8 997 läst ·
21 svar
9k läst
21 svar
Sambolagen - lantbruksfastighet
Som sagt: Gränsen går vid "affärsmässigt bedriven uthyrningsverksamhet". Och denna gräns är i praktiken ofta mycket flytande på lantbruksfastigheter, med oftast flera bostadshus och mangårdsbyggnader med flera kök. Att deklarera bostaden som näringsfastighet är ibland skattetekniskt fördelaktigt, och lätt fixat i den mån man inte från början deklarerat enligt den modellen. Jag bara tipsar om ännu en aspekt.
Om vi pratar lantbruksfastighet är det inte alls lätt fixat, du får ta till slottsregeln.
För att man skall ha besittningsrätt måste man ha ett hyresavtal mot ersättning.
Jag ser faktiskt inte hur något av det du sagt kan appliceras på TS situation.
För att man skall ha besittningsrätt måste man ha ett hyresavtal mot ersättning.
Jag ser faktiskt inte hur något av det du sagt kan appliceras på TS situation.
Slottsregeln gäller undantag från stickspåret vi redan resonerar; en skälig begränsning av förmånsvärdet för större och äldre mangårdsbyggnader.
Om en byggnad på lantbruket innehåller minst tre bostäder (med kök eller pentry) kan man genom fastighetstaxering fastställa att det rör sig om ett flerbostadshus. Vilket ibland kan vara skattetekniskt fördelaktigt. Detta arrangemang i kombination med formaliserat hyresavtal ser man då och då utnyttjat för att förutseende ägare ska kunna bo kvar i en bostad i händelse av att rörelsen "konkar".
Och - som sagt - jag tipsar om den här aspekten därför att den som vänder och vrider på de här begreppen /som TS gör) ganska snart brukar hamna bland liknande upplägg.
Om en byggnad på lantbruket innehåller minst tre bostäder (med kök eller pentry) kan man genom fastighetstaxering fastställa att det rör sig om ett flerbostadshus. Vilket ibland kan vara skattetekniskt fördelaktigt. Detta arrangemang i kombination med formaliserat hyresavtal ser man då och då utnyttjat för att förutseende ägare ska kunna bo kvar i en bostad i händelse av att rörelsen "konkar".
Och - som sagt - jag tipsar om den här aspekten därför att den som vänder och vrider på de här begreppen /som TS gör) ganska snart brukar hamna bland liknande upplägg.
Nej, slottsregeln gäller möjligheten att få mangårdsbyggnad klassad som näringsfastighet över huvud taget.
Men vi är en bra bit ifrån ditt initiala påstående:
"Sådana krav kan man knappast ställa om man sammanbott i ett egnahem, eftersom besittningsrätten där är nästan obefintlig för en hyresgäst. Men i självägda hyreshus och på jordbruksfastigheter borde det gå alldeles utmärkt."
Nej, det går inte bättre än om man bott i ett villaområde. Snarare tvärt om, skulle jag tro, eftersom i ett villaområde kan du alltid sälja fastigheten till ett eget AB/HB och bo i det med förmånsvärde. Det går oftast inte med lantbruksfastighet.
Men vi är en bra bit ifrån ditt initiala påstående:
"Sådana krav kan man knappast ställa om man sammanbott i ett egnahem, eftersom besittningsrätten där är nästan obefintlig för en hyresgäst. Men i självägda hyreshus och på jordbruksfastigheter borde det gå alldeles utmärkt."
Nej, det går inte bättre än om man bott i ett villaområde. Snarare tvärt om, skulle jag tro, eftersom i ett villaområde kan du alltid sälja fastigheten till ett eget AB/HB och bo i det med förmånsvärde. Det går oftast inte med lantbruksfastighet.
Besittningsrätt saknas i egna hem, som de flesta vet. Jag har bara upplyst om konsekvenserna att (på ett eller annat sätt) formalisera hyresavtal i affärsmässig verksamhet.
Jag tror att den lantbruksdrivande sambon skulle klara sig från att släppa halva gården, Men oavsett detta så finns det väl all anledning att skriva ett samboavtal. Det beror ju också på respektive parts ekonomiska insats i lantbruket.
Målet i hovrätten för västra Sverige T4526-10 är av intresse. Tingsrätten skriver bl a (och Hovrätten ändrar inte):
Tingsrätten konstaterar vidare att den familjerättsliga dolda samäganderätten vilar på rättspolitiska
överväganden av familjerättslig natur. Med hänsyn till den speciella gemenskap som uppstår i ett förhållande
har det ansetts vara en naturlig utgångspunkt att egendom som inköps för gemensamt bruk av
den ena maken eller sambon, med bidrag från den andra, ska ägas gemensamt. När det, som i detta fall,
rör sig om en fastighet som förvärvats för att kunna bedriva näringsverksamhet på, bör utgångspunkten
däremot vara en annan. I sådant fall saknas det samma utrymme för de speciella hänsyn som ligger till
grund för den lösning som anses motiverad när det gäller makars och sambors bostadsfastigheter.
Frågan om äganderätten till en fastighet i näringsverksamhet kan alltså, enligt tingsrättens mening, inte utan vidare
avgöras med tillämpning av den nämnda presumtionsregeln. Frågan om Morgan Petterssons
äganderätt till Alingsås Mellby Åsen 2:3 får istället, med visst beaktande av den personliga och ekonomiska
gemenskap som rått mellan parterna, bedömas enligt allmänna förmögenhetsrättsliga regler.
Detta innebär att avgörande för äganderättsfrågan i princip är vem som har tillskjutit medel för anskaffande
av fastigheten (se det tidigare nämnda rättsfallet NJA 1992 s. 163 samt Hovrättens över Skåne
och Blekinge dom den 4 november 2008 i mål T 2643-07).
Bottomline: Även om bostaden på lantbruksfastigheten anskaffats som sambornas gemensamma bostad så sätts sambolagens regel om delning ur spel genom att det rör sig om en näringfastighet där i aktullt fall bara den ena parten stått för den övervägande investeringen.
Målet i hovrätten för västra Sverige T4526-10 är av intresse. Tingsrätten skriver bl a (och Hovrätten ändrar inte):
Tingsrätten konstaterar vidare att den familjerättsliga dolda samäganderätten vilar på rättspolitiska
överväganden av familjerättslig natur. Med hänsyn till den speciella gemenskap som uppstår i ett förhållande
har det ansetts vara en naturlig utgångspunkt att egendom som inköps för gemensamt bruk av
den ena maken eller sambon, med bidrag från den andra, ska ägas gemensamt. När det, som i detta fall,
rör sig om en fastighet som förvärvats för att kunna bedriva näringsverksamhet på, bör utgångspunkten
däremot vara en annan. I sådant fall saknas det samma utrymme för de speciella hänsyn som ligger till
grund för den lösning som anses motiverad när det gäller makars och sambors bostadsfastigheter.
Frågan om äganderätten till en fastighet i näringsverksamhet kan alltså, enligt tingsrättens mening, inte utan vidare
avgöras med tillämpning av den nämnda presumtionsregeln. Frågan om Morgan Petterssons
äganderätt till Alingsås Mellby Åsen 2:3 får istället, med visst beaktande av den personliga och ekonomiska
gemenskap som rått mellan parterna, bedömas enligt allmänna förmögenhetsrättsliga regler.
Detta innebär att avgörande för äganderättsfrågan i princip är vem som har tillskjutit medel för anskaffande
av fastigheten (se det tidigare nämnda rättsfallet NJA 1992 s. 163 samt Hovrättens över Skåne
och Blekinge dom den 4 november 2008 i mål T 2643-07).
Bottomline: Även om bostaden på lantbruksfastigheten anskaffats som sambornas gemensamma bostad så sätts sambolagens regel om delning ur spel genom att det rör sig om en näringfastighet där i aktullt fall bara den ena parten stått för den övervägande investeringen.
Texten är ju rätt juridisk men för den som vill förstå bakgrunden hänvisas till målet NJA 2002 s 142 där Högsta domstolen drog en skiljelinje mellan hur samägande uppkommer i familjerättsliga sammanhang och i andra sammanhang av mer kommersiell karaktär. De i slutet åberopade rättsfallen rörde en segelbåt respektive ett företag, således inga lantbruksfastigheter eller ens bostäder.
Hade det rört sig om ett hobbyjordbruk som bisyssla kunde nog utgången av prövningen blivit en annan. Grundregeln för sambor är att samägande uppstår om bostaden anskaffats för gemensamt boende, även om bara den ena parten stått för betalningen, t o m om vederbörande sålt sin tidigare bostad i vilken hen bott ensam. Detta gäller även om enbart förvärvaren står på köpehandlingen. Det rör sig således om en betydande rättsosäkerhet vilket de flesta numer är medvetna om. Avtal bör skrivas.
Riktigt knivigt blev det i ett fall där en man byggde till sitt hus då kvinnan flyttade in. HD avgjorde att samägande enligt sambolagens regler ej uppstått. Där fanns inget näringsinslag. Avgörande var att han ägde fastigheten redan tidigare.
Hade det rört sig om ett hobbyjordbruk som bisyssla kunde nog utgången av prövningen blivit en annan. Grundregeln för sambor är att samägande uppstår om bostaden anskaffats för gemensamt boende, även om bara den ena parten stått för betalningen, t o m om vederbörande sålt sin tidigare bostad i vilken hen bott ensam. Detta gäller även om enbart förvärvaren står på köpehandlingen. Det rör sig således om en betydande rättsosäkerhet vilket de flesta numer är medvetna om. Avtal bör skrivas.
Riktigt knivigt blev det i ett fall där en man byggde till sitt hus då kvinnan flyttade in. HD avgjorde att samägande enligt sambolagens regler ej uppstått. Där fanns inget näringsinslag. Avgörande var att han ägde fastigheten redan tidigare.
Redigerat:
Klicka här för att svara