Det är för övrigt bara du som hävdar att det bara handlar om samhällsekonomisk kostnadZ Zodde skrev:
Nej, det första huset såldes ju helt klart för billigt om de var likvärdiga, och den första säljaren gick miste om 2 MSEK. Men han kanske inte kunde vänta in rätt köpare? Men mer troligt hade inte mäklaren gjort sitt jobb ordentligt.Z Zodde skrev:
Hur kunde det vara för billigt om ingen ville betala mer för det i maj?T Thomas I skrev:
Skulle 1a säljaren vänta 2 månader på att det eventuellt skulle dyka upp nån mer intressent?
a) Han hade kanske inte möjlighet att vänta
b) Varför skulle han öht föranledas å tro att det skulle dyka upp 2 heta intressenter om 2 månader
Huset i maj var inte värt mer än 4mil
Ett hus är aldrig värt mer än nån är beredd att betala för det.
Redigerat:
Nja, artikelförfattaren har ju ett samhällsekonomiskt resonemang. De som aldrig studerat ekonomi blandar det med nationalekonomi, skatter etc.harry73 skrev:
Det är bara vid kalkylering av samhällsekonomisk kostnad man sätter ett pris på tid (Alternativkostnad)
Precis samma resonemang vid de flesta större offentliga projekt som väg/bro/tunnelbygge, järnvägar, tunnelbanor, färjor etc.
Om det INTE är en samhällsekonomisk kostnad som beskrivs i artikeln, vilken typ av kostnad tror DU att avses då???
Du var ju beredd att betala betydligt mer för hus 1 än 4MSEK, så det är klart att det var värt mer än så. Alternativet är att hus 2 såldes alldeles för dyrt. Välj själv. Menar du däremot att rätt pris för det första var 4MSEK och rätt pris för det andra var 6MSEK trots att de var likadana kan vi ju lägga ner diskussionen.Z Zodde skrev:
Var har jag sagt jag var beredd att betala betydligt mer för hus1?T Thomas I skrev:
Hade jag varit hemma då hus1 bjöds ut och samtidigt vetat att hus2 var på marknaden inom 2 månader hade jag aldrig gått lika långt (om jag haft chans till att buda). Alllt blir akademiskt men marknadspris uppnår man bara om det inte finns några som helst restriktioner, dvs fri budgivning.
BETYDLIGT mer skrev du men nu blir det akademiskt eftersom jag aldrig bjöd på hus1.T Thomas I skrev:
HAde jag bjudit med vetskapen att hus 2 kom på markanden inom 2 månader så hade jag självklart inte sträckt mig lika långt, ganska naturligt...
Eftersom det bara är du och jag som skriver om det här så må jag säga att det bara är du som hävdar motsatsen! (Din kommentar är f.ö. ytterligare ett sätt att förminska debattmotståndaren, inte komma med nåt nytt konstruktivt förslag, för det har man gått tom för...)
Marlen skrev tidigt och bra i denna tråd " Om väldigt många människor ägnar sig åt onödiga aktiviteter så blir det en kostnad för samhället. Om t ex väldigt många tar ledigt från jobbet för att göra något som inte ger något värde, istället för att skapa värde eller konsumera, t ex gå på restaurang. Eller en korvgubbe ska köpa hus. Måste stänga kiosken vid varje visning och förlorar affärer varje gång. Han har ändå kostnaden för kiosken som står där. Vissa korvar går ut i datum och han får ökade kostnader. För honom blir det då väldigt tydligt att den onödiga visningen han gick på har kostat honom pengar."
Hon har fattat poängen som du fortfarande letar efter,
HAde hon kunnat få en kommentar från artikelförfattaren/forskaren så hade det varit perfekt. Jag har sannolikt inte de pedagogiska egenskaperna för att du ska förstå men forskaren kanske har...
Allt blir akademiskt och ganska ointressant.T Thomas I skrev:
Är jag säljare vill jag ha högsta möjliga pris ( budgivning)
Är jag köpare vill jag köpa billigast möjligt.
Som tur är är det säljaren som avgör!
Förlåt, men det blir bara roligare att påpeka alla dina fel.Z Zodde skrev:Som tur är är det säljaren som avgör!
Det är såklart inte säljaren som bestämmer om det blir en budgivning Eller snarare auktion eller inte.
Jag vet många hus till salu där säljaren gärna har en budgivning, men ändå inte får det. Det är spekulanten som bestämmer om det blir budgivning, och då framförallt den första som väljer att lägga ett högre bud än föregående bud.
Sedan får jag också säga förlåt för att jag sprang en runda och förorsakade samhället stora ekonomiska kostnader eftersom jag inte la tiden på att köpa korv och korvgubben istället surfade på hemnet.
Jag tittade också på hus på hemnet ett hus kostade 29,95 miljoner, så den är definitivt över min budget.
Egentligen är det säljaren som bestämmer om det ska vara budgivning eller inte. jag har sålt på så sätt flera gånger, där buden sedan dragit upp priset, vid ett fall bjöd en före visning, första budet han gav var 500 tusen över om dom fick ta huset före visning, jag sa 600 hundra, då gjorde vi bedömning att det var ungefär där vi räknat att huset skulle hamna, dom köpte huset.
Sista huset gick jag på fast pris, 6 milj , det gick trögt , jag backa sedan ner till 5,7 för att få igång en budgivning, men tre la sig bara på på just utsatt pris 5,7 milj, jag sålde ändå inte, tog bort huset, sedan några månader efter var det en kund som ringde fråga om huset ännu var kvar, då såldes huset för 5,9.
Något hus har gått högt på budgivning, där man kunde ana lock pris var använt, var 36 budgivare, folk sa redan i hallen att dom köper den direkt, andra hus har gått upp normalt , några hundra tusen.
Vad jag vill ha sagt är att det är verkligen säljaren som bestämmer hur den ska säljas bud eller fast pris.
Det låter ju som det svenska systemet men med en marknad där man står vid sitt ord (bud). Så är det verkligen en skillnad i system på det legala planet?Z Zodde skrev:
Jag tänker att det fungerade så här i Sverige in på 90-talet men sen dess har folk blivit mer om sig och kring sig och insett att ett bud inte är så allvarligt förrän ens signatur sitter där på kontraktet. Vi har helt enkelt blivit mer vana vid de legala spelreglerna tänker jag. Kanske inte så i lite mer provinsiella Norge?