Köpa hus och har pojkvän

[Plåthuset]

Jag har inte tänkt hyra ut till vem som helst utan någon jag känner hyfsat så det är jag inte orolig över, sätter dubbla lås ett till källaren o ett till uthyrningsdelen ex. Blir det problem kastar jag ut personen o byter lås.

Att bara kasta ut en hyresgäst och byta lås får man ju förstås inte göra, men det kanske du redan kände till.

Ang sambo eller inte så har jag planer på att köpa hus så fort jag kan men det kan dröja något år iaf. Skulle ju kunna hinna träffa ngn innan dess.
Men om jag äger huset säg 6mån innan jag träffar ngn kan hon alltså "aldrig"? bli sambo även om hon skriver sig i min kåk?
Jättekonstiga regler. Hur ska man som i TS fall bevisa att man köper hus för eget bruk utan att skriva papper.
Arvsrätten och testamente verkar kunna vara värt att se över om man skaffar barn men så länge mina föräldrar lever är det vettigt att pengarna går till dom i mitt fall.

Jag tycker, som tidigare sagt, inte att samboreglerna är speciellt konstiga. Om ett par är så pass seriösa i sitt förhållande att man skaffar en gemensam bostad (för gemensamt bruk) är det för mig inte alls konstigt att default-läget är att parets ekonomier börjar nästlas ihop. Varför? För att de allra flesta vill ha det så och för att skydda svagare parter att bli lurade/blåsta av starkare parter.

Ang. det av mig fetstilade avsnittet: Varför är det konstigt att egendom som inte anskaffats för gemensamt bruk inte kan bli samboegendom? Var det inte det du ville? Det är ju också den som påstår att bostaden anskaffats för gemensamt bruk som har bevisbördan för att så var fallet.

 

[hempularen]

Som sagt reglerna är inte så konstiga. I det normala fallet är de både enkla att förstå, och rimliga. Men det finns marginaleffekter, precis som med de flesta lagar/regler, där situationen kan bli svårtolkad.

Ex. så kan ju parterna efter en separation helt ärligt ha helt olika uppfattning om vilket datum de egentligen blev sambos, eller om en bostad som anskaffades i den vevan var avsedd som gemensam bostad. Och det blir givetvis ännu knepigare om ena parten då är oärlig.

Jag kan ta mig själv som exempel. När jag träffade min fru, så blev vi gradvis sambos, jag tillbringade mesta tiden i hennes lägenhet, ibland var vi någon vecka i min. Men det gick gradvis från 0 till samtliga dagar/nätter under en period på 2 år. Sedan köpte vi ett gemensamt hus.

OM det skulle kunnat uppstå en diskussion om huruvida hennes lägenhet var anskaffad som gemensam bostad, och jag då varit grovt oärlig, så är det möjligt att jag hade kunnat få rätt. Hon hade just köpt sin lägenhet när vi träffades (faktiskt på hennes inflyttningsfest).

 

[patriklarsson]

Det konstiga är, att skaffar man det gemensamt och ena betalar äger ändå hälften var.
Flyttar ena in utan att betala när andra redan äger, äger denne ingenting.
Ditt resonemang med svagare/starkare part faller därmed platt!
Skulle det ist regleras med vem eller vilka som äger huset (oavsett vem som har betalat) skulle funka bättre.
Vill man ha en hemmafru/man och att hen ska äga halva huset utan att betala kunde man då enkelt skriva in personen som ägare.
Att de flesta vill ha det som det är nu tror jag inte ett dugg på. Hemmafrusamhället är utdöende!

 

[hempularen]

Jo men de två fallen:
1. Två blir sambos, köper en bostad. Den ena betalar allt. Gör man ingenting, så har ena parten då "skänkt bort hälften". Reglerna är solklara, vill man inte skänka, så får man skriva ett samboavtal, eller ordna så att den andra parten blir ägare, via ex. ett skuldbrev. Solklara regler.

2. En äger en bostad sedan länge, en sambo flyttar in. Sambon blir inte delägare, kan bli en fälla för sambon som kanske är med och betalar massor (ex. bygger garage). Men återigen så är reglerna solklara (utom då just för garagebyggen...). Så vill man ordna det så är det enkelt (enklast att gifta sig).

Min strikt personliga uppfattning (funkar säkert inte för alla) är att allt blir oerhört mycket enklare om man ser till att ha en gemensam ekonomi. Men givetvis bör man skydda sitt ingående kapital, om det är stor obalans så att ena parten bidrar med mycket mer kapital.

 

[patriklarsson]

Min åsikt är att det är oerhört korkat att ha helt gemensam ekonomi med en partner man kanske precis träffat men som man ändå vill bo ihop med för man vill båda bo i hus.
Det är enklare om de som vill "ge bort saker" gör ett aktivt val (skriver in partnern som ägare), än som nu "gör ingenting". Idiotisk lag!

 

[Plåthuset]

Att de flesta vill ha det som det är nu tror jag inte ett dugg på.

Tja, jag ser i vart fall ingen massiv debatt om att ändra dessa regler.

 

[hempularen]

Min åsikt är att det är oerhört korkat att ha helt gemensam ekonomi med en partner man kanske precis träffat men som man ändå vill bo ihop med för man vill båda bo i hus.
Det är enklare om de som vill "ge bort saker" gör ett aktivt val (skriver in partnern som ägare), än som nu "gör ingenting". Idiotisk lag!

Det är kanske inte så vanligt att man köper en gemensam bostad direkt efter "a one night stand".

 

[patriklarsson]

Det är nog vanligt som i TS fall att man köper hus medan man har särbo.
Då måste man anlita en advokat istället för att vända på sambolagen så de som vill göra ett aktivt val anlitar advokat.
Väldigt dumt..

 

[Sir Duke]

Nej i det fallet har ju huset inte anskaffats gemensamt så kärestan som flyttar in senare har inte rätt till halva huset. Blir det separation som blir tvistig blir det civilmål så båda parter har bevisbördan men det torde bli svårt för den som flyttar in senare att hävda att den skaffat en bostad men av någon anledning inte har sitt namn med i en enda handling, och inte varit skriven på adressen från början...
Men det stående rådet är ju att skriva samboavtal och det behöver inte vara en massa timmar och tusenlappar med jurist inblandade i det.
Sen hävdar jag starkt att det är värt att prata om vardagsekonomin med varandra, oavsett hur själva fastigheten ägs.

 

[patriklarsson]

Men "flyttar in senare", verkar ju ej vara tillräckligt bevis om sambon, utan att ha betalat något, vid "skilsmässa" hävdar att planen från början var att flytta in ihop.
Därmed tkr jag det råcker att skriva ett papper med ett par validerande vittnen där det bara står att huset EJ köps för gemensamt bruk utan ska tillhöra ägaren/köparen.
Men kanske visar sig att pappret inte är värt ngt i efterhand när det är försent?

 

[Paxman]

Varför en sambo ska ärva sin partner förstår jag inte riktigt heller, den har förhoppningsvis sin egen ekonomi till skillnad från barnen så arvsrätten verkar rimlig.

Du får ursäkta men jag får uppfattningen att du är väldigt ung. Det är massor av par som lever ihop som om de vore gifta fast de av en eller annan anledning valt att inte ingå äktenskap. Hela begreppet "sambo" har tagits fram just av den anledningen. Väldigt många sambos har gemensam ekonomi och enligt Wikipedia har mer än hälften av alla nyfödda barn ogifta föräldrar, till detta kommer också alla som lever sambo men som inte skaffar/skaffat barn.

Det vanligaste måste ju ändå vara att man väntar med att flytta ihop tills man är ganska säker på att det är rätt person man är ihop med och planen är att leva ihop resten av livet. Därför är det inte alls konstigt att många som är sambo väljer att skriva testamente så att den efterlevande ärver det gemensamma boendet och bohaget. För mig är det konstigare att lagstiftaren inte gjort tvärt om när det gäller arvsrätten, att sambo per automatik ärver varandra och att ett testamente behöver skrivas om de INTE önskar detta. Då pratar vi samboförhållanden utan barn...bröstarvingars arvsrätt ska enligt mig vara oinskränklig!

 

[Paxman]

Men "flyttar in senare", verkar ju ej vara tillräckligt bevis om sambon, utan att ha betalat något, vid "skilsmässa" hävdar att planen från början var att flytta in ihop.
Därmed tkr jag det råcker att skriva ett papper med ett par validerande vittnen där det bara står att huset EJ köps för gemensamt bruk utan ska tillhöra ägaren/köparen.
Men kanske visar sig att pappret inte är värt ngt i efterhand när det är försent?

Det känns som att du letar efter problem hela tiden...varför inte bara försöka acceptera hur reglerna ser ut och spela med? De flesta andra tycker ju att det inte är några problem.

Det fungerar utmärkt att skriva ett eget papper och få det bevittnat av ett par vittnen. Lyckas du formulera texten korrekt är pappret fullt tillräckligt vid en tvist men blir det något fel kan det bli knepigt. Därför det kan vara smart att visa upp ditt papper för en advokat som kan tipsa om ev. justeringar (kostnad kanske några hundringar). När du väl har ett papper du vet är korrekt kan du ju återanvända det när du sparkat ut din första sambo och fått nästa att flytta in...bara att byta ut ett namn, datumet samt två nya underskrifter av vittnen!

 

[patriklarsson]

Jag får känslan av att du är gammal o lever i det förflutna. Accepterar/anpassar dig efter regler ist för att ändra dom osv.
Vilket tycker du ärligt verkar smartast, att skriva ett papper "varje gång" man blir sambo eller göra det "en gång" när man väljer någon att dela sitt liv med?
Jag tycker det sista.
Nu ser inte reglerna ut så o då får jag också pröjsa helt onödiga pengar för att man ska behöva formulera sig "på rätt sätt".
Tycker det är så idiotiskt så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Vill man bo o dela saker med ngn skriver man väl äganderätt eller gifter sig i min värld, jag önskar jag var yngre o slapp bry mig om byråkratiskt skit.

 

[Paxman]

Då är vi många som är gamla och lever i det förflutna!

Just "varje gång" är nyckeln i ditt resonemang...hur många gånger tänker du flytta ihop med någon och därigenom flytta isär med lika många...? Tanken måste ju ändå vara att när man väl flyttar ihop så gör man det med avsikten att leva ihop resten av livet...? Annars bör man behålla två bostäder och bo ihop utan att vara skrivna på samma adress vilket ju är vanligt innan man är helt säker. När man är ung kan man ju t ex vara skriven hos sina föräldrar men ändå bo ihop med någon som har egen bostad. Då finns aldrig risken att bostadsägaren måste dela med sig när ni tröttnar på varandra.

Det blir nog dessutom rejält mycket dyrare att hyra flyttsläp, göra adressändring, bjuda polarna på flytthjälpspizza etc "varje gång" du ska flytta isär än att be en advokat titta på dokumentet första gången du blir sambo...

 

[Alfredo]

När man är ung kan man ju t ex vara skriven hos sina föräldrar men ändå bo ihop med någon som har egen bostad. Då finns aldrig risken att bostadsägaren måste dela med sig när ni tröttnar på varandra.

Fast jag har svårt att tro att en bodelning enligt sambolagen alls påverkas av var parterna råkar vara mantalsskrivna. Rimligen är det de faktiska förhållandena kring samboförhållandet som ligger till grund för bodelningen.