Frågan är om idén att bygga med gips i botten med fuktspärr och kakel ovanpå är en i grunden bra idé. Om det blir ett minimalt läckage (droppar) så blir fukten kvar under spärren, och börjar mögla på gipset.
Vi rev två kompletta badrum i vårt hus.
Det ena från 40-talet. Helkaklat. Spruckna klinker på golvet. Kändes fuktigt, men ingen mögeldoft. Dåligt avlopp, så det stod ofta vatten till tröskeln efter bad.
Så jag befarade det värsta. Men under klinkern fanns 6 cm betong, och under den oceanpapp. Och under den ett helt felfritt plankgolv. Där ser man - betongens förmåga att hålla fukt gjorde att det aldrig blev mögel.
Det andra från 70-talet. Också helkaklat. Läckande golvbrunn (gick rätt ner i bjälklaget) omöjliggjorde bad. Drog ett rör från duschhörnan så man skulle kunna duscha, men det blev snart dålig lukt. Rev golvet och hittade under klinker och 5 cm sprucken bitumen en större svampodling i bjälklaget. Med fruktkroppar och allt. Som tur var källarsvamp och inte hussvamp.
Men det var intressant hur betongen kunde skydda trots återkommande vattenbegjutning under femtio års tid!