En kille tillsammans med en tjej (sambo) köper ett hus (tillsammans men han lägger själv en insats på 1 mille).
Efter ett år får dom barn.
Efter yttrligare 2 år vill gå skilda vägar.
Vem behåller huset?
Eller kan man tvinga en försäljning fast tjejen inte vill det?
Dom har samboavtal och killen vill ha insatsen tillbaka.
Vad händer?
 
Hemmakatten
Insatsen äroväsentlig i sammanhanget. Bostaden är köpt för gemensamt bruk och husets tillgångar (marknadsvärdet) och skulder (lånen) skall delas lika. Den som har huvudvårdnaden om barnen har rätt att bo kvar, men måste lösa ut sambon men hälften av nettovärdet (värde minus lån). Det finns lite andra parametrar som skall räknas in såsom upplupen reavinstskatt mm men det känns inte som det var din fråga just nu.

Detta var mkt grovt skrivet. Såg just nu att du skriver att de har ett samboavtal. Vad menar du med det? Är det så att det finns ett avtal om att killen skall få sin insats tillbaka? Vem har skrivit det? En jurist hoppas jag, annars kan det bli problem.
 
Redigerat:
Om tjejen har vårnaden om barnen och saknar egna tillgångar och även möjlighet att låna till att lösa ur killen???
 
Ingen jurist, men deras underskrifter är styrkta. Avtalet köpt på bokhandeln./// Vilken tur det inte mig gäller...
 
Har de skrivit ett avtal om insatsen i samboavtalet så bör det vara ganska lugnt för honom att få sin insats.
Hon kan inte kräva att få bo kvar om hon inte har råd att lösa ut honom.
Är det ett köpt avtal så brukar de vara tillräckligt omfattande.
Man kan ju av avtalet utläsa avsikten att skydda sin större insats.
 
Om jag säger som så här, tjejen kan inte ta hans pengar bara för att hon har barn.
Däremot är ärendet för komplext för att hanteras på ett forum och mitt råd är därför advokat.
Givetvis då en som är duktig på familjerätt, allt annat är direkt dumt.
Råd härifrån är inte vettigt i detta fallet utan man måste ha full insyn och kunskap.

/Kent
 
Det blir nog en jurist. Men jag själv är nyfiken :)
 
Jag fyller på Hemmakattens inlägg. Detta svar blir också ganska grovhugget eftersom det är många parametrar som spelar in.

Det kan bero på vad som står skrivet i samboavtalet och ändå inte... Genom samboavtalet kan parterna reglera den ekonomiska delen (av samboegendomen) sinsemellan. Om man skriver ett samboavtal innebär det i normala fall att man bestämmer att sambolagen inte ska gälla mellan parterna. Detta skulle i sådant fall innebära (som huvudregel) att huset ska delas efter deras respektive andel. Om sambolagen däremot gäller behåller den part som bäst behöver bostaden (dvs. i praktiken barnets huvudsakliga boendeförälder - om föräldrarna delar boendet helt lika behöver inte detta betyda att mamman behöver bostaden bäst). Den sambon som behåller huset måste lösa ut motparten.

(Jag kan kort nämna att det finns en undantagsregel i sambolagen som i vissa fall gör att en sambo har rätt att ta över bostaden även om parterna har avtalat om att sambolagen inte ska gälla. Detta undantaget har dock ingen relevans för det fallet du beskriver eftersom de tydligen har köpt huset tillsamman, bara det att han har lagt en större andel.)

Summa summarum: I deras samboavtal står troligen vad som gäller, antingen att sambolagen ska gälla (dvs. att den som bäst behöver huset får behålla det, men måste lösa ut motpartens halva) eller att sambolagen inte ska gälla - vilket innebär att de sam-äger huset och därmed får dela enligt respektive andel (vilket gör att han får loss sin mille och sen delas resten på hälften).

Helt enkelt - kolla vad som står i samboavtalet.
 
Det står att killen ska ha insatsen tillbaka. Men tjejen saknar tillgångar och möjlighet att betala. Och vägrar lämna huset. Det hände nyligen. Inga jurister har man kontaktat än.
 
Om hon har större delen av umgänget med barnen (vårnaden förmodar jag är gemensam, det är den nästan alltid) anses hon förmodligen ha störst behov av bostaden och har därmed största rätten att bo kvar, MEN det gäller om hon har råd att lösa ut honom. Den besittningsrätten gäller alltså i praktiken i första hand för hyresrätter. När det gäller villa är det den som har råd med bostaden som får första tjing på att bo kvar.

Han kan kräva att få ut sina pengar, och finns det lån måste banken acceptera henne som ensam låntagare, annars kan han framtvinga en försäljning. Behövs inga jurister till det, bara att hota med banken och kronofogden om hon vägrar ta sitt förnuft tillfånga.
 
Håller med ovanstående - hårt men sant.
 
Som en del ovanstående skriver.
Samboavtalet skall gälla, lade han in en miljon och dom har skrivit på att det skall tillbaka så gäller detta.

Om hon har större behov av lägenheten så kan hon få förkpsrätt, eller vad man skall kalla det, hon måste dock fortfarande ekonomiskt lösa avtalet.
Om dom har delat umgänge, tex varannan vecka, så kanske hon fortfarande kan anses ha störst behov av bostaden (pga närhet till jobb, skola, dagis kanske utan bil osv) men det känns som ett svagare case ?

F.ö. undrar jag hur en del människor fungerar - uppenbarligen visste hon om vad som gällde- varför försöker hon lura honom på 1mkr !? Svarsjuka inför ngn ny kanske eller så - oavsett vilket så är det gnidet.
Har hon stora problem emd att få bostad och det dessutom kan drabba barnen så kanske han kan vara lite mer givmild och bevilja ngn avbetalning eller så (men det kan bli snårigt skall man vara medveten om)

/K
 
Det som gör mig lite orolig är om de specifikt avtalat om den del av köpeskillingen som betalades av killen. Ett rent samboavtal i blankettform som parterna i princip bara undertecknar brukar vara bra. Men om de själva lagt till något om just köpeskillingen måste man nog få se själva avtalet för att göra en bedömning... det är inte svårt att gå lite fel när man ska detaljstyra avstegen från sambolagen.

klaskarlsson,

Du undrar, i rätt hårda ord, hur vissa människor fungerar. Det är lätt hänt att man tar ställning på forum och blir ganska onyanserad.

Försöker man se det lite från kvinnans sida så kan man ganska lätt spekulera ihop en sannolik historia som gör hennes beteende helt förklarligt om än inte exemplariskt.

En mamma som känner sig rotad i huset. Barnen har det bra där. Hon har kanske vänner i området. Hon har möblerat huset och gjort det till "sitt". Hon har inga tillgångar som gör att hon kan köpa loss huset eller köpa något annat hus. Hon ser framför sig en hyresrätt i något sunkigt område och vill inte dit, varken för egen del eller att hennes barn ska bo där. Hon förhåller sig därför passiv och stannar kvar i huset och hoppas på det bästa i en svår situation. Naturligtvis ett beteende som sällan slutar i något gott - men ändå högst mänskligt. Jämför med människor som i tung skuld blir handlingsförlamade och i princip slänger alla brev oöppnade i papperskorgen.

/Slutspekulerat från min sida :).
 
Redigerat:
Vem står som ägare av fastigheten?

När jag och min sambo köpte hus skrev bägge på köpeavtalet och bägge står som ägare av fastigheten (50% var). Vi står även bägge för lånet (50% var). Det var dock bara jag som la kontantinsatsen, men det har vi inte noterat nånstans.
 
Nerre skrev:
Vem står som ägare av fastigheten?

När jag och min sambo köpte hus skrev bägge på köpeavtalet och bägge står som ägare av fastigheten (50% var). Vi står även bägge för lånet (50% var). Det var dock bara jag som la kontantinsatsen, men det har vi inte noterat nånstans.
Så i ditt fall är en delning 50-50 solklar - det spelar inte ngn roll vem som betalat om det köpts in för gemensamt boende - och eftersom ni dessutom står 50/50 så är den saken rätt klar ? :)

@jaso: Jo det var kanske lite hårt - men förväntar hon sig att han skall skänka bort 1mkr och själv bosätta sig i den där hyresrätten alltså ?
Och jag mildrade ju inlägget lite i slutet med ett förslag på en kompromisslösning ? :)

/K
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.