Med högre spänning så:
* Krävs installatör för alla förändringar
* Mer komplicerad omvandlingsutrustning för smålaster
* Farlig elshock * Materialvandring uppstår i vissa tillämpningar * Asynkronmotorer mm kräver omvandlare med stor effekt
För colocation tillämpningar där man har rack med servermaskiner så är 340V DC en utmärkt lösning för att hantera UPS och effektfaktor. Som parallellsystem i ett hem löser det inte mycket.
T.ex om man önskar närvarosensor i varje rum så kan dessa anslutas direkt till en kombinerad kabel med LVDC och databus med en enkel linjär spänningsdelare då strömmen är liten. Med högre spänning så blir spänningsfallet så stort att det inte längre blir försumbart, i tillägg kommer en hel del säkerhetsaspekter.
* Krävs installatör för alla förändringar
* Mer komplicerad omvandlingsutrustning för smålaster
* Farlig elshock * Materialvandring uppstår i vissa tillämpningar * Asynkronmotorer mm kräver omvandlare med stor effekt
För colocation tillämpningar där man har rack med servermaskiner så är 340V DC en utmärkt lösning för att hantera UPS och effektfaktor. Som parallellsystem i ett hem löser det inte mycket.
T.ex om man önskar närvarosensor i varje rum så kan dessa anslutas direkt till en kombinerad kabel med LVDC och databus med en enkel linjär spänningsdelare då strömmen är liten. Med högre spänning så blir spänningsfallet så stort att det inte längre blir försumbart, i tillägg kommer en hel del säkerhetsaspekter.
Redigerat:
Ja jag tycker också att det är ett intressant område, som jag redan skrivit.
Men det är jobbigt och dyrt och innebär även framtida krångel så länge det inte etablerats lite standarder och kommit färdiga produkter på marknaden.
Det kostar helt enkelt på att vara pionjär.
För min del tror jag det kommer först som off-grid-lösningar. Vi har redan börjat där lite, med paneler och vindsnurror avsedda för fritidshus. Detta segment kanske utvecklas och växer och plötsligt kan vi börja se de första permantboendehusen utrustade med detta istället för fasadmätarskåp.
Jag råkade ramla över denna länk:
Ingen fantastisk läsning, men visar ändå lite åt vilket håll jag tänker.
http://handbok.alternativ.nu/User:Jens_Gran/NoGrid/No_grid_wiki/Egen_el
Men det är jobbigt och dyrt och innebär även framtida krångel så länge det inte etablerats lite standarder och kommit färdiga produkter på marknaden.
Det kostar helt enkelt på att vara pionjär.
För min del tror jag det kommer först som off-grid-lösningar. Vi har redan börjat där lite, med paneler och vindsnurror avsedda för fritidshus. Detta segment kanske utvecklas och växer och plötsligt kan vi börja se de första permantboendehusen utrustade med detta istället för fasadmätarskåp.
Jag råkade ramla över denna länk:
Ingen fantastisk läsning, men visar ändå lite åt vilket håll jag tänker.
http://handbok.alternativ.nu/User:Jens_Gran/NoGrid/No_grid_wiki/Egen_el
Hej 'Bygger i betong'. Förstår att ni bygger med centralt belägna 12 DCV transformatorer till er belysning. Det håller och också på att göra. Dock har jag problem med att vaska fram vad det egentligen är som gäller. Får hela tiden olika bud.
Ett problem som ofta nämns är att kabellängden får vara max 2m på sekundärsidan från transformatorn. Jag ser det på både konstantström- och konstantspänningstransformatorer och det ska ha något med störningar som annars blir för stora. Men sen läser jag om andra som anger att kabellängden bara begränsas av spänningsfallet för belastningen och kabeldiameter och att det inte är några andra problem med längderna.
Jag läser att ni också har igång transformatorerna och sen kopplar på och av lamporna, som i ett vanligt 230v system. Så vill jag också göra. Men då fick jag höra att transformatorer (vet ej om det gäller alla) inte är gjorda för att stå på hela tiden och att deras livslängd då begränsas.
Tillsist gäller det minimum belastningen för att transformatorer ska gå igång, som i vissa fall behöver vara 5w om de är lite kraftigare. Hur har ni löst det?
Mitt system är ganska litet med max 60-75w till belysning. Jag undrar då vad det är ni har skaffat för transformatorer.
Något annat jag tänkt på är att skaffa solceller och batteri och helt skippa transformator utan att försöka lösa alla de behoven genom en batteriladdare som laddar både från nätet och från solcell. Samt att se till att den också kan fungera som transformator för driften när jag inte har laddat batteriet.
Tacksam för all hjälp.
Ett problem som ofta nämns är att kabellängden får vara max 2m på sekundärsidan från transformatorn. Jag ser det på både konstantström- och konstantspänningstransformatorer och det ska ha något med störningar som annars blir för stora. Men sen läser jag om andra som anger att kabellängden bara begränsas av spänningsfallet för belastningen och kabeldiameter och att det inte är några andra problem med längderna.
Jag läser att ni också har igång transformatorerna och sen kopplar på och av lamporna, som i ett vanligt 230v system. Så vill jag också göra. Men då fick jag höra att transformatorer (vet ej om det gäller alla) inte är gjorda för att stå på hela tiden och att deras livslängd då begränsas.
Tillsist gäller det minimum belastningen för att transformatorer ska gå igång, som i vissa fall behöver vara 5w om de är lite kraftigare. Hur har ni löst det?
Mitt system är ganska litet med max 60-75w till belysning. Jag undrar då vad det är ni har skaffat för transformatorer.
Något annat jag tänkt på är att skaffa solceller och batteri och helt skippa transformator utan att försöka lösa alla de behoven genom en batteriladdare som laddar både från nätet och från solcell. Samt att se till att den också kan fungera som transformator för driften när jag inte har laddat batteriet.
Tacksam för all hjälp.
Men har man problem med strömavbrott så kanske man skall titta på en helt annan lösning.... med en generator som kan leverera 230V/400V så kan man se till att med en enkel omkoppling att man kan driva det nödvändiga i huset....
Men det är lite OT
Men det är lite OT
@murkas
Om du avser elektroniska 12V-transformatorer för spottar så är det inte DC utan en extremt risig AC-spänning ut. Det är radiostörningar från denna spänning som gör att kabellängden måste begränsas. Dessa trafos kräver också normalt en viss minimibelastning för att fungera.
En ren DC-källa ger inga störningar och därmed begränsas kabellängden endast av spänningsfallet.
Att bryta DC ställer stora krav på brytarna och är generellt sett en dålig idé. Jag tvivlar på att vanliga brytare för 230V AC skulle hålla speciellt länge i en DC-installation eller ens är specade/godkända för ändamålet.
Om du avser elektroniska 12V-transformatorer för spottar så är det inte DC utan en extremt risig AC-spänning ut. Det är radiostörningar från denna spänning som gör att kabellängden måste begränsas. Dessa trafos kräver också normalt en viss minimibelastning för att fungera.
En ren DC-källa ger inga störningar och därmed begränsas kabellängden endast av spänningsfallet.
Att bryta DC ställer stora krav på brytarna och är generellt sett en dålig idé. Jag tvivlar på att vanliga brytare för 230V AC skulle hålla speciellt länge i en DC-installation eller ens är specade/godkända för ändamålet.
Som sagt det ÄR problem med störningar från s.k elektroniska transformatorer.
Det finns varianter som skickar ut en väl filtrerad spänning och som tillåter uppmot 20m kabel på sekundärsidan. Men då måste man börja räkna på spänningsfallet i kabeln. Om du driver 10A i en 1,5 kvmm kabel till en lampa 20m bort så blir spänningsfallet ca. 4,8 V (0,012 ohm/m x(20 + 20m) * 10A). Vilket är ett spänningsfall på 2%.
Driver du 10A i samma kabel men med 12V, så blir det fortfarande 4,8 V spänningsfall, vilket då motsvarar 40% spänningsfall.
Alltså ett dramatiskt dåligt spänningsfall.
Många tycker att man kan chansa med radiostörningar. "Jag ser inget fel på satelitmottagningen". Det är inte så lätt. Den störning som din kabel, nu förvandlad till en ypperlig sändarantenn skickar ut stör inte brett, utan på vissa specifika frekvenser, just din TV kan vara okänslig för just den störningen, men killen med pacemaker som går förbi på gatan kan dö för att du stör ut hans pacemaker, det är visserligen ett rent hypotetiskt, osannolikt fall. Men problemet med "olagliga" störningar är att ingen vet exakt vad som störs.
All utrustning som som säljs måste klara vissa krav på utsända störningar, om allt har gått rätt till så är all elutrustning testad, man mäter att ingen störfrekvens sticker upp för högt.
All utrustning skall också klara att utsättas för en viss nivå på störningar. Så länge dessa krav uppfylls av alla så sänds det inte ut mer störningar än vad annan elektronik tål. Kravet på tålighet är givetvis högre för en produkt som en pacemaker, eller ex. bromssystemet på en bil, men om man börjar skicka ut VÄLDIGT starka störningar, som ex. från en för lång kabel från en elektronisk trafo. Då är det inte helt orimligt att tänka sig att även säkerhetskritiska system kan störas ut.
Så principen är att man följer tillverkarnas anvisningar, såvida man inte råkar ha tillgång till ett EMC mätningslabb för sisådär 50 milj. Då kan man "certifiera" sin egen konstruktion.
Det finns varianter som skickar ut en väl filtrerad spänning och som tillåter uppmot 20m kabel på sekundärsidan. Men då måste man börja räkna på spänningsfallet i kabeln. Om du driver 10A i en 1,5 kvmm kabel till en lampa 20m bort så blir spänningsfallet ca. 4,8 V (0,012 ohm/m x(20 + 20m) * 10A). Vilket är ett spänningsfall på 2%.
Driver du 10A i samma kabel men med 12V, så blir det fortfarande 4,8 V spänningsfall, vilket då motsvarar 40% spänningsfall.
Alltså ett dramatiskt dåligt spänningsfall.
Många tycker att man kan chansa med radiostörningar. "Jag ser inget fel på satelitmottagningen". Det är inte så lätt. Den störning som din kabel, nu förvandlad till en ypperlig sändarantenn skickar ut stör inte brett, utan på vissa specifika frekvenser, just din TV kan vara okänslig för just den störningen, men killen med pacemaker som går förbi på gatan kan dö för att du stör ut hans pacemaker, det är visserligen ett rent hypotetiskt, osannolikt fall. Men problemet med "olagliga" störningar är att ingen vet exakt vad som störs.
All utrustning som som säljs måste klara vissa krav på utsända störningar, om allt har gått rätt till så är all elutrustning testad, man mäter att ingen störfrekvens sticker upp för högt.
All utrustning skall också klara att utsättas för en viss nivå på störningar. Så länge dessa krav uppfylls av alla så sänds det inte ut mer störningar än vad annan elektronik tål. Kravet på tålighet är givetvis högre för en produkt som en pacemaker, eller ex. bromssystemet på en bil, men om man börjar skicka ut VÄLDIGT starka störningar, som ex. från en för lång kabel från en elektronisk trafo. Då är det inte helt orimligt att tänka sig att även säkerhetskritiska system kan störas ut.
Så principen är att man följer tillverkarnas anvisningar, såvida man inte råkar ha tillgång till ett EMC mätningslabb för sisådär 50 milj. Då kan man "certifiera" sin egen konstruktion.
Man ska nog även påpeka att 10A vid 12V innebär 120 W belysning medan 10A vid 230V ger 2300 W.hempularen skrev:
Spänningsfallet vid samma belastning (120 W) blir alltså i exemplet ovan 40% vid 12V, och ca 0.1% vid 230V (0,5A).
Rent effekt- och energimässigt beror förlusterna på strömmen i kvadrat vilket betyder att förlusten vid 10A är 400 gånger högre än vid 0,5A. Förlusterna i transformatorn tillkommer.
Situationen förvärras sedan YTTERLIGARE av att hela vitsen med de energisnåla halogenlamporna helt försvinner om man inte håller uppe spänningen. Det blir rena katastrofen redan vid 10% spänningsfall.
Kort sagt, distribution av lågspänning är ingen bra idé. Det är dyrt, klumpigt, svårinstallerat och ett allvarligt slöseri med energi.
Tänk om, alla lågspänningsfantaster.