Men ni som är vana att privatsälja både via KVD eller liknande och själva direkt på blocket eller annan nätsida.
Hur mycket tjänar man typiskt på det jämfört med att låta bilhandlaren ta bilen som inbyte? Jag är lat, så jag har brukat låta den gå som inbyte.
Hur mycket tjänar man typiskt på det jämfört med att låta bilhandlaren ta bilen som inbyte? Jag är lat, så jag har brukat låta den gå som inbyte.
Den enda egentliga anledningen för den presumtive köparen att pruta är att den inte vill betala det av säljaren begärda priset.J J-banan skrev:
Det är sen säljaren som bestämmer om prutningen är rimlig.
Diverse motiveringar som säljaren kastar fram för prutningen är ingenting som säljaren behöver lyssna på.
Min utgångspunkt som köpare är att säljaren har en viss prutmån inbakad i priset. Det är alltså anledningen till prutandet. Finns det dessutom brister som säljaren inte talat om blir det ännu en anledning att pruta. Nästan alltid stämmer mitt antagande, men några gånger inte och då accepterar jag det annonserade priset eller avstår.J J-banan skrev:
Men det har nog bara hänt en gång och då var priset så lågt att jag inte hade några invändning.
Det är nog rimligt med dragning åt högt utpris eller lågt inbyte. Du får inte samma som bilhandlare om du säljer privat med tanke på garantier. Sedan vet vi inte om bilen säljs för det priset eller kanske 10-20 k lägre efter prutning. De gör väl en rekond och sminkar över eventuella skavanker och så ska de ha vinst efter omkostnadernaJ J-banan skrev:
Självklart. Det är ju själva innebörden av prisförhandlandet.P pmd skrev:
Visst. Kommer man överens, blir det affär. Kommer man inte överens, blir det ingen affär.P pmd skrev:
Kan köparen motivera sitt prutande med någon konkret orsak. Till exempel en okänd brist, är det naturligtvis en fördel, men då rakt inget krav för att köpa så billigt som möjligt. Siner om sist handlar det om tillgång och efterfrågan.
Ja det var ju det jag skrev först, typ 10000 redan vid bil värd 50 000. Men det går inte att få ur bilhandlarens annonspris som innehåller prutmån och ökad trygghet för köparen. Omvänt innebär affär ned handlare och sämre inbytespris ökad trygghet för mig som säljare.J J-banan skrev:
Bilhandlaren ser det hela som en helhet, har h*n lyckats lura på kunden allt mellan himmel o jord på nyköpet och gjort brakvinst där så är h*n nog mer villig att betala lite mer för inbytet, totalen blir ändå ordentligt med klirr i kassan för bilhandlaren.H hempularen skrev:
Sen beror det absolut på inbytesobjektet, är det ett hett objekt på begagnatmarknaden i gott skick utan problem så kan man nog få ett ok bud.
Det lär vara avsevärt värre om man vill byta in ett objekt som är iskall som begagnad, eller som har fel o brister, eller saknar utrustning som "alla" vill ha.
Siffran jag hörde från bekanta i branschen var att de måste göra minst 20,000 i vinst på varje affär, detta då för ungefär 25-30år sen (när jag köpte och sålde bil genom bilhandlare sist).
Bekvämt är det absolut, speciellt nu när det för en vanlig hederlig är precis omöjligt att sälja bilen själv utan genomlida ett halvt hel*ete.....
Detta vet ju bilhandlarna, o ser till att sko sig på.