Det går alldeles utmärkt att värdera huset med en eller varsin värderare/fastighetsmäklare och därefter göra en bodelning, om parterna har den ekonomiska möjligheten att lösa ut varandra. Man kan aldrig tvingas kvar i ett samägande, det är därför samägandelagen finns. I det här läget är det förmodligen bäst att göra i ordning och sälja huset, de verkar ju inte ha viljan och möjligheten att lösa ut varandra.
Jag håller med mycke_nu ... Gift er gärna, det finns inget bättre sätt att ta ansvar för och skydda varandra oavsett vad som händer i livet senare. Och ärligt talat, att få barn tillsammans binder en samman ännu mer, om man bortser från undantagen ...
Jag håller med mycke_nu ... Gift er gärna, det finns inget bättre sätt att ta ansvar för och skydda varandra oavsett vad som händer i livet senare. Och ärligt talat, att få barn tillsammans binder en samman ännu mer, om man bortser från undantagen ...
mycke_nu: i det här fallet hade det ju inte blivit bättre av att gifta sig, pappret om att han satt in en miljon och hon inget alls är precis lika viktigt där om inte hon ska få rätt till halva huset när man delar på sig, så det hade varit exakt samma situation.
Ja, självklart, enligt det du skrivit är avtalet att han ska ha igen sin insats, inte att han äger en viss procent eller rent av hela huset. Om avsikten var att han skulle ha igen sin insats plus motsvarande värdeökning skulle de ha skrivit det. Juridik är inte så krångligt som man tror, men det finns rätt många fallgropar.
Man kan väl iofs definiera något som krångligt om det finns många fallgropar...Anna_H skrev:
För egen del tycker jag att juridiken bara ter sig krångligare och krångligare desto mer jag lär mig om den. Blir ju lite nyfiken på hur juridiken kan vara mindre krånglig än "man" tror...
När det gäller sambolagen och äktenskapsbalken är det rätt tydligt vad som gäller. Skrivna avtal som ska gå emot detta måste innehålla allt man vill ha med, det går inte att ha något "underförstått". Köper man ett hus för två miljoner, lånar en miljon, låter ena parten skriva avtal om att få tillbaka sin insatta miljon, då får han just det och inget annat, allt över en miljon delar de på, efter att lånet är avräknat. Skriver man istället att huset är hans till en viss procent (tex 75%, insatsen och halva lånet), då får han sin miljon plus 75% av eventuellt överskott. Skriver man inget alls får hon halva insatsen.
Krångligt blir det bara om man inte tänker logiskt, utan i termer som "det förstår man ju att man menar så, fast man inte skrev så". Därför ska avtal som hanldar om såpass mycket pengar gärna skrivas i samråd med en jusrit, då kan man säga hur man tänker, han skriver ett förslag och förklarar hur utgången blir om det ena eller det andra händer.
Jag är inte jurist, men väldigt logisk ;-)
Krångligt blir det bara om man inte tänker logiskt, utan i termer som "det förstår man ju att man menar så, fast man inte skrev så". Därför ska avtal som hanldar om såpass mycket pengar gärna skrivas i samråd med en jusrit, då kan man säga hur man tänker, han skriver ett förslag och förklarar hur utgången blir om det ena eller det andra händer.
Jag är inte jurist, men väldigt logisk ;-)
Har du några åsikter kring detta?Anna_H skrev:
Mitt läge
Läget är följande den dagen vi bygger.
Jag går in med en färdigställd tomt med en stuga på samt 1mille, lite material, maskiner, fyllnadsmassor, grus, m.m. Skulle det ta slut mellan mig och min sambo så ska det vara så att huset ska kunna gå att köpas ut av mig i första hand på något sätt till ett vettigt värde i förhållande till vad vi gick in med så att säga.
Tillsammans med min sambo lånar vi ca 1.5milj kr.
Kan man ha ett slags % ägande för att båda ska ta del av värdeökning på rättvist sätt?
Ja, ett procentuellt ägande låter väl rimligt i det fallet? Exakt vilken procent som är rimlig får ni ju försöka resonera er fram till. Att tänka på är också vid eventuella om/tillbyggnader, hur det ska tillgodoräknas. Om ni fortsätter att betala efter ägandeprocent, eller om den som betalar mer ska få tillgodoräkna det, samt om eget arbete oska tillgodoräknas eller inte. Där får man då även ha koll så att det inte blir så att den ena köper alla förbrukningartiklar (mat, hushållsgrejer, elräkningar och annat löpande) medan den andra betalar investeringarna.
Här har vi gjort det enkelt för oss: gift oss, satsat 50% var och slängt in alla pengar i en gemensam pott så att ingen vet vems som är vems. Då slipper man detta dilemma, men det funkar ju inet om man inte är någorlunda ekonomiskt jämlika när man går in i förhållandet.
Här har vi gjort det enkelt för oss: gift oss, satsat 50% var och slängt in alla pengar i en gemensam pott så att ingen vet vems som är vems. Då slipper man detta dilemma, men det funkar ju inet om man inte är någorlunda ekonomiskt jämlika när man går in i förhållandet.
Tack.Anna_H skrev:
Jag tjänar idag nästan det dubbla mot min sambo, ingen problem. Vi har inga lån tillsammans idag men när vi bygger och lånar ihop har vi tänkt slå ihop ekonomin helt.
Men det vi går in med % ska vi sedan gå ut med anser vi är sunt förnuft. Fram tills att vi kanske varit tillsammans i 20år eller så då känns det som att detta är utsuddat och är ett 50/50 ägande.
Självbyggare
· Stockholm
· 8 592 inlägg
Personligen tycker jag att ev. värdeökningar osv skall delas 50/50 - även om den ene går in med mkt mer.
Man är ju ändå partners, och även om det skulle krascha efter 3 år så har man ju båda iaf på ngt sätt bidragit - även om den ene köper bygggrejjer, så kanske den andre sköter markservicen osv...
Det rimligaste, tycker jag, är om man skriver på det man går in med så att man får tillbaka "insatsen" om det kraschar - det är ju itne säkert att man är lika goda vänner om det händer ngt även om man till en början aaaldrig skulle bli girig...
&K
Man är ju ändå partners, och även om det skulle krascha efter 3 år så har man ju båda iaf på ngt sätt bidragit - även om den ene köper bygggrejjer, så kanske den andre sköter markservicen osv...
Det rimligaste, tycker jag, är om man skriver på det man går in med så att man får tillbaka "insatsen" om det kraschar - det är ju itne säkert att man är lika goda vänner om det händer ngt även om man till en början aaaldrig skulle bli girig...
&K
Förutom den tråkiga risken att förhållandet kan krascha så finns ju även risken att ena parten dör. Om man då är sambos utan gemensamma barn, eller om det finns särkullbarn, så kan det vara skönt att det finns papper på vad man själv gått in med för att inte riskera att den egna insatsen föredelas som arv till partnerns anhöriga. Även när det gäller gemensamma barn så är det förstås en fördel att ha papper på vilka pengar som "tillhör" den överlevande sambon - klar fördel att ha fri förfoganderätt även om även dessa tillgångar så småningom kommer att tillfalla barnet ...
I mitt fall har jag gått in med i princip hela kontantinsatsen, och vi har ett samboavtal som reglerar det. Dessutom är huset ett intresse för mig och jag lägger stora delar av mina slantar som blir över på huset, dels för att det är kul och dels som en investering. Vi har i vårt avtal reglerat hur vi delar på pengarna vid en enentuell bodelning och det är en rätt krånglig modell där hon får mer pengar efter en viss summa osv... Dock är det en lösning som båda känner sig tillfreds med, hon får pengar om vi separerar, trots att hon inte gått in med några, och jag säkrar mina pengar som jag sparat ihop under snart 20 år genom att alltid bo i bostadsrätt och försöka utveckla mitt boende. Jag tror det är sunt för förhållandet att prata öppet om sånt här, så länge man inte har några som helst planer på att separera är det enklare att prata om det...
Om/när vi gifter oss, så blir det en annan femma, eller när vi skaffar barn. Men just nu är ju huset egentligen det som "binder" oss hårdast, och då känns det logiskt att ha alla papper klara, man har ju hört om de mest superstabila par som plötsligt gått skilda vägar, det är jobbigt att vara realist, men jag tror man känar på det i längden.
Om/när vi gifter oss, så blir det en annan femma, eller när vi skaffar barn. Men just nu är ju huset egentligen det som "binder" oss hårdast, och då känns det logiskt att ha alla papper klara, man har ju hört om de mest superstabila par som plötsligt gått skilda vägar, det är jobbigt att vara realist, men jag tror man känar på det i längden.
Du skulle inte vilja dela med dig av detta avtal? Väldigt intressant och uppskattat för mig då vi kommer behöva göra en liknande specialare för att fördela vårt ägande.yens skrev:I mitt fall har jag gått in med i princip hela kontantinsatsen, och vi har ett samboavtal som reglerar det. Dessutom är huset ett intresse för mig och jag lägger stora delar av mina slantar som blir över på huset, dels för att det är kul och dels som en investering. Vi har i vårt avtal reglerat hur vi delar på pengarna vid en enentuell bodelning och det är en rätt krånglig modell där hon får mer pengar efter en viss summa osv... Dock är det en lösning som båda känner sig tillfreds med, hon får pengar om vi separerar, trots att hon inte gått in med några, och jag säkrar mina pengar som jag sparat ihop under snart 20 år genom att alltid bo i bostadsrätt och försöka utveckla mitt boende. Jag tror det är sunt för förhållandet att prata öppet om sånt här, så länge man inte har några som helst planer på att separera är det enklare att prata om det...
Om/när vi gifter oss, så blir det en annan femma, eller när vi skaffar barn. Men just nu är ju huset egentligen det som "binder" oss hårdast, och då känns det logiskt att ha alla papper klara, man har ju hört om de mest superstabila par som plötsligt gått skilda vägar, det är jobbigt att vara realist, men jag tror man känar på det i längden.
Har en plan att det ska vara ett procentuellt ägande med min sambo och att det ska delas efter det om något händer. Det ska även finnas inskrivet att jag ska ha försköpsrätt innan boendet kommer ut på marknaden Sen efter x antal år kan detta rivas upp och bli ett 50/50 ägande.