Det är sant.blackarrow skrev:
Särskilt efter att den stora vattenkraftsutbyggnaden (ca 1916-1968) så blev Sverige alltmer utsatt av torrår ju mer vattenkraft vi förlitade oss på.
Men senare delades denna osäkerhet alltmer på risken för långa stillestånd i kärnkraften, dvs vissa år berodde vår stora import på torrår, andra år för att en eller flera reaktorer hade haverier och långa stillestånd.
Men oavsett, för det mesta påverkades elpriset inte så väldigt mycket, då Danmark, Tyskland eller Polen alltid kunde köra lite mer kolkraft, som då fortfarande hade rätt låg produktionskostnad.
Ett undantag var 2010, då vi fick rekordhöga elpriser, som inte slogs förrän Putin inledde sitt energikrig mot Europa.
Det året hade vi låga magasinnivåer, en hel del kärnkraft som stod still utan att det var revision, och kallt väder.
Alla saker gaddade sig samman under detta år.
Varför inte Europeiska elpriser klarade av att slå ner det Svenska Svenska priset mer har jag inte försökt analysera, jag vet nämligen inte heller vad elpriset var i våra angränsande länder.
Och 2009 hade vi det högsta timpriser som någonsin setts i Sverige, den 17'e dec 2009 hade vi 1458 öre (över 14 kronor/kWh) under två timmar.
Fast vattenkraft är inte slumpkraft, det är om något slumpenergi.
Dvs, total möjlig produktion över året varierar med vädret, men vid varje givet tillfälle kan man välja vilken effekt man vill ta ut. Vilket såklart är drastiskt annorlunda än sol och vind, om man inte kompletterar dem med batterier. I mångt och mycket är ju kombinationen med vattenkraft och dessa kraftslag väldigt synergistisk eftersom vattenkraften i princip kan agera batteri åt dem.
Dvs, total möjlig produktion över året varierar med vädret, men vid varje givet tillfälle kan man välja vilken effekt man vill ta ut. Vilket såklart är drastiskt annorlunda än sol och vind, om man inte kompletterar dem med batterier. I mångt och mycket är ju kombinationen med vattenkraft och dessa kraftslag väldigt synergistisk eftersom vattenkraften i princip kan agera batteri åt dem.
för ungefär två veckor sedan rensade regeringen skrivbordet och avgjorde alla återstående tretton beslutsärenden som väntade på besked kring havsvindkraft inom Sveriges ekonomiska zon
utfallet blev två beviljade och elva avslag, och därmed har Sveriges regeringar beviljat sammanlagt sex parker och nekat 26 stycken
en del av de ansökta vindkraftparkerna överlappar varandra i naturen, och där så skett har jag indikerat dessa med den ungefärliga möjliga årsproduktionen från respektive område (söder om Skåne, söder om Öland, norr om Gotska Sandön, och två parker utanför Gävle)
av rittekniska skäl ser det ut som att det är en massa överlapp utanför Hälsingekusten i kartan, men dessa parker har inga eller små överlapp på havet
några kommentarer:
– Kriegers flak godkändes redan av den förra regeringen (Andersson) 2022
– Galene och Kattegatt Syd beviljades 2023
– Poseidon på västkusten beviljades samma dag 2024 som alla parker i Östersjön avslogs (åberopande militär orsaker)
– Vidar och Fyrskeppet Offshore beviljades nu i juli
idag är kostnaderna för att bygga havsbaserad vindkraft högre än för både landbaserad vindkraft eller solkraft, så det är ingen rusning att ta några investeringsbeslut
utsikterna för tre av parkerna på västkusten ser jag som särskilt problematiska – både Poseidon och Vidar befinner sig på djupt vatten och är därför tänkta att vara flytande vindkraftverk, något som idag är både extra dyrt och en teknik/produkt som inte är särdeles utbredd i världen; det lär nog behövas dramatiska förändringar i kostnadsbilden eller kraftigt höjda elpriser för att dessa ska förverkligas de närmaste tio åren
Galene-Galatea ansökte och bedömdes ursprungligen som ett projekt med två närliggande parker med en sammanlagd årsproduktion på 6-7 TWh – projektområdet för Galatea överlappade dock med en annan vindkraftpark, Kattegatt Syd, och regeringen valde att bevilja den mindre Galene och den större Kattegatt Syd till två olika projektörer
Galene/Galatea-parken blev därmed bara en liten Galene vindkraftpark med en förväntad årsproduktion på 1.5-1.7 TWh, vilket gör att alla stora engång-/investeringskostnader som uppkommer måste fördelas på en relativt blygsam produktion (kostnader som projektledning, fartygshyra, transformatorstation, kabel till land, anslutning till stamnät, serviceorganisation osv)
så genom att regeringen tilldelade Galatea-delen till Kattegatt Syd-projektet blev den kvarvarande, godkända, lilla Galene-delen tämligen svårnyttjad
bland de godkända, bottenförankrade, parkerna lär Galene kunna vara den med högst produktionskostnader
Kriegers flak är lite i samma situation som Galene, så Kattegatt Syd och Fyrskeppet Offshore (öster om Söderhamn) är kanske de som ligger närmast genomförbarhet, men även där indikeras att det saknas ekonomiska förutsättningar för att det ska bli av
Sveriges försvar
kikar man på kartan ovan kan man också fundera på det rationella i att avslå all vindkraft i Östersjön – inte minst det ofta använda argumentet att man behöver ha full insyn på vad den ryska enklaven Kaliningrad kan tänkas avfyra mot oss
svårt att se att de tre vindkraftparkerna ("trillingnöten") söder om Skåne skulle påverka sikten mot Kaliningrad, speciellt om Danmarks vindkraftparker runt Bornholm blir verklighet
lite längre bort har vi en massiv polsk utbyggnad med fyra parker med långt framskriden byggnation (driftsättning sent i år och under nästa år) och ytterligare två som har finansieringen klar
jag vet naturligtvis inte vilka problem försvaret har med respektive vindkraftpark – och givetvis ska försvaret ha en hög prioritet – men jag är ändå lite förbryllad över att andra länder förefaller kunna hantera samexistens, liksom att en permanent vindkraftpark även skyddar våra rörelser och kan bidra med övervakning och sensorer i Sveriges allra yttersta utposter (radar, sonar, IR-kameror och så vidare)
jaja, Sverige utmärker sig mot våra grannar i Östersjön – det är inte bara ekonomin som är svår att få ihop, vi har också en annan reglering/syn
så någon svensk havsbaserad vindkraft förefaller inte vara i sikte på ett bra tag – trots regeringens knivskarpa fokus och enträgna arbete för att främja utbyggnaden av vindkraften genom att bevilja rekordmånga fem vindkraftparker till havs under sin mandattid (varav åtminstone tre får betecknas som helt osannolika i närtid)
men vem behöver havsvind egentligen?
i Svenska kraftnäts långsiktiga marknadsanalys (LMA2026) som presenterades i förra månaden har de fyra olika scenarier kring utvecklingen i Sverige
i korthet kan man säga att det finns tre konsumtionsvarianter – Låg, Mellan eller Hög – som till år 2040 antar en ökad elförbrukning (mot fjolåret) på cirka +50, +105 eller +150 TWh per helår
om vi tillgodoräknar oss det befintliga årliga exportöverskottet på +30 TWh – som verkligen hjälper upp situationen – så måste vi för att hålla jämna steg under tiden fram till 2040 varje år tillföra ett nytillskott av elproduktionen på 1.5 / 5 / 8 TWh per år (beroende på scenario)
årligen – varje år i fjorton år
i fjol byggde Sverige ut landbaserad vindkraft med ytterligare 5 TWh, i år blir det kanske ytterligare 1.5 TWh, de nästkommande två åren i en takt mindre än +1 TWh/år – en avstannande takt
det går liksom inte ihop sig....
utfallet blev två beviljade och elva avslag, och därmed har Sveriges regeringar beviljat sammanlagt sex parker och nekat 26 stycken
en del av de ansökta vindkraftparkerna överlappar varandra i naturen, och där så skett har jag indikerat dessa med den ungefärliga möjliga årsproduktionen från respektive område (söder om Skåne, söder om Öland, norr om Gotska Sandön, och två parker utanför Gävle)
av rittekniska skäl ser det ut som att det är en massa överlapp utanför Hälsingekusten i kartan, men dessa parker har inga eller små överlapp på havet
några kommentarer:
– Kriegers flak godkändes redan av den förra regeringen (Andersson) 2022
– Galene och Kattegatt Syd beviljades 2023
– Poseidon på västkusten beviljades samma dag 2024 som alla parker i Östersjön avslogs (åberopande militär orsaker)
– Vidar och Fyrskeppet Offshore beviljades nu i juli
idag är kostnaderna för att bygga havsbaserad vindkraft högre än för både landbaserad vindkraft eller solkraft, så det är ingen rusning att ta några investeringsbeslut
utsikterna för tre av parkerna på västkusten ser jag som särskilt problematiska – både Poseidon och Vidar befinner sig på djupt vatten och är därför tänkta att vara flytande vindkraftverk, något som idag är både extra dyrt och en teknik/produkt som inte är särdeles utbredd i världen; det lär nog behövas dramatiska förändringar i kostnadsbilden eller kraftigt höjda elpriser för att dessa ska förverkligas de närmaste tio åren
Galene-Galatea ansökte och bedömdes ursprungligen som ett projekt med två närliggande parker med en sammanlagd årsproduktion på 6-7 TWh – projektområdet för Galatea överlappade dock med en annan vindkraftpark, Kattegatt Syd, och regeringen valde att bevilja den mindre Galene och den större Kattegatt Syd till två olika projektörer
Galene/Galatea-parken blev därmed bara en liten Galene vindkraftpark med en förväntad årsproduktion på 1.5-1.7 TWh, vilket gör att alla stora engång-/investeringskostnader som uppkommer måste fördelas på en relativt blygsam produktion (kostnader som projektledning, fartygshyra, transformatorstation, kabel till land, anslutning till stamnät, serviceorganisation osv)
så genom att regeringen tilldelade Galatea-delen till Kattegatt Syd-projektet blev den kvarvarande, godkända, lilla Galene-delen tämligen svårnyttjad
bland de godkända, bottenförankrade, parkerna lär Galene kunna vara den med högst produktionskostnader
Kriegers flak är lite i samma situation som Galene, så Kattegatt Syd och Fyrskeppet Offshore (öster om Söderhamn) är kanske de som ligger närmast genomförbarhet, men även där indikeras att det saknas ekonomiska förutsättningar för att det ska bli av
Sveriges försvar
kikar man på kartan ovan kan man också fundera på det rationella i att avslå all vindkraft i Östersjön – inte minst det ofta använda argumentet att man behöver ha full insyn på vad den ryska enklaven Kaliningrad kan tänkas avfyra mot oss
svårt att se att de tre vindkraftparkerna ("trillingnöten") söder om Skåne skulle påverka sikten mot Kaliningrad, speciellt om Danmarks vindkraftparker runt Bornholm blir verklighet
lite längre bort har vi en massiv polsk utbyggnad med fyra parker med långt framskriden byggnation (driftsättning sent i år och under nästa år) och ytterligare två som har finansieringen klar
jag vet naturligtvis inte vilka problem försvaret har med respektive vindkraftpark – och givetvis ska försvaret ha en hög prioritet – men jag är ändå lite förbryllad över att andra länder förefaller kunna hantera samexistens, liksom att en permanent vindkraftpark även skyddar våra rörelser och kan bidra med övervakning och sensorer i Sveriges allra yttersta utposter (radar, sonar, IR-kameror och så vidare)
jaja, Sverige utmärker sig mot våra grannar i Östersjön – det är inte bara ekonomin som är svår att få ihop, vi har också en annan reglering/syn
så någon svensk havsbaserad vindkraft förefaller inte vara i sikte på ett bra tag – trots regeringens knivskarpa fokus och enträgna arbete för att främja utbyggnaden av vindkraften genom att bevilja rekordmånga fem vindkraftparker till havs under sin mandattid (varav åtminstone tre får betecknas som helt osannolika i närtid)
men vem behöver havsvind egentligen?
i Svenska kraftnäts långsiktiga marknadsanalys (LMA2026) som presenterades i förra månaden har de fyra olika scenarier kring utvecklingen i Sverige
i korthet kan man säga att det finns tre konsumtionsvarianter – Låg, Mellan eller Hög – som till år 2040 antar en ökad elförbrukning (mot fjolåret) på cirka +50, +105 eller +150 TWh per helår
om vi tillgodoräknar oss det befintliga årliga exportöverskottet på +30 TWh – som verkligen hjälper upp situationen – så måste vi för att hålla jämna steg under tiden fram till 2040 varje år tillföra ett nytillskott av elproduktionen på 1.5 / 5 / 8 TWh per år (beroende på scenario)
årligen – varje år i fjorton år
i fjol byggde Sverige ut landbaserad vindkraft med ytterligare 5 TWh, i år blir det kanske ytterligare 1.5 TWh, de nästkommande två åren i en takt mindre än +1 TWh/år – en avstannande takt
det går liksom inte ihop sig....
Sveriges geografiska läge är såklart annorlunda än andra länders, inget land är exakt samma som något annat. I vårt fall har vi en massiv kust österut där vår dimensionerande motståndare finns, och där deras Östersjöflotta historiskt "övat" invasion mot Sverige genom att köra hela flottan i full fart mot Sverige och vända precis innan territorialgränsen.harka skrev:
Att ha en störning nära sin egen kust är inte alls samma sak som att ha den nära sin motparts kust.
Att montera militära sensorer på civila kraftverk gör dem till legitima militära mål, och är de placerade ute på havet har vi i princip ingen möjlighet att försvara dem. Rysslands terrorbombning av ukrainsk energiproduktion och distribution är väl ett av de största problemen den ukrainska befolkningen måste hantera i vardagen, speciellt på vintern.
Redigerat:
Det har det väl egentligen aldrig gjort?
Polackerna är rena daredevils då. Eller så är dom mer avancerade än Sverige och klarar av att hantera långsamt snurrande vindkraftverk. Är väl kanske så.A ajn82 skrev:
Sedan är väl diskussionen ganska irrelevant. Än så länge är havsbaserad vindkraft för dyr. Finns inget business case. Undantaget de som vill bygga vindkraftverk med datacenter i. Där är business caset starkt. Dom har inga kostnader för anslutningspunkter.
Kolla bilden igen. Polsk vindkraft ligger inte deras kikhål mot Putler. De har inget i bukten närmst.D daVinci skrev:
Ditt resonemang förutsätter att Ryssen bara kan köra sina båtar i raka streck, från hamnen till dit de ska, så tror jag inte att det är.Unikt namn skrev:
Plotta gärna ut på kartan hur flottan skulle köra för att inte synas.D djac skrev:
Det där var en snygg killgissning - den kom bara för att den passade vad du tycker (om något helt annat).A ajn82 skrev:
Jag har bara poängterat att Sveriges geopolitiska förutsättningar är drastiskt annorlunda än Polens, så bara för att något fungerar där betyder det inte att det fungerar här.Mikael_L skrev:
Det där var en snygg killgissning - den kom bara för att den passade vad du tycker (om något helt annat).
Det borde inte vara min roll att motbevisa någon annans grundlösa påstående, men bidrar ändå med lite vanligt sunt förnuft runt vad faktiska skillnader är.
Vad gäller reaktionstid och detekteringsförmåga har det väl snarast visat sig absolut kritiskt i Ukraina vad gäller att hinna bekämpa kryssningsrobotar och drönare, som försvarare vill man se hotet när det är så lång tid kvar som möjligt för att maximera chansen att bekämpa det. Av samma anledning vill en anfallare inte ta ett varv runt kvarteret på väg mot målet.
Ukraina har lärt oss att ryska flottan borde inte vara ett hot i Östersjön, ett innanhav helt omslutet av Nato.
Ryska båtar vågar ju inte längre anlöpa hamnar inom räckhåll för Ukraina och dom som finns vågar inte lämna hamnen.
Tiden med dominerande krigsfartyg är i princip över, allt kan sänkas med billiga drönare.
Ukraina har ju till och med sagt att dom saknar mål för sina drönare i svarta havet efter att dom på tre veckor oskadliggjort 221 skepp
https://share.google/t2U9i8999ANnz0y1D
Ryska båtar vågar ju inte längre anlöpa hamnar inom räckhåll för Ukraina och dom som finns vågar inte lämna hamnen.
Tiden med dominerande krigsfartyg är i princip över, allt kan sänkas med billiga drönare.
Ukraina har ju till och med sagt att dom saknar mål för sina drönare i svarta havet efter att dom på tre veckor oskadliggjort 221 skepp
https://share.google/t2U9i8999ANnz0y1D
Ja, nuförtiden är hotet nog strax ovanför vattenytan. Samtidigt vet vi också att för att faktiskt ta kontroll över ett område behövs fortfarande fotsoldater på plats, och på något sätt behöver de transporteras dit.D Dilato skrev: