som denne kan nyttja, det bör TS nöja sig med. Det är inte TS grannes ansvar att betala för plogning TS behöver, TS granne betalar genom att ha TS körande på dennes väg och/eller mark.
Även om servitutet uppkom när set var samma ägare till båda fastigheterna så har ju ägaren fått betalt för rätten när fastigheten som har rätten såldes.
Inte nödvändigtvis, fastigheten kan ju ha överlåtits på annat sätt än genom försäljning. Dessutom är det ju inte nödvändigtvis så att det vid en försäljning av en fastighet utgår någon särskild ersättning för upplåtna servitut. Man kan så klart argumentera för att det bör säljaren ta höjd för när den säljer fastigheten, ungefär som med förrättningskostnader. Men formellt sätt förhåller det sig inte på det sätt du beskriver, någon ersättning har inte nödvändigtvis utgått för ett servitut och TS kan således mer eller mindre gratis nyttja någon annans mark. Att man kan mena på köpeskillingen vid ett fastighetsköp indirekt utgör ersättning för fastighetens faktiska marknadsvärden, med eventuella rättighetsupplåtelser inräknade må vara sant, men det går lika gärna att mena på att ett servitut aldrig kan ersättas fullt ut eftersom diverse tvingande lagrum skapar en situation där den ena parten har ett övertag i förhandlingen vilket gör att marknadsvärdet aldrig kan bli helt verkligt, då utbud och efterfrågan delvis är satt ur spel p.g.a. tvingande regler i FBL angående servitut.D Daniel 109 skrev:
Så länge TS inte betalar någon avgift eller vid servitutets tillkomst betalade någon ersättning är det alltså en tämligen träffande beskrivning att säga att TS kör gratis på vägen. Om exempelvis servitutet upplåtits av tidigare ägare blir det ju faktiskt denne som fått ersättningen och i teorin gjort lite vad som helst med den, inte nödvändigtvis återinvesterat den i fastigheten.
Återigen blir det därmed tämligen vettigt att resonera som
wildeside gör i inlägg #11. Det är ju trots allt TS som vill få sin granne att betala för saker som TSs grannen (mest troligt) inte behöver betala för.
Redigerat:
Säljer man en fastighet så ingår servitutsrätten i affären. Den prissätts naturligtvis inte separat. Men den är en del i affären som man betalar för när man köper en fastighet.