Måste bara nämna att jag försökt mig på att köpa en i det närmaste exakt kopia av Tormeks T7 (Nej det är inte Scheppach) och rent utseendemässigt var den mycket trevlig. Men när jag provkörde den var det bara att packa ner den i kartongen igen. Halva priset mot en riktig T7 borde väckt misstankar.... Både stenen och brynhjulet "vobblade" betänkligt och hastigheten varierade rejält. Jag provade allehanda justeringar utan framgång.
Så nu är en T7 beställd + jigg för maskinhyvelstål. Denna maskin ska jag nog ha i 30 år så det var värt de extra tusenlapparna.
Att det inte skulle gå få toppskärpa med en T7 (som räcker för finsnickeri/ möbelsnickeri) håller jag inte med om, det handlar också om själva hantverket. I yrket slipar och polerar jag metallurgiska prover (där t o m 4000 korn är för grovt...) men oavsett utrustning och tillbehör så blir inte slipningen bättre än den som håller i detaljen som ska slipas. Ska vinkeln bli korrekt och likadan varje gång (speciellt på långa maskinhyvelstål) så är jag ytterst tveksam till att hålla i verktyg manuellt mot en enkel jigg, grejerna bör sitta fast och ställas in med instrument så att parallellitet och vinkel blir så nogrann som möjligt.
Utseendemässigt kanske T7 inte ger spegelfinish men det är ändå skärpan och mekaniska avvikelsen som är intressant?
Slå mig på fingrarna om jag har fel, men nu är det bara maskinhyvelstål jag har i fokus i och för sig :-)
 
Det blev en Shinko från Dick med alla tre slipstenarna.
Det stänker inte alls så mycket som i filmen från USA och det är mycket enklare att hålla slipvinken konstant än när man slipar med en "vanlig" japansk slipsten.
Både knivar och stämjärn blir vassa. Kan rekomenderas om man inte har plats för en Tormek och dessutom gillar japanska vattenstenar
/P-O
 
Redigerat av moderator:
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.