silverscreen skrev:
Jag har låtit din soppa sjuda en hel del.

Men vi tar en titt igen på § 36:
I den mån priset inte följer av avtalet, skall konsumenten betala vad som är skäligt med hänsyn till tjänstens art, omfattning och utförande, gängse pris eller prisberäkningssätt för motsvarande tjänster vid avtalstillfället samt omständigheterna i övrigt.
Avtalet mellan parterna säger att priset ska vara ett pris under marknadspris; det ska vara ett kompispris. Detta är mer förmånligt för konsumenten än skäligt pris. Paragrafen har därför avtalats bort och är alltså satt ur spel.

Man får tänka på att konsumenttjänstlagens regler får avtalas bort om det är till förmån för konsumenten. Däremot får de inte avtalas bort till nackdel för konsumenten om det inte särskilt anges i den aktuella paragrafen, se 3 § KtjL.
 
tror jag att det inte finns något marknadspris därimot verkar det konstigt att ta en hantverkare som debiterar så mycket resa för så lite arbete
Mvh Tille
 
silverscreen skrev:
Man behöver inte vara så jättebegåvad för att inse att ord kommer stå mot ord. Finns inget skrivet kan man väl bara gå efter § 36.
TS hävdar att en "bra deal" ska gälla angående resor. Vad innebär det?
Någon tusenlapp lägre än Tilles reseförslag vilket kanske innebär lägre pris än marknadspriset? Alla nöjda?
Naturligtvis blir det alltid en bevisfråga. Hävdar entreprenören att något kompispris aldrig diskuterats står det mellan hans ord och konsumentens ord om 36 § KtjL ska användas eller inte.

Medger entreprenören att ett kompispris var överenskommet så ska inte 36 § KtjL tillämpas.

I båda lägena blir det en bevisfråga till slut. Entreprenören kommer kanske hävda att kompispris aldrig diskuterats eller att kompispris var överenskommet men var tänkt att vara marknadspris minus 0,01 öre för varje fakturerad miljion kronor. Konsumenten kommer då kanske hävda att parterna diskuterat hans oro för att priset skulle bli mycket högre pga resorna och att entreprenören förstod detta och därför lugnade honom genom att, i ljuset av detta, försäkra honom om ett schysst pris som konsumenten då uppskattade till ca 1 000 kr. Hade priset varit högre för resorna hade han aldrig köpt tjänsten - det vore vansinne istället för att ta en entreprenör på orten.

Det blir svårt för en domstol att ta ställning till och som jag skrev i dagens första inlägg gissar jag att det landar någonstans emellan parternas ståndpunkter.
 
Redigerat:
silverscreen skrev:
Det är väl ingen dom som har fallit? Jag chansar inte på förlikning utan är helt övertygad om att fallet inte kommer att gå längre än så. Det är knappast jag som ska luta sig mot paragrafer, det är Andersmc och du själv bl.a som har sett det solklara här och slagit er för bröstet (något tidigt kanske) och försökte göra er löjliga på min bekostnad.
"Göra er löjliga på min bekostnad" var en ny språklig konstruktion som jag inte vet riktigt hur jag ska tolka. Det finns ett uttryck att man "gör sig rolig på någons bekostnad", men varken jag, jaso, eller någon annan försöker göra sig roliga.

Jag tycker att Silverscreen har en lite märklig attityd i detta. Vi borde kunna diskutera sakfrågan och belysa den ur olika synvinklar. Naturligtvis kan man ha olika åsikter om saker och ting, men då kan man skriva det: "nej, det tycker inte jag, i stället tycker jag så här...". Men Silverscreen tar allting personligt, i stället för att bemöta argumenten går han till personangrepp.

Silverscreen vill inte man ska tillämpa lagarna, han vill inte gå till domstol, han vill att kunden ska förlikas och betala en del av ersättningen, han går till pesonangrepp när någon föreslår någonting som talar emot företagaren sak. Plötsligt börjar jag ana ett samband: Silvescreen, är det du som ÄR företagaren som utfärdat den höga reseräkningen?
 
Mikael_L
Fast silverscreen var faktiskt väldigt tidigt i tråden ute med ett inlägg om att försöka förlikas och sen lägga det bakom sig, och det är väl verkligen inte något dumt förslag.
Likaså är det inte det minsta dumt att vi även försökt klarlägga det rättsliga läget osv.

Diskussionen är väl fri och råden är valfria att både ge och följa.

"Sanningen" kommer TS aldrig finna innan rättsinstanserna har avgjort det hela, inte ens landets bästa advokat kan ge 100% säkert besked. Men att slippa den nagelbitande färden mot rättegång och ev överprövningar är väl inte så dumt.
Och så har ju även TS försökt att göra, som jag uppfattade det.

Nä, jag tycker silverscreen har rätt.
Men silverscreen svarar ibland lite provocerande, men det gör även andra i denna tråd. :|
 
Många av er som talar om, och rekommenderar, förlikning parterna emellan istället för att behöva gå till domstol har missat att TS för många sidor sedan skrev att att han redan försökt.

Han erbjöd entreprenören att betala hälften av milersättningen, alltså 62:50 kr inkl moms, istället för de begärda 125 kr. Det är inget dåligt erbjudande med tanke på vilka siffror som kunnat läsas här.

Entreprenören avvisade TS försök till avslut och hotade med KFM och därefter domstol. Så där är TS nu. Om inte TS betalar hela ockerräkningen eller kommer med ett nytt bud som entreprenören kan acceptera (vilket skulle vara skamligt eftersom redan hälften av summan är nog) blir det alltså domstol.

Vidare resonemang i denna tråd borde alltså fokusera på hur TS ska föra fram sin sak i rätten på ett bra sätt, för att slippa bli skinnad, alternativt hur han ska bete sig om det först kommer ett betalningsföreläggande från KFM.

Själv kan jag bara rekommendera att bestrida ett eventuellt betalningsföreläggande så snabbt som möjligt, däremot vet jag inte hur det skulle kunna se ut. Ska TS bestrida hela fakturan, eller ska TS bestrida delar och meddela KFM att han betalat/ska betala vad han anser och vad praxis anser vara en skälig milersättning?

Edit: stavfel
 
Mikael_L
I TS kläder skulle jag nog betala in för det arbete som är utfört och sen ge 18:50/ mil i reseersättning (men en bil per arbetsdag) och sen skriftligen bestrida resten.
Så har man skuffat över resten av lasset till entreprenören. Han måste i så fall gå vidare med sina krav och ev slutligen bevisa rimligheten i domstol.
Samtidigt som det vid ev rättsligt efterspel visar sig att man försökt åstadkomma en rimlig* ersättning.

(* rimlig = skatteverkets åsikt om bilkostnad, vilken ingen annan myndighet bör kunna anse vara "bullshit")

Ev borde TS blanda in en advokat/jurist redan i detta skede.
Jag vet inte om det finns någon försvårande senare i processen om man erbjuder en viss nivå av ersättning...
...t.ex. om det betyder att man medger något sakförhållande man egentligen borde avvisat.

Jag kan alldeles för lite juridik för att sia om detta. :S
 
Jag håller med alla och tänker fortfarande inte ge mig in i någon diskussion. Det TS bör göra är som "boktoken" skrev:

Betala de delar han anser rimlig, vi har ju inte precis lyckats hitta någon vettig praxis men det TS försökt erbjuda som förlikning låter i mina ögon klart skäligt. Betala denna summa och håll dig därefter helt kall. Låt företagaren lämna in eventuella inkasso eller betalningsföreläggande. BESTRID dessa skriftligt omgående när de kommer och skriv en motivering med stöd av ditt påstående att du skulle få ett bra pris på resorna och att du betalat vad du anser är skäligt.

Kronofogden är inte den myndighet som avgör vad som är rimligt eller ej och kommer därför inte att gå vidare med betalningsföreläggandet. Det blir alltså sedermera upp till företagaren att driva ärendet vidare i rätten och ingen seriös advokat kommer att rekommendera sin klient att göra så om allting är så som beskrivits. Bevisbördan för orimligheten faller på företagaren och KTJL är alltid till förmån för konsument som i svensk praxis anses vara i en försvagad position gentemot företagaren.

Så betala defintivt någon rimlig summa, även om rätten skulle anse att resonemanget stämmer med att kunden borde ha avråtts från arbetet så kommer man också anse att kunden har fullständigt insett resekostnader och skäliga omkostnader skall ersättas. Att då gå på en stenhård linje och neka ersättning för resekostnader innebär en alltför hög grad av risk för nederlag i en process. Däremot har företagaren ännu högre sannolikhet att förlora en process om han vill kräva igenom hela beloppet.

Jag tänker inte lägga någon värdering i exakta belopp däremot men där finns andra tips och även det förlikningsförslag som TS själv föreslog
 
Hemmakatten
En ytterligare sak att tänka på är att om kravet som företaget kommer att ställa mot TS understiger ett halvt prisbasbelopp (ca 21.000 tror jag det är idag) så räknas det som ett småmål med ett förenklat rättegångsförfarande. Vardera parten står(i ett småmål) för sina egna juristkostnader oavsett vem som vinner. En timme (ca1400) kan man kräva av motparten. Man får inte ut något på sin hemförsäkrings rättsskydd även om man anlitar juristhjälp.

Om detta är bra eller dåligt för TS vet jag inte. Man får väl fundera lite taktiskt kring frågan

Jag har nyligen på nära håll följt en väns småmålsärende. Det slutade i en förlikning där vännen betalade drygt hälften av det tvistiga beloppet. Och det fastän (enmans)företaget inte hade varken offert eller avtal att visa upp. I det här, som i de flesta fall, handlar det om en rimlighetsbedömning och visst kan man dra upp Konsumenttjänstlagen (som faktiskt inte gäller i alla situationer) och hävda att konsumenten har tolkningsföreträde men riktigt så enkelt är det tyvärr inte.. Både vännen och jag har hört från lite olika juristhåll att domarna gärna lägger sig mitt i när det gäller småmål. Dvs. de ger båda parter lite rätt och domen hamnar häpnadsväckande ofta i mitten av det yrkade. Detta skulle då bero på att det behövs mindre förarbete för domarna samt att ingen domare vill ägna sig åt överklaganden. Ett domslut som ger enbart ena parten rätt måste dessutom formuleras mer noggrant.
 
Redigerat:
Hemmakatten skrev:
Både vännen och jag har hört från lite olika juristhåll att domarna gärna lägger sig mitt i när det gäller småmål. Dvs. de ger båda parter lite rätt och domen hamnar häpnadsväckande ofta i mitten av det yrkade. Detta skulle då bero på att det behövs mindre förarbete för domarna samt att ingen domare vill ägna sig åt överklaganden. Ett domslut som ger enbart ena parten rätt måste dessutom formuleras mer noggrant.
Så här ser det nästan alltid ut. De flesta som är lyckligt ovetande har ofta en förväntan på att väl i domstol ska de äntligen kunna "få rätt". Vilket ytterst sällan händer. Vad man därför ska göra, som jag varit inne på tidigare är att bemöta motpartens krav på liknande sätt.

Dvs, om motparten som i det här fallet saltar på extra då gör man samma sak fast omvänt. Det som oftast är något som funkar i slutändan är att sikta in sig på ett målvärde, säg för sakens skull 30-50 kr/milen. Kräver motparten mycket högre kontrar du med mycket lägre. Säger han 125 kr/milen plus x antal timmar så är det att betrakta som en förhandlingstaktik (läser du noga nu silverscreen?) att kontra med t ex "dina gubbar fick inte lön under tiden, det ska inte vara någon timersättning", och sen kan man som sagt mycket väl kontra med t ex ktjl 6e paragrafen och neka milersättning helt. Ett annat alternativ är som sagt att gå på skatteverkets nivå.

Att säga att man inte ska kontra med underbud till någon som hotar och beter sig "för att inte hetsa på" diskussionen framstår som ett tämligen märkligt råd i mina ögon.

Mitt råd är således att bestrida alla orimliga krav, ställa in dig på en nivå du kan acceptera i slutändan och låta förhandlingen ha sin gång, vad det verkar numer, via ombud.
 
Mikael_L
timmelstad skrev:
Att säga att man inte ska kontra med underbud till någon som hotar och beter sig "för att inte hetsa på" diskussionen framstår som ett tämligen märkligt råd i mina ögon.
Och här är det ju byggaren som ställer orimliga krav och hetsar upp tonläget ...

Men det är ju ofta ett bra bränsle till att eskalera konflikten.

Kan man, som en part i någon sådan här situation, hålla huvudet kallt och handla mycket professionellt och väldigt lite med känslorna så bör det löna sig i slutändan. Men då krävs det också att man tidigt har koll på vad ens slutmål är och jobba med detta mål i sikte, inte hålla på och dribbla hit och dit.
Allt man meddelar motparten kan ju denne samla på sig och visa upp i ev tingsrättsförhandling, och plötsligt framstår man som en som drar en rövare om man får chansen.

Så personligen tror jag faktiskt mest på att bestämma sig själv för en linje och handlingsplan och sen hålla det i sikte under hela förhandlingarna.
Och kommer motpart med konstiga extrakrav kan man väl delvis och ibland besvara dessa med motfrågor, typ varför det plötsligt ökat eller vilken motprestation (eller kompensation) man kan förvänta sig pga de förändrade förutsättningarna. Och givetvis dokumentera och spara allt.
I slutänden, om det hamnar i tinget, är det som redan sagts en ord mot ord-situation, men även till stor handlar det om att framstå i bättre dager.
Ja tyvärr är det nog så, vilket i rättegångar missgynnar de som är känslomässigt drivna, de som inte är bra på att uttrycka sig och invandrare som inte kan svenska så bra.

Och slutligen. Även om TS verkligen vill slippa få in frågan i rättssalen så kan ju hans byggare ändå tvinga ärendet dit, så att man möjligen hamnar där till sist skall aldrig uteslutas.
 
Ja då ska vi se..

Har varit mycket annat nu med separation, husförsäljning, barn osv..

Den 7:e Aug gick sista datum på fakturan ut, så det är nog inskickat till kronofogden nu.
Jag har betalt för arbetskostnader samt 2300kr för materialkostnader (ospecade), de 63750kr som kvarstår har jag kvar på mitt konto.
Jag har försökt medla med gemensamma vänner samt med deras snickare som har varit i huset, ägaren har dock en klar linje och det är DOMSTOL.
Jag har givit ett bud på 50% av resekostnaden som jag anser är skäligt.
Vi avtalade inget pris på resorna innan, endast timpris på snickarna (375kr/timmen men det blev 385kr/timmen på fakturan).. Detta muntligen.
Jag fick ett beräknat saldo (skriftligen) för uppkommna kostnader 20110617 där det var ca 80 000kr + resor, jag frågade då vad resorna skulle kosta men det visste han inte och skulle återkomma.. Meddelade då att det var ok och att vi skulle köra på ett tag till dock max 100 000kr (i tron att resorna bara rörde sig om några tusenlappar).
Jag fick även skriftligen då att resorna skulle vi lösa "genom en bra deal" som jag skulle ta via telefon med honom.
Jag har fått hot via mail att lägga på yterligare 40-50 000kr + moms eftersom jag bråkar.
Han hotar även med att hans advokatkostnader troligen hamnar på ca 200 000kr som jag riskerar att betala..
Jag har ej fått tag i en bra advokat i Gävle, den i sthlm svarade aldrig som rekommenderades tidigare.

Ja vad som händer nu vet jag ej.. Väntar på krav från inkassor.. Var mycket nära att betala allt och glömma detta bara för jag har det tufft privat annars.. men efter samtal med en VVS firma i sthlm så rekommenderade dom mig att gå vidare.. Skulle vara skönt att hitta en advokat i gävle som ahr koll på detta men det verkar inte så lätt.. Konsumentvägledaren var ett skämt kan jag säga iaf..
 
Jag är ledsen att vi upptäckte det så sent, men silverscreen visade sig vara ett gammalt troll som dykt upp i ny skepnad. Han är nu avstängd och jag rensar i den här tråden.
 
ejwbegysv skrev:
Äntligen ute, tyvärr ej klart men så går det om man väljer fel byggfirma.

[länk]
Märkligt val av bilder på hemnet. 1 bild på den fina framsidan och fyra på en icke färdig lite halvrisig baksida, inget mer. Jag skulle ta den mäklaren i örat om jag vore säljare.

Edit: tittade en gång till, det var iofs inte bara bilder på baksidan. men ialla fall, varför inte visa de avsevärt bättre bilderna på interiören.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.