Hur kan man ge bort en svarv man inte äger?
Försökte han att få tag i ägaren? D menar jag mer än via hitta.
Funkar det åt båda hållen? Om jag skruvar loss något från min skola så är det mitt?Cole123 skrev:
Jag hade nog oxå lyft på ögonbrynet om det gått 11 år. Men vad lagen säger om det kan jag inte säga.
Ett tips dock (om du väljer att lämna tillbaka den) är väl att se till att det gamla kontraktet kvitteras eller liknande så du slipper nya överraskningar om 11 år...
Ett tips dock (om du väljer att lämna tillbaka den) är väl att se till att det gamla kontraktet kvitteras eller liknande så du slipper nya överraskningar om 11 år...
Hej!
Det här är så underhållande på något sätt, att jag måste ge min högst lekmannamässiga syn på saken! (Även om jag har läst en termin juridik, en gång i tiden.)
Nåväl. 1: Lämna tillbaka svarven om du inte använder den. Det blir säkert mer huvudvärk att försöka sätta sig på tvären och det tjafs som kan bli. Att bli stämd är också väldigt energikrävande.
Men! Om du nu vill behålla svarven och vill göra ett försök, då skulle jag försöka först lista ut vem av er som skrev avtalet. Det är nämligen motparten som har tolkningsföreträde ifall det är luddigt skrivet. För din del håller jag tummarna att det var motparten (sonen) som skrev det
Sen tänker jag mig att detta är att anse vara ett lån. Då finns en preskriptionstid på 10 år om jag inte minns fel. Det måste ske något som bryter preskriptionstiden under dessa 10 år, annars är lånet preskriberat. Inget glatt julkort som trillat ner i lådan under de senaste åren, där sonen önskar god jul och evig hälsa till den utlånade svarven?
Så. Kolla kalendern att det gått över 10 år, och kolla vem av er som anses skrivit avtalet.
Sen får du ta ett beslut.
Lycka till!
Det här är så underhållande på något sätt, att jag måste ge min högst lekmannamässiga syn på saken! (Även om jag har läst en termin juridik, en gång i tiden.)
Nåväl. 1: Lämna tillbaka svarven om du inte använder den. Det blir säkert mer huvudvärk att försöka sätta sig på tvären och det tjafs som kan bli. Att bli stämd är också väldigt energikrävande.
Men! Om du nu vill behålla svarven och vill göra ett försök, då skulle jag försöka först lista ut vem av er som skrev avtalet. Det är nämligen motparten som har tolkningsföreträde ifall det är luddigt skrivet. För din del håller jag tummarna att det var motparten (sonen) som skrev det
Sen tänker jag mig att detta är att anse vara ett lån. Då finns en preskriptionstid på 10 år om jag inte minns fel. Det måste ske något som bryter preskriptionstiden under dessa 10 år, annars är lånet preskriberat. Inget glatt julkort som trillat ner i lådan under de senaste åren, där sonen önskar god jul och evig hälsa till den utlånade svarven?
Så. Kolla kalendern att det gått över 10 år, och kolla vem av er som anses skrivit avtalet.
Sen får du ta ett beslut.
Lycka till!
Man lämnar väl inte en grej i 11år sen vill man ha tillbaka den...
Inte utan att höra av sig iaf oavsett vad avtalet säger.
Tror ingen här hade låtit en pryl stått kvar i 11år utan att åtminstone höra av sig några gånger under den tiden för att fråga om det är ok att den står kvar.
Inte utan att höra av sig iaf oavsett vad avtalet säger.
Tror ingen här hade låtit en pryl stått kvar i 11år utan att åtminstone höra av sig några gånger under den tiden för att fråga om det är ok att den står kvar.
En kort tid kan inte vara 10 år plus..
Om det nu står så.. så vad det ju vad ni kom överens om.
Sonen valde av någon anledning att inte följa upp kontraktet. Du borde försökt kontakta honom innan du gav bort svarven.
Kan du inte säga som det är, att du trodde att han inte skulle göra anspråk på den och fråga om ni kan lösa det på annat sätt?
att efteråt komma med hyra eller liknande är lika omoget som att vänta så länge som han gjorde, lös problemet, det är ju trots allt bara en svarv.
Om det nu står så.. så vad det ju vad ni kom överens om.
Sonen valde av någon anledning att inte följa upp kontraktet. Du borde försökt kontakta honom innan du gav bort svarven.
Kan du inte säga som det är, att du trodde att han inte skulle göra anspråk på den och fråga om ni kan lösa det på annat sätt?
att efteråt komma med hyra eller liknande är lika omoget som att vänta så länge som han gjorde, lös problemet, det är ju trots allt bara en svarv.
Hade nog varit lite försiktig med hur jag förhållit mig till ägaren av svarven, tills man vet hur han ställer sig.
Vad jag kan få fram finns ingen direkt preskriptionstid för hur länge gods kan stå innan det tillfaller nya ägaren. Detta då det aldrig tillfaller honom. Lösöret förblir säljarens för all framtid. Det försvåras ju ytterligare av att man upplåtit ett avtal utan bortre gräns att han får förvara det hos TS. Detta borde rimligen utesluta möjlighet att åberopa res delicta. Sonen har ju genom avtalet synnerligen markerat att han vill ha tillbaka besittningen av sin svarv, efter en tid. I synnerhet när TS inte kan bevisa att han gjort ett seriöst försök utöver att slå på Hitta.se etc för att få kontakt med Sonen.
Vad TS skulle gjort när han tröttande på svarven, är som fler nämnt jobba på att få tag på säljaren. Vilket om han inte dött, utvandrat eller fått skyddad identitet, borde gått på någon timme. Har han sålt ett hus så har TS rimligen pappans personnummer, härifrån borde det vara en smal sak att spåra via skatterket, folkbokföringsregister etc.
I detta läge borde han sen ställt krav att den skall avlägsnas inom en viss tid. Om inte detta hålls, är sen TS enda chans att begära handräckning av kronofogden.
Att tillskansa sig egendomen är vad vi än tycker olagligt. Så när nu säljarens son sent omsider vill hämta svarven så är den hans.
Redan flytten till kompisen är eventuellt att beakta som Egenmäktigt förfarande, och straffbart om det skett inom preskriptionstid, vilket dock TS inte gjort. Så TS riskerar inget åtal för att han flytta den till kompisen och lät nyttja den på annan adress än den överenskomna (egenmäktigt förfarande) , otillbörligt nyttjande. Detta då Det inte var överenskommet att låna ut eller förvara svarven på annan plats.
Om TS däremot gett bort den, sålt den eller på annat sätt omöjliggjort ett återförande, så är det stöld. Här är det 5 års preskriptionstid. Så viktigt att hålla ordning på datumen när den flyttades, då det utgör den otillåtna handlingen. Så Vägrar TS lämna tillbaka den, hävdar den som förverkad, menar att han slängt den etc. Så måste han nog räkna in i kalkylen att han kan, juridiskt korrekt bli polisanmäld för stöld. Om En åklagare då kan bevisa att flytten skett inom 5 år så skall denna väcka åtal med allt vad det innebär. Åklagare har inte friheten att välja att väcka åtal eller inte. Vår lag är gjord så att om denna tror han kan nå en fällande dom så MÅSTE hen åtala. Då du väntade 8-9 år med att ge bort den så ligger detta inom spannet för åtalbar stöld. med risk för både höga böter, och skadestånd för svarven om den inte kan återlämnas.
Vill Sonen stämma TS på skadestånd om den inte återbördas, så är preskriptionstiden 10 år för att göra en civilrättslig stämning . Men detta är utifrån från "brottets" datum. Mao inte när Avtalet gjordes. Detta kan göras oavsett om Åklagare intresserar sig för målet eller inte. Eller helt utan en Polisanmälan. Det potentiella brottet är det ögonblick som svarven bytte adress.
Så även om vi tycker sonen är en idiot som förverkat sin rätt. Så har han varken förverkat sin rätt eller särskilt dåligt på fötterna. I TS fall så är det nog bara att skaka fram svarven, eller dagsvärdet av densamma om sonen accepterar det. Nån rätt till hyra föreligger inte helelr, då inte avtalet stipulerar det. Så alla påhitt om att lägg på x /månad, håller inte.
Skall rätt vara rätt så skall han dessutom köra hem den så den kan hämtas där den lämnades.
Så TS bör vara hyffsat diplomatisk här, och absolut inte gå på och tala om förverkande etc.
Alldeles för lätt att dra iväg både en Polisanmälan och en stämning om småmål, vilket sonen nog får rätt på om han har bakgrunden här och då kan få fram att den skänkts för ett par år sen.
Om man nu har grumligt samvete, och det är besvärligt att återbörda svarven. Så kan man ju som några skrivet, ljuga. Betänkt då att man begår ett nytt brott, på tal om karma..
Om det nu inte går att påvisa när svarven kördes bort till Kompisen så kan man alltid hävda att den kördes bort, slängdes etc, ett år efter inflytt, då Sonen inte hörde av sig och inte enkelt gick att nå, förd et gjorde idoga försök.... Detta var då givetvis med säkerhet 10 år och 1 månad sedan. Då är båda de potentiellt åtalbara brotten preskriberade (Brott är de ändå, men i det här fallet borde TS kunna sova gott som kriminell ). Dessutom så är tiden för att driva civilrättsligt mål också preskriberat, om jag tolkat reglerna rätt.
Då det inte kan handla om något som ligger sonen särskilt varmt om hjärtat så borde det inte bli mycket mer än hårda ord, eller rent av att han säger aj då, ja det kan jag förstå....
Får bara hoppas att han inte läser denna tråden. Då har han ett erkännande på tidslinjen, och svart på vitt att TS inte är genomärlig i sinnet. Det kan driva en del att gå ett extra varv
Ps. Tror många av oss hade gjort som TS, men man får fråga sig vart går gränsen, när man kan agera efter eget tycke. En resväska, med kläder, en svarv eller en Båt? Hade det stått en Nimbus bakom garaget så hade det känts ganska långsökt att ge bort den. Men samma regler är tillämpbara..
Vad jag kan få fram finns ingen direkt preskriptionstid för hur länge gods kan stå innan det tillfaller nya ägaren. Detta då det aldrig tillfaller honom. Lösöret förblir säljarens för all framtid. Det försvåras ju ytterligare av att man upplåtit ett avtal utan bortre gräns att han får förvara det hos TS. Detta borde rimligen utesluta möjlighet att åberopa res delicta. Sonen har ju genom avtalet synnerligen markerat att han vill ha tillbaka besittningen av sin svarv, efter en tid. I synnerhet när TS inte kan bevisa att han gjort ett seriöst försök utöver att slå på Hitta.se etc för att få kontakt med Sonen.
Vad TS skulle gjort när han tröttande på svarven, är som fler nämnt jobba på att få tag på säljaren. Vilket om han inte dött, utvandrat eller fått skyddad identitet, borde gått på någon timme. Har han sålt ett hus så har TS rimligen pappans personnummer, härifrån borde det vara en smal sak att spåra via skatterket, folkbokföringsregister etc.
I detta läge borde han sen ställt krav att den skall avlägsnas inom en viss tid. Om inte detta hålls, är sen TS enda chans att begära handräckning av kronofogden.
Att tillskansa sig egendomen är vad vi än tycker olagligt. Så när nu säljarens son sent omsider vill hämta svarven så är den hans.
Redan flytten till kompisen är eventuellt att beakta som Egenmäktigt förfarande, och straffbart om det skett inom preskriptionstid, vilket dock TS inte gjort. Så TS riskerar inget åtal för att han flytta den till kompisen och lät nyttja den på annan adress än den överenskomna (egenmäktigt förfarande) , otillbörligt nyttjande. Detta då Det inte var överenskommet att låna ut eller förvara svarven på annan plats.
Om TS däremot gett bort den, sålt den eller på annat sätt omöjliggjort ett återförande, så är det stöld. Här är det 5 års preskriptionstid. Så viktigt att hålla ordning på datumen när den flyttades, då det utgör den otillåtna handlingen. Så Vägrar TS lämna tillbaka den, hävdar den som förverkad, menar att han slängt den etc. Så måste han nog räkna in i kalkylen att han kan, juridiskt korrekt bli polisanmäld för stöld. Om En åklagare då kan bevisa att flytten skett inom 5 år så skall denna väcka åtal med allt vad det innebär. Åklagare har inte friheten att välja att väcka åtal eller inte. Vår lag är gjord så att om denna tror han kan nå en fällande dom så MÅSTE hen åtala. Då du väntade 8-9 år med att ge bort den så ligger detta inom spannet för åtalbar stöld. med risk för både höga böter, och skadestånd för svarven om den inte kan återlämnas.
Vill Sonen stämma TS på skadestånd om den inte återbördas, så är preskriptionstiden 10 år för att göra en civilrättslig stämning . Men detta är utifrån från "brottets" datum. Mao inte när Avtalet gjordes. Detta kan göras oavsett om Åklagare intresserar sig för målet eller inte. Eller helt utan en Polisanmälan. Det potentiella brottet är det ögonblick som svarven bytte adress.
Så även om vi tycker sonen är en idiot som förverkat sin rätt. Så har han varken förverkat sin rätt eller särskilt dåligt på fötterna. I TS fall så är det nog bara att skaka fram svarven, eller dagsvärdet av densamma om sonen accepterar det. Nån rätt till hyra föreligger inte helelr, då inte avtalet stipulerar det. Så alla påhitt om att lägg på x /månad, håller inte.
Skall rätt vara rätt så skall han dessutom köra hem den så den kan hämtas där den lämnades.
Så TS bör vara hyffsat diplomatisk här, och absolut inte gå på och tala om förverkande etc.
Alldeles för lätt att dra iväg både en Polisanmälan och en stämning om småmål, vilket sonen nog får rätt på om han har bakgrunden här och då kan få fram att den skänkts för ett par år sen.
Om man nu har grumligt samvete, och det är besvärligt att återbörda svarven. Så kan man ju som några skrivet, ljuga. Betänkt då att man begår ett nytt brott, på tal om karma..
Om det nu inte går att påvisa när svarven kördes bort till Kompisen så kan man alltid hävda att den kördes bort, slängdes etc, ett år efter inflytt, då Sonen inte hörde av sig och inte enkelt gick att nå, förd et gjorde idoga försök.... Detta var då givetvis med säkerhet 10 år och 1 månad sedan
. Då är båda de potentiellt åtalbara brotten preskriberade (Brott är de ändå, men i det här fallet borde TS kunna sova gott som kriminell ). Dessutom så är tiden för att driva civilrättsligt mål också preskriberat, om jag tolkat reglerna rätt. Då det inte kan handla om något som ligger sonen särskilt varmt om hjärtat så borde det inte bli mycket mer än hårda ord, eller rent av att han säger aj då, ja det kan jag förstå....
Får bara hoppas att han inte läser denna tråden. Då har han ett erkännande på tidslinjen, och svart på vitt att TS inte är genomärlig i sinnet. Det kan driva en del att gå ett extra varv
Ps. Tror många av oss hade gjort som TS, men man får fråga sig vart går gränsen, när man kan agera efter eget tycke. En resväska, med kläder, en svarv eller en Båt? Hade det stått en Nimbus bakom garaget så hade det känts ganska långsökt att ge bort den. Men samma regler är tillämpbara..
Du kan väl krångla och hålla på hur mycket som helst egentligen. Men om vi ska vara ärliga här så kanske du är mest irriterad på dig själv att du skrev det där avtalet från början och gick med på dumheterna?P pethson skrev:
Du har lärt dig en läxa, som någon annan skrev så är det bra karma att lämna tillbaka den. Sen så vet du ju inte vilket emotionellt värde det har för sonen, fan när dom stod vid svarven kanske var enda gången far och son kom överens.
Och ta ut hyra i efterhand för typ 11 år? Som inte är reglerat i avtalet? Kan du ens med att säga att du vill ha 300kr i månaden retroaktivt för alla dessa år så är du fan en hjälte