Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 26 859 inlägg
Ja, men du ska ha bra många innan det blir märkbart, typ 10 stationära datorer på en grupp eller runt 2 kW lågenergilampor.
Teoretiskt finns inga begränsningar för hur stora strömmar du kan inducera i vilken ledare som helst, fast det hjälper nog inte TS så mycket.nisse123 skrev:
I övrigt vill jag bara poängtera att det inte på något sätt alltid är säkert att beröra nollan, av flertalet olika anledningar (TS nämner i sitt första inlägg att man kan göra det).
Man kan förenkla det hela genom att förstå hur ett ett Edison-system fungerar och sedan helt enkelt tänka "det blir likadant för trefas men med krånglig matte jag inte förstår". Vi försöker:
Ett Edison system är helt enkelt likström med tre ledare. En är plus, en är minus och den tredje är noll. Den är normalt jordad.
Vi tar två bilbatterier på 12 V.
Dessa kopplar vi i serie, d.v.s. vi sätter en ledare mellan pluspolen på batteri 1 till minuspolen på batteri 2. Dessutom kopplar vi den här ledaren mellan polerna till jord.
Då har vi tre spänningar relativt jord:
- 12V på minuspolen på batteri 1
0 V mellan batterierna (jord)
+ 12 V på pluspolen på batteri 2
Mellan minuspolen på batteri 1 och pluspolen på batteri 2 har vi 24V.
Nu kopplar vi en lampa mitt på ledaren mellan batterierna och till pluspolen på batteri 2, alltså mellan 0V och + 12V. Då kommer det att gå en ström från batteri 2 genom lampan och ledaren.
Sedan kopplar vi in en identisk lampa till, denna gång mellan minuspolen på batteri 1 och samma punkt på som första lampan. Bägge lamporna lyser. Nu kommer det roliga!
Vi kopplar loss båda lamporna från mittpunkten, men låter dem förbli kopplade till varandra. De fortsätter lysa precis som tidigare. Men, om vi skulle koppla in en lampa parallellt med någon av de första två kommer en lampa att lysa starkare och två lampor svagare.
Åter till fallet med två lampor. Nu plockar vi fram en kabel till. Låt säga att det är en meter blå FK 1,5
En änden kopplar vi till samma punkt som lamporna är ihopkopplade i. Den andra kopplar vi till den där punkten mellan batterierna jag tjatat om. Det gör ingen skillnad! Skulle vi mäta strömmen i den får vi 0 ampere.
Men, om vi gör samma sak som vi provade nyss och kopplar in en lampa till parallellt med någon av de första två kommer alla tre lamporna att lysa lika starkt. Nu flyter en ström genom vår blå "nolledare". Nolledaren leder alltså obalansströmmen.
Som de glada experimentalister vi är ersätter vi de två bilbatterierna med två transformatorer som vardera ger 12V växelström. Allt kommer fungera precis som tidigare! Detta kallas mittpunktsjordad enfas. Fasvinkeln sägs då vara 180 grader. När en sida är plus är den andra minus och sedan växlar de plats efter en sinusfunktion.
Nu börjar vi bli varma i kläderna! Vi hämtar en generator som det står trefas, Y-kopplad på. Nu har vi plötsligt tre ställen att koppla in lampor på. För att hålla ordning kopplar vi in lampa 1 med en brun och en blå ledare, lampa 2 med en svart och en blå ledare och slutligen lampa 3 med en grå och en blå ledare. De blå ledarna kopplar vi ihop så att sista metern fram till generatorn bara består av en ledare. Sedan startar vi generatorn. Lamporna lyser!
Om vi nu mäter strömmen i ledarna upptäcker vi att det går lika mycket ström i alla ledare _utom_ i den sista metern blå kabel till generatorn. I den här ledaren, som går från punkten där vi kopplat ihop alla blå ledarna till generatorn, flyter ingen ström alls! Strömmen i de tre faserna, med 120 grader fasvinkel, summerar till noll! Vi har med andra ord skapat en nolledare.
Ett Edison system är helt enkelt likström med tre ledare. En är plus, en är minus och den tredje är noll. Den är normalt jordad.
Vi tar två bilbatterier på 12 V.
Dessa kopplar vi i serie, d.v.s. vi sätter en ledare mellan pluspolen på batteri 1 till minuspolen på batteri 2. Dessutom kopplar vi den här ledaren mellan polerna till jord.
Då har vi tre spänningar relativt jord:
- 12V på minuspolen på batteri 1
0 V mellan batterierna (jord)
+ 12 V på pluspolen på batteri 2
Mellan minuspolen på batteri 1 och pluspolen på batteri 2 har vi 24V.
Nu kopplar vi en lampa mitt på ledaren mellan batterierna och till pluspolen på batteri 2, alltså mellan 0V och + 12V. Då kommer det att gå en ström från batteri 2 genom lampan och ledaren.
Sedan kopplar vi in en identisk lampa till, denna gång mellan minuspolen på batteri 1 och samma punkt på som första lampan. Bägge lamporna lyser. Nu kommer det roliga!
Vi kopplar loss båda lamporna från mittpunkten, men låter dem förbli kopplade till varandra. De fortsätter lysa precis som tidigare. Men, om vi skulle koppla in en lampa parallellt med någon av de första två kommer en lampa att lysa starkare och två lampor svagare.
Åter till fallet med två lampor. Nu plockar vi fram en kabel till. Låt säga att det är en meter blå FK 1,5
En änden kopplar vi till samma punkt som lamporna är ihopkopplade i. Den andra kopplar vi till den där punkten mellan batterierna jag tjatat om. Det gör ingen skillnad! Skulle vi mäta strömmen i den får vi 0 ampere.
Men, om vi gör samma sak som vi provade nyss och kopplar in en lampa till parallellt med någon av de första två kommer alla tre lamporna att lysa lika starkt. Nu flyter en ström genom vår blå "nolledare". Nolledaren leder alltså obalansströmmen.
Som de glada experimentalister vi är ersätter vi de två bilbatterierna med två transformatorer som vardera ger 12V växelström. Allt kommer fungera precis som tidigare! Detta kallas mittpunktsjordad enfas. Fasvinkeln sägs då vara 180 grader. När en sida är plus är den andra minus och sedan växlar de plats efter en sinusfunktion.
Nu börjar vi bli varma i kläderna! Vi hämtar en generator som det står trefas, Y-kopplad på. Nu har vi plötsligt tre ställen att koppla in lampor på. För att hålla ordning kopplar vi in lampa 1 med en brun och en blå ledare, lampa 2 med en svart och en blå ledare och slutligen lampa 3 med en grå och en blå ledare. De blå ledarna kopplar vi ihop så att sista metern fram till generatorn bara består av en ledare. Sedan startar vi generatorn. Lamporna lyser!
Om vi nu mäter strömmen i ledarna upptäcker vi att det går lika mycket ström i alla ledare _utom_ i den sista metern blå kabel till generatorn. I den här ledaren, som går från punkten där vi kopplat ihop alla blå ledarna till generatorn, flyter ingen ström alls! Strömmen i de tre faserna, med 120 grader fasvinkel, summerar till noll! Vi har med andra ord skapat en nolledare.
Hobbyelektriker
· Värmland, Molkom
· 26 859 inlägg
Bra beskrivning. Om vi ska belysa det där med att "ta på nollskenan" lite extra så kanske en bild kan hjälpa. Som många redan förklarat handlar det om en potentialskillnad mot jord, den jord man står på. I två av fallen nedan får streckgubben ström genom sig, vilka då?
Förändras något om gubben i bild C istället tar i den nedre ledaren?
Vad är egentligen en nolledare och fasledare? Det beror på hur matningskällan är jordad, om den är jordad överhuvudtaget. Som synes av bild B och D spelar det ingen roll vilken ledare från transformatorn som jordas (i en av bilderna B och D dör gubben)
Bild A är ett exempel på ett icke jordat system, och kan jämföras med den gamla tidens rakapparatuttag i badrum (skyddsseparation).
Förändras något om gubben i bild C istället tar i den nedre ledaren?
Vad är egentligen en nolledare och fasledare? Det beror på hur matningskällan är jordad, om den är jordad överhuvudtaget. Som synes av bild B och D spelar det ingen roll vilken ledare från transformatorn som jordas (i en av bilderna B och D dör gubben)
Bild A är ett exempel på ett icke jordat system, och kan jämföras med den gamla tidens rakapparatuttag i badrum (skyddsseparation).