Jag hade redan investerat i kolstålspannor när de var trendiga (var det tio år sedan?) så jag använde de mest till stekning. Men kompletterade med en traktörpanna i rostfritt. Den används numera nästan mest i hushållet för stekning, bräsering och färsrätter. Min inte så matlagningskunnige respektive väljer också alltid den rostfria.MathiasS skrev:
Redigerat:
En hel del enligt mig:
Gjutjärnspanna:
- Behöver bygga upp en naturlig non stick beläggning
- Grundtanken är att pannan inte ska rengöras på djupet utan att små rester av fett\mat från tidigare stekning stannar kvar och bidrar till beläggningen vilket för mig känns ofräscht även om det i praktiken inte är ett hälsoproblem
- Diskmedel och framförallt diskmaskin bör undvikas för att bevara beläggningen
- Behöver ofta sköljas varm för att få loss rester vilket kan vara ett riskmoment
- Är ofta tyngre
- Ska oljas in efter tvätt
- Beläggningen kan påverkas av vissa typer av livsmedel och ibland behöver man nollställa och bygga upp den igen
- Ojämn yta just för att förenkla uppbyggnaden av beläggningen, men det innebär också att det fastnar mat på djupet.
- Klart enklare att bränna fast saker vilket kräver kunskap och teknik
- Fortfarande finns vissa saker som kan vara problematiska, till exempel färdig pytt och köttbullar som tenderar att lämna färg i pannan och vissa typer av äggröra som kan vara svåra
- Kan krävas lite ättika vid rengöringen ibland
Redigerat:
Jag använder en 40+ år gammal Nilsjohan traktörpanna med tjock kopparbotten som det iaf hos mig funnits i överflöd på second hand. Få verkar veta vad de ska användas till eller vill helt enkelt inte ha modellen. Kostat max 50-70kr vilket är otroligt billigt för den toppkvalitet som Nilsjohan höll en gång i tiden.
Edit: Kom på att det såklart beror på all induktion som folk vill ha numera. Föredrar äldre uppvärmningsmetoder men induktion är bra för att koka vatten.
Edit: Kom på att det såklart beror på all induktion som folk vill ha numera. Föredrar äldre uppvärmningsmetoder men induktion är bra för att koka vatten.
Redigerat:
Ossian K Olsson
Hobbyelektriker
· Limhamn
· 1 958 inlägg
Ossian K Olsson
Hobbyelektriker
- Limhamn
- 1 958 inlägg
Traktörpannor är fantastiska! Har två Skeppshult jag använder just nu för att steka köttbullarna i! Gillar främst att det stänker mindre ut på hällen när man kör med högre kant.
Precis min uppfattning med.MultiMan skrev:
Det där ser tungt ut. Vi har en 28cm skeppshult, vanlig panna, men den är för tung för att användas till vardags. Där blev ronnebypannorna en vinst eftersom de inte alls väger så mycket. Men, lite högre kant skulle vara fint till storkoken. För det har jag landat i denna, men det känns lite dyrt.....
https://www.cervera.se/produkt/ronn...inal-traktorpanna-med-lock-lattgjutjarn-28-cm
....så nu funderar jag på om en rostfri skulle vara ett alternativ.
Imponerande, jag har ändå gjort allt jag kan för att bevara våra teflon pannor så länge som möjligt, tillochmed mätt tempen som induktionshällen ger vid olika nivåer så att det råder en god marginal till gränsen för vad Teflon pannor är specificerade till (230 grader om jag minst rätt även om gränsen för teflon oftast ligger vid 260 grader).
Men nu mera använder vi teflon ganska sällan så jag lägger ringen med tid på det där.
Sen ska ju sägas att min rostfria wok står för mycket av vardagsmatlagningen. Det är ju också en stekpanna. Men inte skulle jag göra köttbullar i den även om det går utmärkt. Det sticker ju ut över en större del av hällen än en stekpanna.
Ossian K Olsson
Hobbyelektriker
· Limhamn
· 1 958 inlägg
Ossian K Olsson
Hobbyelektriker
- Limhamn
- 1 958 inlägg
De är svintunga så jag förstår tex @maria01 att man slutar använda dom.
Jag använder de stora främst vid matlagning där det ska lagas mycket, annars kör jag de mindre Skeppshultarna eller rostfritt.
Det där att gjutjärnspannor skall vara skrovliga för att bygga upp beläggningen är en sanning med modifikation.
Äldre gjutjärnspannor av god kvalitet gjöts i formar där man hade smort litet lera på gjutmodellen innan man packade dit formsanden runtom. På det viset fick man en mycket slätare yta.
Sådana pannor bränner inte fast lika lätt och är mycket lättare att rengöra än nutidens skrovliga pannor.
När de första skrovliga pannorna kom som billigimport från Sovjetunionen ansågs de vara dåliga för att de var skrovliga.
Sedan kom tillverkarna på att när man formar med formbrätten i automatisk formmaskin går det inte att smörja lera på gjutmodellen. Arbetskraftsbehovet minskar och tillverkningen blir billigare.
Sedan kom tillverkarna på att det går mycket snabbt och enkelt att få till stånd en jämn och snygg svart fettyta på sådana skrovliga pannor. Att de bränner fast mera och är svårdiskade blev en bisak. Man kunde ju marknadsföra dem med att det går snabbare att bygga upp en fet yta.
Jag har faktiskt gått så långt som att slipa bort den skrovliga ytan ur ett par av våra gjutjärnspannor som är av det nyare skrovliga slaget. Jag slipade ned till 240 korn med smärgelduk.
Det tar länge att få en bra yta på sådana släta pannor. Precis som på våra gamla släta pannor. Fast när man en gång har fått bra yta i dem efter något års användning så bränner de inte fast och är lätta att rengöra. Helt överlägsna nutidens skrovliga pannor.
Äldre gjutjärnspannor av god kvalitet gjöts i formar där man hade smort litet lera på gjutmodellen innan man packade dit formsanden runtom. På det viset fick man en mycket slätare yta.
Sådana pannor bränner inte fast lika lätt och är mycket lättare att rengöra än nutidens skrovliga pannor.
När de första skrovliga pannorna kom som billigimport från Sovjetunionen ansågs de vara dåliga för att de var skrovliga.
Sedan kom tillverkarna på att när man formar med formbrätten i automatisk formmaskin går det inte att smörja lera på gjutmodellen. Arbetskraftsbehovet minskar och tillverkningen blir billigare.
Sedan kom tillverkarna på att det går mycket snabbt och enkelt att få till stånd en jämn och snygg svart fettyta på sådana skrovliga pannor. Att de bränner fast mera och är svårdiskade blev en bisak. Man kunde ju marknadsföra dem med att det går snabbare att bygga upp en fet yta.
Jag har faktiskt gått så långt som att slipa bort den skrovliga ytan ur ett par av våra gjutjärnspannor som är av det nyare skrovliga slaget. Jag slipade ned till 240 korn med smärgelduk.
Det tar länge att få en bra yta på sådana släta pannor. Precis som på våra gamla släta pannor. Fast när man en gång har fått bra yta i dem efter något års användning så bränner de inte fast och är lätta att rengöra. Helt överlägsna nutidens skrovliga pannor.
Vilka nya rön har framkommit?H heimlaga skrev:
myten att gjutjärnspannor inte kan diskas odlas tydligen fortfarande. det leder till att folk sköjer ned smält fett som får kondensera på avloppets väggar. beteendet kostar oss miljarder årligen, i stambyten.
en väl inkörd gjutjärnspanna bränner dels inte vid, dels tål den handdisk precis hur bra som helst.
vi kör understundom våra även i (host) diskmaskinen, och då kan de för all del bli något torra i ytan. åtgärdas utan ansträngning med lite fett nästa gång den används.
den här stekgrytan är troligen 50 år gammal. så här ser den ut direkt kommen ur diskmaskinen.
den har inte direkt gått upp i atomer...
.
en väl inkörd gjutjärnspanna bränner dels inte vid, dels tål den handdisk precis hur bra som helst.
vi kör understundom våra även i (host) diskmaskinen, och då kan de för all del bli något torra i ytan. åtgärdas utan ansträngning med lite fett nästa gång den används.
den här stekgrytan är troligen 50 år gammal. så här ser den ut direkt kommen ur diskmaskinen.
den har inte direkt gått upp i atomer...
.
