9 768 läst ·
46 svar
10k läst
46 svar
Shinko Sharpening System
Det man hade önskat sig av jiggarna är att dom var "idiotsäkra" att använda. Jag menar alltså att man enkelt skulle kunna fixera egverktyget och sen köra igång och slipa, dessutom skulle man vilja ha det enkelt att göra om samma moment utan att behöva fundera på jigg placering osv.
När det gäller stämjärn och hyvelstål så är det nästan så enkelt, du måste mikla lite med vinkel inställningen på jiggen mot stenen men sen är det i princip bara att köra. Lite känsla behövs kanske men det är tämligen enkelt att slipa upp en egg. Att sen få den riktigt super, det där sista, tycker jag dock är svårare.
När det gäller knivar är det en annan femma, precis som nämnts så är det placering av jiggen på knivryggen samt rörelsen för att komma åt att skärpa fram mot spetsen i en korrekt vinkel som är svårt. Jag har övat en del på gamla mora knivar och liknande och börjar få till lite teknik och känsla men dom första försöken var kanske inte så vackra. Precis som nämnts så ska man inte vinkla jiggen mot stenen utan lyfta i handtaget på kniven för att komma åt fram mot spetsen.
Video från youtube
Jag måste nog ge mig på det där med vattenstenar, var skaffar man såna till vettiga pengar och är det något särkilt märke eller så man ska söka efter?
När det gäller stämjärn och hyvelstål så är det nästan så enkelt, du måste mikla lite med vinkel inställningen på jiggen mot stenen men sen är det i princip bara att köra. Lite känsla behövs kanske men det är tämligen enkelt att slipa upp en egg. Att sen få den riktigt super, det där sista, tycker jag dock är svårare.
När det gäller knivar är det en annan femma, precis som nämnts så är det placering av jiggen på knivryggen samt rörelsen för att komma åt att skärpa fram mot spetsen i en korrekt vinkel som är svårt. Jag har övat en del på gamla mora knivar och liknande och börjar få till lite teknik och känsla men dom första försöken var kanske inte så vackra. Precis som nämnts så ska man inte vinkla jiggen mot stenen utan lyfta i handtaget på kniven för att komma åt fram mot spetsen.
Video från youtube
Jag måste nog ge mig på det där med vattenstenar, var skaffar man såna till vettiga pengar och är det något särkilt märke eller så man ska söka efter?
Axminster är min lösning på rimliga pengar för vattenstenar. King är ett ok märke och finns där. DMT är vad jag använder för diamanter. Tror det är Bengt som gjorde en lista på de riktigt fina stenleverantörerna i en annan tråd, men king var med på listan.krijo1 skrev:Det man hade önskat sig av jiggarna är att dom var "idiotsäkra" att använda. Jag menar alltså att man enkelt skulle kunna fixera egverktyget och sen köra igång och slipa, dessutom skulle man vilja ha det enkelt att göra om samma moment utan att behöva fundera på jigg placering osv.
När det gäller stämjärn och hyvelstål så är det nästan så enkelt, du måste mikla lite med vinkel inställningen på jiggen mot stenen men sen är det i princip bara att köra. Lite känsla behövs kanske men det är tämligen enkelt att slipa upp en egg. Att sen få den riktigt super, det där sista, tycker jag dock är svårare.
När det gäller knivar är det en annan femma, precis som nämnts så är det placering av jiggen på knivryggen samt rörelsen för att komma åt att skärpa fram mot spetsen i en korrekt vinkel som är svårt. Jag har övat en del på gamla mora knivar och liknande och börjar få till lite teknik och känsla men dom första försöken var kanske inte så vackra. Precis som nämnts så ska man inte vinkla jiggen mot stenen utan lyfta i handtaget på kniven för att komma åt fram mot spetsen.
Video från youtube
Jag måste nog ge mig på det där med vattenstenar, var skaffar man såna till vettiga pengar och är det något särkilt märke eller så man ska söka efter?
En diamant för att ha som referens och rensa vattenstenen. Är det allt du skall ha den till kan du klara dig med 1200 diamant och 6000 vattensten (själv kör jag alltid 1200-4000, och oftast lägger jag till 6000). Det finns de som alltid går till 8000, men då kör man inte 6000 mellan. Viktigt är jiggen som gör att du repetitivt hittar samma vinkel. Veritas mkii är i mina ögon outstanding, idiotsäker och repetitiv, men inte lämplig för knivar (tycker jag).
--- Mats ---
Dieter har ett bra urval till hyggliga priser. Jag använder oftast bara 800 + 8000 men har även 220, 1000, 1200, 10000 och 12000 av olika fabrikat plus några diamantbrynen. King är ett bra märke men jag gillar Naniwa Super Stones något bättre. Särskilt de finaste stenarna. Naniwa Chosera ska tydligen vara ännu bättre men jag har inte testat dem ännu. Jag har testat Shapton men tycker de är lite för dyra och lite för hårda för min smak. Ett undantag är 220 stenen som är en av de få riktigt grova som duger att använda. De flesta andra tappar formen alldeles för fort.
/B
/B
Tack Pär H för tippset att kolla amerikanska siter.
Hittade en Makita 9820 som i princip verkar vara samma konstruktion, men med annan jig till.
Intressanta video om användning
När det gäller japanska stenar är väl Dick och Dieter rätt jämförbara
/P-O
Hittade en Makita 9820 som i princip verkar vara samma konstruktion, men med annan jig till.
Intressanta video om användning
När det gäller japanska stenar är väl Dick och Dieter rätt jämförbara
/P-O
Redigerat av moderator:
Tack för alla svar angående knivjiggen och Tormek-stenens förmåga att agera som både grov och lite finare slipsten!
Efter att ha kollat in videoklippen är jag helt med på hur knivjiggen är tänkt att fungera - hoppas jag i varje fall. Det hela handlar om att dra kniven mot/från sig så att eggen hela tiden ligger an mot samma ställe på slipstenen (om vi bortser från att den snurrar förstås, men ni fattar nog vad jag menar) för att få samma vinkel längs hela klingan. Detta kan förstås vara lite trixigt och kräva en del övning, precis som det skrivits ovan.
Jag gissar att detta problem, åtminstone i någon mån, kan härledas till att man saknar en fix referens att ta sikte på (bara en gissning eftersom jag inte har använt jiggen). Borde i så fall inte en markör av något slag kunna vara till god hjälp? Innan man påbörjar slipningen så fixeras markören där klingan är som bredast, och sen är det "bara" att se till att eggen ligger an vid markören genom att dra kniven mot/från sig. Markören är alltså ett litet "sikte" som antingen sitter fäst bredvid slipstenen eller på själva anhållet, och som kan justeras till önskad position för att passa kniven i fråga.
Bara en tanke, jag kan mycket väl vara helt ute och cykla... jag har som sagt aldrig använt jiggen.
Efter att ha kollat in videoklippen är jag helt med på hur knivjiggen är tänkt att fungera - hoppas jag i varje fall. Det hela handlar om att dra kniven mot/från sig så att eggen hela tiden ligger an mot samma ställe på slipstenen (om vi bortser från att den snurrar förstås, men ni fattar nog vad jag menar) för att få samma vinkel längs hela klingan. Detta kan förstås vara lite trixigt och kräva en del övning, precis som det skrivits ovan.
Jag gissar att detta problem, åtminstone i någon mån, kan härledas till att man saknar en fix referens att ta sikte på (bara en gissning eftersom jag inte har använt jiggen). Borde i så fall inte en markör av något slag kunna vara till god hjälp? Innan man påbörjar slipningen så fixeras markören där klingan är som bredast, och sen är det "bara" att se till att eggen ligger an vid markören genom att dra kniven mot/från sig. Markören är alltså ett litet "sikte" som antingen sitter fäst bredvid slipstenen eller på själva anhållet, och som kan justeras till önskad position för att passa kniven i fråga.
Bara en tanke, jag kan mycket väl vara helt ute och cykla... jag har som sagt aldrig använt jiggen.
Jag har också sneglat på de grövre Shapton-stenarna. Kollar man på Dieters hemsida så jämställer han en 120-korns Shapton med en 240-korns SUN (i termer av avverkning). Runt 240 brukar ju vara ett vanligt val av grov sten, och det är väl just därför vår tyske vän har Shapton 120 i sina rekommenderade kit.bengtn skrev:Dieter har ett bra urval till hyggliga priser. Jag använder oftast bara 800 + 8000 men har även 220, 1000, 1200, 10000 och 12000 av olika fabrikat plus några diamantbrynen. King är ett bra märke men jag gillar Naniwa Super Stones något bättre. Särskilt de finaste stenarna. Naniwa Chosera ska tydligen vara ännu bättre men jag har inte testat dem ännu. Jag har testat Shapton men tycker de är lite för dyra och lite för hårda för min smak. Ett undantag är 220 stenen som är en av de få riktigt grova som duger att använda. De flesta andra tappar formen alldeles för fort.
/B
Jag gissar att Shapton 220 följer samma logik, och därmed kan jämställas med en 400+ "vanlig" sten? Eller? Om så är fallet, var det någon speciell anledning att du valde just stenen du valde och inte en grövre?
Problemet med jiggen är vare sig att ställa in den eller att använda den. Inställningen görs antingen genom att sikta in eggen så den ligger perfekt mot slipstenen, eller att använda bifogad "kniveggsvinkelinställare". Det lilla fel i inställning man får löses snabbt geno att man slipar bort det som behövs (till skillnad från en mkII är inte inställningen perfekt repetitiv mellan varje gång men det skiljer inte mycket). Själva jiggen flyttas sedan fram och tillbaka men ligger an mot den stors stålstången på tormeken. Det går förvånansvärt bra.bygga_bo skrev:Tack för alla svar angående knivjiggen och Tormek-stenens förmåga att agera som både grov och lite finare slipsten!
Efter att ha kollat in videoklippen är jag helt med på hur knivjiggen är tänkt att fungera - hoppas jag i varje fall. Det hela handlar om att dra kniven mot/från sig så att eggen hela tiden ligger an mot samma ställe på slipstenen (om vi bortser från att den snurrar förstås, men ni fattar nog vad jag menar) för att få samma vinkel längs hela klingan. Detta kan förstås vara lite trixigt och kräva en del övning, precis som det skrivits ovan.
Jag gissar att detta problem, åtminstone i någon mån, kan härledas till att man saknar en fix referens att ta sikte på (bara en gissning eftersom jag inte har använt jiggen). Borde i så fall inte en markör av något slag kunna vara till god hjälp? Innan man påbörjar slipningen så fixeras markören där klingan är som bredast, och sen är det "bara" att se till att eggen ligger an vid markören genom att dra kniven mot/från sig. Markören är alltså ett litet "sikte" som antingen sitter fäst bredvid slipstenen eller på själva anhållet, och som kan justeras till önskad position för att passa kniven i fråga.
Bara en tanke, jag kan mycket väl vara helt ute och cykla... jag har som sagt aldrig använt jiggen.
Det enda problem som finns med knijiggen är när sliphjulet är nytt och knivens eggvinkel är liten och kniven är smal (rygg till eggspets). Då när jiggen greppar över knivens rygg är det svårt att få jiggen så långt bort från kniveggen att inte jiggen ligger an mot sliphjulet innan knivens egg gör det utan att greppet tappas när man slipar. Ju mer slitet hjulet är, dess bättre blir frigången (hjulet får en mindre diameter och därmed böjer det av snabbare). Jag har försökt förbättra det genom att helt fräckt slipa på knivjiggen varje gång den är i vägen så den blir smal nog att kunna hålla knivarna. Daniel har inte motsvarande problem, så det kan vara att knivjiggarna är olika tjocka.
--- Mats ---
Det är sant. Shapton avverkar lite långsammare men ger finare yta vid samma kornstorlek. Anledningen är ju att bindmaterialet är hårdare och att slipkornen inte bryts loss och förnyas lika snabbt.bygga_bo skrev:Jag har också sneglat på de grövre Shapton-stenarna. Kollar man på Dieters hemsida så jämställer han en 120-korns Shapton med en 240-korns SUN (i termer av avverkning). Runt 240 brukar ju vara ett vanligt val av grov sten, och det är väl just därför vår tyske vän har Shapton 120 i sina rekommenderade kit.
Jag gissar att Shapton 220 följer samma logik, och därmed kan jämställas med en 400+ "vanlig" sten? Eller? Om så är fallet, var det någon speciell anledning att du valde just stenen du valde och inte en grövre?
Jag köpte 220 stenen som ett grövre alternativ att plana baksidan av hyvel- och stämjärn när det går för långsamt med 800. Jag var rädd att det skulle bli för mycket jobb att få bort reporna från en 120 med en 800-sten.
Nu vill jag inte påstå att det går långsamt med en Shapton 220! I helgen gjorde jag i ordning ett Ray Isles ett blad till en gammal 5½-a. Det är tillverkat i D2-stål och tar ännu mer kraft att slipa än A2. Bladet var planfräst, inte planslipat, och hade ganska djupa repor på baksidan. Det tog ändå bara ca 20-25 minuter på 220-stenen att få det snyggt. Jag hade nog fortfarande hållit på på 800n. Behövde heller inte plana stenen mer än en 5-6 gånger under tiden mha en DMT XC.
/B
Känner igen att vi har diskuterat detta. Möjligtvis kan knivjiggen ha förändrats, min är gammal. Men det vore ju märkligt om den förändrades till det sämre. Kanske fäster jag jiggen närmare kanten (beroende på kniv skulle jag tro att jag fäster den max 2mm in)? Det behövs verkligen inte mycket för att hålla fast knivbladet.Mats Bengtsson skrev:Det enda problem som finns med knijiggen är när sliphjulet är nytt och knivens eggvinkel är liten och kniven är smal (rygg till eggspets). Då när jiggen greppar över knivens rygg är det svårt att få jiggen så långt bort från kniveggen att inte jiggen ligger an mot sliphjulet innan knivens egg gör det utan att greppet tappas när man slipar. Ju mer slitet hjulet är, dess bättre blir frigången (hjulet får en mindre diameter och därmed böjer det av snabbare). Jag har försökt förbättra det genom att helt fräckt slipa på knivjiggen varje gång den är i vägen så den blir smal nog att kunna hålla knivarna. Daniel har inte motsvarande problem, så det kan vara att knivjiggarna är olika tjocka.
--- Mats ---
Jodå, vi har diskuterat det. Jag spänner den så nära kanten jag kan. Faktiskt så nära att trots att jag drar åt har kniven lossat en 4-5 gånger. På det lilla hjulet hade det fungerat med den jigg jag har (hjulet svänger av snabbt nog för att inte jiggen skall vara i vägen). Med tiden kommer det alltså att fungera på min med.Daniel_N skrev:Känner igen att vi har diskuterat detta. Möjligtvis kan knivjiggen ha förändrats, min är gammal. Men det vore ju märkligt om den förändrades till det sämre. Kanske fäster jag jiggen närmare kanten (beroende på kniv skulle jag tro att jag fäster den max 2mm in)? Det behövs verkligen inte mycket för att hålla fast knivbladet.
Jag har slipat ner jiggen en del, så den klarar lite mer nu. Men framförallt har jag konstaterat att för de knivar det rör sig om är bladen inte långa, och jag kan slipa med mina stenar istället. Tormeken är så bra på så mycket, så det finns ingen anledning att jaga de få missarna.
--- Mats ---
Eftersom jag inte hittar vår andra diskussion - hur breda är bladen på dina knivar?Mats Bengtsson skrev:Jodå, vi har diskuterat det. Jag spänner den så nära kanten jag kan. Faktiskt så nära att trots att jag drar åt har kniven lossat en 4-5 gånger. På det lilla hjulet hade det fungerat med den jigg jag har (hjulet svänger av snabbt nog för att inte jiggen skall vara i vägen). Med tiden kommer det alltså att fungera på min med.
Jag har slipat ner jiggen en del, så den klarar lite mer nu. Men framförallt har jag konstaterat att för de knivar det rör sig om är bladen inte långa, och jag kan slipa med mina stenar istället. Tormeken är så bra på så mycket, så det finns ingen anledning att jaga de få missarna.
--- Mats ---
Det verkar nästan som att du misstolkade syftet med markören. Jag menar inte att den skall användas till att ställa in vinkeln på jiggen innan slipning påbörjas, utan för att underlätta att eggen ligger an mot stenen i samma vinkel under slipning (speciellt där kniven är svängd och man behöver vrida/lyfta på jiggen). Myrstack fångade kärnan i problemet på ett bra sätt när han skrev "...man lyfter jiggens bakkant så att avståndet från eggen till stödet hela tiden är konstant" i inlägg #8. Markören markerar avståndet myrstack pratar om.Mats Bengtsson skrev:Problemet med jiggen är vare sig att ställa in den eller att använda den. Inställningen görs antingen genom att sikta in eggen så den ligger perfekt mot slipstenen, eller att använda bifogad "kniveggsvinkelinställare". Det lilla fel i inställning man får löses snabbt geno att man slipar bort det som behövs (till skillnad från en mkII är inte inställningen perfekt repetitiv mellan varje gång men det skiljer inte mycket). Själva jiggen flyttas sedan fram och tillbaka men ligger an mot den stors stålstången på tormeken. Det går förvånansvärt bra...
Jag får se till att prova jiggen innan jag svamlar mer, jag gör kanske problemet större än det är. Om någon på Tormek läser detta får ni gärna skicka mig en T7:a och en knivjigg så lovar jag att försöka klura ut något fiffigt
