Överlämna fritidshus till yngre generation med olika viljor?
Hejsan!
Jag testar att lägga detta i forumet döpt "socialt" då det varken är juridik, arv, tvister eller drama inblandat. Det är helt enkelt bara vanliga människor inblandade.
Mina föräldrar har ett fritidshus som de alltid har tänkt lämna över till mig och syskon på ett eller annat sätt. Föräldrarna har alltid bestämt över allting över huset och vi syskon får mer eller mindre fråga om vi vill göra något, t.ex. inhandla eller plantera något. Fritidshuset är cirka 15 år så det finns inget akut behov av renoveringar mer än vanligt underhåll, det har föräldrarna hållit i. Vi syskon har varit där i perioder och då samtidigt fixat efter behov och förmågor.
På grund av sjukdom har föräldrarna mindre möjlighet att "ta hand om huset" som det heter. Föräldrarna har sedan flera år pratat om att lämna över ägandet till syskonen, syskonen är öppna för det, inklusive alla kostnader. Problemet 1 är att föräldrarna aldrig kommer till skott, detta har pratats om vid varje träff med släkten i flera år, det landar bara i "vi får fundera på detta framöver", trots att alla redan är överens om huvudfrågan.
Problemet 2 är att föräldrarna redan nu försöker få syskonen att ta över det praktiska med huset, dvs "ta hand om huset". Problemet är att alla syskon har blöjbarn hemma och därför ont om tid att åka dit för att "ta hand om huset", det tar ett par timmar enkel väg. Det som finns på att göra listan är t.ex. måla huset, kantklippa gräset där roboten inte når, rensa rabatter, kratta löv i skogsdungen. Ett syskon vill t.ex. måla huset själv, det andra vill betala för arbetet, föräldrarna säger att vi måste måla själva "för det är sånt man gör själv". Ett syskon vill låta trädgården/skogstomten bli vildvuxen under spädbarnsåren men föräldrarna säger "man måste ta hand om trädgården". När vi tycker olika avslutar föräldrarna diskussionen och pratar om annat.
Jag vet inte var jag vill komma med detta, jag känner att föräldrarna inte kan/vill/vågar släppa ansvaret över huset, varken officiellt eller inofficiellt. Nu börjar de förvänta sig att vi hjälper till, men de bestämmer samtidigt vad som får eller inte får göras samt HUR det ska göras. T.ex. så kommer vi inte framåt i projektet att måla huset. Jag känner skuld över att jag inte åker dit och rensar rabatten på skogstomten, men känner samtidigt att det är en helt meningslös aktivitet när jag har spädbarn.
Snart kommer t.ex. midsommar, då kommer det återigen upp för diskussion hur vi ska ta hand om huset, några tycker olika, inget bestäms, jag känner skuld, sen är det slutdiskuterat och vi ska "fundera på detta framöver".
Hur hade ni gjort? Har ni tips eller förslag på hur jag hjälper släkten eller mig själv framåt i detta?
Jag testar att lägga detta i forumet döpt "socialt" då det varken är juridik, arv, tvister eller drama inblandat. Det är helt enkelt bara vanliga människor inblandade.
Mina föräldrar har ett fritidshus som de alltid har tänkt lämna över till mig och syskon på ett eller annat sätt. Föräldrarna har alltid bestämt över allting över huset och vi syskon får mer eller mindre fråga om vi vill göra något, t.ex. inhandla eller plantera något. Fritidshuset är cirka 15 år så det finns inget akut behov av renoveringar mer än vanligt underhåll, det har föräldrarna hållit i. Vi syskon har varit där i perioder och då samtidigt fixat efter behov och förmågor.
På grund av sjukdom har föräldrarna mindre möjlighet att "ta hand om huset" som det heter. Föräldrarna har sedan flera år pratat om att lämna över ägandet till syskonen, syskonen är öppna för det, inklusive alla kostnader. Problemet 1 är att föräldrarna aldrig kommer till skott, detta har pratats om vid varje träff med släkten i flera år, det landar bara i "vi får fundera på detta framöver", trots att alla redan är överens om huvudfrågan.
Problemet 2 är att föräldrarna redan nu försöker få syskonen att ta över det praktiska med huset, dvs "ta hand om huset". Problemet är att alla syskon har blöjbarn hemma och därför ont om tid att åka dit för att "ta hand om huset", det tar ett par timmar enkel väg. Det som finns på att göra listan är t.ex. måla huset, kantklippa gräset där roboten inte når, rensa rabatter, kratta löv i skogsdungen. Ett syskon vill t.ex. måla huset själv, det andra vill betala för arbetet, föräldrarna säger att vi måste måla själva "för det är sånt man gör själv". Ett syskon vill låta trädgården/skogstomten bli vildvuxen under spädbarnsåren men föräldrarna säger "man måste ta hand om trädgården". När vi tycker olika avslutar föräldrarna diskussionen och pratar om annat.
Jag vet inte var jag vill komma med detta, jag känner att föräldrarna inte kan/vill/vågar släppa ansvaret över huset, varken officiellt eller inofficiellt. Nu börjar de förvänta sig att vi hjälper till, men de bestämmer samtidigt vad som får eller inte får göras samt HUR det ska göras. T.ex. så kommer vi inte framåt i projektet att måla huset. Jag känner skuld över att jag inte åker dit och rensar rabatten på skogstomten, men känner samtidigt att det är en helt meningslös aktivitet när jag har spädbarn.
Snart kommer t.ex. midsommar, då kommer det återigen upp för diskussion hur vi ska ta hand om huset, några tycker olika, inget bestäms, jag känner skuld, sen är det slutdiskuterat och vi ska "fundera på detta framöver".
Hur hade ni gjort? Har ni tips eller förslag på hur jag hjälper släkten eller mig själv framåt i detta?
Det kommer aldrig funka gott att ha "delad vårdnad" av ett fritidshus på det vis du beskriver. Både samäga med olika ambition och baksätesbestämmandet av föräldrarna är recept på konflikter och dålig stämning. Antagligen motsatsen av vad de tror ska ske.
Det som kan funka är att en resursstarkt syskon tar över huset och får ensam bestämmande rätt och själv finansierar allt underhåll. Vederbörande lägger ensam ambitionsnivån och syskonen kan erbjudas att hyra stället om de vill bo där.
Arvet/testamentet kan justeras om detta ska bli ekononiskt rättvist.
Jag hade lagt fram min idé kortfattat, men försökt undvika djupare diskussion/ältande genom att påpeka eller konstatera svårigheterna i att komma överens inte är ett roligt semesternöje. I slutändan är det ju föräldrarna som behöver fatta sitt beslut.
Men att rensa ogräs på någon annans skogsfastighet på semestern hade jag absolut inte gjort....
Det som kan funka är att en resursstarkt syskon tar över huset och får ensam bestämmande rätt och själv finansierar allt underhåll. Vederbörande lägger ensam ambitionsnivån och syskonen kan erbjudas att hyra stället om de vill bo där.
Arvet/testamentet kan justeras om detta ska bli ekononiskt rättvist.
Jag hade lagt fram min idé kortfattat, men försökt undvika djupare diskussion/ältande genom att påpeka eller konstatera svårigheterna i att komma överens inte är ett roligt semesternöje. I slutändan är det ju föräldrarna som behöver fatta sitt beslut.
Men att rensa ogräs på någon annans skogsfastighet på semestern hade jag absolut inte gjort....
Hej
Rent krasst så finns det 2 alternativ enligt min syn.
Antingen så sköter föräldrar allting själva, troligen genom att köpa in tjänsterna.
Eller så säljs huset. För det låter på din beskrivning som barnen knappast har tid att sköta om huset, eller ens är ense om hur det skulle skötas. Att ni syskon ska samäga huset framöver tror jag är tveksamt med tanke på hur oense ni är angående saker redan nu. Det riskerar att sluta med att inget görs då ni kommer fortsätta att vara oense. Då är det bättre att en av er köper huset och sedan låter syskonen hyra in sig veckovis.
Så vad är mitt råd. Att du är tydlig med att du slutar hjälpa till helt och hållet tills föräldrar har fattat ett beslut om fritidshusets framtid. Du har en egen familj som behöver din tid mer just nu.
Rent krasst så finns det 2 alternativ enligt min syn.
Antingen så sköter föräldrar allting själva, troligen genom att köpa in tjänsterna.
Eller så säljs huset. För det låter på din beskrivning som barnen knappast har tid att sköta om huset, eller ens är ense om hur det skulle skötas. Att ni syskon ska samäga huset framöver tror jag är tveksamt med tanke på hur oense ni är angående saker redan nu. Det riskerar att sluta med att inget görs då ni kommer fortsätta att vara oense. Då är det bättre att en av er köper huset och sedan låter syskonen hyra in sig veckovis.
Så vad är mitt råd. Att du är tydlig med att du slutar hjälpa till helt och hållet tills föräldrar har fattat ett beslut om fritidshusets framtid. Du har en egen familj som behöver din tid mer just nu.
Ni bör att fundera på ett tydligt familjeråd.I Igelknorr skrev:
Prata inte om huset vid midsommar med sill och nubbe i handen ta ett familje möte, gör en agenda, och ta det som en faktisk punkt.
Annars rinner det bara ut i sanden.
Sen är det viktigt att ni som syskon också landar i vad ni faktiskt vill.
Vill ni äga huset tillsammans? Vill någon lösa ut de andra? Finns det pengar till det, eller ska det bli gåva?
Föräldrar kan ibland ha svårt att inse att "vi får se" i själva verket är ett nej, eller åtminstone ett sätt att skjuta upp ett jobbigt beslut.
Och det är helt rimligt att du/ni inte vill offra småbarnstid för att rensa rabatter på ett hus du/ni inte ens äger.
Jobbig situation. Jag har funderat över vad man ska råda till men det är svårt 😅
När det kommer till situationen som den är nu så är jag kanske inte den mest diplomatiska och har dåligt tålamod med sånt tjafs, särskilt sånt trams som att man måste måla huset själv. Du får informera om att det finns de som har som yrke att måla. Det är väl utmärkt att ett av syskonen vill måla, då kan hen göra det.
Den som vill ha rabatten i skogen rensad kan rensa den. Vill du inte ha en rabatt där eller har inte tid med det så skulle jag inte ha dåligt samvete för att jag inte tar hand om den. Gillar dina föräldrar den där rabatten och ber om hjälp att rensa så är det något man kan göra när man är i huset för att göra dem glada. Men att förvänta sig att du ska hålla den helt ogräsfri tycker jag inte de kan göra. Då får de anlita nån som sköter trädgården eller göra den mer underhållsfri.
Nyttjar man stugan gratis någon vecka på sommaren så hjälper man ju såklart till med det man kan och hinner. I slutändan är det ändå dina föräldrars hus och du har inga skyldigheter att ta hand om deras hus när de inte själva kan det.
Inför framtiden kan jag bara råda till att man inte äga saker ihop med familj. Partner där båda brukar vilja åt samma håll fungerar oftast men syskon osv med olika viljor leder bara till konflikter eller jobbig stämning. Du är redan i en situation där den ena vill en sak och en annan något annat. En kan komma lägga mer tid än någon annan och tycka att de andra utnyttjar det osv.
Du borde prata med dina föräldrar om dina tankar kring detta. Pratar du ensam med dem är det kanske lättare. Det borde vara bra för dem att veta hur du känner. Hade jag haft barn som mår dåligt över en situation jag skapat hade jag gjort allt för att hitta en lösning.
Hoppas det löser sig
När det kommer till situationen som den är nu så är jag kanske inte den mest diplomatiska och har dåligt tålamod med sånt tjafs, särskilt sånt trams som att man måste måla huset själv. Du får informera om att det finns de som har som yrke att måla. Det är väl utmärkt att ett av syskonen vill måla, då kan hen göra det.
Den som vill ha rabatten i skogen rensad kan rensa den. Vill du inte ha en rabatt där eller har inte tid med det så skulle jag inte ha dåligt samvete för att jag inte tar hand om den. Gillar dina föräldrar den där rabatten och ber om hjälp att rensa så är det något man kan göra när man är i huset för att göra dem glada. Men att förvänta sig att du ska hålla den helt ogräsfri tycker jag inte de kan göra. Då får de anlita nån som sköter trädgården eller göra den mer underhållsfri.
Nyttjar man stugan gratis någon vecka på sommaren så hjälper man ju såklart till med det man kan och hinner. I slutändan är det ändå dina föräldrars hus och du har inga skyldigheter att ta hand om deras hus när de inte själva kan det.
Inför framtiden kan jag bara råda till att man inte äga saker ihop med familj. Partner där båda brukar vilja åt samma håll fungerar oftast men syskon osv med olika viljor leder bara till konflikter eller jobbig stämning. Du är redan i en situation där den ena vill en sak och en annan något annat. En kan komma lägga mer tid än någon annan och tycka att de andra utnyttjar det osv.
Du borde prata med dina föräldrar om dina tankar kring detta. Pratar du ensam med dem är det kanske lättare. Det borde vara bra för dem att veta hur du känner. Hade jag haft barn som mår dåligt över en situation jag skapat hade jag gjort allt för att hitta en lösning.
Hoppas det löser sig
Kan bara beskriva hur vi gjorde med fritidshus.
Redan på 80-talet köpte vi in oss till 50% då föräldrar ville sälja, finns ytterligare två barn.
För 25 år sedan tittade vi på egen fastighet, kollade marknaden, och samtidigt erbjöd de två andra syskonen köpa ut oss med alternativet att vi köper ut föräldrarna. Vi behövde både bygga ut och renovera för att huset skulle passa oss.
Föräldrarna var inte intresserade längre och inte av de förändringar vi behövde göra.
Inget av syskonen hade varken tid eller ekonomi för att köpa ut oss, så det blev vi som köpte ut föräldrars 50% av fastigheten. Syskonen kanske kunnat köpa föräldrarnas del men inte ekonomi för utbyggnad/renovering eller tid/förutsättningar för löpande skötsel/underhåll.
Visst, syskonen var inte helt nöjda då de tidigare utan kostnad kunde nyttja fritidshuset 1-2 veckor under semestern och inte behövde göra något underhåll.
Idag kan vi konstatera att det var helt rätt beslut.
Redan på 80-talet köpte vi in oss till 50% då föräldrar ville sälja, finns ytterligare två barn.
För 25 år sedan tittade vi på egen fastighet, kollade marknaden, och samtidigt erbjöd de två andra syskonen köpa ut oss med alternativet att vi köper ut föräldrarna. Vi behövde både bygga ut och renovera för att huset skulle passa oss.
Föräldrarna var inte intresserade längre och inte av de förändringar vi behövde göra.
Inget av syskonen hade varken tid eller ekonomi för att köpa ut oss, så det blev vi som köpte ut föräldrars 50% av fastigheten. Syskonen kanske kunnat köpa föräldrarnas del men inte ekonomi för utbyggnad/renovering eller tid/förutsättningar för löpande skötsel/underhåll.
Visst, syskonen var inte helt nöjda då de tidigare utan kostnad kunde nyttja fritidshuset 1-2 veckor under semestern och inte behövde göra något underhåll.
Idag kan vi konstatera att det var helt rätt beslut.
Jag tror som alla ovan att det inte blir bra att föräldrarna äger och ställer krav, eller gemensamt ägande med helt olika viljor.
Mina föräldrar byggde sommarstuga när jag var liten och som barn spenderade jag och mina syskon mycket tid där. Med åren blev det mindre tid för oss, men ett av syskonen var där oftare. Mina föräldrar valde det bästa tycker jag, att sälja. Det syskon som var där mest var motståndare eftersom hen såg det som ett billigt och bra semesteralternativ (hen har dålig ekonomi). Tyvärr fattade de beslut lite för sent och tänkte "nästa sommar röjer vi allt i lugn och ro och säljer efter det". Det blev inte så då pappa blev sjuk så vi fick sälja några år efter han fått bort istället.
Vare sig att måla om huset själva eller anlita någon för jobbet är fel, båda är fullt acceptabla lösningar, men om en vill att det ska målas själv för att spara pengar och en annan vill anlita någon för att spara tid är det upplagt för problem.
Att föräldrarna ska bestämma hur huset ska underhållas efter de gjort sig av med det är horribelt faktiskt. Jag vet folk som tagit över sina föräldrar boende och totalrenoverat. Om föräldrarna har problem med det och ser det som kritik på hur de haft det så är det bättre att inte ta över alls.
Som ovan nämnts, boka in en tid och prata igenom det går tillsammans.
Mina föräldrar byggde sommarstuga när jag var liten och som barn spenderade jag och mina syskon mycket tid där. Med åren blev det mindre tid för oss, men ett av syskonen var där oftare. Mina föräldrar valde det bästa tycker jag, att sälja. Det syskon som var där mest var motståndare eftersom hen såg det som ett billigt och bra semesteralternativ (hen har dålig ekonomi). Tyvärr fattade de beslut lite för sent och tänkte "nästa sommar röjer vi allt i lugn och ro och säljer efter det". Det blev inte så då pappa blev sjuk så vi fick sälja några år efter han fått bort istället.
Vare sig att måla om huset själva eller anlita någon för jobbet är fel, båda är fullt acceptabla lösningar, men om en vill att det ska målas själv för att spara pengar och en annan vill anlita någon för att spara tid är det upplagt för problem.
Att föräldrarna ska bestämma hur huset ska underhållas efter de gjort sig av med det är horribelt faktiskt. Jag vet folk som tagit över sina föräldrar boende och totalrenoverat. Om föräldrarna har problem med det och ser det som kritik på hur de haft det så är det bättre att inte ta över alls.
Som ovan nämnts, boka in en tid och prata igenom det går tillsammans.
Alla sådana här situationr har olika förutsättningar. När det gäller föräldrarnas "påverkan" på förvaltningen så är det troligen ett övergående problem. Framförallt om de släpper ägandet, så kommer deras förmåga och drivkraft att styra minska med ålder och hälsoförändring.
När det gäller samägande så här, så tror jag att det är omöjligt med en ambition om total rättvisa. Ni har alla olika stark önskan, olika förmåga, olika intressen. Frösök istället att se till att alla bidrar efter förmåga och egna prioriteringar.
Vi har en samägd fastihghet på min fru's sida. Fyra syskon. När samägandet blev ett faktum, deklarerade äldsta brodern att han inte hade möjlighet att vara med. Vi övertalade honom att fortsätta vara delägare, men att han inte skulle bidraga, varken med pengar eller arbete, han gick med på det. Sedan har vi killar haft regelbundna arbetshelger där vi renoverat badrum och ytskikt i olika rum. Då har även han varit med, och vi har haft mer trevligt än fått saker gjorda. Äldsta brodern har haft en massa bekymmr med sina vuxna barn, skillsmässor och diverse ekonomiska brandkårsutryckningar. Det har varit naturligt för oss övriga att han inte kunnat bidraga.
Bland oss övriga har jag och min fru hela tiden skickat in dubbelt så mycket pengar till gemensamma kontot, vi känner att vi har bäst betalningsförmåga, och ytterligare ett av syskonen har stora problem med sina vuxna barn (fängelse, ett osannolikt stort antal barnbarn i ekonomisk misär). Jag (som överhuvudtaget inte är delägare) är också den som tar initiativ, är sammankallande till arbetshelgerna, där vi deltar efter förmåga.Den äldsta brodern valde att avsluta sitt ägande och skänkte sin andel till övriga strax innan han gick bort häromåret, annars hade det blivit 4 ytterligare delägare. Men hans barn och vuxna barnbarn nyttjar huset ibland, vilket vi självklart gillar.
Största orosmolnet nu är väl just eventuellt arv i familjen med barn i fängelse. Kronofogden kommer att ta den andelen direkt om barnen ärver.
När det gäller samägande så här, så tror jag att det är omöjligt med en ambition om total rättvisa. Ni har alla olika stark önskan, olika förmåga, olika intressen. Frösök istället att se till att alla bidrar efter förmåga och egna prioriteringar.
Vi har en samägd fastihghet på min fru's sida. Fyra syskon. När samägandet blev ett faktum, deklarerade äldsta brodern att han inte hade möjlighet att vara med. Vi övertalade honom att fortsätta vara delägare, men att han inte skulle bidraga, varken med pengar eller arbete, han gick med på det. Sedan har vi killar haft regelbundna arbetshelger där vi renoverat badrum och ytskikt i olika rum. Då har även han varit med, och vi har haft mer trevligt än fått saker gjorda. Äldsta brodern har haft en massa bekymmr med sina vuxna barn, skillsmässor och diverse ekonomiska brandkårsutryckningar. Det har varit naturligt för oss övriga att han inte kunnat bidraga.
Bland oss övriga har jag och min fru hela tiden skickat in dubbelt så mycket pengar till gemensamma kontot, vi känner att vi har bäst betalningsförmåga, och ytterligare ett av syskonen har stora problem med sina vuxna barn (fängelse, ett osannolikt stort antal barnbarn i ekonomisk misär). Jag (som överhuvudtaget inte är delägare) är också den som tar initiativ, är sammankallande till arbetshelgerna, där vi deltar efter förmåga.Den äldsta brodern valde att avsluta sitt ägande och skänkte sin andel till övriga strax innan han gick bort häromåret, annars hade det blivit 4 ytterligare delägare. Men hans barn och vuxna barnbarn nyttjar huset ibland, vilket vi självklart gillar.
Största orosmolnet nu är väl just eventuellt arv i familjen med barn i fängelse. Kronofogden kommer att ta den andelen direkt om barnen ärver.
Redigerat:
Liten hämnd är också en hämnd.
För några decennier sedan köpte min far en remsa skog med några uddar i Sveriges glesast befolkade trakt (0,2 inv /km2).
Jag, som vid tillfället var mellan snickerier och förmodligen utbränd, spikade ihop ett torp.
Nu är gubbj… 85. Han har delat upp det i ojämna andelar och skänkt det till mig, mina bröder och mina barn. Släkten kryllar av missanpassade, viljestarka, autistiska individualister som efter tröga starter excellerat inom vad de nu valt att ägna sig åt. Jag själv och mina bröder hör absolut dit. Låter som upplagt för game of thrones… eller hur.
Det har baktänt spektakulärt 😁. Vi är mogna och har inget som helst intresse för värde eller för vem som eventuellt skulle kunna snylta till sig något. Jag, som är fattiglappen, har fria händer att göra vad jag tycker är roligt, vilket ofta nog blir bra. Mina rika bröder betalar.
Rådet till TS om möjligt. Sträva efter att…
Mycket nöje.
Mvh Findus
PS. Underhållsarbeten är kontemplativt. Sådant får tiden att gå när hjärnan varvat ner efter några dagar. Håll rimlig nivå och pyssla kontinuerligt. Det är kul att lära sig nya färdigheter. Kitta fönster. Slipa en lie. Fiska. DS
För några decennier sedan köpte min far en remsa skog med några uddar i Sveriges glesast befolkade trakt (0,2 inv /km2).
Jag, som vid tillfället var mellan snickerier och förmodligen utbränd, spikade ihop ett torp.
Nu är gubbj… 85. Han har delat upp det i ojämna andelar och skänkt det till mig, mina bröder och mina barn. Släkten kryllar av missanpassade, viljestarka, autistiska individualister som efter tröga starter excellerat inom vad de nu valt att ägna sig åt. Jag själv och mina bröder hör absolut dit. Låter som upplagt för game of thrones… eller hur.
Det har baktänt spektakulärt 😁. Vi är mogna och har inget som helst intresse för värde eller för vem som eventuellt skulle kunna snylta till sig något. Jag, som är fattiglappen, har fria händer att göra vad jag tycker är roligt, vilket ofta nog blir bra. Mina rika bröder betalar.
Rådet till TS om möjligt. Sträva efter att…
Det kan se ut hur som helst. Låt den som vill, använda stället som de vill. Visar det sig att det blir krockar… lägg schema när behovet uppstår. Allas behov och intressen skiftar från tid till annan. Har just fått barnbarn. Kan därför förutse att om sisådär 5-15år kommer stugan vara full halva sommaren. Sedan en svacka följd av katastrofala ungdomsgillen när nästa generation kommer i gång.H hempularen skrev:
Mycket nöje.
Mvh Findus
PS. Underhållsarbeten är kontemplativt. Sådant får tiden att gå när hjärnan varvat ner efter några dagar. Håll rimlig nivå och pyssla kontinuerligt. Det är kul att lära sig nya färdigheter. Kitta fönster. Slipa en lie. Fiska. DS
Redigerat:
Tänkte först inte skriva, för i sak håller jag med många övriga, det kan bli katastrof med samägande och olika viljor, ekonomi och förmågor. Men så skrev findus och jag kan inte heller låta bli.
Har på nära håll en situation där den förälder är kvar har ett numera sommarställe som sedan kommer gå i arv till de två barnen. Förutsättningarna något olika, den ena bor nära och åker i dagsläget dit över dagen för att fixa i trädgården, bada med barnen etc. Den andre bor 3-4 timmar bort och åker dit några gånger om året.
Jag tror det viktiga både där och för TS att barnen som ska (?) ta över är överens om hur de vill ha det. Hur ska det skötas, vem gör vad, vem betalar, vem nyttjar det och när osv.
När ni är överens om de sakerna blir det också lättare att gå vidare med hur ni kommer dit.
Har på nära håll en situation där den förälder är kvar har ett numera sommarställe som sedan kommer gå i arv till de två barnen. Förutsättningarna något olika, den ena bor nära och åker i dagsläget dit över dagen för att fixa i trädgården, bada med barnen etc. Den andre bor 3-4 timmar bort och åker dit några gånger om året.
Jag tror det viktiga både där och för TS att barnen som ska (?) ta över är överens om hur de vill ha det. Hur ska det skötas, vem gör vad, vem betalar, vem nyttjar det och när osv.
När ni är överens om de sakerna blir det också lättare att gå vidare med hur ni kommer dit.
De konflikter du ser nu kommer med stor sannolikt att förstärkas vid ett samägande.
Jag hade definitivt velat bli utköpt så snart som möjligt efter ett samägande börjat, eller helst innan det börjat…
Jag hade definitivt velat bli utköpt så snart som möjligt efter ett samägande börjat, eller helst innan det börjat…
Varför kan de inte det?M maria01 skrev:
Måste man vara gammal för att inte kunna/orka sköta en fastighet menar du?