Nej, det kan man oftast inte. Den "gode mannen" kommer att kräva att arvet betalas ut. För då är barnens arv säkrat.hempularen skrev:
-----------------------------------------------
Nu orkar jag inte förklara det här en gång till. För den som vill ordna upp det för sin familj läs mitt inlägg ovan #44 kl11:05 . Det är så det går till, i nästan alla fall, när en sambo dör, i ett förhållande med gemensamma omyndiga barn.
Nej! Cujo besriver "praxis" och "sedvänja". "Rättspraxis" är något annat. Det finns alltså helt legala alternativ, som en överförmyndare KAN tillåta om man finner det rimligt och skäligt. Och det beror på att varken lag eller "rättspraxis" föreskriver arvskifte med någon som helst automatik (jordbruksfastighet undantagen).
Ett sätt är att i förväg avtala någon släkting (eller möjligen advokat som väl känner familjens förhållanden) att ställa upp som god man och testamentsexekutor. Man dokumenterar saken i testamente. Skulle dödsfall aktualisera testamentet kommer överförmyndare knappast att protestera mot arrangemanget.
Ett sätt är att i förväg avtala någon släkting (eller möjligen advokat som väl känner familjens förhållanden) att ställa upp som god man och testamentsexekutor. Man dokumenterar saken i testamente. Skulle dödsfall aktualisera testamentet kommer överförmyndare knappast att protestera mot arrangemanget.
Vad som är praxis vid handläggning, är vad de flesta kommer att drabbas av. Det borde räcka med en snabb titt här på forumets bygglovs-del för att snabbt inse att egenskaper som "rimligt", "skäligt" eller "sunt förnuft", alltför ofta saknas hos "våra" tjänstemän. T ex vad gör man om överförmyndaren/tingsrätten, anser att den gode man som står föreslagen i testamentet är jävig, eller på annat sätt olämplig?billy_baver skrev:
En juridisk konstruktion likt den som billy_baver föreslår, kan alltid bestridas av en obstinat tjänsteman. Det kan KAN det gå vägen, men det KAN också gå åt helvete... Men det är klart, är man beredd att chansa, kan det vara ett alternativ.
Vill man vara SÄKER på vad som händer om familjetragedin inträffar. Så bör man gifta sig och/eller skaffa livförsäkring enligt mitt tidigare inlägg. Samt som hempularen skrev, skaffa ett testamente med sambon som arvtagare, så att det blir billigare att lösa ut barnen.
Billy_Bäver: Detr är ovanligt att nära släktingar accepteras som gode män, då man med fog kan anta att dessa agerar i första hand i egen sak. Jag har inte råkat ut för det vad det gäller barn, men när det gäller äldre är det vanligt att barnen tar hand om sina föräldrars ekonomi, men så fort det kommer till det socialas kännedom brukar de i allmänhet utse en oberoende god man.
Till att börja med står det i Föräldrabalken, Kap 10, 7§ så här: "Skall efter föräldrarnas död förmyndare förordnas för en underårig och har föräldrarna eller en av dem gett till känna vem de önskar till förmyndare, skall denna person förordnas om det inte är olämpligt".
Det jag beskriver är alltså en situation som lagstiftaren förutsett. Frånskilda biologiska föräldrar kan som bilaga till testamente mycket väl ange att en sambo till "mantalsföräldern" träder in som barnens förmyndare i händelse av dödsfall. En förutsättning är att förmyndaren/sambon INTE är delägare i dödsboet. Arrangemanget kräver i praktiken att alla överens och införstådda med saken. Är man det blir resten en lätt match.
Bouppteckning förrättas senast tre månader efter dödsfallet. Testamentet med förordnande registreras tillsammans med resten av bouppteckningen. Därefter upprättar man avtal om samlevnad i oskiftat bo. Senast sex månade efter bouppteckningen meddelar man kommunens överförmyndare (med hänvisning till bouppteckning, testamente, förordnande och samlevnadsavtal) att "skifteshinder" föreligger.
Jo, det är korrekt: "Vattentätt" är en svordom bland advokater. Men i praktiken måste en överförmyndare vara kraftigt övernitisk för att kasta sig in i en uppförsbacke av detta format.
Det jag beskriver är alltså en situation som lagstiftaren förutsett. Frånskilda biologiska föräldrar kan som bilaga till testamente mycket väl ange att en sambo till "mantalsföräldern" träder in som barnens förmyndare i händelse av dödsfall. En förutsättning är att förmyndaren/sambon INTE är delägare i dödsboet. Arrangemanget kräver i praktiken att alla överens och införstådda med saken. Är man det blir resten en lätt match.
Bouppteckning förrättas senast tre månader efter dödsfallet. Testamentet med förordnande registreras tillsammans med resten av bouppteckningen. Därefter upprättar man avtal om samlevnad i oskiftat bo. Senast sex månade efter bouppteckningen meddelar man kommunens överförmyndare (med hänvisning till bouppteckning, testamente, förordnande och samlevnadsavtal) att "skifteshinder" föreligger.
Jo, det är korrekt: "Vattentätt" är en svordom bland advokater. Men i praktiken måste en överförmyndare vara kraftigt övernitisk för att kasta sig in i en uppförsbacke av detta format.