Jag sitter i en intressant situation. Vi ska lägga markvärme, och det går avlopp över tomten. Inte stort problem, vi kommer inte i konflikt med det, men en intressant situation uppdagades.
Grejen är att vår fastighet är en före detta skola, som vi köpte av kommunen.
Det finns inget servitut på avloppet, som alltså är huvudledningen för hela byn. Troligen beror det på att det varit kommunens fastighet sedan långt innan avloppet byggdes, och sedan glömdes det när de sålde (de glömde typ allt annat när de sålde...).
Vad innebär detta rent juridiskt?
Om de måste gräva upp det? Om vi i framtiden skulle vilja, säg, bygga något ovanpå det?
Vill förtydliga att vi inte har planer på att störa avloppet. Vårt avlopp går också den vägen... Vill bara förstå vad situationen innebär juridiskt.
Grejen är att vår fastighet är en före detta skola, som vi köpte av kommunen.
Det finns inget servitut på avloppet, som alltså är huvudledningen för hela byn. Troligen beror det på att det varit kommunens fastighet sedan långt innan avloppet byggdes, och sedan glömdes det när de sålde (de glömde typ allt annat när de sålde...).
Vad innebär detta rent juridiskt?
Om de måste gräva upp det? Om vi i framtiden skulle vilja, säg, bygga något ovanpå det?
Vill förtydliga att vi inte har planer på att störa avloppet. Vårt avlopp går också den vägen... Vill bara förstå vad situationen innebär juridiskt.
https://www.lantmateriet.se/sv/fastighet-och-mark/tillgang-till-annans-fastighet/Ledningsratt/
Det måste inte alltid vara ett servitut, men även ledningsrätter brukar stå inskrivna. Om kommunen söker det så kommer de med all sannolikhet få det.
Kanske kan vara en vits att reda upp detta nu när du upptäckt det.
Det måste inte alltid vara ett servitut, men även ledningsrätter brukar stå inskrivna. Om kommunen söker det så kommer de med all sannolikhet få det.
Kanske kan vara en vits att reda upp detta nu när du upptäckt det.
Bästa svaret
Det här är rörig juridik som jag har intresserat mig för eftersom jag bor i ett gammalt samhälle där det för många är oklart vilka rör i backen som tillhör dem.
Utgångspunkten är att rörledningar som är lagda i din mark av tidigare fastighetsägare (kommunen i ditt fall) har kommit i samme ägares hand (samma ägare av fastigheten som röret) och därmed är ett fastighetstillbehör. Du är enligt denna huvudregel ägare av röret från fastighetsgräns till fastighetsgräns, du blev ägare när du köpte fastigheten.
Men, sen kommer det här med allmänna avloppsanläggningar. 1955 kommer den första vattentjänstlagen och i den kan kommunen besluta om att utföra en allmän VA-anläggning som kan inkludera vatten, avlopp (spillvattenavlopp) och dagvattenledning, allt utifrån vad kommunen finner lämpligt för bebyggelsen. Dessa rör som då inrättas som en allmän VA-anläggning förvaltas då av VA-huvudmannen som har underhållsansvar för dem. Gissningsvis är det situationen för det du kallar huvudledningen för byns avlopp.
Man var inte sällan slarvig med att skriva servitut och om detta skedde på t ex början av 60-talet (ofta fick mindre orter kom kommunalt VA då) så gällde även muntliga servitut. D v s var man överens med en enskild fastighetsägare muntligen att lägga rör på fastigheten för en allmän VA-ledning så fanns som regel nog ett muntligt servitut eller i alla fall ett nyttjanderättsavtal att få ha ledningen där framgent.
Först på 70-talets början kom ledningsrättslagen för att lösa detta juridiskt med rätt för allmänna ledningar att ligga på enskild mark.
Så jag skulle tolka din situation som att du antingen har ett rullande avtal med kommunen att man har rätt kan ha sin allmänna avloppsledning på din mark eller att det upprättades ett muntligt servitut med en kommunal fastighet som härskande. Om du verkligen vill gräva i det får du nog läsa handlingarna kring hur det kommunala avloppet kom till som ligger i din kommuns arkiv. Jag har gjort det, och man tycks helt ha missat rättighetsfrågan med undantag för en ledning som skulle gå under järnvägen, där har man sökt och fått tillstånd för ledningen. Jag tänker att man inte brydde sig så mycket om formella rättigheter förr, man kom överens och löste det med en handslag.
Utgångspunkten är att rörledningar som är lagda i din mark av tidigare fastighetsägare (kommunen i ditt fall) har kommit i samme ägares hand (samma ägare av fastigheten som röret) och därmed är ett fastighetstillbehör. Du är enligt denna huvudregel ägare av röret från fastighetsgräns till fastighetsgräns, du blev ägare när du köpte fastigheten.
Men, sen kommer det här med allmänna avloppsanläggningar. 1955 kommer den första vattentjänstlagen och i den kan kommunen besluta om att utföra en allmän VA-anläggning som kan inkludera vatten, avlopp (spillvattenavlopp) och dagvattenledning, allt utifrån vad kommunen finner lämpligt för bebyggelsen. Dessa rör som då inrättas som en allmän VA-anläggning förvaltas då av VA-huvudmannen som har underhållsansvar för dem. Gissningsvis är det situationen för det du kallar huvudledningen för byns avlopp.
Man var inte sällan slarvig med att skriva servitut och om detta skedde på t ex början av 60-talet (ofta fick mindre orter kom kommunalt VA då) så gällde även muntliga servitut. D v s var man överens med en enskild fastighetsägare muntligen att lägga rör på fastigheten för en allmän VA-ledning så fanns som regel nog ett muntligt servitut eller i alla fall ett nyttjanderättsavtal att få ha ledningen där framgent.
Först på 70-talets början kom ledningsrättslagen för att lösa detta juridiskt med rätt för allmänna ledningar att ligga på enskild mark.
Så jag skulle tolka din situation som att du antingen har ett rullande avtal med kommunen att man har rätt kan ha sin allmänna avloppsledning på din mark eller att det upprättades ett muntligt servitut med en kommunal fastighet som härskande. Om du verkligen vill gräva i det får du nog läsa handlingarna kring hur det kommunala avloppet kom till som ligger i din kommuns arkiv. Jag har gjort det, och man tycks helt ha missat rättighetsfrågan med undantag för en ledning som skulle gå under järnvägen, där har man sökt och fått tillstånd för ledningen. Jag tänker att man inte brydde sig så mycket om formella rättigheter förr, man kom överens och löste det med en handslag.
Redigerat:
Nej, jag tänker att man tog en kommunal fastighet, t ex fastigheten som vattenverket står på och gör den till härskande över en tjänande enskilt ägt fastighet där en allmän VA-ledning ligger.tommib skrev:
Finns väl något exempel på någon liten kommunal fastighet på Gärdet/Östermalm i Stockholm som är härskande fastighet för en väldig massa servitut kring tunnelbanan. Eller minns jag fel?
Toppensvar!Claes Sörmland skrev:
Det här är rörig juridik som jag har intresserat mig för eftersom jag bor i ett gammalt samhälle där det för många är oklart vilka rör i backen som tillhör dem.
Utgångspunkten är att rörledningar som är lagda i din mark av tidigare fastighetsägare (kommunen i ditt fall) har kommit i samme ägares hand (samma ägare av fastigheten som röret) och därmed är ett fastighetstillbehör. Du är enligt denna huvudregel ägare av röret från fastighetsgräns till fastighetsgräns, du blev ägare när du köpte fastigheten.
Men, sen kommer det här med allmänna avloppsanläggningar. 1955 kommer den första vattentjänstlagen och i den kan kommunen besluta om att utföra en allmän VA-anläggning som kan inkludera vatten, avlopp (spillvattenavlopp) och dagvattenledning, allt utifrån vad kommunen finner lämpligt för bebyggelsen. Dessa rör som då inrättas som en allmän VA-anläggning förvaltas då av VA-huvudmannen som har underhållsansvar för dem. Gissningsvis är det situationen för det du kallar huvudledningen för byns avlopp.
Man var inte sällan slarvig med att skriva servitut och om detta skedde på t ex början av 60-talet (ofta fick mindre orter kom kommunalt VA då) så gällde även muntliga servitut. D v s var man överens med en enskild fastighetsägare muntligen att lägga rör på fastigheten för en allmän VA-ledning så fanns som regel nog ett muntligt servitut eller i alla fall ett nyttjanderättsavtal att få ha ledningen där framgent.
Först på 70-talets början kom ledningsrättslagen för att lösa detta juridiskt med rätt för allmänna ledningar att ligga på enskild mark.
Så jag skulle tolka din situation som att du antingen har ett rullande avtal med kommunen att man har rätt kan ha sin allmänna avloppsledning på din mark eller att det upprättades ett muntligt servitut med en kommunal fastighet som härskande. Om du verkligen vill gräva i det får du nog läsa handlingarna kring hur det kommunala avloppet kom till som ligger i din kommuns arkiv. Jag har gjort det, och man tycks helt ha missat rättighetsfrågan med undantag för en ledning som skulle gå under järnvägen, där har man sökt och fått tillstånd för ledningen. Jag tänker att man inte brydde sig så mycket om formella rättigheter förr, man kom överens och löste det med en handslag.
Om jag någonsin behöver en advokat på fastighetsområdet, så är det dig jag ringer.
Tack men är verkligen ingen advokat, det är bara att hobby att försöka förstå dessa fastighets-förvaltningsmässiga juridiska frågor.T Troberg skrev:
Jag har uppfattat att det är enormt vanligt med gråzoner, oklarheter om ägande och underhållsansvar, gränser o s v i dessa frågor. Vanligen för att saker inte ordnandes när det begav sig. En grävmaskinist som ska lägga en rörledning tänker praktiskt hur det bäst kan utföras och funderar i mindre grad på gränser och juridik. Kanske fanns det projekteringshandlingar med en rörläggningsplan som utformats på något kontor men hur mycket man funderade över gränser och juridik kan ifrågasättas. Och om den där rörläggningsplanen alls följdes när man började schakta och fann berg i backen där ledningen skulle gå.
För t ex mitt lilla samhälle var det länsstyrelsen som satte stopp för allmänna VA-ledningar på tomtmark. På den tiden (början av 60-talet) ansökte kommunen om någon typ av tillstånd hos länsstyrelsen för att få inrätta en allmän VA-anläggning. De tyckte inte det var lämpligt med sådana allmänna ledningar på tomtmark så man planerade om om la ledningarna i gatan. Men även gatumarken var och är enskild ägd och jag tror inte det fanns servitut för de där ledningarna på den marken heller.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 369 inlägg
Stämmer bra. Fastigheten som hissarna från Gärdets tunnelbana kommer upp på är härskande för en massa servitut knutna till tunnelbanan.Claes Sörmland skrev:
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Hur man gjorde innan vete fan, för det speglar ju tråden ganska väl i att det var något som inte behövdes/ansågs behövas i början, för Gärdets station byggdes 30 år efter de första delarna. Men kanske har det även med SL:s övergång från staden till landstinget att göra. Det senare äger ju inte gatumarken som de ursprungliga tunnlarna ligger under, vilket staden gör.
Oopsie! TS är i gott sällskap:Nötegårdsgubben skrev:
Stämmer bra. Fastigheten som hissarna från Gärdets tunnelbana kommer upp på är härskande för en massa servitut knutna till tunnelbanan.
[bild]
Hur man gjorde innan vete fan, för det speglar ju tråden ganska väl i att det var något som inte behövdes/ansågs behövas i början, för Gärdets station byggdes 30 år efter de första delarna. Men kanske har det även med SL:s övergång från staden till landstinget att göra. Det senare äger ju inte gatumarken som de ursprungliga tunnlarna ligger under, vilket staden gör.
"Under sommaren 2020 utredde Trafikförvaltningen på Region Stockholm rättigheterna i tunnelbanenätet i Stockholmsregionen (Region Stockholm, 2020A). Det visade sig att det är väldigt blandade rättighetstyper och att det för många fastigheter saknas en formell rättighet för tunnelbanan."
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1565757/FULLTEXT01.pdf
Men jag tror som jag har skrivit tidigare i tråden att detta är rätt förväntat. Det där med formaliserad rättighet i fastighetssammanhang verkar man ha tagit rätt lätt på förr.
Klicka här för att svara
