Nu tar du väl i?hulingen skrev:
Har ni ingen vettig kommunikation alls inom släkten och mellan generationerna?
Som jag beskrivit ovan i inlägg #13 kan det fungera väldigt bra, och dessutom vara en gemensam källa till sammanhållning för syskon och kusiner som sprider ut sig i olika delar av landet, men kan träffas då och då under enkla former i den gamla sommarstugan.
Ska de omyndiga barnen behöva ha ett avtal för att vara med sin egen förälder? Visserligen är jag personligen inte för växelvis boende 50/50 med tonåringar men TS ska skilja sig från sin fru inte från sina barn, eller? Jag tolkar det som om barnen fortfarande efter skilsmässan är en del av TS hushåll.Anna_H skrev:
TS barn är i tidiga tonåren. Jag kan förstå att föräldrar i det läget vill att barnen ska få ha kvar sina sociala kontakter. Att börja planera för att barnen ska kunna ta dit sina framtida familjer och TS barnbarn tycker jag är att gå alldeles för långt.
Jag håller med KnockOnWood om att Hulingen kanske formulerade sig lite extremt. Jag vill dock starkt avråda från KnockOnWood's förslag.KnockOnWood skrev:
Min släkt har försökt att ha en sådan lösning på ett litet torp. Syskonen kunde samsas någorlunda i början. Vissa av kusinerna blev rejält osams. Sysslingarna hatade sen stället och hela upplägget. (Min mamma var en av sysslingarna) Det blev ett elände att reda ut vem som skulle göra vad och vilka ingifta och/eller skilda släktingar som hade rätt att vara där.
Med andra ord: Rent strikt matematiskt så växer kurvan av personer som anser sig ha rätt att vara i stugan exponentiellt. I.o.m. det så kommer det rent matematiskt inte att fungera i längden. (Jag har mött personer som har haft gamla adelsslott som förebild över ställen som varit länge i släkten men då inte förstått att adeln har kunnat ha gårdar i generationer pga Fideikommiss dvs undantag i arvsreglerna.)
Jag tror TS som så många andra idag vill skiljas utan att någon ska behöva förlora något. Sorry , men det går inte. Alla skilsmässor innebär sorg och förändring. Det är lika bra att barnen får inse det med en gång. Det kommer bara göra dem mindre naiva som vuxna även om det är jobbigt just nu.
Allting beror ju fullständigt på hur du och exet kommer överens.
Jag skulle t.ex. kunna ge båda mina ex fri tillgång till min sommarstuga, med enbart muntligt avtal. Därför att vi fortfarande är vänner, och kan lita fullständigt på varandra.
Då behövs inga skriftliga avtal. Möjligtvis att du får ta över stugan billigare än marknadsvärde, om du betalar alla omkostnader.
Känns det osäkert, så skriv ett avtal, som enbart löper ett år i taget.
Jag skulle t.ex. kunna ge båda mina ex fri tillgång till min sommarstuga, med enbart muntligt avtal. Därför att vi fortfarande är vänner, och kan lita fullständigt på varandra.
Då behövs inga skriftliga avtal. Möjligtvis att du får ta över stugan billigare än marknadsvärde, om du betalar alla omkostnader.
Känns det osäkert, så skriv ett avtal, som enbart löper ett år i taget.
Men det är väl självklart att ingenting varar i oändlighet.MissMuffet skrev:
Vad som kommer att hända i framtiden kan vi ju bara försöka gissa oss till.
Men om det är så att man i andra, tredje eller fjärde generationen inte längre kan komma överens om hur drift, skötsel och finansiering skall gå till så är det ju bara att försöka enas om att andelarna fördelas om "till marknadsmässiga villkor" eller att utnyttja de lagstadgade rättigheterna man har genom lagen om samäganderätt när det gäller gemensam egendom:
http://lawline.se/answers/13939
och
https://lagen.nu/1904:48_s.1
Att försöka styra upp släktsammanhållningen med hjälp av juridik och byråkratiska regler och avtal tror jag är totalt lönlöst.
Hej alla och tack för era svar!
Det jag läser här för och emot illustrerar de resonemang jag själv har haft om olika upplägg. Det har varit lite olika hypoteser om vår situation och jag vill vara tydlig med att jag ska köpa ut min ex-fru ur sommarstället. Vi är, so far, konstruktiva i vår dialog och relation trots att det är tufft att ta sig igenom en separation. Utifrån vad jag läst av kloka inlägg här kommer jag fram till att det inte fyller någon funktion att skriva ett avtal för att reglera min exfrun tillgång till sommarstället. Jag kommer att äga det och stå för alla kostnader. Så länge vi har en bra relation kommer det att gå att komma överens om detta från säsong till säsong. Har vi det inte är det kanske bara bra att inte vara bunden av ett avtal.
Det jag läser här för och emot illustrerar de resonemang jag själv har haft om olika upplägg. Det har varit lite olika hypoteser om vår situation och jag vill vara tydlig med att jag ska köpa ut min ex-fru ur sommarstället. Vi är, so far, konstruktiva i vår dialog och relation trots att det är tufft att ta sig igenom en separation. Utifrån vad jag läst av kloka inlägg här kommer jag fram till att det inte fyller någon funktion att skriva ett avtal för att reglera min exfrun tillgång till sommarstället. Jag kommer att äga det och stå för alla kostnader. Så länge vi har en bra relation kommer det att gå att komma överens om detta från säsong till säsong. Har vi det inte är det kanske bara bra att inte vara bunden av ett avtal.
Fast med tanke på att syftet med arrangemanget är för barnens skull, så kanske ett avtal ändå är bra. För det kan innebära att barnen kan få kvalitetstid med sin mamma på sommarstället, även om du och mamman inte kommer så bra överens., någon gång i framtiden.
Jag tolkar att syftet med det hela är att barnen inte ska behöva förlora kontakten med miljön och kompisarna i området. Kvalitetstid med sin mamma kan de få i vilket boende eller område som helst. Kvalitetstid med förälder är inte platsberoende.hempularen skrev: