- Status
Jag vet hur lite facket är värt vid massuppsägning. Speciellt Metall. Det fick man erfaran 2009 när 98 av 100 blev kickade och företaget jag jobbade för brydde sig inte om vad facket sade utan alla fick lika villkor ändå.O skrev:
Nej man ska vara väldigt restriktiv med alla fackförbunden åtminstone i söder. Kan de så hugger de på det allra minsta de kan för att sätta arbetsgivare och arbetstagare i klistret.
När jag gick ur sist så fick jag en känsla av maffiametod från deras representant, den blev hotfull stämningen så fick avsluta samtalet abrupt faktiskt
Det finns många lagar. Vissa har prioritet framför andra. Så är det hela tiden i olika situationer att det måste göras avvägningar.P pmd skrev:
Att grundlagen har företräde framför "Postlagen" tycker jag rent spontant känns väldigt naturligt. Det som står i postlagen har helt enkelt inte bedömts vara så viktigt att det finns med i grundlagen.
Så är det. Det kan och får man tycka vad man vill om.
Som framgår av uttalandet från Sveriges Domstolar har tingsrätten inte uttalat sig om den saken och inte heller den saken Tesla ville få prövad. Det finns inget stöd in någon lag som gör att tingsrätten skall kunna gripa in. Just därför gjorde den inget.P pmd skrev:
Att postlagen är lag har de inte sagt något alls om. Däremot anser de uppenbarligen att det inte finns någon bestämmelse i postlagen eller annan "lag eller avtal" som ger stöd till att "begränsa stridsrätten".
Om det finns någon osäkerhet i detta eller om det är en fråga om bedömning lär vi få se en överklagan. Naturligtvis kan man överklaga bara för att fördröja saken. Vad jag sett har det inte överklagats. Så länge det inte görs kan man vara ganska säker på att det råder en stor samsyn bland juristerna i bedömningen här.Intet skrev:
Kanske var några glada att få dessa villkor? Kanske hade facket förhandlat fram det?Rkarlsson skrev:
Det finns väldigt många fackförbund. Väldigt olika.Rkarlsson skrev:
Och de har väldigt många representanter. Det är nog inte konstigt att vissa är bra, andra riktigt bra, andra dåliga och säkert finns det de som är så dåliga att de inte borde vara representanter. Precis som i samhället för övrigt. Tråkigt när man råkar ut för de sämsta. Och skönt när man råkar ut för de bästa.Rkarlsson skrev:åtminstone i söder. Kan de så hugger de på det allra minsta de kan för att sätta arbetsgivare och arbetstagare i klistret.
När jag gick ur sist så fick jag en känsla av maffiametod från deras representant, den blev hotfull stämningen så fick avsluta samtalet abrupt faktiskt
Sådana här upplevelser har extremt mycket med de inblandade individerna att göra. Och ganska lite med fackförbund, koncerner och företag att göra.
Jag har ju varit i Norge på en projektanställning från sluten på juli till början på oktober.
Det är till mycket stor del Fellesforbundets förtjänst att jag fick någon lön överhuvudtaget och att jag kunde ta mig därifrån utan att förlora allt jag ägde.
Alternativen till facklig organisation hade varit:
1. Arbeta vidare resten av livet som överskuldsatt egendomslös inhyrd företagare nästan utan betalt. Så som chefen hade planerat.
2. Packa verktygen och fara hem i smyg och satsa alla mina besparingar på advokater i hopp om att vinna rättsprocessen hemifrån. Jag skulle ha haft en hygglig chans att vinna eller förlikas men någon lön skulle jag knappast ha kunnat få och sannolikt hade det blivit förlikning och alla mina besparingar hade gått åt.
3. Slå yxan i skallen på chefen och sitta av 15 år för dråp på Ila och fara hem. Helt klart ett bättre alternativ än nummer 1. Om man likväl skall sitta fast i Norge utan betalt är det bättre att sitta i fängelse och komma ut skuldfri än att arbeta ihjäl sig och komma ut skuldsatt.
Ni som talar om att fackföreningar inte borde finnas och att man absolut inte skall vara medlemmar är väl den sortens kriminella chefer när ni inte sitter och skriver på forum?
Eller är ni totalnollor utan livserfarenhet som precis har avslutat studierna i statsvetenskap och blivit värvade in i moderaternas partiorganisation utan att någonsin ha haft ett arbete?
De där skriverierna är så verklighetsfrämmande att jag inte vet vad jag skall tro.
Det är till mycket stor del Fellesforbundets förtjänst att jag fick någon lön överhuvudtaget och att jag kunde ta mig därifrån utan att förlora allt jag ägde.
Alternativen till facklig organisation hade varit:
1. Arbeta vidare resten av livet som överskuldsatt egendomslös inhyrd företagare nästan utan betalt. Så som chefen hade planerat.
2. Packa verktygen och fara hem i smyg och satsa alla mina besparingar på advokater i hopp om att vinna rättsprocessen hemifrån. Jag skulle ha haft en hygglig chans att vinna eller förlikas men någon lön skulle jag knappast ha kunnat få och sannolikt hade det blivit förlikning och alla mina besparingar hade gått åt.
3. Slå yxan i skallen på chefen och sitta av 15 år för dråp på Ila och fara hem. Helt klart ett bättre alternativ än nummer 1. Om man likväl skall sitta fast i Norge utan betalt är det bättre att sitta i fängelse och komma ut skuldfri än att arbeta ihjäl sig och komma ut skuldsatt.
Ni som talar om att fackföreningar inte borde finnas och att man absolut inte skall vara medlemmar är väl den sortens kriminella chefer när ni inte sitter och skriver på forum?
Eller är ni totalnollor utan livserfarenhet som precis har avslutat studierna i statsvetenskap och blivit värvade in i moderaternas partiorganisation utan att någonsin ha haft ett arbete?
De där skriverierna är så verklighetsfrämmande att jag inte vet vad jag skall tro.
Jag tror att det istället är du som haft och har en situation som vi andra arbetare inte ens sett på bio. Skriv ihop ett manus och skicka till Hollywood, så slipper du både fack och jobb för resten av dina dagar. 😀H heimlaga skrev:
Själv har jag varit anställd i hela mitt liv, vilket är i snart 50 år. Så är varken chef eller nollad moderat duvunge. Likväl har facket när det var som bäst bara varit ett pengahål där mina surt förvärvade slantar trillat ner, i form av fackavgift. Som sämst har facket försökt höja min pensionsålder, tagit bort löneförmåner, bromsat min löneutveckling. Dessutom har lokala förtroendevalda gått med på undantag på vissa orter vilket ger mina kollegor 30% lägre lön samt ingen övertid, än den jag har för exakt samma arbete. När jag ifrågasatte detta för mitt ombud bad hon mig tillslut att sluta ifrågasätta för ingen hade klagat! Att kollegorna inte visste att de blev blåsta och därför var nöjda brydde facket sig inte om. Intresset att skydda sin mutkolv till kollega är större än att sköta sitt jobb.
Så för mig har facket bara varit en blodsugande igel vilket bevisar att våra förutsättningar varit fundamentalt olika.
Jag är också lite fundersam varför Heimlaga har sådan otur med uppdragsgivare.
Norge brukar väl annars säga är ett ställe där det går att tjäna bra med pengar, men de flesta ser det väl inte som långsiktigt jobb.H heimlaga skrev:
Jag har liknande situation, jobbat på samma ställe nästan hela livet.
Jag har varit med i facket hela tiden, då jag ändå tycker det är viktigt i stora bolag att ha någon motvikt mot arbetsgivaren. Jag har i stort en bra arbetsgivare, iallafall för tjänstemän. De har inte de bästa lönerna och som stor arbetsgivare tror jag de egentligen skiter i individen, men för att behålla folk behöver de bete sig sjysst och, iallafall för tjänstemän som jag har koll på, så gör de vad de kan för att folk ska kunna balansera jobb och livssituation.
En gång var facket ganska involverade i vår situation. Vi hade kontor norr om stan men man beslutade att lägga ned det, det fick ganska stora konsekvenser, det är jobbigt att pendla genom Stockholm. Många bodde utspritt i norrförorter och skulle plötsligt jobba 4 mil åt andra hållet. Facket kunde väl egentligen inte göra något alls. Mer eller mindre sa de att de hade större utmaningar på andra ställen och att vi som jobbade där var attraktiva på arbetsmarknaden och kunde ta andra jobb om vi inte ville flytta. Vilket 2/3 gjorde. I förspelet till detta så slogs vi ihop (vi var ett delägt dotterbolag som integrerades i ett stort företag) och då var facket med och jobbade fram lösningar att vi skulle få samma lunchpris som på personalresturangerna (som vi ju inte hade när vi bara var ett 50-tal anställda) - lösningen var att man kunde beställa en matlåda som kördes tvärs genom stockholm till lunchen för att kunna intas i fikahörnan. Jag är osäker om någon någonsin testade den lösningen. För att fylla kaffe i kaffeautomaten kom också en person som fick åka 4 mil enkel för detta, då det var upphandlat av ett företag att göra detta på alla bolagets kaffemaskiner.
Det var nog inte bara facket som hittade på märkliga lösningar. Men facket var delaktigt i att se till att det skulle vara lika för oss som för moderbolaget. Ingen mannamån, lika för alla, som Karl Bertil Jonsson hade sagt...Nu får vi jobba hemifrån flera dar i veckan och har ett kontor i centrala sthlm man kan få sitta i nån gång i veckan, det gäller för alla tjänstemän, fast man ska vara på plats på sin "ordinarie" arbetsplats helst 2 dagar i veckan... Man har väl insett att folk inte är sugna att spendera timmar på pendeltåg eller i bilköer för att sen sitta i teamsmöten framför en skärm på ett kontor. Och att det kanske är billigare att dra ner på kontorsytorna...
Grundlagen bör väl ändå stå över andra lagar?
Fackförbund och företag består av individer.
En närstående som vet litet om psykologi påstod att hon kan se en möjlig orsak till varför mitt öde är att sätta varenda kriminell arbetsgivare på plats.
Hon sade att jag har ett förflutet med mycket elände. Så pass mycket att det är meningslöst att dölja det för det skulle märkas likväl. Att dölja det är i princip omöjligt. Dessutom är jag en människa som skiter blankt i fasaden och koncentrerar mig på att leva livet som det är och göra det bästa av det jag har varje dag. Vilket är obegripligt för skurkchefer som ofta är mycket fasadfixerade och statusfixerade.
Hon sade också att jag är genomsnäll och vill alla väl och att jag av någon orsak ger ett mycket osäkert och borttappat intryck bland folk. När jag bara är just där och inte funderar en sekund på intryck eller annat trams för jag har ju viktigare saker för mig.
Då kommer skurkarna och ser vad de tror är ännu ett idealiskt offer. I detta fall hjälpte det inte ens att jag hade berättat om hur jag hade dragit tidigare skurkarbetsgivare till domstol och plockat ut lönen och berättat att jag har kan bli riktigt besvärlig om jag blir ohederligt behandlad.
Han bara såg ett idealiskt offer som han måste utpressa. Troligen såg han också ett arbete som han själv den självmedvetne och mycket "kompetente" byggaren trodde var omöjligt och som jag glatt och villigt åtog mig.
Sedan gick det inte alls som han hade planerat.
Jag lät mig inte luras in i hans ekonomiska fällor och bortsett från några smärre planeringsmissar som hade skett eftersom jag inte hade kunnat besiktiga byggnaden på förhand (för få M24 gängstänger och för få 6x6 tums bjälkar beställda och avsaknad av en mycket viktig halvmeters bit 16mm rundjärn) så gick arbetet helt enligt mina planer. Vilket försörde chefens möjlighet att välta över ansvaret på mig. Det har nämligen försvunnit betydande pengar ur projektbudgeten.
Då tappade chefen koncepterna så totalt att han skällde ut mig för att jag hade förstört hans fina plan för hur han skulle skaffa sig en skuldslav som arbetar nästan gratis som inhyrd företagare. Det gjorde han inför ett utomstående vittne. Som har lovat att vittna i domstol om det behövs.
Inte vet jag men det här tror en psykkunnig nästående om saken.
Hon sade att jag har ett förflutet med mycket elände. Så pass mycket att det är meningslöst att dölja det för det skulle märkas likväl. Att dölja det är i princip omöjligt. Dessutom är jag en människa som skiter blankt i fasaden och koncentrerar mig på att leva livet som det är och göra det bästa av det jag har varje dag. Vilket är obegripligt för skurkchefer som ofta är mycket fasadfixerade och statusfixerade.
Hon sade också att jag är genomsnäll och vill alla väl och att jag av någon orsak ger ett mycket osäkert och borttappat intryck bland folk. När jag bara är just där och inte funderar en sekund på intryck eller annat trams för jag har ju viktigare saker för mig.
Då kommer skurkarna och ser vad de tror är ännu ett idealiskt offer. I detta fall hjälpte det inte ens att jag hade berättat om hur jag hade dragit tidigare skurkarbetsgivare till domstol och plockat ut lönen och berättat att jag har kan bli riktigt besvärlig om jag blir ohederligt behandlad.
Han bara såg ett idealiskt offer som han måste utpressa. Troligen såg han också ett arbete som han själv den självmedvetne och mycket "kompetente" byggaren trodde var omöjligt och som jag glatt och villigt åtog mig.
Sedan gick det inte alls som han hade planerat.
Jag lät mig inte luras in i hans ekonomiska fällor och bortsett från några smärre planeringsmissar som hade skett eftersom jag inte hade kunnat besiktiga byggnaden på förhand (för få M24 gängstänger och för få 6x6 tums bjälkar beställda och avsaknad av en mycket viktig halvmeters bit 16mm rundjärn) så gick arbetet helt enligt mina planer. Vilket försörde chefens möjlighet att välta över ansvaret på mig. Det har nämligen försvunnit betydande pengar ur projektbudgeten.
Då tappade chefen koncepterna så totalt att han skällde ut mig för att jag hade förstört hans fina plan för hur han skulle skaffa sig en skuldslav som arbetar nästan gratis som inhyrd företagare. Det gjorde han inför ett utomstående vittne. Som har lovat att vittna i domstol om det behövs.
Inte vet jag men det här tror en psykkunnig nästående om saken.
Menar du att det är tack vare facket som du inte är en dömd mördare? I så fall har ju facket varit till stor nytta för dig personligen. Helt klart värt medlemsavgiften.H heimlaga skrev:
Men angående alternativ 3, vad hade det varit för förmildrande omständigheter som gjort att du dömts till dråp istället för mord?
I princip kan man säga det.O och en till skrev:
Skulle jag inte ha haft tillgång till juridisk hjälp från facket skulle det ha funnits en betydande risk att jag skulle ha misslyckats med att ta mig ur fällan med hjälp av lagen.
Skulle jag ha misslyckats med att ta mig ur fällan skulle ett fängelsestraff för dråp eller mord ha varit lindrigare för mig personligen än att snällt sitta kvar i fällan.
Efter att ha utsatts för hot och utpressning och sedan slagit ihjäl utpressaren brukar folk väl bli dömda för dråp inte mord efter vad jag har hört.
Snart blodigt allvar ?O och en till skrev:
https://www.affarsvarlden.se/artikel/storbrak-pa-kistamassan-mellan-tesla-och-elektrikerna