Inget.useless skrev:
för det är inte skrivet för att ens gälla dem.
vilket du sett om du hade läst.
utan alla som ska plocka åt företag ska ha en anställning.
privatpersoner ska endast få plocka om de är svenska medborgare..
Så enkelt är det...
Tja, jag har inte riktigt bestämt mig för vad åsikt jag ska ha i just denna fråga.Maskintok skrev:
Det är faktiskt liksom något som jag inte brytt min hjärna med speciellt mycket, och jag brukar behöva fundera några veckor eller flera år ibland innan jag börjar formera en tankekonstruktion runt ett lite halvsvårt problem.
Själv röstade jag, i min egen omröstning, för alternativet att kommersiell verksamhet skulle begränsas ev förbjudas. Så på något vis står jag säkert halvvägs i din riktning i denna fråga.
Svårigheten är att markägarna ofta struntar helt, i rätt mycket bär och svamp ute i skogarna, tar ingen annan hand om det så blir det bara till spillo. Detta får ju någon restriktion bara att verka löjlig.
Sen tror jag inte att det egentligen är så mycket att bären som plockas av de halvprofessionella plockarna som egentligen är problemet för markägarna, utan det är nog mest annat, typ nedskräpning, kvarlämnade läger och all sådan skit. Men då har vi återigen lämnat allemansrätten och ramlat in i straffrätten samt samhällets dåliga resultat i att beivra dessa brott.
Tja, återigen, inget som är sådär solklart eller plättlätt.
Men ditt resonemang är ju ganska likställt med att vi borde förbjuda försäljning av bensin och diesel för att mordbrännare använder detta när de ska bränna ner hus.
Allemansrätten tolkas reglera en husbehovsrätt vid bärplock då måste belastningen motsvara den personens hushålls behövlighet.
Om denna nivå skulle vara överskriden så är det inte längre att ses som en allemansrätt.
Allemansrätten har självklart aldrig haft meningen ska inrymma storskaliga kommersiella vinstföretag
När återkommande vinstdrivande kommersiella bolag lejer grupper under slavliknande former att gå ut och rensa andras näringsfastigheters skogar på bär och svamp försvinner maten för alla fåglar och djuren (älg, rådjur, björn m.fl.) och jordägaren blir tvingad att stå kostnader och arbete för att stödutfordra istället.
Allmänheten borde egentligen måsta lösa ”bär- och svampkort” för rätten att plocka bär och svamp inom en fastighet..
Lika självklart som att man köper fiskekort för rätten att fiska och jaktlicens för rätten att jaga.
Näringsfastighetsägaren måste också ha rätt att bestämma vilka personer/företag som han vill jobba tillsammans med. Ägaren måste ha rätt att skriva avtal med de parter han önskar. Man skall inte behöva tåla att kriminella och aktivister eller annan antagonist kan tränga sig in på privatmark utifrån allemansrätten och förstöra ens liv, verksamhet och trygghet.
Näringsfastighetsägare måste anpassa sin verksamhet på fastigheten till de verksamheter som är lönsamma. Det handlar inte längre bara om skog och jordbruk, jakt och fiske utan även om upplevelsebaserade aktiviteter (äventyrsbanor, självplock av bär och grönsaker mm), vindkraft, småindustrier, uthyrning av stugor, iordningställda idrottsanläggningar (skidor, golf, ridbanor, gocart). Varför skall jordbrukaren betala arrende för att få nyttja åkermark när inte bärplockningsföretaget betalar för skogsmarken? Varför skall jaktlaget betala arrende när inte paintball gruppen gör det?
Privata marker, som av allmänheten uppfattas som allmän plats är ett stort störningsmoment för fastighetsägaren. Det blir högljutt, bullrigt (bilar, motorcyklar, vattenscootrar) och skräpigt, det drar till sig överförfriskade festgäng. Markägarens rådighet över sin mark försvinner liksom växt och djurlivet påverkas starkt.
Myndigheterna med naturvårdsverket i fronten har systematiskt försökt vidga begreppet allemansrätt på markägarnas bekostnad. I dag har myndigheterna en uppfattning om en allemansrätt som är så omfattande att den har utsläckt markägarens rådighet över sin mark.
Strandskyddet används för att konfiskera alla privata marker som gränsar till vatten, hav, sjöar, älvar och ytters små åar till torra diken.
Dessutom kommer alla vackra privata strandområden att förstöras då inga åtgärder får vidtas och allt kommer att växa igen. En otrolig förstörelse av vackra strandområden i hela Sverige.
Sedan 1 januari 2011 har man (med några få undantag...) gjort alla strand och sjötomtsägare till miljöbovar som miljöinspektörerna jagar med förelägganden och hot om böter och fängelse
.
Hemfridszon – För fastighetsägaren är det ett område som skall ge fastighetsägaren trygghet och egen sfär. Före 2009 vara hemfridszonen till för att trygga fastighetsägaren från allmänheten.
I dag använder myndigheterna hemfridszonen till att skydda allmänheten från fastighetsägaren.
Äganderätt till fast egendom – Den som äger mark har full rådighet över sin mark, även strandskyddsområde, men får tåla vissa inskränkningar, att allmänheten får färdas över marken, plocka vilda bär och svamp för husbehov men inte störa eller förstöra.
Enligt myndigheterna är strandskyddsområde lika med allmänplats. Fastighetsägaren har ingen rådighet över strandskyddsmark. Allmänheten har alltid bättre rätt till strandnära mark än fastighetsägaren.
Proportionalitetsprincipen – skall alltid användas då en markägare ansöker om dispens inom strandskydd eller allemansrättsligt tillgänglig mark. Den innebär en avvägning mellan behovet av mark för friluftslivet i dag eller om det inte finns idag så för ett eventuellt kommande behov mot fastighetsägarens behov och intressen. Vad beträffar fastighetsägaren så tar man inte hänsyn till framtida behov att kunna ställa om driften eller näringsutövningen för att möta marknadens behov
Jäv – delikatessjäv Alla människor i Sverige utnyttjar eller kan utnyttja allemansrätten, så även myndighetspersoner. Mycket få av de myndighetspersoner som avgör i dessa fall äger fastigheter där det bedrivs näringsverksamhet eller tomter med strandskydd. Det ligger i sakens natur att de vill upphäva ägarrättens ensamrätt till natursköna områden.
Privatisering – myndigheterna uttrycker att fastighetsägaren privatiserar när han på sin privata mark, klipper gräs, planterar buskar, träd och blommor, ställer ut trädgårdsmöbler eller rensar bort sly, tar bort självsådda buskar eller fäller träd inom strandskyddsområde och andra platser som enligt myndigheten är ”allemansrättsligt” tillängliga.
Privat mark är privat och kan inte privatiseras däremot skulle den kunna kommunaliseras, vilket tycks vara vad myndigheterna vill. Med det undantaget att det på dessa platser skall få växa igen.
Kommunal mark är kommunal och kan inte kommunaliseras däremot så finns det platser där privata annekterar kommunalmark och därigenom privatiserar kommunal mark. Här borde kommunerna vara mer aktiva och beivra olagliga privatiseringar.
Strandskyddsområde bedöms olika av kommunens tjänstemän.
Privata strandskyddsområden här får inget planteras, tas bort, bänkar och bord ställas ut.
Kommunala strandskyddsområden här får gräs klippas, blommor, träd och buskar planteras och bänkar ställas ut.
Samma lagstiftning gäller såväl kommun som privat. Ingen lag eller författning föreskriver att privat mark som är allemansrättsligt tillgänglig inte får se privat ut.
Myndigheternas förbud för privata markägare att vårda sin fastighet i strandskyddsområde strider mot PBLs (plan och bygglagens) krav på att man som fastighetsägare måste vårda sin mark.
Uppdra åt Näringsdepartementet/Landsbygdsdepartementet att klargöra markägarens rådighet över sin fastighet. Regeringsformen 2:15 är alldeles för viktig och otydlig för att lämnas över och bedömas av myndigheter och domstolar. Fastigheter är ett finansiellt instrument som kräver klara rättsregler, de sätter värdet på marken.
Om denna nivå skulle vara överskriden så är det inte längre att ses som en allemansrätt.
Allemansrätten har självklart aldrig haft meningen ska inrymma storskaliga kommersiella vinstföretag
När återkommande vinstdrivande kommersiella bolag lejer grupper under slavliknande former att gå ut och rensa andras näringsfastigheters skogar på bär och svamp försvinner maten för alla fåglar och djuren (älg, rådjur, björn m.fl.) och jordägaren blir tvingad att stå kostnader och arbete för att stödutfordra istället.
Allmänheten borde egentligen måsta lösa ”bär- och svampkort” för rätten att plocka bär och svamp inom en fastighet..
Lika självklart som att man köper fiskekort för rätten att fiska och jaktlicens för rätten att jaga.
Näringsfastighetsägaren måste också ha rätt att bestämma vilka personer/företag som han vill jobba tillsammans med. Ägaren måste ha rätt att skriva avtal med de parter han önskar. Man skall inte behöva tåla att kriminella och aktivister eller annan antagonist kan tränga sig in på privatmark utifrån allemansrätten och förstöra ens liv, verksamhet och trygghet.
Näringsfastighetsägare måste anpassa sin verksamhet på fastigheten till de verksamheter som är lönsamma. Det handlar inte längre bara om skog och jordbruk, jakt och fiske utan även om upplevelsebaserade aktiviteter (äventyrsbanor, självplock av bär och grönsaker mm), vindkraft, småindustrier, uthyrning av stugor, iordningställda idrottsanläggningar (skidor, golf, ridbanor, gocart). Varför skall jordbrukaren betala arrende för att få nyttja åkermark när inte bärplockningsföretaget betalar för skogsmarken? Varför skall jaktlaget betala arrende när inte paintball gruppen gör det?
Privata marker, som av allmänheten uppfattas som allmän plats är ett stort störningsmoment för fastighetsägaren. Det blir högljutt, bullrigt (bilar, motorcyklar, vattenscootrar) och skräpigt, det drar till sig överförfriskade festgäng. Markägarens rådighet över sin mark försvinner liksom växt och djurlivet påverkas starkt.
Myndigheterna med naturvårdsverket i fronten har systematiskt försökt vidga begreppet allemansrätt på markägarnas bekostnad. I dag har myndigheterna en uppfattning om en allemansrätt som är så omfattande att den har utsläckt markägarens rådighet över sin mark.
Strandskyddet används för att konfiskera alla privata marker som gränsar till vatten, hav, sjöar, älvar och ytters små åar till torra diken.
Dessutom kommer alla vackra privata strandområden att förstöras då inga åtgärder får vidtas och allt kommer att växa igen. En otrolig förstörelse av vackra strandområden i hela Sverige.
Sedan 1 januari 2011 har man (med några få undantag...) gjort alla strand och sjötomtsägare till miljöbovar som miljöinspektörerna jagar med förelägganden och hot om böter och fängelse
.
Hemfridszon – För fastighetsägaren är det ett område som skall ge fastighetsägaren trygghet och egen sfär. Före 2009 vara hemfridszonen till för att trygga fastighetsägaren från allmänheten.
I dag använder myndigheterna hemfridszonen till att skydda allmänheten från fastighetsägaren.
Äganderätt till fast egendom – Den som äger mark har full rådighet över sin mark, även strandskyddsområde, men får tåla vissa inskränkningar, att allmänheten får färdas över marken, plocka vilda bär och svamp för husbehov men inte störa eller förstöra.
Enligt myndigheterna är strandskyddsområde lika med allmänplats. Fastighetsägaren har ingen rådighet över strandskyddsmark. Allmänheten har alltid bättre rätt till strandnära mark än fastighetsägaren.
Proportionalitetsprincipen – skall alltid användas då en markägare ansöker om dispens inom strandskydd eller allemansrättsligt tillgänglig mark. Den innebär en avvägning mellan behovet av mark för friluftslivet i dag eller om det inte finns idag så för ett eventuellt kommande behov mot fastighetsägarens behov och intressen. Vad beträffar fastighetsägaren så tar man inte hänsyn till framtida behov att kunna ställa om driften eller näringsutövningen för att möta marknadens behov
Jäv – delikatessjäv Alla människor i Sverige utnyttjar eller kan utnyttja allemansrätten, så även myndighetspersoner. Mycket få av de myndighetspersoner som avgör i dessa fall äger fastigheter där det bedrivs näringsverksamhet eller tomter med strandskydd. Det ligger i sakens natur att de vill upphäva ägarrättens ensamrätt till natursköna områden.
Privatisering – myndigheterna uttrycker att fastighetsägaren privatiserar när han på sin privata mark, klipper gräs, planterar buskar, träd och blommor, ställer ut trädgårdsmöbler eller rensar bort sly, tar bort självsådda buskar eller fäller träd inom strandskyddsområde och andra platser som enligt myndigheten är ”allemansrättsligt” tillängliga.
Privat mark är privat och kan inte privatiseras däremot skulle den kunna kommunaliseras, vilket tycks vara vad myndigheterna vill. Med det undantaget att det på dessa platser skall få växa igen.
Kommunal mark är kommunal och kan inte kommunaliseras däremot så finns det platser där privata annekterar kommunalmark och därigenom privatiserar kommunal mark. Här borde kommunerna vara mer aktiva och beivra olagliga privatiseringar.
Strandskyddsområde bedöms olika av kommunens tjänstemän.
Privata strandskyddsområden här får inget planteras, tas bort, bänkar och bord ställas ut.
Kommunala strandskyddsområden här får gräs klippas, blommor, träd och buskar planteras och bänkar ställas ut.
Samma lagstiftning gäller såväl kommun som privat. Ingen lag eller författning föreskriver att privat mark som är allemansrättsligt tillgänglig inte får se privat ut.
Myndigheternas förbud för privata markägare att vårda sin fastighet i strandskyddsområde strider mot PBLs (plan och bygglagens) krav på att man som fastighetsägare måste vårda sin mark.
Uppdra åt Näringsdepartementet/Landsbygdsdepartementet att klargöra markägarens rådighet över sin fastighet. Regeringsformen 2:15 är alldeles för viktig och otydlig för att lämnas över och bedömas av myndigheter och domstolar. Fastigheter är ett finansiellt instrument som kräver klara rättsregler, de sätter värdet på marken.
Redigerat:
Vart skrev jag det?
Annars så faller detta rakt in i den diskussionen som jag har.
Att allemansrätten är till för svenska medborgare.
Och alla andra som kommer hit för att plocka bär och sälja måste ha ett anställningsavtal.
allemansrätten är ingen mänsklig rättighet att kunna tjäna pengar på.
vidare så bör även denna rätt ha ytterligare begränsningar.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Det är väl iofs. inget konstigt med olika rättigheter för medborgare och icke-medborgare. Medborgarskap är ju i alla fall historiskt lite mer än bara rösträtt.
EU rättigheter har inget med allemansrätten att göra.. Så det måste man skilja på.
Och om useless är inne på att jag skulle vara främlingsfientlig, så får han tänka om.
Jag är inte detta men väldigt mån om att det man äger skall få vara just ägarens att bestämma över.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Jo, det har den. Eftersom att EU-rätten kräver att man inte diskriminerar andra EU-medborgare så kan man inte exkludera medborgare i andra EU-stater ur medborgarbegreppet i sådana här fall. Inte så länge vi är med i EU.Maskintok skrev:
njä i andra länder så finns inte allemansrätten så det skulle isåfall blir som i vilket annat EU land som helst..
För sist jag kollade så fanns den inte i öststaterna eller Frankrike m, fl...
Så nä enda anledningen till att vi har detta är för att allemansrätten är skyddad i grundlagen.. Och detta fick vi fixa 1994 när EU ville ha beslut i frågan..
Så nej den har inget med EU att göra, annars skulle hela EU ha den som grundrätt..