Ja, det är precis den inställningen jag försökte illustrera när jag framställde Lantmäteriet som "småpåvar".-MH- skrev:
De skall helt enkelt ge humhum i att hålla på att rota i vår grundlagsskyddade privata äganderätt!
Och vad mina granar har med detta att göra förstår jag inte
KnockOnWood skrev:Ja, det är precis den inställningen jag försökte illustrera när jag framställde Lantmäteriet som "småpåvar".
De skall helt enkelt ge humhum i att hålla på att rota i vår grundlagsskyddade privata äganderätt!
Och vad mina granar har med detta att göra förstår jag inte
Grundlagen ger oss inte riktigt det skyddet..
Sveriges Grundlag, Regeringsformen:
Egendomsskydd och allemansrätt
15 § Vars och ens egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller något annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.
Den som genom expropriation eller något annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom ska vara tillförsäkrad full ersättning för förlusten.
Ersättning ska också vara tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller att skada uppkommer som är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten. Ersättningen ska bestämmas enligt grunder som anges i lag.Vid inskränkningar i användningen av mark eller byggnad som sker av hälsoskydds-, miljöskydds- eller säkerhetsskäl gäller dock vad som följer av lag i fråga om rätt till ersättning.
Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad som föreskrivits ovan. Lag (2010:1408).
Ändamålsenlig markanvändning, exvis att en fastighet skall kunna nås vägledes, är ett sådant angeläget allmänt intresse.
Redigerat:
Fastigheten gränsar ju mot en väg? Det är ju gata i både överkant och underkant av bilden.KnockOnWood skrev:
Det jag inte förstår är hur den där smala gula remsan inte redan från början kom att tillhöra den röda fastigheten? Om nu hela området från början var en och samma fastighet förstår jag inte hur man kan stycka av den röda delen utan att samtidigt ta med den gula?
Det jag möjligen kan tänka mig är att den gula remsan av nån anledning fick nyttjas av den BLÅ fastigheten (fast den blå fastigheten har ju gata längs hela överkanten?). Men förstår fortfarande inte varför den tillhör den gröna fastigheten då de bara har kontakt i ett hörn...
Som jag ser det så saknas det en väldig massa information för att kunna göra en korrekt bedömning, jag får lite grann känslan av att det hålls inne med information för att försöka krama ut så mycket pengar som möjligt ur det där remsan...
Kan det vara så att även ägaren av marken har haft infart från det hållet?
Har tyvärr inget att tillföra i den omedelbara sakfrågan. Däremot undrar jag varför "röd", som tydligen var tidigare ägare till den blå fastigheten, vid försäljningen inte behöll en markremsa för utfart mot gatan överst i bild. "Röd" satte sig ju därmed självförvållat i en onödigt komplicerad situation. Har LM tagit hänsyn till detta? Har gatan utmed "Grön" och "Blå" till kommit efter den försäljningen? Eller har detaljplanen ändrats sedan dess?gravensteiner skrev:
Förlåt min oavsiktliga särskrivning på näst sista raden. "till kommit" skall givetvis vara "tillkommit".
Jag undrar ju lite varför Lantmäteriet godkänt avstyckningen som det ser ut idag, det är ju bäddat för problem!
Jag är förvånad över fördelningen av förrättningskostnaderna. Det måste väl vara grannen, som måste ha en utfart, som ansökt om förrättningen och är den som har mest nytta av densamma? Jag kan inte detta i detalj men har varit indirekt inblandad i liknande tvister ett par gånger och då har det alltid varit sökanden som betalat hela förrättningskostnaden (som ju kan rusa iväg till enorma pengar).
Det var väl TS mor (Grön) som ursprungligen ägde hela fastigheten om jag förstod TS rätt, så hon har väl själv satt sig i den situationen när hon styckat av. Kan ju tänkas att det varit "för säkerhets skull" för att trygga utfart från blå och grön. Och så har kanske Röd tyckt det varit behändigt att kunna planera sin tomt så att han kan gömma garaget bakom huset utan att behöva avsätta en remsa till infart. "Det går ju ändå en väg där". Eller har röd tidigare kört in via Blå när han var ägare till den?Lars H-mark skrev:
Rena dokusåpan...
Hej !
Det är på det hela taget inte så fel tänkt av lantmäteriet. Det är så att avträdaren förutom värdeminskningen på sin fastighet (inte så stor summa i detta fall) ska kompenseras med en skälig andel av tillträdarens vinst. Till ledning för hur lantmäterimyndigheten ska bedöma vad som är en skälig vinstandel har lagstiftaren i förarbetena till aktuell bestämmelse sagt att man ska efterlikna vad genomsnittliga ägare till dessa fastigheter skulle ha kommit fram till om de slutit avtal med varandra om detta markavstående. En vinst fördelning 50/50 har jag svårt att tro att det då skulle ha blivit med tanke på tillträdarens behov av just denna remsa.
Jag tycker du ska överklaga om ersättningsbeslutet verkligen landade så att vinsten fördelades lika.
Anledningarna till att detta tvång är tillåtet är att din mors fastighet inte tappar mer än en liten andel av sitt värde genom att avstå marken samtidigt som den tillträdande fastigheten har en avsevärd förbättring genom åtgärden.
Det är på det hela taget inte så fel tänkt av lantmäteriet. Det är så att avträdaren förutom värdeminskningen på sin fastighet (inte så stor summa i detta fall) ska kompenseras med en skälig andel av tillträdarens vinst. Till ledning för hur lantmäterimyndigheten ska bedöma vad som är en skälig vinstandel har lagstiftaren i förarbetena till aktuell bestämmelse sagt att man ska efterlikna vad genomsnittliga ägare till dessa fastigheter skulle ha kommit fram till om de slutit avtal med varandra om detta markavstående. En vinst fördelning 50/50 har jag svårt att tro att det då skulle ha blivit med tanke på tillträdarens behov av just denna remsa.
Jag tycker du ska överklaga om ersättningsbeslutet verkligen landade så att vinsten fördelades lika.
Anledningarna till att detta tvång är tillåtet är att din mors fastighet inte tappar mer än en liten andel av sitt värde genom att avstå marken samtidigt som den tillträdande fastigheten har en avsevärd förbättring genom åtgärden.
Det är det som är så attans sjukt i lantmäteriets agerande (tycker jag)!peterbrynte skrev:
Vi har en marknadsekonomi med fri prissättning, där köpare och säljare normalt kommer överens om ett pris,
eller kanske inte kommer överens.
I mina ögon har inte lantmäteriet ett dugg med pris och värde på markremsan att göra.
De skall hålla sig till att rita kartor och föra register över fastigheter,
och lämna över resten till parterna själva, punkt slut
PS
Välkommen till Bygga Hus-forumet, peterbrynte!
Du låter kunnig inom denna juridik och kan vara en stor tillgång i dessa svåra frågor
Taxeringsvärdet som värderingsinstrument tycker jag kan vara till nackdel för avrädaren de det inte brukar avspegal 75% av realvärdet på fastigheten.
Ponera att marken är mycket mera värd 'n vad taxeringsvärdet visar då är det dubbel vinst för tillträdaren.
Borde inte en mäklare kunna värdera eller borde inte försäljningsstatistiken vara ett bättre instrument?
Ponera att marken är mycket mera värd 'n vad taxeringsvärdet visar då är det dubbel vinst för tillträdaren.
Borde inte en mäklare kunna värdera eller borde inte försäljningsstatistiken vara ett bättre instrument?
Jag fortsätter mitt ältandeVilla vista skrev:
Varför skall lantmäteriet, en mäklare eller vår herre själv sätta priset?
Så gör man inte vid några andra fastighetsaffärer.
Och inga andra egendomsförsäljningar heller för den delen.
Säljaren sätter priset på sin egendom.
Se'n kan ju köparen acceptera, pruta om han vill, eller avstå från köpet.