Spännande jordfel
Min kondenstumlare har börjat lösa jordfelsbrytaren. Förra gången detta hände berodde det på att damm hade smugit sig förbi filtret i det inre slutna systemet och lagt sig på de (tyvärr) öppna värmespiralerna där dammets sedan fuktats upp av den fuktiga luften. Den här gången var det kepigare. Felet spårades till fläktmotorn som tillika sitter i det inre slutna systemet med fuktig och dammig luft.
Motorn gick att ta isär (stator/rotor) men sedan är den så kompakt att det är omöjligt att rengöra statorn. Motorn är en trefas asynkronmotor (extern konding). Det ligger en hinna av damm på de delar som syns. Nu till det spännande. Det visar sig att mellan lindningar och jord mäter man en konstant likspänning på 0.52V. Korsluter man så mäter man en likström på 14uA. D.v.s det har bildats ett galvaniskt element. Kollar man i tabellverk så ligger det nära det förväntade värdet för en cell med koppar och järn som elektroder vilket ju motsvarar lindning respektive järnkärna.
Frågan är om det är troligt att elektrolyten i cellen är ett salt eller enbart vattenjoner. I det förra fallet vore det ju ide att helt enkelt lägga hela statorn i en hink vatten för att få bort saltet medan det i det andra fallet vore bättre att köra varmluftsfläkt och sedan försöka blåsa bort damm med tryckluft. Någon som ser något problem med att lägga en motor i vattenbad?
Någon som dykt på samma fenomen?
Är i akut behov av en lösning. Hela semestertvätten väntar!
Pen
Motorn gick att ta isär (stator/rotor) men sedan är den så kompakt att det är omöjligt att rengöra statorn. Motorn är en trefas asynkronmotor (extern konding). Det ligger en hinna av damm på de delar som syns. Nu till det spännande. Det visar sig att mellan lindningar och jord mäter man en konstant likspänning på 0.52V. Korsluter man så mäter man en likström på 14uA. D.v.s det har bildats ett galvaniskt element. Kollar man i tabellverk så ligger det nära det förväntade värdet för en cell med koppar och järn som elektroder vilket ju motsvarar lindning respektive järnkärna.
Frågan är om det är troligt att elektrolyten i cellen är ett salt eller enbart vattenjoner. I det förra fallet vore det ju ide att helt enkelt lägga hela statorn i en hink vatten för att få bort saltet medan det i det andra fallet vore bättre att köra varmluftsfläkt och sedan försöka blåsa bort damm med tryckluft. Någon som ser något problem med att lägga en motor i vattenbad?
Någon som dykt på samma fenomen?
Är i akut behov av en lösning. Hela semestertvätten väntar!
Pen
Ja, det är ju inge vidare torkväder ute (inte här iaf) 
En motorlindning ska tåla lite vatten om den bara får torka ordentligt efteråt.
En motorlindning ska tåla lite vatten om den bara får torka ordentligt efteråt.
Medlem
· Västerbottens län
· 18 051 inlägg
Det är faktiskt så att spola ordentligt med varmvatten och sedan hårtork eller kupevärmare så kan det fungera.
Vem har sagt att vatten och el inte går ihop, det är smutsen i vattnet som är problemet.
Protte
Vem har sagt att vatten och el inte går ihop, det är smutsen i vattnet som är problemet.
Protte
Tvätta och lägg den i ugnen på 50-60 grader i några timmar
Medlem
· Västerbottens län
· 18 051 inlägg
Inte över 70 grader bara.
Protte
Protte
OK, jag tycker det låter sunt
Just nu har jag börjat i andra änden med varmluftsfläkt samtidigt som jag laddar "batteriet" baklänges. Laddströmmen sjunker succesivt vilket främst verkar bero på ökat inre motstånd (kvarvarande bakladdning är mindre än 1 V).
Egentligen är ju det här ingen riktig bra metod även om jag får upp motståndet tillräckligt. Skulle det nu finnas ett salt liggandes kvar så kommer ju motståndet sjunka rejält så fort det kommer lite ny fukt.
Lutar kanske ändå åt ett rejält vattenbad och sedan tork.
Förstår dock inte riktigt varför inte shellaklagret på lindningarna isolerar mot omgivningen. Är det kanske hygroskopiskt eller porigt tro?
Synnerligen osmart av Siemens att lägga oisolerade delar inne i ett slutet utrymme med vattenånga måste jag säga
Pen
Just nu har jag börjat i andra änden med varmluftsfläkt samtidigt som jag laddar "batteriet" baklänges. Laddströmmen sjunker succesivt vilket främst verkar bero på ökat inre motstånd (kvarvarande bakladdning är mindre än 1 V).
Egentligen är ju det här ingen riktig bra metod även om jag får upp motståndet tillräckligt. Skulle det nu finnas ett salt liggandes kvar så kommer ju motståndet sjunka rejält så fort det kommer lite ny fukt.
Lutar kanske ändå åt ett rejält vattenbad och sedan tork.
Förstår dock inte riktigt varför inte shellaklagret på lindningarna isolerar mot omgivningen. Är det kanske hygroskopiskt eller porigt tro?
Synnerligen osmart av Siemens att lägga oisolerade delar inne i ett slutet utrymme med vattenånga måste jag säga
Pen
Nu har jag byggt en modell av motorn med en järnbit och kopparbit av rimliga dimensioner i vanligt vatten. Jag fick liknande resultat som för motorn för både ström och spänning. Sedan bytte jag kopparbiten mot en vinda med 30 varv shellakisolerad koppar och - till viss fövåning - blev även det ett galvaniskt element med hyfsad spänning. Dock med endast 0.1 uA kortslutningsström. Men då ska man jämföra mina små 30 varv med kanske 3000 större varv på motorn.
Lutar alltså mot att det skulle kunna vara vanligt vatten som är orsaken, så jag provar att bara torka den innan jag ger mig på vattenbad.
Någon kemist kanske kan förklara varför shellaken inte är en fullvärdig isolator mot vattnet. Min gissning är att den är så tunn att den bildar ett membran som släpper igenom H+ och OH- jonerna i vattnet (men däremot inte H2O). Minns från kemin att man kan göra kul grejer med sådana membran.
Pen
Lutar alltså mot att det skulle kunna vara vanligt vatten som är orsaken, så jag provar att bara torka den innan jag ger mig på vattenbad.
Någon kemist kanske kan förklara varför shellaken inte är en fullvärdig isolator mot vattnet. Min gissning är att den är så tunn att den bildar ett membran som släpper igenom H+ och OH- jonerna i vattnet (men däremot inte H2O). Minns från kemin att man kan göra kul grejer med sådana membran.
Pen
Jag har gjort lite tester med lackade kretskort, och något i vattnet (joner?) har uppenbarligen inga problem att passera genom "vanliga" lacker. Det spelar ingen roll hur tjockt lager man försöker få till,
det börjar gå oönskade strömmar mellan kopplingspunkterna när man utsätter kortet för vatten.
Det kanske är samma typ av lack man använder för att isolera koppartråd?
Om man vill dränka motorn, och sedan torka den, så kanske det är bra att använda destillerat vatten.
Annars får man garanterat en del avlagringar när vattnet dunstar. Tyvärr är destillerat vatten mycket dyrare än vanligt kranvatten...
/Hasse
EDIT:
Hittade en sida med intressant information:
http://www.empiremagnetics.com/articles/hostile_env.htm
Läs bl.a. under rubriken "Waterproof step motors"
det börjar gå oönskade strömmar mellan kopplingspunkterna när man utsätter kortet för vatten.
Det kanske är samma typ av lack man använder för att isolera koppartråd?
Om man vill dränka motorn, och sedan torka den, så kanske det är bra att använda destillerat vatten.
Annars får man garanterat en del avlagringar när vattnet dunstar. Tyvärr är destillerat vatten mycket dyrare än vanligt kranvatten...
/Hasse
EDIT:
Hittade en sida med intressant information:
http://www.empiremagnetics.com/articles/hostile_env.htm
Läs bl.a. under rubriken "Waterproof step motors"
Redigerat:
Tack för artikeln och dina erfarenheter. Verkar rätt klart att en standard motor inte mår bra av vattenånga som kondenserar.b_hasse skrev:
Angående destillerat vatten så är det moment 22: När kondens-torktumlaren fungerar så får jag gratis destillerat vatten på köpet. Men nu var jag dum nog att hälla ut det innan jag började mecka
Iden har faktiskt slagit mig att dränka in en handduk med en 75a vin och se vad som då kommer ut i kondens-behållaren
- bara för att testa förstås - inget annat. Hustrun anser dock inte detta vara någon bra ide.
Pen