Mardrömsrenovering slutar i miljonsmäll
LT skriver om en rätt intressant och ganska brutal renoveringstvist i Nykvarn.
- https://www.lt.se/nykvarn/mardromsrenovering-slutar-i-miljonsmall/
En barnfamilj anlitade hösten 2023 ett byggföretag för en större villarenovering. Vid slutbesiktningen hittades hela 117 fel och brister. Enligt artikeln handlade det bland annat om fel lutning vid golvbrunn, snett monterade köksskåp, saknade tätskikt vid toaletter och träklossar som gjutits in i en betongtrappa. Det allvarligaste verkar ha varit att en bärande vägg revs, vilket enligt artikeln gjorde att övervåningens golv “sviktade som en banan”.
Byggföretaget erbjöd sig att komma tillbaka och åtgärda felen, men husägarna sa nej eftersom de hade tappat förtroendet. De höll också inne de sista fakturorna. Företaget stämde då paret för de obetalda fakturorna, medan paret i sin tur krävde 1,8 miljoner kronor i prisavdrag och skadestånd för att kunna anlita nya hantverkare.
Det som gör domen intressant är att tingsrätten alltså konstaterar att arbetet inte var fackmässigt utfört och att företaget visat “oskicklighet”, men ändå ger byggföretaget rätt i huvudfrågan. Skälet är att konsumenttjänstlagen ger näringsidkaren en stark rätt att först få försöka rätta till sina egna fel. Kunden får bara säga nej om det finns “särskilda skäl”.
Tingsrätten ansåg inte att de 117 felen var tillräckliga för att neka företaget den möjligheten. Resultatet blev därför att husägarna måste betala de återstående fakturorna, 284 000 kronor efter visst avdrag för direkta skador, och dessutom stå för byggföretagets rättegångskostnader på drygt 850 000 kronor.
Ganska hård läxa... Även om hantverkaren gör ett dåligt jobb kan det alltså bli dyrt att kasta ut dem direkt, om man inte juridiskt kan visa att det finns särskilda skäl att neka dem att åtgärda felen.
Välkomna till en värld full av ligister. Oklart om det är domstolen det är fel på eller de skumma lagar som medger att ett sviktande golv och 117 fel inte är något särskilt att beakta.
- https://www.lt.se/nykvarn/mardromsrenovering-slutar-i-miljonsmall/
En barnfamilj anlitade hösten 2023 ett byggföretag för en större villarenovering. Vid slutbesiktningen hittades hela 117 fel och brister. Enligt artikeln handlade det bland annat om fel lutning vid golvbrunn, snett monterade köksskåp, saknade tätskikt vid toaletter och träklossar som gjutits in i en betongtrappa. Det allvarligaste verkar ha varit att en bärande vägg revs, vilket enligt artikeln gjorde att övervåningens golv “sviktade som en banan”.
Byggföretaget erbjöd sig att komma tillbaka och åtgärda felen, men husägarna sa nej eftersom de hade tappat förtroendet. De höll också inne de sista fakturorna. Företaget stämde då paret för de obetalda fakturorna, medan paret i sin tur krävde 1,8 miljoner kronor i prisavdrag och skadestånd för att kunna anlita nya hantverkare.
Det som gör domen intressant är att tingsrätten alltså konstaterar att arbetet inte var fackmässigt utfört och att företaget visat “oskicklighet”, men ändå ger byggföretaget rätt i huvudfrågan. Skälet är att konsumenttjänstlagen ger näringsidkaren en stark rätt att först få försöka rätta till sina egna fel. Kunden får bara säga nej om det finns “särskilda skäl”.
Tingsrätten ansåg inte att de 117 felen var tillräckliga för att neka företaget den möjligheten. Resultatet blev därför att husägarna måste betala de återstående fakturorna, 284 000 kronor efter visst avdrag för direkta skador, och dessutom stå för byggföretagets rättegångskostnader på drygt 850 000 kronor.
Ganska hård läxa... Även om hantverkaren gör ett dåligt jobb kan det alltså bli dyrt att kasta ut dem direkt, om man inte juridiskt kan visa att det finns särskilda skäl att neka dem att åtgärda felen.
Välkomna till en värld full av ligister. Oklart om det är domstolen det är fel på eller de skumma lagar som medger att ett sviktande golv och 117 fel inte är något särskilt att beakta.
det största problemet är att det måste ta 200-300 man timmar för att komma fram till ett beslut.
Värdefull dom att känna till. Det sunda förnuftet gör ju att man ofta känner att man har en moralisk och praktisk rätt att slänga ut företag man har avtal om en tjänst med som inte har kompetens att leverera den.
Men så är inte riktigt upplägget i konsumentjänstlagen. Den är skriven av en "naiv" lagstiftare som tror det bästa om yrkesmän, t ex att de har kunskap att utföra den tjänst de säljer. Och det vet vi ju här på BH att det inte helt ovanligt att yrkesmän som riktar sig mot konsument inom "bygg" och "renovering" inte kan så mycket förutom att låta munlädret gå.
Men så är inte riktigt upplägget i konsumentjänstlagen. Den är skriven av en "naiv" lagstiftare som tror det bästa om yrkesmän, t ex att de har kunskap att utföra den tjänst de säljer. Och det vet vi ju här på BH att det inte helt ovanligt att yrkesmän som riktar sig mot konsument inom "bygg" och "renovering" inte kan så mycket förutom att låta munlädret gå.
Det finns förvisso en klausul om hävning i sådant fall:Claes Sörmland skrev:
Och det är väl just det, att man inte ska missledas att tro att man med lätthet kan använda denna väg. D v s man har sällan "starka skäl" man kanske mer har "starka känslor".C cpalm skrev:
Så kan det nog vara, sen gäller det också så klart att som konsument har koll på skillnaden mellan hävning och reklamation, så man har gjort det man förväntas göra om man vill häva avtalet till återstående del och kan argumentera för det i en eventuell rättstvist.
Det kan man nog utgå från att konsument inte har.C cpalm skrev:
Helt sjukt vad rättslös man är som kund.
Hela grejen med att firman som orsakar fel, måste erbjudas möjligheten att rätta till dom, är bisarr.
Klarar man inte av det första gången ska man inte ges chansen att göra det igen, så enkelt är det.
Hela grejen med att firman som orsakar fel, måste erbjudas möjligheten att rätta till dom, är bisarr.
Klarar man inte av det första gången ska man inte ges chansen att göra det igen, så enkelt är det.
Kanske därför borde vara dax att revidera lagen med tanke på just detta. Kanske fungerade bättre förr när fler var ärliga och hade erforderliga kunskper. Den heter ju ändå konsumenttjänstlagen så den borde ju vara till för att bättre skydda oss konsumenter
Säkerligen, sen kan man väl i och för sig tycka att det är något man borde läst in sig på i samband med att tvisten inleddes. Samtidigt var det kanske inte några fantasisummor tvisten gällde, utan det var näringsidkarens rättegångskostnader som dominerade. Det är ju i sig en smäll.