Min frus syster fick ett barn (idag vuxen) i en tidig och sen dålig relation, som hon lämnade hastigt. Hon har sen länge skapat en ny familj med ytterligare två barn. Pappan (nya) har alltid behandlat henne som sitt eget. Han adopterade henne som vuxen, mot pappans vilja. Han ville säkerställa att hon arvsmässigt behandlades lika som sina andra barn. Deb andra sedan 1-2 års ålden i princip helt frånvarande pappan gick i taket, trampade på någon stolthet. Vuxna bestämmer dock själva så nu är hon 100% även juridiskt del av sin familj. Det kallar jag ansvar!1 16386 skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 194 inlägg
Jag tycker det låter sunt att TS vill skydda sig själv i den här situationen. Det låter ju som en tämligen usel man, så att man planerar för när förhållandet skiter sig synes sunt. Just dödsfall är kanske inte det troligaste hotet för detta, men jag känner förstås inte parterna.
Med det sagt är ju önskemålet att få ärva mannen om han dör, vilket inte dagens lagstiftning medger fullt ut, utan barnet har mycket riktigt en rätt till laglott.
En lösning vore att yngla av sig efter bästa förmåga, då späds ju särkullbarnets arvsrätt ut till förmån för barn som är av TS kött och blod. Möjligheterna att kunna behålla en gemensam bostad förbättras då, enär en mindre summa skulle behöva betalas ut vid dödsfall.
Lösningen som TS är inne på, att all egendom står på henne skulle nog hålla, och då handlar det ju bara att Världens bästa pappa litar på henne och låter det som borde vara hans egendom tillfalla henne. Men det gör han säkert.
Med det sagt är ju önskemålet att få ärva mannen om han dör, vilket inte dagens lagstiftning medger fullt ut, utan barnet har mycket riktigt en rätt till laglott.
En lösning vore att yngla av sig efter bästa förmåga, då späds ju särkullbarnets arvsrätt ut till förmån för barn som är av TS kött och blod. Möjligheterna att kunna behålla en gemensam bostad förbättras då, enär en mindre summa skulle behöva betalas ut vid dödsfall.
Lösningen som TS är inne på, att all egendom står på henne skulle nog hålla, och då handlar det ju bara att Världens bästa pappa litar på henne och låter det som borde vara hans egendom tillfalla henne. Men det gör han säkert.
Särkullsbarn har rätt att få sin andel, så är det bara enligt lag, inte mycket man kan göra åt det, bortsett från att barnet adopteras av någon annan, äktenskap förändrar inte den saken. Som jag ser det så är enda alternativet att TS köper bostaden som enskild egendom och sambon inte äger något. I händelse av en separation så blir sambon utan något.
Ett alternativ jag sett är ett gift par utan gemensamma barn, där den ena parten har ett barn sen tidigare. Där finns avtal (testamente?) som säger att i händelse att personen som är förälder dör så kan barnet välja att kräva ut sin arvsdel (25%) eller avvakta tills den andra parten dör. Väljer barnet att avvakta så får hen 50% istället.
Om jag uppfattat TS rätt så har TS också egna barn, där jag tolkar det som att TS vill att de ska få ärva i händelse av att hon går bort. Då sitter ju sambon i samma situation?
Själv är jag stolt pappa till en bonusdotter från en tidigare relation (dvs jag och mamman är separerade sen länge) och jag har löst det testamentesvägen så att min biologiska dotter och min bonusdotter ärver hälften var.
Ett alternativ jag sett är ett gift par utan gemensamma barn, där den ena parten har ett barn sen tidigare. Där finns avtal (testamente?) som säger att i händelse att personen som är förälder dör så kan barnet välja att kräva ut sin arvsdel (25%) eller avvakta tills den andra parten dör. Väljer barnet att avvakta så får hen 50% istället.
Om jag uppfattat TS rätt så har TS också egna barn, där jag tolkar det som att TS vill att de ska få ärva i händelse av att hon går bort. Då sitter ju sambon i samma situation?
Själv är jag stolt pappa till en bonusdotter från en tidigare relation (dvs jag och mamman är separerade sen länge) och jag har löst det testamentesvägen så att min biologiska dotter och min bonusdotter ärver hälften var.
Ingen kontakt. Så om det blir attS Syll skrev:
Han kan ju stå för de löpande kostnaderna. Och du för själva huset.S Syll skrev:
Hans arvslott, bil, pengar osv får barnet 25% av.
Eller få till adoption till mamnans nya kille, om det går.
Män är diskriminerade för de skall betala underhåll och mamman har alla rättigheter på sin sida. Är barnen 13 år kan de välja att inte träffa alls om mamman trycker på barnen.
I kyrkan har vi hjälp till med massor av liknande som kommer hit och knackar på, helt galet. Papporna är helt bakbundna och mammor spetsar till och polisanmäler våld, när det till och med funnits vittnen som intygar att de bara grälade.
Men det finns givetvis en del fall där papporna har tabbat sig rejält, tyvärr.
Men så är det inte i detta fall om man läser mellan raderna. Han väljer ju aktivt att inte bry sig.Magnus Filip skrev:
Jo jag vet. Men situationen är ändå krånglig för många pappor är typ rättslösa när det gäller sådant.Rkarlsson skrev:
Vill mamman inte samarbeta, så behöver de inte det. De har ändå typ all rätt på sin sida ändå.
Tänkte på adoption som ett förslag här för att lösa.
Ska vi ta detta fallet så är det bra om mamman får säga sitt. Man är 2 om ett barn, säger hon nej så skall han ju inte komma undan.Magnus Filip skrev:
Om pappan eller mamman är våldsam så är det annat.
Underhållet kommer ju ingen undan om man vare sig väljer eller inte väljer.
Adoption gör att man slipperRkarlsson skrev:
Ja. Det är inte hans egna beslut i för sig.Magnus Filip skrev:
Kan jag adoptera bort mitt barn eller placera det i familjehem? - Adoption - Lawline
Nja,Magnus Filip skrev:
Jag har en kamrat (man) som fick barn med en tjej utan sin vetskap (hon gjorde slut och försvann, innan han visste att hon var gravid). Han fick veta långt senare att han var pappa och ville då träffa sitt barn. Mamman ville inte samarbeta, men socialen var tydlig med att han hade rätt att träffa sitt barn och det löste sig när han hotade att begära egen vårdnad. Visste är det jobbigt många gånger, men det är inte riktigt så illa att kvinnan kan göra hur hon vill.
Har en arbetskamrat som råkade ut för samma sak, han har haft ett helvete i alla år..Fairlane skrev:
men han fick sin revansch när sonen faktiskt själv valde att bo hos honom när han var 12 och fortfarande bor hos honom på heltid.
Allvetare
· Västra Götaland
· 12 287 inlägg
TS köper huset, lånar pengar av sambon och skriver då ett skuldbrev?
Eller så kör ni på rätt av och bara köper ut ungen vid ev. Dödsfall. En livförsäkring kan ju göra besväret lite mildare.
Eller så kör ni på rätt av och bara köper ut ungen vid ev. Dödsfall. En livförsäkring kan ju göra besväret lite mildare.
Självklart, vilket är orsaken till att jag skrev ”skulden” inom situationstecken. Men faktum är att i fråga om en graviditet har kvinnan vetorätt (vilket jag anser är självklart och helt rätt!), men det gör också att just denna situation kan uppstå.M MetteKson skrev:
Skitsnack. Underhåll betalas av den förälder som inte bor med barnet. Det är rätt så logiskt att det inte blir mamman, om barnet bor med henne.Magnus Filip skrev:
Enligt svensk lagstiftning har ett barn rätt till båda sina föräldrar. Den rätten väger ofta starkare än såväl våld mellan föräldrarna som den andra förälderns ev åsikter. Men OT…