Låter som att det är en typ av jobbiga föräldrar som jag själv har svårt för.
Ställer massor av krav på andra men har ingen förståelse för att alla är olika.
Låter även som att ett fortsatt samägande bland er syskon inte kommer bli särskilt trevligt.
Bästa/smidigaste vore om föräldrarna säljer stugan och sen får alla barn ärva sin del.
Ställer massor av krav på andra men har ingen förståelse för att alla är olika.
Låter även som att ett fortsatt samägande bland er syskon inte kommer bli särskilt trevligt.
Bästa/smidigaste vore om föräldrarna säljer stugan och sen får alla barn ärva sin del.
Låt föräldrarna inse att enda sättet att få det att fungera (med tanke på viljor, tid och betalningsförmåga) är att i första hand sälja till utomstående.
Annars finns risken att, antingen föräldrar eller något syskon, annars blir sura och känna sig undanskuffade.
I andra hand kan det säljas till det barn som visar best intresse för det.
Annars finns risken att, antingen föräldrar eller något syskon, annars blir sura och känna sig undanskuffade.
I andra hand kan det säljas till det barn som visar best intresse för det.
Läste rätt snabbt men förstår nog hur era föräldrar tänker, kommer kanske hamna i liknande situation längre fram.I Igelknorr skrev:
Era föräldrar vill att ni behåller huset och ser er barn som en enhet, dessutom vill dom att ni tar hand om huset på samma sätt som dom gjort.
Samtidigt så skriver du att ni inte är överens om hur ni skall ta hand om det och inte hinner.
Då är det klart att era föräldrar inte ger er huset nu om dom inte kan se att ni kommer göra på det sätt som dom ser framför sig.
Dom väntar nog med det till era blöjbarn är äldre och ser hur det blir då, alternativ så får ni ta huset när dom går bort och då slipper dom dessutom vara med när det säljs.
Jag tror allt handlar om känslor och minnen för era föräldrar och att det skulle göra för ont för dom att se att huset säljs eller ställer till med ett syskonbråk.
Jag är uppväxt i norrtälje, med skärgården runt knuten.
I princip ALLA jag känner har såna här arvs-situationer med sommarnöjen eller släktgårdar i attraktiva lägen. Många gånger finns två stycken i familjen efter både mor- och farföräldrar.
Jag tycker mig ha ett ganska brett underlag att dra slutsats ifrån, trots att det är anektdotiskt.
Exakt INGEN som försöker få det här att funka på något inofficiellt sätt med delade ansvar osv får det att funka. Det slutar med osämja eller att någon far illa i tysthet.
Ett uppstyrt samägande är också svårt men kan funka.
De jag känner som får det att funka bäst har styrt upp ägandet mer eller mindre som en förening med årsstämmor och ordförandeskap osv. De är en blandning av barn och barnbarn till förvärvaren, alltså syskon och syskonbarn.
Jag kan visserligen tro att en liten procent av befolkningen, likt Findus, kan vara så prestigelösa att det funkar trots allt, men det låter inte som att TS beskrivning vittnar om det.
"Räfsa löven i skogsdungen" liksom!
Lägg din energi på annat där ni får rå er själva är mitt råd.
I princip ALLA jag känner har såna här arvs-situationer med sommarnöjen eller släktgårdar i attraktiva lägen. Många gånger finns två stycken i familjen efter både mor- och farföräldrar.
Jag tycker mig ha ett ganska brett underlag att dra slutsats ifrån, trots att det är anektdotiskt.
Exakt INGEN som försöker få det här att funka på något inofficiellt sätt med delade ansvar osv får det att funka. Det slutar med osämja eller att någon far illa i tysthet.
Ett uppstyrt samägande är också svårt men kan funka.
De jag känner som får det att funka bäst har styrt upp ägandet mer eller mindre som en förening med årsstämmor och ordförandeskap osv. De är en blandning av barn och barnbarn till förvärvaren, alltså syskon och syskonbarn.
Jag kan visserligen tro att en liten procent av befolkningen, likt Findus, kan vara så prestigelösa att det funkar trots allt, men det låter inte som att TS beskrivning vittnar om det.
"Räfsa löven i skogsdungen" liksom!
Lägg din energi på annat där ni får rå er själva är mitt råd.
Vi har gjort den resan och det är inget jag kan rekommendera.I Igelknorr skrev:
Vi hade alla tre olika uppfattning om nästan allt efter några år, och blev mer och mer ovänner.
Lösningen till slut blev att vi tog över stugan för det genomsnittliga priset av tre olika värderingar.
Nu efter ett antal år så har såren läkt och vi kan umgås som normala syskon igen.
Köpet skedde delvis genom ett förtida arv till mig.
Well jag har blöjbarn och mina föräldrar är ändå 70+ och börjar bli gamla.M maria01 skrev:
I min familj finns också ett sommarställe, i Bohuslän så det handlar om en del pengar också. Jag har ett syskon och vi är redan överens i stort om hur vi ska sköta och drifta stället. Vi har olika förutsättningar, hon är ensamstående med två barn, som förhoppningsvis är myndiga när vi väl ärver stugan. Men ändå bara en inkomst i hushållet. Jag är gift med två småbarn, så vi har två inkomster men också mycket utgifter framöver med tanke på barnen.
Men vi har pratat om det här redan nu, hur vi ska göra, hur vi ska sköta det ekonomiska, hur vi kan få inkomster och inte bara utgifter. Mina föräldrar har också involverat oss i ekonomin så vi vet vilka summor det handlar om på ett år.
Så mitt råd är som många andras. Prata om det här. Om föräldrarna inte vill så prata bara med syskonen först, se vad alla vill. Därefter kan ni prata med föräldrarna med en enad front.
Samägandets verklighet! Så länge dina föräldrar märker att ni inte är överens tycker de att det är bäst att de behåller ansvaret själva. Skyll inte situationen på föräldrarna. Ansvaret att fördela ansvar och organisera arbetet ligger på er. Tills dess är det nog bäst att föräldrarna behåller kontrollen.I Igelknorr skrev:
Samägande är en konst. Har varit där själv. Inte alla klarar det. Då kanske det ör bättre att någon av er köper ut de andra.
Glöm tanken på gemensamt ägande med syskonen (och föräldrar). Det fungerar inte med olika ambitioner, resurser och familjeprioriteringar.I Igelknorr skrev:
Försök att få den av er som är mest engagerad att "köpa" ut er andra. Om någon av er verkligen vill ta helhetsansvaret.
Lägg sedan er tid på att besöka fritidshuset för en trivsam samvaro med hela familjen med en "kopp kaffe" eller annat som passar, gärna lite otvungen hjälpsamhet i det som behöver göras i stunden.
Föräldrarna kan säkert övertygas om det praktiska i att överlåta till den av er som är mest engagerad, för att undvika osämja och framtida förfall.
Lycka till.
Hej,
Jag förstår föräldrarna, ska man ha ett hus så tar man hand om det.
Då föräldrarna idag har en gräsmatta så förstår jag att de inte vill ha en igenvuxen ”naturtomt”.
Men är huset 15 år så är det rimligen i bra skick (behövs det verkligen målas?). Borde inte vara mycket förutom det vanliga som du nämner och är man inte sugen på det, gör något annat.
Att barn som inte verkar ha intresse utan vill komma en eller två veckor om året men inte ta hand om det ska äga hus och alla rimligen har olika åsikt låter inte som en bra lösning för att vara sams.
Så lösning, ge föräldrarna en robotgräsklippare om ni vill göra något för föräldrarna åk dit och rensa lite ogräs så blir föräldrarna glada också.
Jag förstår föräldrarna, ska man ha ett hus så tar man hand om det.
Då föräldrarna idag har en gräsmatta så förstår jag att de inte vill ha en igenvuxen ”naturtomt”.
Men är huset 15 år så är det rimligen i bra skick (behövs det verkligen målas?). Borde inte vara mycket förutom det vanliga som du nämner och är man inte sugen på det, gör något annat.
Att barn som inte verkar ha intresse utan vill komma en eller två veckor om året men inte ta hand om det ska äga hus och alla rimligen har olika åsikt låter inte som en bra lösning för att vara sams.
Så lösning, ge föräldrarna en robotgräsklippare om ni vill göra något för föräldrarna åk dit och rensa lite ogräs så blir föräldrarna glada också.
En bekant till mig har ett fritidshus i en stiftelse. I ert fall skulle det kunna bli tre delar. Allt underhåll och skötsel fördelas och beskrivs inom stiftelsens ram. Sedan är det upp till var och en av delägarna i stiftelsen att själva besluta om de vill göra arbetet själva eller anlita någon. För min bekant har detta fungerat bra i i många år. Hur många vet jag inte. Å andra sidan är det en fastighet med stort värde, drygt 100 år gammal och med stort kulturvärde. I deras stiftelse finns det, om jag mins rätt 7 andelar. Tiden de får använda fastigheten tror jag är någon typ av rullande schema.I Igelknorr skrev:
Så man ska förvänta sig att kunna åka dit på semester men inte hjälpa till? Ska föräldrarna ta hyra när barnen då kommer? Självklart hjälper man sina föräldrar i sånt som behöver göras.. ägandet av fritidshuset är en helt annan fråga. Där får föräldrarna bestämma sig men det de troligen ser är risken att det blir bråk och därför skjuter de upp det. En naturlig reaktion. Bästa om föräldrarna vill sälja vore om ett av barnen tar över som kan äga i nära samklang till föräldrarna. Så slipper kanske syskonen bråka.Pjosk75 skrev:
Stiftelselösning verkar bra.A Antropocen skrev:
Kanske en generation.N Nilsson i Boda skrev:
Ponera 3 syskon och alla skaffar 3 barn.
Nästa generation har då 3x3 = 9 medlemmar/delägare. Kusiner kan eventuellt funka om de har regelbunden kontakt och umgås.
Men nästa generation 9x3 =21 medlemmar, som har mer sällan kontakt med varandra eftersom de är mer långväga släkt.
Och så fortsätter det.
21x3 = 63 medlemmar.
Samägande över tid är svårt.
Fastigheten behöver ha ett väldigt högt värde för att det där ska funka någolunda.