eviljava skrev:
Här kommer min högst lekmannamässiga bedömning av läget:

Om din sambo går bort kommer dina barn att ärva hennes del av huset. Du kommer att bli förmyndare över dem och kommer således att kunna bo kvar i huset.
Fel.
Kommunen kommer att utse en god man/förmyndare. Det blir med 110% säkerhet inte TS.
Eftersom de inte är gifta så skall barnen skall ha ut sitt arv direkt. (Samma regler som för särkullebarn) Det är tyvärr alldeles för vanligt att den överlevande sambon tvingas sälja bostaden för att barnen skall få ut sitt arv.

Iofs om man har en hög eller mycket hög belåningsgrad så finns det mycket lite värde i bostaden. T ex husetes värde 2 mkr, belånat till 1,8 mkr. Detta ger att barnen i detta fall ärver 50% av 200k kr (andra halvan äger svärmor). Kan inte då svärmor betala ut 100k kr kontant till barnen så får hon sälja... TS ärver inte en spänn, utan testamente.

/
 
När föräldraskapet är bekräftat har ogifta föräldrar samma ansvar och befogenhet som om de varit gifta. De har gemensam vårdnad och är gemensamt förmyndare, som gemensamt förvaltar de underåriga barnens egendom. När en av föräldrarna avlider kvarstår den överlevande som ensam vårdnadshavare och förmyndare.

MEN! När underåriga äger tillgångar värda över åtta basbelopp är förmyndare skyldiga att (årligen) redovisa till kommunens överförmyndarnämnd. Om en underårig t.ex. äger del i dödsbo kan överförmyndare förordna god man, som företräder myndlingen, exempelvis vid bouppteckningen och när man upprättar avtal om samlevnad i oskiftat dödsbo.

Om vårdnadshavaren hamnar i tvist med god man kan man låta länsstyrelsen pröva saken. Därefter driver man process i tingsrätt.
 
Vi var på väg in i liknande situation, så vi gifte oss. Det ÄR lite lättare när man har barn än när man inte har det. Hade ni inte haft barn skulle svärmor ärvt sin dotter om hon avled och du hade så att säga varit körd, då hade svärmor stått som ägare till hela huset plötsligt.

Har man barn i och är sambo är det ju som sagt barnen som ärver den avlidnes andel, och en förmyndare ansvarar för att barnens ekonomiska intressen tillvaratas. I normalfallet brukar det innebära att huset behålls om det finns möjligheter (att äga en bostad är INTE att vara fastighetsförvaltare), om det anses vara det bästa för barnens trygghet. Att ryckas upp från sitt hem när en förälder nyss avlidit är inte i barnens bästa intresse, men samtidigt måste ju den överlevande föräldern ha råd att bo kvar.

Att gifta sig i tingsrätten ger betydligt färre papper att skriva under än att fixa testamenten och andra papper :-D
 
mandg skrev:
Det här med Juridik är en djungel....

Eftersom det varit mycket spekulationer om allt möjligt så kan jag klargöra det hela.

1. Vi var på väg att köpa huset via bluestep, då dök svärmor upp och sa att hon kunde ta halva lånet, på såvis sparade vi typ 6-7 000 per månad.
2. Jag accepterade detta då jag känt min svärmor i över 10 år och litar till 100% på henne.
3. Beträffande giftemålet/eller köpa hus så har detta aldrig varit något val.
Vi köpte huset ett par dagar innan vi fick reda på att vi skulle få barn...därefter "glömdes" detta bort med giftemål.
4. Sagobröllop eller inte, det är jag inte tidigare inte velat gifta mig pga att jag har haft ett par JOBBIGA år med stora skulder ifrån en tidigare verksamhet som jag bedrev och ville därför inte belaste min sambo, barn etc med eventuella oangelägenheter som detta kan innebära så som utmätning av HENNES lön/ägodelar när jag har skitigt i det blå skåpet...
5. Svärmor kan inte skänka sin del av huset till min sambo pga att min sambo inte godkännes av banken att axla hela lånet pga mammaledigheter etc etc...
Ant punkt 5.
Bullskit. Eller:
Din svärmor kan stå på lånet med DIG som medsökande (du får då ha anmärkningar)
samtidigt som din sambo är ägaren till fastigheten!
En gång var jag som låntagare medan min kronofogdeanmärkte sonen som ägare till villan.
Resten ordnas via testamente.
 
billy_baver skrev:
När föräldraskapet är bekräftat har ogifta föräldrar samma ansvar och befogenhet som om de varit gifta. De har gemensam vårdnad och är gemensamt förmyndare, som gemensamt förvaltar de underåriga barnens egendom. När en av föräldrarna avlider kvarstår den överlevande som ensam vårdnadshavare och förmyndare.

MEN! När underåriga äger tillgångar värda över åtta basbelopp är förmyndare skyldiga att (årligen) redovisa till kommunens överförmyndarnämnd. Om en underårig t.ex. äger del i dödsbo kan överförmyndare förordna god man, som företräder myndlingen, exempelvis vid bouppteckningen och när man upprättar avtal om samlevnad i oskiftat dödsbo.

Om vårdnadshavaren hamnar i tvist med god man kan man låta länsstyrelsen pröva saken. Därefter driver man process i tingsrätt.
Lite sent, men om det blir fel, så är detta är sånt som knäcker folks ekonomi och lite till...

Det är skillnad på att vara gift och sambo:
För sambos gemensamma barn så skall arvet skiftas direkt. (Precis som för gifta personers "särkullebarn"). Kan du inte lösa ut barnen, så kan du tvingas sälja bostaden.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/sambon-kan-snuvas-pa-arvet_7143707.svd

http://www.viforaldrar.se/faktabanken/ekonomi/gift-eller-sambo


http://www.dinjurist.se/samboinfoPW.pdf
 
Redigerat:
Cujo skrev:
För sambos gemensamma barn så skall arvet skiftas direkt.

Ja och nej. Om något av barnen begär arvskifte måste det genomföras. MEN om ingen av dödsbodelägarna vill skifta arvet finns det ingen lag som tvingar fram arvskifte.

Sagt endast för att undvika eventuella missförstånd.
 
billy_baver skrev:
Ja och nej. Om något av barnen begär arvskifte måste det genomföras. MEN om ingen av dödsbodelägarna vill skifta arvet finns det ingen lag som tvingar fram arvskifte.

Sagt endast för att undvika eventuella missförstånd.
Pudelns kärna:

1. Det utses regelmässigt en god man att företräda sambos omyndiga barn, om det finns stora värden i dödsboet, t ex en fastighet eller bostadsrätt. Detta gäller trots att det handlar om gemensamma barn.

2. Denne kommer att begära arvskifte å barnets vägnar. Detta är det normala förfarandet!
 
Cujo skrev:
Denne kommer att begära arvskifte å barnets vägnar. Detta är det normala förfarandet!
Ja, det är det vanliga. Men det finns inget lagkrav att god man MÅSTE begära arvskifte.
 
billy_baver skrev:
Ja, det är det vanliga. Men det finns inget lagkrav att god man MÅSTE begära arvskifte.
Om han begär detta men den andra sambon är emot???
 
injonil skrev:
Ja just ja, del 2 av problemet, svärmodern.

Finns det egentligen någon lösning på problemet svärmödrar? ;)
Svårmor heter det väl?...:D
 
BigGitt skrev:
Om han begär detta men den andra sambon är emot???
"Den andra sambon"? De enda som kan begära arvskifte är dödsboets delägare (eller - alltså - deras förmyndare). Den som är bara sambo till en delägare har ingen befogenhet alls över dödsboet.
 
Den andra sambon lär ju vara den döda personen?
 
Anna_H skrev:
Den andra sambon lär ju vara den döda personen?
Anna_H
Lägg av. Du vet vad jag menar. Känner lilla mig ju! ;)

billy_baver

Tack.
 
billy_baver skrev:
Ja, det är det vanliga. Men det finns inget lagkrav att god man MÅSTE begära arvskifte.
Du ger (oavsiktligt?) sken av att det skulle finnas en rimlig möjlighet att undvika ett arvsskifte, när en sambo dör och det finns gemensamma, omyndiga barn. Det gör det inte!

Den "gode mannen" kommer att kräva ett arvsskifte. Han kommer också att kräva att barnen får sitt arv utbetalt direkt, även om det innebär att familjens hem måste säljas. Att barnen då förlorar inte bara sitt hem, utan antagligen också sina kamrater när de tvingas att flytta, är inget som den "gode mannen" tar hänsyn till. Det är tydligen viktigare att ha pengar på banken...

En del ger sig in på invecklade juridiska lösningar, men problemet med sådana konstruktioner är att de alltid kan bestridas av en övernitsik tjänsteman. Och även om man tillslut skulle vinna, så kommer det att kosta blod, svett, tårar, nattsömn, och pengar givetvis. Sedan så finns också risken att man faktiskt förlorar...

Det finns säkert undantag, men vem vågar chansa hela familjeekonomin (och familjelyckan?) på att bli ett undantagsfall? Jag vet bara två sätt där man kan vara helt säker på att kunna bo kvar:

1 Gifta sig. Skaffa var sin livförsäkring. Så att du kan bo kvar med bara en inkomst.

2 Skaffa var sin större livförsäkring, så att man har råd att lösa ut barnen om den andre dör och kan bo kvar med bara en inkomst. Tillägg, viktigt: Sambon måste stå som ensam förmånstagare.
 
Redigerat:
Man kan ju iofs lindra problemet genom att skriva inbördes testamente, då ärver barnen bara sin laglott (halva arvet), när den första föräldern dör. Det blir hälften så mycket att lösa ut via den gode mannen.

Jag är inte övertygad om att en god man nödvändigtvis måste tvinga fram en försäljning. Ett arvskifte, ja. Men man kan ju välja att låta barnen vara delägare i huset. Jag kan tänka mig att den gode mannen då gör en bedömning om den kvarboende föräldern har ekonomisk möjlighet att bo kvar i huset med barnen.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.