Det finns ganska gott om tomter i attraktiva områden men priserna på tomterna är även de rejält tilltagna såklart. Med attraktiva är såklart allt relativt och personlig preferens men visst är det bara de absolut mest exklusiva adresserna som man räknar som attraktiva så finns det färre.P Pin skrev:
Menar inte bara exklusiva adresser, men i Stockholm finns nästan ingenting utom i mer avlägsna förorter.P PHPersson skrev:
Bromma, Solna, Sundbyberg, spånga, Vällingby alla noll. Hässelby och Järfälla, Danderyd en vardera. Sollentuna en handfull och Nacka ett dussin.
Många av dessa tomter är små, svåra att bygga på och dessutom dyra.
Och staden växer rejält varje år.
Tittar man ur ett icke-stockholms-perspektiv blir bilden av detta annorlunda.
Det finns många hus i landet i prisklassen "runt 3 miljoner" och då blir kalkylen en helt annan. Radhus i BRF för 1,5 miljoner och runt 6000-7000kr i avgift mot att lägga dubbla pengen på ett eget hus med riktig tomt. Eller för den delen... en nybyggd hyresrätt för 10-12000kr för en trea.
Sen kan man alltid fundera på om ens boende i första hand ska vara en investering som man ska tjäna pengar på eller om det är nånstans där man ska kunna bo och leva sitt liv efter så bra förutsättningar som möjligt. Tak över huvudet och nånstans att bo är svårt att klara sig utan om man ska leva ett "vanligt" liv.
Det finns många hus i landet i prisklassen "runt 3 miljoner" och då blir kalkylen en helt annan. Radhus i BRF för 1,5 miljoner och runt 6000-7000kr i avgift mot att lägga dubbla pengen på ett eget hus med riktig tomt. Eller för den delen... en nybyggd hyresrätt för 10-12000kr för en trea.
Sen kan man alltid fundera på om ens boende i första hand ska vara en investering som man ska tjäna pengar på eller om det är nånstans där man ska kunna bo och leva sitt liv efter så bra förutsättningar som möjligt. Tak över huvudet och nånstans att bo är svårt att klara sig utan om man ska leva ett "vanligt" liv.
Ja. För egen del har jag alltid sett boende som just en plats att bo i. Som man kan uppskatta för just det.O OskarJ skrev:
Men visst har det varit så under vissa perioder att man har kunnat se bostaden som en investering. Framförallt var det under 70 och 80-talen. Efter det har det nog inte varit så mycket investering.
Man då kunde man låta bygga sig ett hus, och starta med en garantiränta på 3.65%. Om då inflation och räntor var 12% så kan ju alla räkna ut vilken avans det var.
Som en extra krydda var det dessutom fulla ränteavdrag. Satt man t ex med 60% marginalskatt så sjönk dessa 3.65% ned till 1.46% Dvs man tjänade ca 10% av villan skattefritt per år.
(Dock skall tilläggas att garantiräntan stegades upp varje år. Men det kunde dröja ganska länge innan man nådde marknadsränta).
Någon kan ju mena att villapriserna inte nödvändigtvis steg lika mycket som inflationen. Men det gjorde ju nyproduktionen. Att inflationen var så hög berodde på att Regeringen Palme 1973 gett facken laglig rätt att tvinga till sig de löner de önskade. Och det gjorde dom. Det företagen då kunde göra för att överleva var att höja priserna. Så priserna steg lika mycket som lönerna. (Ja, det var helt förståndshandikappat på den tiden).
Här menar nog någon att då åkte man på reavinstskatt så de stänkte om det. Men då har man inte förstått. (S) vågade inte stöta sig för mycket med villaägare. Så det fanns en absurd anomali i skattelagstiftningen. För just villor specifikt fick man dra av inflationen. Det var bara reavinst utöver inflation man reavinstbeskattades för.
Varför gjorde nu överheten så här? Det handlade om Q-värde. Det måste vara billigare att köpa nyproduktion än befintligt. Annars stannade byggsektorn av. Och Byggnads mfl fack vågade inte (S) stöta sig med. Och då drog man helt enkelt ned garantiräntan så mycket som behövdes. Och skickade räkningen till skattebetalare över hela landet. Det var inte lika bra informationsspridning på den tiden, så långt ifrån alla förstod hur det låg till. Men de som förstod kunde ju utnyttja detta. Och skaffa nytt hus vart 5:e år eller så.
Här får nu de som gillar staten och regleringar jubla över hur fint det blir. Och vi andra får förfasa oss över hur galet det blir.