Inte lätt att läsa den där textklumpen, men jag ser inget om att få ersättning för annat än rättegångskostnader. Det är ju inte vad TS frågar om.B nord123 skrev:Rättegångskostnader
I mål om fastighetsbestämning gäller i fråga om rättegångskostnader att domstolen, efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna, får besluta att sakägare som förlorar målet ska ersätta annan sakägare dennes rättegångskostnad. I övrigt ska 18 kap. rättegångsbalken tillämpas. (Se 16 kap. 14 § första stycket och 17 kap. 3 § FBL.) Bestämmelsen i 16 kap. 14 § första stycket FBL innebär att i mål där det föreligger ett tydligt motpartsförhållande mellan sakägarna, utgångspunkten är att rättegångsbalkens huvudregel i 18 kap. 1 §, att den tappande parten ska ersätta motparten för dennes rättegångskostnader, tillämpas. Med tappande part åsyftas i rättegångsbalkens bestämmelse den part som har förlorat målet i sak. I mål där saken ännu inte har prövats slutligt finns därför en kompletterande regel i 18 kap. 15 § tredje stycket samma balk som vid återförvisning innebär att frågan om rättegångskostnader, även i högre rätt, prövas av underinstansen i samband med dess avgörande i sak, med hänsyn till den slutliga utgången där. Denna bestämmelse kan emellertid inte tillämpas i fastighetsmål när återförvisning sker till lantmäterimyndighet eftersom lantmäterimyndighet inte har behörighet att pröva frågor om rättegångskostnader (se NJA 1997 s. 805). Mark- och miljööverdomstolen har därför att nu pröva frågan om ersättning för rättegångskostnader såväl här som i mark- och miljödomstolen. När högre rätt prövar fördelningen av rättegångskostnaderna i lägre rätt sker det på grundval av målets slutgliga utgång (dvs. utgången i högre rätt). Vid Mark- och miljööverdomstolens bedömning av rättegångskostnaderna får det konstateras att det, till skillnad från vad som var fallet i NJA 1997 s. 805, inte står klart till vilken parts nackdel prövningen i sak kommer att utfalla vid fastighetsbestämningen. Under sådana förhållanden skulle det i och för sig kunna ifrågasättas om K.V. kan anses ha förlorat målet i den mening som avses i 16 kap. 14 § första stycket FBL. Vid den bedömningen kan det ha viss betydelse att 16 kap. 14 § första stycket FBL ger utrymme för att beakta de särskilda förhållanden som präglar fastighetsmål. Markoch miljööverdomstolen anser emellertid att det skulle föra för långt att, som xx. har gjort gällande, anse att bestämmelsen generellt öppnar upp för en mer allmän skälighetsbedömning när det som i detta fall rör sig om ett mål där det på samma sätt som i tvistemål i allmänhet föreligger ett klart motsatsförhållande mellan två sakägare. Fastighetsmålens särskilda karaktär får i stället beaktas inom ramen för tillämpningen av bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken, och då bland annat vid bedömningen av om xx. är att anse som tappande part enligt 1 §. Det motsatta synsättet riskerar enligt Mark- och miljööverdomstolen att medföra att förut-sebarheten för parterna vad gäller rättegångskostnadsersättning i fastighetsmål går för-lorad. Huvudregeln i 18 kap. 1 § rättegångsbalken innebär alltså att den som är att anse som tappande part ska ersätta motpartens rättegångskostnader. Förutom att med tappande part i 1 § avses den som har förlorat målet i sak är vid tolkningen och tillämpningen av rättegångskostnadsbestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken i detta fall också 3 § av betydelse. Om den vinnande parten har inlett rättegången utan att motparten har givit anledning till det kan kostnaderna beroende på omständigheterna kvittas eller, i kvalificerade fall, den vinnande parten bli skyldig att ersätta motpartens kostnader (3 § första stycket). Kostnaderna kan också kvittas om den omständighet som utgången berodde på inte var känd för den tappande parten och denne inte heller borde ha känt till den (3 § andra stycket).
Fetmarkera eller klipp ut den/de bitar i texten som du anser vara relevant. Jag kanske missat något.
SE:s lantmäteriansökan hade därför varit befogad och därtill haft betydelse för att han vunnit tvisten. Av den anledningen hade kostnaden skäligen varit påkallad för att tillvarata SE:s rätt. Hovrätten förpliktade därför JT att ersätta SE för lantmäterikostnaden.R RoAd skrev:
Svårt att förstå?
Du behöver inte vara otrevlig. Det du skriver här stod inte i det inlägg jag citerade och skrevs medans jag svarade dig.B nord123 skrev:SE:s lantmäteriansökan hade därför varit befogad och därtill haft betydelse för att han vunnit tvisten. Av den anledningen hade kostnaden skäligen varit påkallad för att tillvarata SE:s rätt. Hovrätten förpliktade därför JT att ersätta SE för lantmäterikostnaden.
Svårt att förstå?
Jag är inte otrevlig!R RoAd skrev:
Jag gjorde som du önskade att fetmarkera eller klippa ut den/ de bitar i texten som jag ansåg var relevant eftersom du skriver att du inte förstår vad som var skrivet.
Därför var min fråga om det var svårt att förstå för dig, fortfarande efter jag fetmarkerat och understrycket en del av texten i Hovrättens beslut.?.
Precis som du ville för att för att få det begripligt om det var svårt att förstå.
Lite utförligare klipp ur domen, enligt önskemål:
Visserligen skulle SE enligt kostnadsfördelningsbeslutet betala avgiften till lantmäterimyndigheten men beslutet angav inte vem som slutligen skulle stå för kostnaden. Lantmäterikostnaden hade föranletts av JT:s envisa inställning om att han hade rätt angående gränsens sträckning och tingsrätten ansåg därför att JT skulle ersätta SE för lantmäterikostnaden.
Efter att JT överklagat tingsrättsdomen konstaterade hovrätten att lantmäterikostnaden, mot bakgrund av anledningen till förrättningen, var att betrakta som en sådan kostnad för rättegångens förberedande, som enligt 18 kap 8 § första stycket RB utgör en rättegångskostnad. SE vann målet vid tingsrätten och hade därför enligt 18 kap.1 § RB rätt till ersättning för sin rättegångskostnad. Sådan ersättning ska utgå i den mån kostnaden skäligen har varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Parterna hade i hovrätten bekräftat att de var oense om var gränsen gick. SE:s lantmäteriansökan hade därför varit befogad och därtill haft betydelse för att han vunnit tvisten. Av den anledningen hade kostnaden skäligen varit påkallad för att tillvarata SE:s rätt. Hovrätten förpliktade därför JT att ersätta SE för lantmäterikostnaden.
Hovrätten för Övre Norrland, 2016-11-21, T 333-16.
Jag anser att Hovrättens beslut är helt riktigt!
Visserligen skulle SE enligt kostnadsfördelningsbeslutet betala avgiften till lantmäterimyndigheten men beslutet angav inte vem som slutligen skulle stå för kostnaden. Lantmäterikostnaden hade föranletts av JT:s envisa inställning om att han hade rätt angående gränsens sträckning och tingsrätten ansåg därför att JT skulle ersätta SE för lantmäterikostnaden.
Efter att JT överklagat tingsrättsdomen konstaterade hovrätten att lantmäterikostnaden, mot bakgrund av anledningen till förrättningen, var att betrakta som en sådan kostnad för rättegångens förberedande, som enligt 18 kap 8 § första stycket RB utgör en rättegångskostnad. SE vann målet vid tingsrätten och hade därför enligt 18 kap.1 § RB rätt till ersättning för sin rättegångskostnad. Sådan ersättning ska utgå i den mån kostnaden skäligen har varit påkallad för tillvaratagande av partens rätt. Parterna hade i hovrätten bekräftat att de var oense om var gränsen gick. SE:s lantmäteriansökan hade därför varit befogad och därtill haft betydelse för att han vunnit tvisten. Av den anledningen hade kostnaden skäligen varit påkallad för att tillvarata SE:s rätt. Hovrätten förpliktade därför JT att ersätta SE för lantmäterikostnaden.
Hovrätten för Övre Norrland, 2016-11-21, T 333-16.
Jag anser att Hovrättens beslut är helt riktigt!
Redigerat:
Se Hovrättens avgörande ovan!Jetkokos skrev:
PDF finns!
Ok, jag uppfattade frågan om jag hade "svårt att förstå" som otrevlig eftersom det du klippte in inte ens var från inlägget jag svarade på. Vi släpper det.B nord123 skrev:Jag är inte otrevlig!
Jag gjorde som du önskade att fetmarkera eller klippa ut den/ de bitar i texten som jag ansåg var relevant eftersom du skriver att du inte förstår vad som var skrivet.
Därför var min fråga om det var svårt att förstå för dig, fortfarande efter jag fetmarkerat och understrycket en del av texten i Hovrättens beslut.?.
Precis som du ville för att för att få det begripligt om det var svårt att förstå.
Jag har hur som helst lärt mig något nytt, att det i vissa fall faktiskt går att få kostnaden ersatt.
Men du har ju klistrat in två olika mål i dina två inlägg. Väggtexten om rättegångskostnader kommer från Mark- och miljööverdomstolen, inte från samma mål som Samhällsbyggaren refererar till. Tänkte framförallt att det vore intressant att läsa bakgrund och yrkande i det senare. Men då finns det ett målnummer iaf, tack för den!B nord123 skrev:
Lagtexten är samma!
Jag har ett antal gränspunkter som är redovisade som träpålar (i myr) som saknas idag p g a uppruttnade troligtvis.F FGLIN skrev:
Sedan har jag ett antal gränser mot havet som saknar gränspunker vid strandlinjen fastighetsgränserna är utdragna typ vinkelrätt mot vattenlinjen och slutar där. Men det finns ingen fastighetsgräns som följer efter eller mot strandkanten. Strandkanten markeras med en blåheldragen bred linje i tre olika blåa nyanser som markerar vatten, inga gränspunkter finns redovisade heller kring eller vid strandkanten. Vid senare förrättningar så finns en ny linje som innefattar uppgrundning att jag äger vatten enligt JB.1:5, men är ej utrett : laga skiftet anger inget om vattenområdet bara att det upptas som impediment, finns ej redovisat i protokoll eller förening mellan byamännen. Byamännen har alltså ej fått ta något beslut om vattenområdet. Lantmätare, överlantmätare och ägodelningsdomare på 30 talet angav enskilt vatten i förrättningar då.
Dagens LM vill inte förstå detta och har ritat om registerkartan där man suddat bort ca 65m fastighetsgränser mot havet på tre ställen och ritat in en " hittepå någonting" ny gräns.. .
Redigerat:
Statens kärnkompetens är inre och yttre säkerhet, därför har staten våldsmonopol och beskattningsrätt. Staten ska sköta jordaböcker o gränser, dels för att skydda invånarna dels har de ett egenintresse av att ha ordning på det för att kunna beskatta och administrera. Sverige är delvis ulandsmässigt vad gäller denna viktiga infrastruktur. Samhället tar in stora pengar på t.ex. fastighetsskatt och lagfartsskatt och något borde man kunna kräva för dessa pengar. Detta gäller i synnerhet när det kan göras sannolikt att det är det allmänna i någon form som orsakat skadorna (rimligt med presumtion längs vägarna och för träpålar). Det är också staten och lantmäteriet själva som har gjort hanteringen så extremt dyrbar, själva mätdelen är betydligt rimligare i kostnad (även LMVs mätdel).Matte001 skrev:
Vägrättupplåtelsen utvidgades tyvärr på 70-talet mot en struntsumma i ersättning. Några nya rör sattes inte upp, marken hörde ju i princip fortfarande till fastigheten
Det var kanske en förening som anlade fibernätet men det var redan från början bestämt att sedan bli kommunalt (kommunalförbundsbolag). Det var ingen som informerade mig innan de hade bara bett vägverket om lov att gräva i vägrättsområdet och vägverket hade tydligen inte hutat åt dem att noggrant ta reda på gränsmarkeringar och likande. Dessutom tippade de ner en massa uppgrävda (spräng)stenar på min tomt och skadade träd då och fler när jag fick dem att ta bort stenarna. Tyvärr lyssnade jag på en advokat då som avrådde mig från att gå vidare med gränsdubbarna med motiveringen att bevisbördan skulle vara svår. Tror att jag senare fått höra att LMV gärna ser att man anmäler sådana händelser till dem så förhoppningsvis kanske de sätter tummen i ögat få företagen. Svårare med sådan som försvinner i vinterväghållningen.