Det är väl just i ljuset av allt annat skit man behöver vara (lagom) orolig. Det unika med PFAS är att det i stort sett inte bryts ner i naturen eller kroppen (längre än till den kortaste kedjan, TFA). Det samlas alltså på hög. Så även om det inte är ett akut problem idag generellt så innebär det att alla fortsatta utsläpp ackumuleras.M maria01 skrev:
Sedan exakt hur giftigt det är långsiktigt vet ingen, men det har visats hälsopåverkan hos de stackare som utsatts ofrivilligt av tex fabriksutsläpp. Nyligen kom tex en studie i Jämtland på mullvadar i närheten av en brandövningsplats, där de kunde konstatera bl.a. leverskador. Så någon hälsokur är det i alla fall inte.
Redigerat:
Jag kallade inte någon för ryss. Läs igen och tänk på skillnaden mellan substantiv och adjektiv.Appendix skrev:
Njae, jag kan inte komma på något/någon som har kränkt mig på sistone. Det är många som är lättkränkta idag, men inte jag.
Jag fick en kram av min fru nyligen. Tack för omtanken.
Redigerat:
Att ett ämne inte bryts ner är inte i sig ett problem. Problem uppstår om ämnet reagerar med andra ämnen (eller vävnad) i kroppen.G Genomklok skrev:
Nedbrytning kan faktiskt utgöra ett problem eftersom det ofta är baserat på en kemisk reaktion.
Nu skrev jag ju att det bryts ned, men det som har betydelse är vad slutprodukten är. Och TFA (trifluorättiksyra) är fortfarande ett PFAS-ämne. Dessutom svårdetekterat i låga halter. Eftersom det binder till fett tar det också lång tid att bli av med från kroppen. Jämför med tex de flesta mediciner, som bryts ned i kroppen till mer eller mindre ofarliga restprodukter som försvinner med urinen.P pmd skrev:
Ja, det är ju precis det det handlar om.P pmd skrev:
Här får du nog utveckla dina tankar lite. Nedbrytning är per definition en kemisk reaktion och det händer i varje cell varje sekund i din kropp. Inget problematiskt med det, vi hade inte haft levande organismer utan kemiska reaktioner.P pmd skrev:
G Genomklok skrev:
Hur ska du ha det? Bryts PFAS-ämnen ner eller inte?G Genomklok skrev:
Jag är inte rabiat motståndare till kemiska reaktioner. De får gärna pågå lite här och var där de trivs med att reagera.G Genomklok skrev:
Det är dock bättre att ett ämne passerar genom kroppen utan att reagera med någonting, dvs utan att brytas ner.
Det kanske kan te sig som en motsägelse vid första anblicken. Informationen förutsatte viss grundläggande kunskap i organisk kemi. PFAS är inte en kemikalie/molekyl utan en grupp som innehåller mer än 10 000 olika ämnen. Den enklaste/kortaste varianten är TFA.P pmd skrev:
Det var ju skönt, du hade fått problem i köket annars. (Jo, även hämtmat bygger på kemiska reaktioner - som bonus även i motorn på fordonet som den körs hem till dig med!)P pmd skrev:
Som sagt, att ett ämne byts ned är i sig inget konstigt eller oväntat - snarare tvärtom. Nedbrytning är inte det enda sättet en molekyl kan reagera, så avsaknaden därav är ingen garanti för att något inte ger en effekt i kroppen.P pmd skrev:
Men jag tror inte vi kommer längre här. Återkom när du fått en grundläggande förståelse för kemi och hur kroppen fungerar så kan vi diskutera vidare.
Ja, det är därför som jag skrev PFAS-ämnen i inlägg #51.G Genomklok skrev:
Det är ingen nyhet.G Genomklok skrev:
Visst. Ämnen kan bindas till andra ämnen t.ex.G Genomklok skrev:
Inerta ämnen är dock mindre riskfyllda än sådana som är starkt reaktiva. Förstås.
Redigerat: