matwe skrev:
Alltså, det lilla jag förstått är att när det monetära systemet går på högvarv så ökar inflationen. Riksbanken bekämpar inflationstakten genom att höja reporäntan. Detta påverkar direkt bolåneräntorna som stiger i takt med repo ( i alla fall de korta boräntorna).
Fast å andra sidan gör inflationen att din bolåneskuld minskar i reala termer...
Men visst kan man i ett snävt perspektiv tjäna på dåliga tider. Men kan man vara säker på att få fortsätta ha jobbet kvar hur dåliga de än blir?
 
Fast har men en låg inflation så får man amortera själv istället för att man
får hjälp med detta av inflationen.

Så länge man har jobbet kvar så har jag hellre lågkonjunktur.
 
klaskarlsson skrev:
Men jag tror nog lite på -MH- just nu, att vi har passerat dalen, och är på väg uppåt igen, hur mkt, och hur länge är en annan fråga.
Bra, då är vi överens. :cool:
 
Tack för att ni tog er tid och svarade även om det var OT.
Jag tror jag är med på principerna nu.
 
Räntan rasar nog inte mycket lägre. Allting är nog OT härifrån och framåt :)
 
Jag fortsätter gärna lite på frågeställningen, för den är intressant.

På plussidan just nu finns den låga räntan som alla som har lån är glada över.

Men på minussidan har vi en arbetslöshet som börjar växa ordentligt. De som har jobbet kvar har i många fall varit så rädda för att förlora jobbet att man gått med på arbetstidsförkortningar i rätt hög omfattning. Och fortfarande kommer det varsel från företag som har försökt övervintra, men som inte klarar sig längre om man inte blir av med personalkostnaderna.

Statskassan tillsammans med kommuner och landsting har väldiga problem med att få det hela att gå ihop just nu. Förr eller senare leder det till skattehöjningar eller större nedskärningar av socialförsäkringar och offentlig verksamhet.

På minussidan får vi nog också lägga våra framtida pensioner som är tänkta att öka i värde i takt med att ekonomin växer. Kommer inga tecken på bättre konjunkturer kan vi räkna med slakt av börskurser och fastighetspriser, och ett betydligt fattigare liv som pensionärer.

Svante Öberg, vice riksbankschef, höll tal idag om Riksbankens syn på konjunkturen. De ser att botten har passerats, men att det inte är någon spikrak väg uppåt. Vi har på ett år tappat över 6% av vår BNP, och det är ingenting man tar igen på ett år. Snarare tar det 2-3 år, och med tanke på att befolkningen ökar med en knapp % per år får vi kanske lägga ytterligare tid innan vi har samma BNP/capita som innan lågkonjunkturen. Riksbanken har tydligt signalerat att de vill hålla räntan mycket låg, så länge ekonomin inte tar fart.

Det finns en hel del mer på plussidan när ekonomin tar fart som väl kompenserar för de höjda räntorna. Sedan får vi hoppas att man har is i magen och vågar höja räntan innan man gasat på ekonomin för mycket. Det finns rätt liten erfarenhet av extremräntor som den vi har nu, och hur finansmarknaderna kan tänkas spinna loss med pengar som är gratis att låna. Då får vi en ekonomisk snyting till.
 
Det känns väl lite som att när man bekämpar en kris så skapar man lätt en annan i framtiden.
Sänkte inte Greenspan räntan till 1% för att bekämpa krisen som uppstod då IT-bubblan sprack. Även om han avvärjde en katastrof så bäddade han samtidigt för bolånekrisen som nu uppstått i USA. Så vem vet vad detta låga ränteläge kan skapa för oro på några års sikt.

Men ser man kortsiktigt och i det lilla formatet så verkar ju en lågkonjunktur ge lite tillfälligt klirr i kassan för den som har stora lån men fortfarande en stabil inkomst.
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.