Svenska språket

[hhallen]

Mja, för mig är det en gradskillnad.
Lubba är småspringa, jogga.
Kutar gör man när man verkligen har bråttom.

Långdistanslöpare brukade kallas för "långlubbare" förr i världen. De sprang nog så fort det var praktiskt möjligt med hänsyn till distansen.

För övrigt ser jag vid en sökning i SvD:s historiska arkiv att ordet "lubba" inte har använts i redaktionell text sedan år 2005 (det är däremot vanligt i korsord ända fram till nutid). Redan före 2005 var det tydligt på utdöende, men fram till (i runda slängar) 1990 förekom det lite då och då.

 

[O]

Långdistanslöpare brukade kallas för "långlubbare" förr i världen.

Förr i världen brukade kallas förr i världen förr i världen...

 

[pacman42]

Långdistanslöpare brukade kallas för "långlubbare" förr i världen. De sprang nog så fort det var praktiskt möjligt med hänsyn till distansen.

För övrigt ser jag vid en sökning i SvD:s historiska arkiv att ordet "lubba" inte har använts i redaktionell text sedan år 2005 (det är däremot vanligt i korsord ända fram till nutid). Redan före 2005 var det tydligt på utdöende, men fram till (i runda slängar) 1990 förekom det lite då och då.

Precis. Hade de kutat hade de inte orkat hela vägen.

 

[Mikael_L]

"Lunka" är dock i betydligt makligare takt ...

Maklig, är nog också ett ord på utdöende, tror jag ...

Så lunka vi så småningom från Bacchi buller och tumult ...

 

[trähandtag]

någon kanske minns Erik Blix sketch där hans spelade "dalkulla" och ropa lubba lubba i något sammanhang. Tyvärr vet jag inte denna sketch ligger uppe på ex youtube.

 

[Johan Gunverth]

Verbet lubba var det länge sedan man hörde eller såg någon använda sig av.

Mycket vanligt ord på västkusten kring Göteborg fram till 80-90-talet. Sedan dess har jag inte hört det så ofta. Prövade på sönerna ”nu får ni lubba för att hinna till bussen”. De fattade men hade inte hört det användas förr.
Det finns upptaget i Lars-Åke Anderssons ”Göteborgslexikon” som ett ord för ”springa”. Ursprunget är tydligen ”gå med tunga steg” så betydelsen har ändrats.

 

[Johan Gunverth]

dalkulla

Tautologi precis som ”dalmas”.

Kulla = kvinna från Dalarna. Eller egentligen ogift kvinna, men det har spelat ut sin roll.
Mas = man från Dalarna. Även ”dalkarl”.

/reservmas som blivit uppläxad av äkta dalfolk. 😄

 

[Magnus E K]

Långdistanslöpare brukade kallas för "långlubbare" förr i världen. De sprang nog så fort det var praktiskt möjligt med hänsyn till distansen.

För övrigt ser jag vid en sökning i SvD:s historiska arkiv att ordet "lubba" inte har använts i redaktionell text sedan år 2005 (det är däremot vanligt i korsord ända fram till nutid). Redan före 2005 var det tydligt på utdöende, men fram till (i runda slängar) 1990 förekom det lite då och då.

Långskubbare kallade vi sprinters (lätt nedsättande, 90-talet) de som tränade 800 meter och längre distanser.

 

[Dilato]

Långskubbare

Skubbare är väl en hamnarbetare som inte har en fast månadstjänst (fast anställning), utan som rings in vid arbetstoppar för att lasta och lossa fartyg när det ordinarie arbetslaget inte räcker till, en sk blixt.

Eller en smitare som smyger undan från eller maskar hårt arbete.

Eller bara en som inte betalar fackavgiften utan glider med på andra och nyttjar avtalet utan att betala.

 

[Dilato]

Nä aldrig hört att skubbare skulle haft med hamnarbetare och göra. Däremot stuvare.
En skubbare var förr annat namn för springpojke.

Där får jag kanske hålla med.
Däremot är det väl dokumenterat att det är en smitare eller strejkbrytare

Inloggade ser högupplösta bilder

Logga in

Skapa konto

Gratis och tar endast 30 sekunder

Inloggade ser högupplösta bilder

Logga in

Skapa konto

Gratis och tar endast 30 sekunder

Inloggade ser högupplösta bilder

Logga in

Skapa konto

Gratis och tar endast 30 sekunder

Inloggade ser högupplösta bilder

Logga in

Skapa konto

Gratis och tar endast 30 sekunder

 

[BirgitS]

Skubbare är väl en hamnarbetare som inte har en fast månadstjänst (fast anställning), utan som rings in vid arbetstoppar för att lasta och lossa fartyg när det ordinarie arbetslaget inte räcker till, en sk blixt.

Din beskrivning låter som betydelsen av ordet sjåare som jag stötte på i någon gammal bok.

Jag hittar inget om att skubb/skubba/skubbare skulle ha med just hamnarbete att göra i SAOB: https://svenska.se/?q=skubb&exactMatch=true&activeTab=saob

 

[Johan Gunverth]

”Skubb” är springpojksjobb enligt Göteborgslexikon. Utvidgat till enklare och tillfälliga jobb. Typ, gig-jobb i modern tid.

 

[Dilato]

”Skubb” är springpojksjobb enligt Göteborgslexikon. Utvidgat till enklare och tillfälliga jobb. Typ, gig-jobb i modern tid.

Jag är ju gammal Göteborgare och hängde en del i hamnen under tidigt/mellan 60-tal så kan vara en association därifrån.

 

[hhallen]

Skubbare är väl en hamnarbetare som inte har en fast månadstjänst (fast anställning), utan som rings in vid arbetstoppar för att lasta och lossa fartyg när det ordinarie arbetslaget inte räcker till, en sk blixt.

Eller en smitare som smyger undan från eller maskar hårt arbete.

Eller bara en som inte betalar fackavgiften utan glider med på andra och nyttjar avtalet utan att betala.

Jag vill minnas att vi under min skoltid i Halmstad använde "skubba" (uttalat "skobba") i betydelsen "skolka från skolan". Men det var nog en rätt så lokal användning av ordet.

 

[Dilato]

Jag vill minnas att vi under min skoltid i Halmstad använde "skubba" (uttalat "skobba") i betydelsen "skolka från skolan". Men det var nog en rätt så lokal användning av ordet.

Samma i Göteborg, smita ifrån ( xx).