Nästan alla är ju snälla även om en och annan kanske läser lite snabbt (inte du såklart, kan ju vara jag som skrivit slarvigt någonstans, det finns en hel hög med faktorer jag utelämnat därför att det dels nog inte bidrar så mycket till de faktiska sakförhållandena och dels blir lite för personligt så här på internet) så det är enkelt att svara konstruktivt än så längeS stenolof skrev:
Vi i de yngre paren är jämngamla och har två barn var i skolåldern, jag har inte tänkt framåt på det viset, med barnens flickvänner/pojkvänner, fruar och sen egna barn. Det är en relevant sak att väga in, samtidigt så har jag under de senaste dagarna, dels tack vare tråden här och sen utifrån diskussioner ute i köttvärlden insett att jag nog bör tänka att det inte är en plats som jag kommer att leva på hela livet. Jag tvivlar starkt på att det blir något överhuvudtaget, då jag nog inte tror att det går att få till på ett sätt där inte antingen jag vrider mina släktingar in i en allt för ofördelaktig situation på grund av deras desperation eller där jag tar allt för stora risker.
Sälj huset, brösta förlusten och bli hyresgäst hos moster.S Sspj skrev:
Alternativt alla säljer och köper något man har råd med. Varför betala ihjäl sig på boende.
Bättre att använda pengarna till att leva.
Det kommer garanterat fler stora utgifter med en sådan stor fastighet.
Inget av dina alternativ är aktuella för mig, jag skulle gå in i detta på grund av lust och inte nöd. Att brösta förlusten är otänkbart på bostadsmarknaden i Stockholm idag, utan en andel i en fastighet så finns ingen säkerhet och om jag vill flytta så blir det en hyreslägenhet i Vällingby i bästa fall.P pgjo skrev:
Jag har ju en villa jag kan bo i länge och som jag har råd med, även om det såklart är trist att betala räntor...
Det här låter i mina ögon som något av den värsta affär man kan ge sig in i. Tre hushåll på en fastighet, varav två familjer har lån på vardera 7 miljoner som kostar 30k i månaden i ränta för var och en, skall dela på en fastighet som också skall driftas och underhållas, samt stå för någon slags livränta (skall den inflationssäkras?). Det skall också fram pengar till pantbrev, juridisk rådgivning, lagfartskostnad.
Det är så klart ett trevligt boende, men väldigt riskfullt och i stort sett alla pengar ni tjänar kommer behöva gå till boende i form av ränta, drift och boende. Jag ser framför mig hur ni kommer börja ifrågasätta varandra när den ena har motorvärmaren på fastän elen kostar 6kr/kwh den dagen. Eller alltid laddar sin elbil på er gemensamma elmätare, duschar för länge, slarvar med snöskottningen etc.
Och ingen av er har råd att lösa ut de andra. Minsta händelse i era liv kommer med automatik påverka de andra. Arbetslös, vill skiljas, behöver flytta till annan ort, blir sjuk, avlider etc. Jag skulle aldrig sätta mig i den situationen.
Det är så klart ett trevligt boende, men väldigt riskfullt och i stort sett alla pengar ni tjänar kommer behöva gå till boende i form av ränta, drift och boende. Jag ser framför mig hur ni kommer börja ifrågasätta varandra när den ena har motorvärmaren på fastän elen kostar 6kr/kwh den dagen. Eller alltid laddar sin elbil på er gemensamma elmätare, duschar för länge, slarvar med snöskottningen etc.
Och ingen av er har råd att lösa ut de andra. Minsta händelse i era liv kommer med automatik påverka de andra. Arbetslös, vill skiljas, behöver flytta till annan ort, blir sjuk, avlider etc. Jag skulle aldrig sätta mig i den situationen.
En sidofråga: hur kan man få lån "på" en (del av?) en fastighet utan att äga den?
Kan banken få pant på en fastighet för låntagarens lån utan att denne äger någon del av fastigheten?
Kan banken få pant på en fastighet för låntagarens lån utan att denne äger någon del av fastigheten?
”TS skrev: Kort om min familjs ekonomi
Vi har idag gemensamma löner på 104 000 kronor i månaden (varav 6 500 kr är ett extra/hobbyjobb som min sambo har och alltså inte får räknas med när vi går till banken och ber om lån).
Vi betalade 28 000 kronor till banken i oktober (vi har bolån på ca 4 200 000 kr och ett privatlån på knapp 200 000 kronor) och sedan har vi uppskattningsvis 7-8 000 kronor i övriga kostnader kopplat till hus (el, uppvärmning, vatten, osv). Vi har i princip inga kontanter (annat än en alltför liten buffert men den måste vi ju ha även om vi skulle flytta) men min pappa är döende och jag kommer ärva drygt 1 000 000 kronor inom något år.”
▪️1. Kan man utgå från att siffrorna/lönerna är vad ni får ut efter skatt? Jag gör det, rätta mig om jag har fel.
▪️2. Om ni har 104 000 in per månad, kostnader för huset på 36 000 kr per månad, hur mycket sparar ni då per månad?
▪️3. Ni har 68 000 kr kvar efter att ni ordnat ”värme och tak över huvudet”. Kan man säga att ni lever på stor fot och sparande inte är det ni brinner för mest? Antar att det inte finns något mer amorterande än amorteringskravet i de 36 000 kronorna, stämmer det? Lika bra att vara ärliga om diskussionen ska bli bra 😊. Hur används resterande pengar? Måste ju finnas en del kvar även efter mat och annat nödvändigt. Gott liv? Nöjen? Shopping?
▪️4. Om det är som jag befarar, så finns det ju inget som talar för att ni plötsligt skulle vara villiga att ändra hela er livsstil, för enbart ett boende. Det skulle ganska snart resultera i gnissel, speciellt om TS är den som äger del av fastigheten ensam och sambon endast ”betalar hyra”. Det behövs inte mycket för att TS sambo skulle opponera sig ganska snabbt, när hens värld ska förändras. ”What’s in it for me” är nog en fras som kommer att uttalas redan år ett, när sambon inser att hen får göra uppoffringar, utan att i slutändan få något annat för det, mer än att få bo med TS. Och varför skulle sambon tänka på annat sätt? Skulle TS göra det om situationen var den omvända? Kommer sambon vid ev separation bli kompenserad eller räknas hens pengar enbart som hyra/drift?
▪️5. Sedan att räkna in ett framtida arv från en döende pappa, ja det känns riktigt dåligt. TS får ursäkta, men kan du vara helt säker på att din pappa skulle ge dig arvet om han visste hur du skriver om det här? Hänsynsfullt hade varit om TS kanske inte ens tagit med detta arv i ekvationen då det känns helt fel (tycker jag). Din pappa lever fortfarande och vem vet; han kan bli bättre, han kan ha skrivit ett testamente som inte gynnar dig osv. Och för att vara helt tydlig; i detta sammanhang med så många miljoner i husaffären, känns den miljonen som ”kaffepengar”. Låt pappa leva sitt liv, även om han är allvarligt sjuk. Ge honom det bästa du kan och förgyll hans tillvaro och sista tid i livet. Var sedan glad och tacksam om han efterlämnar något till dig. Mina barn kommer att ärva en mer än tiofalt så stor summa efter mig (om jag inte ändrar mig 🤔) men varje gång jag ens nämner ev arv, protesterar de högljutt och vill på intet sätt ens prata om detta. De uppmanar mig att leva mitt liv, njuta i fulla drag, slösa om jag vill och blir det något över så blir de tacksamma för det. Så ska det vara. ALDRIG räkna in det annan skapat genom sparande och hårt arbete. Aldrig någonsin!
▪️6. När jag summerat det du först skrev om er situation, kan jag bara konstatera att ni alla är i en situation där ni förköpt er eller kommer att göra. Att dina släktingar har köpt en fastighet som de inte har råd med, har antagligen varit ett felköp från början. Att köpa en så dyr fastighet som man inte har råd att betala av lånen på, för att man går i pension talar för det. Självklar måste man se framåt när man köper t ex en fastighet. Man vet att inkomsterna kommer att gå ner (i de flesta fall) när man går i pension. Alltså gör man en kalkyl som även innefattar det. Jag bestämde mig för att vara skuldfri INNAN jag gick i pension och blev det redan när jag var 57 år.
▪️7. Finns det kanske en risk att TS är på väg mot att göra samma misstag som sina äldre släktingar? Har du funderat på detta, eller sträcker sig din kalkyl endast fem år framåt? Ett tu tre, är TS också där och hur löser man det då? TS kommer att ha stora skulder även då och detta antagande gör jag, därför att det troligen inte kommer att finnas minsta lilla marginal för att amortera ner skulden. Viljan att avstå från annan konsumtion för att amortera ner skulden snabbare, måste ju också finnas där. Gör den det, eller hägrar resan till Thailand mer? Eller en ny cool bil, båt? Ni vill ju inte BARA BO eller hur?
▪️8. Jag tycker svaren på dessa frågor borde först upp på bordet, innan man diskuterar om det juridiskt är möjligt att lösa denna typ av ”samboende”. Som TS har lagt fram det, verkar detta med amorterande och sparande, inte ha den största prion för någon av de inblandade. Alla har köpt över sin förmåga att betala och nu försöker man hitta en lösning. Denna lösning kan tyvärr och kommer troligen resultera i att familjebanden går sönder och kvar finns bitterhet och skulder som kan knäcka vem som helst. Kanske Lyxfällan nästa….
❤️❤️❤️❤️
Vi har idag gemensamma löner på 104 000 kronor i månaden (varav 6 500 kr är ett extra/hobbyjobb som min sambo har och alltså inte får räknas med när vi går till banken och ber om lån).
Vi betalade 28 000 kronor till banken i oktober (vi har bolån på ca 4 200 000 kr och ett privatlån på knapp 200 000 kronor) och sedan har vi uppskattningsvis 7-8 000 kronor i övriga kostnader kopplat till hus (el, uppvärmning, vatten, osv). Vi har i princip inga kontanter (annat än en alltför liten buffert men den måste vi ju ha även om vi skulle flytta) men min pappa är döende och jag kommer ärva drygt 1 000 000 kronor inom något år.”
▪️1. Kan man utgå från att siffrorna/lönerna är vad ni får ut efter skatt? Jag gör det, rätta mig om jag har fel.
▪️2. Om ni har 104 000 in per månad, kostnader för huset på 36 000 kr per månad, hur mycket sparar ni då per månad?
▪️3. Ni har 68 000 kr kvar efter att ni ordnat ”värme och tak över huvudet”. Kan man säga att ni lever på stor fot och sparande inte är det ni brinner för mest? Antar att det inte finns något mer amorterande än amorteringskravet i de 36 000 kronorna, stämmer det? Lika bra att vara ärliga om diskussionen ska bli bra 😊. Hur används resterande pengar? Måste ju finnas en del kvar även efter mat och annat nödvändigt. Gott liv? Nöjen? Shopping?
▪️4. Om det är som jag befarar, så finns det ju inget som talar för att ni plötsligt skulle vara villiga att ändra hela er livsstil, för enbart ett boende. Det skulle ganska snart resultera i gnissel, speciellt om TS är den som äger del av fastigheten ensam och sambon endast ”betalar hyra”. Det behövs inte mycket för att TS sambo skulle opponera sig ganska snabbt, när hens värld ska förändras. ”What’s in it for me” är nog en fras som kommer att uttalas redan år ett, när sambon inser att hen får göra uppoffringar, utan att i slutändan få något annat för det, mer än att få bo med TS. Och varför skulle sambon tänka på annat sätt? Skulle TS göra det om situationen var den omvända? Kommer sambon vid ev separation bli kompenserad eller räknas hens pengar enbart som hyra/drift?
▪️5. Sedan att räkna in ett framtida arv från en döende pappa, ja det känns riktigt dåligt. TS får ursäkta, men kan du vara helt säker på att din pappa skulle ge dig arvet om han visste hur du skriver om det här? Hänsynsfullt hade varit om TS kanske inte ens tagit med detta arv i ekvationen då det känns helt fel (tycker jag). Din pappa lever fortfarande och vem vet; han kan bli bättre, han kan ha skrivit ett testamente som inte gynnar dig osv. Och för att vara helt tydlig; i detta sammanhang med så många miljoner i husaffären, känns den miljonen som ”kaffepengar”. Låt pappa leva sitt liv, även om han är allvarligt sjuk. Ge honom det bästa du kan och förgyll hans tillvaro och sista tid i livet. Var sedan glad och tacksam om han efterlämnar något till dig. Mina barn kommer att ärva en mer än tiofalt så stor summa efter mig (om jag inte ändrar mig 🤔) men varje gång jag ens nämner ev arv, protesterar de högljutt och vill på intet sätt ens prata om detta. De uppmanar mig att leva mitt liv, njuta i fulla drag, slösa om jag vill och blir det något över så blir de tacksamma för det. Så ska det vara. ALDRIG räkna in det annan skapat genom sparande och hårt arbete. Aldrig någonsin!
▪️6. När jag summerat det du först skrev om er situation, kan jag bara konstatera att ni alla är i en situation där ni förköpt er eller kommer att göra. Att dina släktingar har köpt en fastighet som de inte har råd med, har antagligen varit ett felköp från början. Att köpa en så dyr fastighet som man inte har råd att betala av lånen på, för att man går i pension talar för det. Självklar måste man se framåt när man köper t ex en fastighet. Man vet att inkomsterna kommer att gå ner (i de flesta fall) när man går i pension. Alltså gör man en kalkyl som även innefattar det. Jag bestämde mig för att vara skuldfri INNAN jag gick i pension och blev det redan när jag var 57 år.
▪️7. Finns det kanske en risk att TS är på väg mot att göra samma misstag som sina äldre släktingar? Har du funderat på detta, eller sträcker sig din kalkyl endast fem år framåt? Ett tu tre, är TS också där och hur löser man det då? TS kommer att ha stora skulder även då och detta antagande gör jag, därför att det troligen inte kommer att finnas minsta lilla marginal för att amortera ner skulden. Viljan att avstå från annan konsumtion för att amortera ner skulden snabbare, måste ju också finnas där. Gör den det, eller hägrar resan till Thailand mer? Eller en ny cool bil, båt? Ni vill ju inte BARA BO eller hur?
▪️8. Jag tycker svaren på dessa frågor borde först upp på bordet, innan man diskuterar om det juridiskt är möjligt att lösa denna typ av ”samboende”. Som TS har lagt fram det, verkar detta med amorterande och sparande, inte ha den största prion för någon av de inblandade. Alla har köpt över sin förmåga att betala och nu försöker man hitta en lösning. Denna lösning kan tyvärr och kommer troligen resultera i att familjebanden går sönder och kvar finns bitterhet och skulder som kan knäcka vem som helst. Kanske Lyxfällan nästa….
❤️❤️❤️❤️
Redigerat:
Nu kom det en hel hög med ganska långtgående antaganden som inte är något jag skrivit och som ledde till en väldigt nedlåtande ton, trist.B Byggahus48 skrev:
Till att börja med så är alla siffror givetvis innan skatt. Så fråga/påstående 1-3 faller. På fråga 4 vet jag inte varför du antar att min sambo skulle stå utanför ekvationen när det kommer till ägande. Givetvis är det inte så. Angående min far tror jag att jag låter bli att kommentera det då det är en privat omständighet jag inte är så sugen att lufta på internet, men för att inte tråden ska komma att handla om detta längre fram så kan jag säga att han är medveten om diskussionen och uppmuntrar den, han är glad att kunna lämna något efter sig och är väl medveten om att hans dagar är räknade.
Detsamma gäller nog för hur mina släktingar tänkt, det är inget jag känner att jag ska bre ut mig om här. Men jag kan väl säga som så att det inte blivit som de planerade, som det såklart kan bli.
Så till de andra frågorna. Det finns givetvis en risk att saker av olika anledningar inte fungerar, jag tror generellt att det är dumt att tro att man kan planera för mer än 5 år framåt, just på grund av sånt som oförutsedda omständigheter. Jag planerar ju idag för att min lön ska öka med lite mer än inflationen i snitt, att mina barn ska klara skolan på ett bra sätt, att min livspartner ska vara frisk och ha sitt jobb kvar och att vi ska älska varandra osv osv. Så tror jag att mitt liv kommer se ut om 5 år, men det är ganska svårt att gissa hur det ser ut om 15. Därav behovet av att undersöka om det är möjligt att avtala sig fram till en lösning där man inte sätter sig själv och alla andra på pottan om man behöver avsluta arrangemanget.
Just Thailand och en cool bil är kanske inget som hägrar för min del, men självklart vill man ju göra mer än att bo, en stor nackdel med att gå in som ägare nu och då få lån på 6-7 miljoner kronor till dagens räntor är givetvis att det främst är det som ens pengar kommer att gå till.
Sen angående den ekonomiska medvetenheten, dels faller ju dina antaganden då du utgick från att vi hade bruttolöner på drygt 50% mer än verkligheten. Men ändå: angående amorteringsviljan, om det skulle vara så att banken godtog en annan värdering än den vi köpte för (vilket är en förutsättning för att det ska finnas en chans att det går ihop ekonomiskt) och belåningen hamnade på under 50% av fastighetens värde, då skulle vi givetvis inte amortera, det är då betydligt smartare att investera våra pengar i någon annan typ av sparande, t.ex. aktier för att öka våra intäkter, det eftersom att det tar ganska lång tid att amortera ned 1 miljon om man inte amorterar väldigt aggressivt och det ändå ger förhållandevis små skillnader i räntebetalningar. Med en ränta på säg 3% (som vi förhoppningsvis har om 3-4 år) så får jag 2500kr billigare per månad per miljon jag betalar av, medans med en miljon i en indexfond eller spritt på börsen så tjänar jag i snitt 6000kr i månaden om börsen fortsätter gå som den gjort historiskt.
▪️Det blir ju konstigt att ange en lön FÖRE SKATT om siffrorna därefter handlar om vad som verkligen ”ska ut”. Klart man tror (liksom någon tidigare här trodde) att det handlade om att er disponibla lön var just 104 000 kronor.S Sspj skrev:
▪️Om du i verklighetens land, endast har 16 000 kronor kvar till ALLT ANNAT när kostnaderna för DAGENS BOENDE är betalda, då är nästan hela frågeställningen om alla de miljoner som ska lånas upp, en ICKEFRÅGA.
▪️Trodde, säkert många med mig, att du hade 104 000 kronor att bolla med. Har du knappt hälften, behöver vi inte fundera på möjligheten om att låna ännu mer, skulle kunna vara genomförbart.
▪️Sorry, men det är det INTE. Skulle vilja se den bank som lånar ut pengarna ni behöver då.
▪️Sedan ber jag om ursäkt gällande din pappa. Tyckte inte det kändes fint och kärleksfullt att räkna in arvet, när han är svårt sjuk och döende. Men det får stå för mig och hur jag tänker och känner. Förlåt.
❤️❤️❤️❤️
Generellt så har banker en "shablongräns" vid 4,5 ggr bruttoinkomsten. Eller det var iallafall det som gällde innan nuvarande högre räntor.
Den shablonen fungerar rätt bra för löner inom ett "normalt spann". Men givetvis är det i slutänden en detaljerad kalkyl med budget, som beror på antal barn, har du bilkostnader osv.
Så har du du en månadslön före skatt på 40 - kanske 150 000, och vill låna mer än 4,5 ggr motsvarande årsinkomst så kommer banken att antingen säga tvärnej, eller iallafall uttrycka misstroende innan de detaljräknar. Vill du låna under 4,5 ggr årsinkomsten blir detaljkalkylen mer en formsak.
Den shablonen fungerar rätt bra för löner inom ett "normalt spann". Men givetvis är det i slutänden en detaljerad kalkyl med budget, som beror på antal barn, har du bilkostnader osv.
Så har du du en månadslön före skatt på 40 - kanske 150 000, och vill låna mer än 4,5 ggr motsvarande årsinkomst så kommer banken att antingen säga tvärnej, eller iallafall uttrycka misstroende innan de detaljräknar. Vill du låna under 4,5 ggr årsinkomsten blir detaljkalkylen mer en formsak.
▪️TS egen siffra var att de får ut hälften av 104 000 kr, det gick jag efter.C Cerb skrev:
Nej att vi tjänar 104k, det är inte helt jämnt fördelat så vi har lite drygt 70k i månaden när skatten är betald. När alla räkningar och sånt som vi inte är sugna på att spara in på (så som barnens sportutrustning, avgifter och instrument osv. Här ingår även ofta poster som förbättringar på huset eller utökad buffert med några tusen) är betalt brukar vi ha ca 20k kvar varje månad.B Byggahus48 skrev: