Mja, jag vet inte vad jag kan göra för att göra dig klokare. Milersättningen är ju baserad på vad det kostar att hålla en bil körklar samt drivmedel till denna. Timpenningen är en rabatterad timpeng för att hålla en man utan att kunden skall behöva betala lika mycket som om han arbetat. Mer vetenskapligt än så är det inte.
Hähä, att det kunde bli en så hetsig debatt om lite milersättning. 
Detta visar ju hur viktigt det är att dokumentera vad man kommer överens om innan arbetet påbörjas. Som kund måste man ju ha förståelse för att en gubbe som sitter i bil kostar företaget pengar. Att hyra in en firma som ligger en massa mil bort är alltså förenat med en merkostnad. I det här fallet har ju företaget bevisligen brustit i att kommunicera detta till kunden. Att bara sätta upp det på slutfakturan håller inte, tycker jag. Rent juridiskt har jag ingen åsikt - det får väl framtiden utvisa.
Vilken bransch frågade någon - jag har ett bolag som är aktivt i byggbranschen. Själv arbetar jag som konsult inom betongteknik men har anställda som sysslar med annat.
Detta visar ju hur viktigt det är att dokumentera vad man kommer överens om innan arbetet påbörjas. Som kund måste man ju ha förståelse för att en gubbe som sitter i bil kostar företaget pengar. Att hyra in en firma som ligger en massa mil bort är alltså förenat med en merkostnad. I det här fallet har ju företaget bevisligen brustit i att kommunicera detta till kunden. Att bara sätta upp det på slutfakturan håller inte, tycker jag. Rent juridiskt har jag ingen åsikt - det får väl framtiden utvisa.
Vilken bransch frågade någon - jag har ett bolag som är aktivt i byggbranschen. Själv arbetar jag som konsult inom betongteknik men har anställda som sysslar med annat.
Du kanske har en andra omkostnader för bilarna än vi. Vad fakturerar du och vilken bil har du?tille1 skrev:
Har en bekant som ibland använder sig av en bil med kran på flaket - det tar han extra för vilket jag tycker är rimligt. Med samma resonemang tycker jag att det är försvarligt att ta extra för en bil med särskild utrustning, verktygsskåp et cetera.
Är det så att kunden promt vill ha mig att åka trettiomil per dag för att jobba så är det specielt jag tar 50 kr+ moms för bil i normalfall + restid vanlig debitering för den jag vill ha samma betalt när jag kör eller jobbar med händer o huvud.
jag har en stor buss för att hålla servicegrad åt mina kunder o hålla matrial lagret i bilen
bara diesel kostar ca 11 kr litern + moms jag har ej räknat kallt på vad bilen kostar per mil men en bra gissning runt 40 kr per mil
mvh tille
jag har en stor buss för att hålla servicegrad åt mina kunder o hålla matrial lagret i bilen
bara diesel kostar ca 11 kr litern + moms jag har ej räknat kallt på vad bilen kostar per mil men en bra gissning runt 40 kr per mil
mvh tille
Ursäkta, men det börjar nästan kännas lite pinsamt. Är det så att du VERKLIGEN inte förstår innebörden i konsumenttjänstlagen §6 och 7? Är man näringsidkare är det ju jätteviktigt. Jag tycker att konsumenttjänstlagen är skriven på ett väldigt enkelt sätt, inga krångliga juridisk termer eller så.silverscreen skrev:
I paragraf 6 står det att en företagare måste avråda kunden från att låta göra saker som kommer att bli orimligt dyra i förhållande till hur stor nyttan är. Om företagaren börjar på ett jobb, men efter ett tag märker att det drar iväg, det kommer att blir orimligt dyrt, då MÅSTE företagaren kontakta kunden och fråga hur han ska fortsätta.
I paragraf 7 står det, att om företagaren struntar i att kontakta kunden och fortsätter att göra det orimligt dyra jobbet, så behöver kunden inte betala för det.
I just detta fall är det resorna som blivit orimligt dyra. (Det spelar ingen roll att det är en företagsbil, med eller utan verktyg, eller vad bilen kostar i inköp eller drift. Det är just att det blev orimligt dyrt som spelar roll.) Företagaren måste ha varit medveten om hur långt det var, hur lång tid det tog och hur mycket han debiterade i reskostnader. Han borde alltså (enligt vad som står i Konsumenttjänstlagen §6) kontaktat kunden och frågat om kunden accepterade dessa kostnader. Eftersom han inte gjorde det utan bara körde på, så har han (enligt Konsumentjänstlagen §7) inte heller rätt att få någon ersättning för dessa.
I paragraf 7 står det också att konsumenten inte ska gynnas otillbörligt (alltså, det ska inte bli FÖR bra bara för att företagaren bröt mot §6). Så jag tycker det är rimligt att TS betalar för själva jobbet som blivit gjort.
Jo, jag har läst hela Konsumenttjänstlagen. Flera gånger, faktiskt. Även §30 och framåt. (De paragraferna behandlar näringsidkarens skyldighet att betala skadestånd.) Du tycker att företagaren ska betala skadestånd till TS? Jag tycker det är överdrivet, det räcker att han drar tillbaka de orimliga kraven.silverscreen skrev:
Kanske lite OT men...:
I mitt "civila jobb" blev jag ombedd att köra min privata bil (VW Transporter) till arbetsplatsen (18 mil enkel väg), och dessutom använda den "i arbetet" under veckorna. (Vi bor på annan ort under veckorna.)
Jag frågade chefen vad jag skulle få få ersättning för detta och svaret var: "18.50/mil, enligt avtal."
Jag förklarade för honom att 18.50 täcker knappt bränslekostnaden Och om han dessutom vill att jag ska använda bilen under arbetsdagarna för att frakta material o.dyl. så räcker inte 18.50 på långa vägar.
Han frågade vad jag hade tänkt mig och jag svarade att han åtminstone fick dubbla ersättningen för resorna och tre-dubbla ersättningen för milen "i arbetet". Vi kör omkring bland sprängsten och armeringsjärn så en punktering händer lätt och den kan kosta över 1500:- om däcket inte kan lagas.
Chefen grymtade till men insåg att det blev betydligt billigare än att hyra en bil till oss.
I mitt "civila jobb" blev jag ombedd att köra min privata bil (VW Transporter) till arbetsplatsen (18 mil enkel väg), och dessutom använda den "i arbetet" under veckorna. (Vi bor på annan ort under veckorna.)
Jag frågade chefen vad jag skulle få få ersättning för detta och svaret var: "18.50/mil, enligt avtal."
Jag förklarade för honom att 18.50 täcker knappt bränslekostnaden Och om han dessutom vill att jag ska använda bilen under arbetsdagarna för att frakta material o.dyl. så räcker inte 18.50 på långa vägar.
Han frågade vad jag hade tänkt mig och jag svarade att han åtminstone fick dubbla ersättningen för resorna och tre-dubbla ersättningen för milen "i arbetet". Vi kör omkring bland sprängsten och armeringsjärn så en punktering händer lätt och den kan kosta över 1500:- om däcket inte kan lagas.
Chefen grymtade till men insåg att det blev betydligt billigare än att hyra en bil till oss.
Du har givetvis rätt i att man kunde använt §36 också, och hävdat att priset var oskäligt, eller att resekostnaden var oskälig i förhållande till nyttan för konsumenten. Men i det här fallet var det så solklart att §6 och §7 var tillämpbar, att det inte var någon mening att plocka fram de paragrafer som kom långt senare. Men givetvis kan TS använda även §36 för att stärka sin argumentation.silverscreen skrev:
Är du allvarlig nu? Eller är det någon ironi som jag inte riktigt förstår?silverscreen skrev:
Eftersom jag har några minuter över tänkte jag ändå beröra frågan lite mer. Ta det för vad det är - jag har inte djupdykt.
36 § KtjL används när parterna inte behandlat frågan om pris för tjänsten. Huvudregeln är att konsumenten ska betala skälig ersättning.
Huvudregeln gäller inte när näringsidkaren utfört en tjänst som näringsidkaren borde ha avrått kunden ifrån. 36 § KtjL blir då inskränkt av 6 och 7 §§ KtjL.
Kontentan blir att näringsidkaren har rätt till skälig betalning. Men avråder inte näringsidkaren från något som denne borde avråda ifrån har han inte längre rätt till skälig betalning för tjänsten.
I det här konkreta fallet är det svårt att avgöra.
När det gäller 36 § KtjL är det frågan om paragrafen inte satts ur spel med tanke på att parterna avtalat om att konsumenten ska få "ett kompispris" på resedelen. Överenskommelsen är därmed att man ska frångå principen om skälig betalning i resedelen. Även om 36 § skulle gälla är frågan om den fakturerade resekostnaden faktiskt är skälig.
När det gäller 6 och 7 §§ KtjL kan ifrågasättas om de är tillämpliga eftersom resekostnaden faktiskt diskuterats mellan parterna även om något specifikt pris inte avtalats. Konsumenten är sålunda medveten om att här är det risk för dyra resor och man har sagt att det ska bli ett kompispris. Jag ifrågasätter därmed om 6 och 7 §§ över huvud taget är tillämplig.
Om 6 och 7 §§ KtjL är tillämplig ska konsumenten erlägga betalning för utfört arbete och levererat material. Det är resekostnadsdelen av fakturan som kan angripas med dessa paragrafer (har sett något missförstånd om detta i tråden). Skulle paragraferna vara tillämpliga skulle jag bedöma att entreprenören åtminstone har rätt till reseersättning motsvarande vad en entreprenör på orten skulle ha fått för sina resor.
Enligt min uppfattning, med tanke på uppgifterna i tråden, kokar frågan ner till att 36 § KtjL är satt ur spel eftersom parterna kommit överens om ett pris under skäligt pris. 6 och 7 §§ KtjL är heller inte tillämplig eftersom parterna berört frågan och hittat en överenskommelse om pris under skäligt pris (kompispris). Frågeställningen som en domstol skulle behöva tolka fram är vilket pris parterna avsett när man sagt att konsumenten skulle få ett kompispris eller schysst pris eller liknande. Detta kommer bli en grovhuggen bedömning som antagligen hamnar någonstans mellan parternas åsikter.
Det finns nog egentligen bara en enda jurist i detta landet som snabbt kan ge ett svar på utgången i denna fråga och det är den advokat Silverscreen hänvisar till som klarar det på fem minuter.
36 § KtjL används när parterna inte behandlat frågan om pris för tjänsten. Huvudregeln är att konsumenten ska betala skälig ersättning.
Huvudregeln gäller inte när näringsidkaren utfört en tjänst som näringsidkaren borde ha avrått kunden ifrån. 36 § KtjL blir då inskränkt av 6 och 7 §§ KtjL.
Kontentan blir att näringsidkaren har rätt till skälig betalning. Men avråder inte näringsidkaren från något som denne borde avråda ifrån har han inte längre rätt till skälig betalning för tjänsten.
I det här konkreta fallet är det svårt att avgöra.
När det gäller 36 § KtjL är det frågan om paragrafen inte satts ur spel med tanke på att parterna avtalat om att konsumenten ska få "ett kompispris" på resedelen. Överenskommelsen är därmed att man ska frångå principen om skälig betalning i resedelen. Även om 36 § skulle gälla är frågan om den fakturerade resekostnaden faktiskt är skälig.
När det gäller 6 och 7 §§ KtjL kan ifrågasättas om de är tillämpliga eftersom resekostnaden faktiskt diskuterats mellan parterna även om något specifikt pris inte avtalats. Konsumenten är sålunda medveten om att här är det risk för dyra resor och man har sagt att det ska bli ett kompispris. Jag ifrågasätter därmed om 6 och 7 §§ över huvud taget är tillämplig.
Om 6 och 7 §§ KtjL är tillämplig ska konsumenten erlägga betalning för utfört arbete och levererat material. Det är resekostnadsdelen av fakturan som kan angripas med dessa paragrafer (har sett något missförstånd om detta i tråden). Skulle paragraferna vara tillämpliga skulle jag bedöma att entreprenören åtminstone har rätt till reseersättning motsvarande vad en entreprenör på orten skulle ha fått för sina resor.
Enligt min uppfattning, med tanke på uppgifterna i tråden, kokar frågan ner till att 36 § KtjL är satt ur spel eftersom parterna kommit överens om ett pris under skäligt pris. 6 och 7 §§ KtjL är heller inte tillämplig eftersom parterna berört frågan och hittat en överenskommelse om pris under skäligt pris (kompispris). Frågeställningen som en domstol skulle behöva tolka fram är vilket pris parterna avsett när man sagt att konsumenten skulle få ett kompispris eller schysst pris eller liknande. Detta kommer bli en grovhuggen bedömning som antagligen hamnar någonstans mellan parternas åsikter.
Det finns nog egentligen bara en enda jurist i detta landet som snabbt kan ge ett svar på utgången i denna fråga och det är den advokat Silverscreen hänvisar till som klarar det på fem minuter.
Redigerat:
Nu blev jag förvirrad.jaso skrev:
Var det ironi? med tanke på att du i inlägg#122 skrev:
jaso skrev:
Ja, förlåt, det var sarkastiskt av mig :blushing:.Mikael_L skrev:
Efter att ha ägnat den juridiska frågan 15 minuter och bara skrapat ytterst lite på ytan blev jag bara så full i skratt över att någon jurist skulle knäcka hela caset på fem minuter
.Återigen det måste vara särskilda föhållanden som råder när en firma åker 30 mil per dag i 19 dagar
Det måste vara ännu säskilda föhållanden som råder i det här fallet
Ts o entreprenören var "vänner" tills helt plötsligt o sen skickar firman en saltad faktura
Jag gissar nån form av "kärlek kontra förhållande problem"
Det kanske är vanligt men inte hos mig i alla fall
Mvh Tille
Det måste vara ännu säskilda föhållanden som råder i det här fallet
Ts o entreprenören var "vänner" tills helt plötsligt o sen skickar firman en saltad faktura
Jag gissar nån form av "kärlek kontra förhållande problem"
Det kanske är vanligt men inte hos mig i alla fall
Mvh Tille