49 702 läst ·
120 svar
50k läst
120 svar
Nekad bolån, hög driftkostnad.
Fast det var ju under en ytterst begränsad tid och en mycket ovanlig situation som dessbättre inte återkommer då anledningen var att Riksbanken tog beslut om att göra om vår svenska krona, SEK, till en rörlig valuta. Det här berodde på att landet var inne i en kraftig lågkonjuktur, nära depression, med mkt hög arbetslöshet och tveksamma politiska beslut. Bedömningen att gå från fast till rörlig valuta togs för att ”rädda” åtminstone en del av värdet av svenska kronan och inte hamna i en situation lik tex Rysslands och deras värdelösa rubel.D Dr Jumping Jack skrev:Det är inte ett mardrömsscenario, det är ett läge du får räkna med kommer förr eller senare. På 1980-talet understeg räntan aldrig 10% oavsett löptid och räknar vi ut ett genomsnitt för hela 1990-talet låg tremånadersräntan på omkring 8%. Mardrömsscenario är hösten -92 när räntan var 24%. Då kostade ett lån på 2 milj nästan 50000/mån. Det är därför banken räknar som dom gör
De som drabbades var de med rörlig ränta, vilket inte var speciellt vanligt på den tiden, och de som hade lån som skulle läggas om under den här perioden Vilket medförde at de flesta valde rörlig ränta i inväntan på en stabilisering av den svenska ekonomin och därmed mer rimligaräntesatser.
En bostad med motsvarande standard, storlek, läge etc. Kostar idag 5-7 ggr så mycket som det gjorde 1992. Ett hus som idag skulle kosta 3 miljoner kunde man på den tiden köpa för ca 600 000 sek. Också värt att beakta.
Sverige har precis (om det är slutgiltigt godkänt) lånat ut 750 miljarder, EUs medlemsländer har tillsammans lånat ut 8 000 miljarder.
Skulderna är dessutom solidariska.
Jag tror på låg ränta under lååååång tid framöver, eller en ekonomisk/skuld krasch.
Gällande bolån så anser jag att vi är i ett konstigt läge nu.
Pengar "saknar" värde, det bara vräks ut men ändå är det så svårt att långa för många privatpersoner.
Det är som om det är parallella system där enorma summor transfereras mellan länder och globala företag men som löntagare ska man klara kalp kalkyler med 7-8 procentig ränta.
Vi sökte, för omkring ett år sedan, om ett lån för att dränera vilket vi inte fick. Men nu är det gjort med egna pengar, vi byggde även en altan på omkring 130 kvm och jag funderar om vi ska värdera om huset nu eller om vi ska ge oss på något annat på huset.
Nu hade vi möjligheten att genomföra det vi tänkte oss även utan lån men det är inte alla som kan det men jag har inget emot regler men det känns som om reglerna är för olika beroende på vem som ber om pengar.
Att fortsätta med en "overdrivet" hög ränta vet jag inte om det är bra för någon part. Lån håller ju igång ekonomin i stort, man bevarar värden i sin bostad,
Tycker i sådana fall att man kan förkorta amorteringstider, men det kanske inte banken är så pigg på.
Ibland är det svårt att veta hur intressena ser ut och vilken vinkel andra ser.
Skulderna är dessutom solidariska.
Jag tror på låg ränta under lååååång tid framöver, eller en ekonomisk/skuld krasch.
Gällande bolån så anser jag att vi är i ett konstigt läge nu.
Pengar "saknar" värde, det bara vräks ut men ändå är det så svårt att långa för många privatpersoner.
Det är som om det är parallella system där enorma summor transfereras mellan länder och globala företag men som löntagare ska man klara kalp kalkyler med 7-8 procentig ränta.
Vi sökte, för omkring ett år sedan, om ett lån för att dränera vilket vi inte fick. Men nu är det gjort med egna pengar, vi byggde även en altan på omkring 130 kvm och jag funderar om vi ska värdera om huset nu eller om vi ska ge oss på något annat på huset.
Nu hade vi möjligheten att genomföra det vi tänkte oss även utan lån men det är inte alla som kan det men jag har inget emot regler men det känns som om reglerna är för olika beroende på vem som ber om pengar.
Att fortsätta med en "overdrivet" hög ränta vet jag inte om det är bra för någon part. Lån håller ju igång ekonomin i stort, man bevarar värden i sin bostad,
Tycker i sådana fall att man kan förkorta amorteringstider, men det kanske inte banken är så pigg på.
Ibland är det svårt att veta hur intressena ser ut och vilken vinkel andra ser.
Är det inte bättre att ta bort räntebidraget (avdraget) än att ytterligare pressa amorteringskravet.L Loxxx skrev:Jag tror på låg ränta under lååååång tid framöver,
Att fortsätta med en "overdrivet" hög ränta vet jag inte om det är bra för någon part. Lån håller ju igång ekonomin i stort, man bevarar värden i sin bostad,
Tycker i sådana fall att man kan förkorta amorteringstider, men det kanske inte banken är så pigg på.
Ibland är det svårt att veta hur intressena ser ut och vilken vinkel andra ser.
Jag har aldrig genom åren haft något amorteringskrav. Nu är det amortering på lån över 50 % av värdet på fastigheten och ytterligare krav om lånet är stort i förhållandet till inkomsten. Jag tycker redan det är tufft, att då ytterligare korta återbetalningstiden tycker jag blir ”att pressa amorteringskravet”.L Loxxx skrev:
Bättre för oss alla. Med låga räntor kan man låna mer och med ränteavdrag ännu mer vilket bara innebär att huspriserna stiger till vad man får låna. Sundare med en något långsammare prisökning. Vi kommer ändå ha en prisstegring över tid.
Har för mig att rörlig ränta poppde upp så under 2-3 dagar.D Dr Jumping Jack skrev:Det är inte ett mardrömsscenario, det är ett läge du får räkna med kommer förr eller senare. På 1980-talet understeg räntan aldrig 10% oavsett löptid och räknar vi ut ett genomsnitt för hela 1990-talet låg tremånadersräntan på omkring 8%. Mardrömsscenario är hösten -92 när räntan var 24%. Då kostade ett lån på 2 milj nästan 50000/mån. Det är därför banken räknar som dom gör
För de som tog lån med 5 års bindningstid var det nog i stort sitt ingen påverkan.
Och den situationen som var då behöver vi inte räkna med. Först måste Regeringen återinföra fast växelkurs. Sedan skall facket driva upp lönekostnaderna så näringslivet är konkursmässigt. Då behöver man en devalvering (precis som man gjort tidigare på 80-talet). Men då ska Regeringen vägra det och istället skall Riksbanken driva upp räntan för att försvara växelkursen.
Det går att sova lugnt tills man inför fast växelkurs.
Tror inte att samtliga skulder försvinner, varken på sikt eller över en natt.D daVinci skrev:
Men jag tror att ett annat förhållningssätt till att skuldsatta sig vore nyktert.
Skuldernas del av inkomsten har stigit mycket brantare än finansiella tillgångar.
Tex har dom en annan amorteringskultur i Finland.
Riktigt så långt kanske man inte behöver gå men ändå bygga in en medvetenhet kring skuld, räntor och sårbarhet.
System som inte går att missbruka är svåra att skapa men jag skulle se att fler funderar på amortering innan lån tas.
På någon dag kan man ansöka, få beviljad och utbetalt 100 000 kr (eller mer).
Som för modligen tar flera år att betala tillbaka.
Moderator
· Stockholm
· 57 787 inlägg
Nej, räntesubventioner var ett system med statliga lån. Om man höll sitt bygge inom rätt detaljerade ramar så kunde man få ett statligt lån med 2,25% ränta (vanliga bolån låg på 13 - 15%). Staten täckte skillnaden i ränta. Räntan ökades sedan med 0,25% per år, till den nådde marknadsräntenivå. Det kan ju låta trevligt med en så hög subvention, och 0,25% känns ju som felräkningspengra om man ligger med 15% ränta.
Men 0,25% ökning från 2,25% är en ökning med mer än 10% det är ett märkligt sammanträffande att vi på den tiden hade ca 10% inflation per år också....
Men 0,25% ökning från 2,25% är en ökning med mer än 10% det är ett märkligt sammanträffande att vi på den tiden hade ca 10% inflation per år också....
Utmärkt. Det heter ränteavdrag och ränte subventioner är något helt annat. Tack för uppdateringen
Nej det är inte alls samma sak.D Dr Jumping Jack skrev:
Räntesubventioner fanns på 70/80-talen. Då fanns också ränteavdrag.
Ränteavdrag, som du kallar det, är avdrag för underskott av kapital och finns pga kapitalbeskattning.
Utan avdrag för underskott av kapital skulle dubbelbeskattning av ränta uppstå, och det går emot principerna som skattelagstiftningen är baserad på.
Av samma skäl som ränteavdrag finns så gör också en arbetsgivare avdrag för lönekostnader. (Då lönen beskattas i senare led). Avdrag medges således när beskattning sker i senare led.
Skulle man ta bort kapitalbeskattningen så försvinner också avdrag för underskott av kapital.
Det finns ett globalt underskott på tillgångar att spara i.L Loxxx skrev:Tror inte att samtliga skulder försvinner, varken på sikt eller över en natt.
Men jag tror att ett annat förhållningssätt till att skuldsatta sig vore nyktert.
Skuldernas del av inkomsten har stigit mycket brantare än finansiella tillgångar.
Tex har dom en annan amorteringskultur i Finland.
Riktigt så långt kanske man inte behöver gå men ändå bygga in en medvetenhet kring skuld, räntor och sårbarhet.
System som inte går att missbruka är svåra att skapa men jag skulle se att fler funderar på amortering innan lån tas.
På någon dag kan man ansöka, få beviljad och utbetalt 100 000 kr (eller mer).
Som för modligen tar flera år att betala tillbaka.
Det är det som gjort att globala räntor stadigt minskat i decennier. (Egentligen sedan Volcker beslöt att knäcka inflationen i början på 1980-talet).
Det är inte Centralbanker, som många tror, som gjort att vi har de låga räntorna vi har. Det finns en massiv efterfrågan på tillgångar att spara i.
Detta beror mycket på att levnadsstandard ökat i många länder, och därmed så ökar deras behov av pensionssparande. Dvs det globala pensionskapitalet ökar och ökar.
Sverige är lite udda som har ett transfererande pensionssystem. Hade det varit fonderande hade det slukat hela obligationsmarknaden, hela börsen och stora delar av fastigheterna i landet.
Ovanpå det har vi då vanligt sparande av hushållen. Samt försäkringsbolagens behov av sparande.
Därav att emerging markets har så lätt att få riskkapital. Det stora globala sparandet söker sig hela värden över och sänker räntor och avkastningskrav.
Världen behöver mer skulder. Inte mindre.
