Tolkar jag dig rätt om du ser en koppling mellan ålder och integritetsönskan så att du generellt tror att behovet av personlig integritet minskar vid stigande ålder?Nötegårdsgubben skrev:
Då tror jag du har fel. I första hand tror jag dock att integritetsbehovet är oerhört individuellt och inte alls har någon större koppling till ålder.
Ska man leta en ålderskoppling slås jag dock över hur "kidsen" idag fläker ut sitt privatliv på nätet på ett sätt som många (full)"vuxna" inte skulle drömma om... Min tro är att genomsnittsnittioåringen håller hårdare i sitt privatliv än genomsnittstjugoåringen. Och nu pratar jag om friska och klara personer.
HejS Superrobban skrev:
tror inte det finns nån mellanväg, där man bara kommer åt specifika konton. Jag betalade länge min mammas räkningar men då var det så att vi hade var sin inloggningsdosa och en fullmakt vi tillsammans hade gjort upp med banken. Men då kunde jag förstås se även hennes andra konto. Detta var Nordea men torde fungera liknande på andra banker.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 299 inlägg
Ja, ur perspektivet att låta ens barn hjälpa en. Sen tror jag väl iofs. att det är starkare kopplat till skröplighet än ålder, men där finns ju en stor kovarians.Alfredo skrev:
Att det finns andra situationer då andra kategorier av människor är mindre brydda om sin integritet håller jag med om, och det var ingen allmän reflektion jag försökte mig på heller. Om jag minns rätt.
C cpalm skrev:
Vet inte hur det är på andra banker. Men vet med säkerhet att det är så det funkar på Swedbank. För att kunna göra internetbetalningar behöver du ha internetbanksavtalet (kostnadsfritt) och därmed vara kund (kostnadsfritt).C cpalm skrev:
Att ha någon annans dosa eller BankID och logga in på dennes internetbank för att göra betalningar och/eller överföringar bryter mot avtalet. Det kan även ställa till det rent juridiskt om man har syskon osv.
En halvdan lösning kan annars vara att föräldrarna gör en månatlig överföring till den som ska hjälpa till, och att denne sedan betalar räkningarna från sitt egna konto. Men det kan jag personligen känna blir lite klyddigt.
Jag har personlig erfarenhet av exakt två fall och lite förenklat kan man väl säga att det ena var "ja tack snälla" och det andra var "kan själv fattar du väl". Vågar inte dra några direkt långtgående slutsatser av detta...
Men det var väl lite av ett sidospår i vilket fall.Swedbank har själva inte riktigt sitt på det torra!
Min mamma var väldigt nära att bli bedragen på telefon av ligan i Malmö (som senare anhölls). Hon lyckades lyckligtvis inte fylla i lösenordet så många gånger som de behövde. Inte nog att de kan ta alla pengar de gamla har sparat hela sitt liv utan även ansöka om lån via internetbanken via deras login så de står i efterhand utan sina pengar och med ett nytt lån dessutom.
För att eliminera risken för ovanstående så installerade vi ett mobilt bank-id på min telefon och lät de nya på hennes enheter inte ha utökad användning just så ingen kan lägga till nya mottagare och ta hennes pengar.
Någon månad efter satt jag med henne för att betala räkningar och då gick det helt plötsligt att lägga till, trots att vi inte aktiverat utökad användning.
Spärrade båda (iPad+iPhone) och laddade ner nya. Samma igen! Spärrade dessa också och laddade ner nya i tron om att jag gjort något fel. Samma igen! Funkade på ena och inte på den andra.
Skrev ett ärende till banken som beklagade det hela, berättade att det var skickat vidare till deras IT avdelning och att den till iPaden var manuellt ändrat tillbaka av dem så igen av dem har utökad användning. Kändes inte alls bra eller stabilt.
Trots tydliga instruktioner att aldrig signera för något via telefon så hade hon försökt att signera ett nytt dyrt mobilabonnemang som någon försäljare försökte lura på henne, utan att lyckas denna gången heller.
Lösningen nu är att jag har hennes bank-id på min telefon och hon har inga alls längre för på så vis kan ingen lura av henne livs besparingarna.
Nämnde detta för hennes rådgivare på banken som blev upprörd och började prata om urkundsförfalskning. Sen sa rådgivaren dock att de har många kunder som gör just så här men de måste läxa upp dem. Frågade honom om han hade något bättre förslag för att helt eliminera att hon kan bli lurad men han hade inget bättre förslag.
Hon är ensam och jag är enda barnet så alla pengarna tillfaller ändå mig om inte lång tid. Därför skiter jag i vad som står i deras avtal och vi båda sover väldigt gott om natten vetandes att hennes pengar är trygga. Hon måste dessutom ha bank-id till mer än den fyrkantiga banken så det finns ingen annan lösning än att jag har hennes bank-id på min enhet.
Det är mycket i världen som man inte får göra men ibland får man tänka själv och bilda sig sin egen uppfattning.
Min mamma var väldigt nära att bli bedragen på telefon av ligan i Malmö (som senare anhölls). Hon lyckades lyckligtvis inte fylla i lösenordet så många gånger som de behövde. Inte nog att de kan ta alla pengar de gamla har sparat hela sitt liv utan även ansöka om lån via internetbanken via deras login så de står i efterhand utan sina pengar och med ett nytt lån dessutom.
För att eliminera risken för ovanstående så installerade vi ett mobilt bank-id på min telefon och lät de nya på hennes enheter inte ha utökad användning just så ingen kan lägga till nya mottagare och ta hennes pengar.
Någon månad efter satt jag med henne för att betala räkningar och då gick det helt plötsligt att lägga till, trots att vi inte aktiverat utökad användning.
Spärrade båda (iPad+iPhone) och laddade ner nya. Samma igen! Spärrade dessa också och laddade ner nya i tron om att jag gjort något fel. Samma igen! Funkade på ena och inte på den andra.
Skrev ett ärende till banken som beklagade det hela, berättade att det var skickat vidare till deras IT avdelning och att den till iPaden var manuellt ändrat tillbaka av dem så igen av dem har utökad användning. Kändes inte alls bra eller stabilt.
Trots tydliga instruktioner att aldrig signera för något via telefon så hade hon försökt att signera ett nytt dyrt mobilabonnemang som någon försäljare försökte lura på henne, utan att lyckas denna gången heller.
Lösningen nu är att jag har hennes bank-id på min telefon och hon har inga alls längre för på så vis kan ingen lura av henne livs besparingarna.
Nämnde detta för hennes rådgivare på banken som blev upprörd och började prata om urkundsförfalskning. Sen sa rådgivaren dock att de har många kunder som gör just så här men de måste läxa upp dem. Frågade honom om han hade något bättre förslag för att helt eliminera att hon kan bli lurad men han hade inget bättre förslag.
Hon är ensam och jag är enda barnet så alla pengarna tillfaller ändå mig om inte lång tid. Därför skiter jag i vad som står i deras avtal och vi båda sover väldigt gott om natten vetandes att hennes pengar är trygga. Hon måste dessutom ha bank-id till mer än den fyrkantiga banken så det finns ingen annan lösning än att jag har hennes bank-id på min enhet.
Det är mycket i världen som man inte får göra men ibland får man tänka själv och bilda sig sin egen uppfattning.
Jag är tämligen övertygade om att du ganska grovt bryter mot avtalet om du låter någon annan få tillgång till din personliga kod.M merbanan skrev:
Vem som äger enheten kan inte ha någon betydelse. Min normala "bankidenhet", telefonen, ägs exempelvis inte av mig. Ser du mot förmodan detta som ett problem är jag genuint nyfiken på varför.
I just det här sammanhanget är det rätt skönt att vara enda barnet.H henke71 skrev:
Samma med mig och min mor som gick bort för två år sedan.
Jag skötte hennes ekonomi utan att "försnilla" en krona och utan att det behövde blandas in tredje part i form av god man osv.
Kanske "skirade" vi lite om vissa saker skulle prövas lagligt (med att jag kunde använda hennes bankomatkort t ex). Men inte en jäkel hade ont av det i praktiken.
Avtalsbrottet i sig är knappast ens straffbart så det behöver du nog inte oroa dig för. I det jag citerade anses dock att "det går att hålla sig inom avtalets regler" genom att ha rätt ägare av det "mobila devicet" och jag tror detta är helt felaktigt eftersom ägarskapet av "telefonen" knappast alls är relevant.H henke71 skrev:
För mitt belägg så ligger en kreativ tolkning givetvis bakom.
Här tolkar jag som att det gäller ägande eller att man har kontroll över enheten. Man kan ju givetvis tolka på annat sätt men jag väljer det sätt som tjänar mitt syfte bäst. Således så påstår jag att det räcker att föräldern äger del av den enhet som BankID lagras på.
Om man väljer att lagra ett mobilt BankID så hamnar det på en Android eller Apple mobil. Dessa enheter blir svårare och svårare att ta sig in i. Så här hävdar jag att om man laddar ner det till en sådan enhet så är det automatiskt en skyddad plats. Exemplet som anges tolkar jag det som att man inte kan använda det via ett biblioteks publika datorer.
Om BankID används under tillfällen där föräldern möjligtvis skulle ha kunnat brukat inloggningsuppgifter så är det givetvis på så sätt det har hänt. Om någon annan påstår något annat får ju denne komma med bevis för detta.
Givetvis ger man ingen annan tillgång till inloggningsuppgifter. Utan inloggningsuppgifter finns ingen möjlighet för någon annan att diskponera över BankID.
Denna del behövs inte, ett avtal kan ju oavsett ej på något sätt ge någon rätt att bryta mot lagen.
Så sammantaget så med lite weasel wording så tycker jag att man kan hävda att man följer avtalsreglerna.
M merbanan skrev:
Bästa tolkningen brukar vara den man tror att en domstol skulle komma att göra, den korrekta.M merbanan skrev:
Jag köper det du skriver om "kontroll över enheten". Jag köper inte alls att ägande, eller delägande, skulle ha någon betydelse. Att min arbetsgivare äger "min" telefon ser jag som högst normalt och helt ointressant för bedömningen av om jag efterlever mitt avtal med banken. Det viktiga är att det är jag som har "kontrollen" och hur jag eljest agerar i frågan.
Att något för dig skulle bli "bättre" i termer av avtalsefterlevnad för att din mor får någon form av delägarskap i den telefon som huserar hennes bankid ser jag faktiskt som helt uteslutet. Inget alls påverkas av hennes eventuella så kallade delägarskap. Det är i alla fall min starka övertygelse.