145 372 läst ·
341 svar
145k läst
341 svar
Jobbig situation - granne använder min privata väg till sitt nybygge
Det är helt riktigt det du skriver,... bara det att du citerade mig och skriver "DU (=TS)", ...och jag är ju inte TSJ JohanLun skrev:fast granne 2 kan ju inte parkera på den del av vägen som ni båda har servitut på... av samma anledning DU (=TS) inte kan parkera där, vad vi läst oss till har du rätt att anlägga och köra på vägen, inte parkera på den... Jag misstänker du måste lägga grinden där granne 2s servitut tar slut... så han kan åka 50m in, sen bygga en egen väg därifrån...
Och vad jag menade med mitt inlägg är att om nu granne 2 också har servitut längs en sträcka av vägen, vilken råkar bli de första 40-50 metrarna, så har han också större möjlighet att jävlas med TS om han nu önskar. Han kan ju köra sönder vägen och spela lite lagom oskyldig till att ha gjort det medvetet. Han kan också "råka" få soppatorsk lite lagom mitt på sträckan, osv.
"Men vilken idiot håller på sådär och löjlar sig" kan man ju undra. Ja, det finns ju ett otal trådar på exempel, för att inte säga TV program där helt sjuka och barnsliga grannar beskrivs, som gör allt för att göra livet surt för sina "offer"
Om du syftar på mina inlägg, så vill jag faktiskt ändå påpeka att tillrättavisande av missbruket av ordet "egendom" inte är "ordmärkningar" enligt mig.Jonatan79 skrev:
Tänk om någon lånar verktyg av dig, men sen när du får tillbaka den trasig utan kompensation och ifrågasätter detta, får du till svar att "ja, men den var ju min egendom medan jag använde den".
Har ju svårt att du skulle nöja dig med det svaret och tänka "ehh, jag orkar inte tjafsa om detta, för jag vill inte märka ord".
Tror ju ändå att du skulle motargumentera personens påstående om att verktyget var dennes "egendom" medan den använde den.
Nä, rätt skall vara rätt. Annars kan vi ju inte ens använda lagliga medel för att skydda oss själva, då jag exempelvis knappast tror att ordet "egendom" i detta fall skulle få missbrukas i en eventuell rättslig process för TS.
Medlem
· Etelä Pohjanmaa
· 2 467 inlägg
Trevlig linje ni valt för era framtida grannrelationer.
Nå, ni ska väl bara bo där merparten av ert resterande liv så om ni mår bättre av hålla på och jävlas med varandra så ska ni såklart löpa linan ut.
Nå, ni ska väl bara bo där merparten av ert resterande liv så om ni mår bättre av hålla på och jävlas med varandra så ska ni såklart löpa linan ut.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 917 inlägg
För att förklara begreppet egendom något. Det finns två sorters egendom enligt lagen, fast och lös. Fast egendom är jord och är indelad i fastigheter. Lös egendom (lösöre) är all egendom som inte är fast egendom.
Hade vägen tillhört fastigheten den ligger på hade den varit en del av fastigheten och därmed del av fastighetsägarens fasta egendom. Nu tillhör vägen istället TS och är därför hans lösa egendom. Denna lösa egendom har han ett servitut att ha förlagd på grannens fastighet.
TS kan förvisso sälja vägen, men då servitutet är kopplat till hans fastighet och inte honom personligen är det bara tillsammans med sin egen fastighet han kan sälja vägen som väg. Väggruset och markduken kan han dock sälja för bortforsling om han vill då de är hans.
Att äga något på ofri grund är inte helt ovanligt. Lantbruksarrendatorer äger exempelvis ofta stängslen på marken de arrenderar. Det innebär inte att de kan sälja stängslen till någon annan utan att de tas bort, utan rätten att ha stängslen just där hänger ihop med arrendet. Samma sak här alltså, även om servitutet ger TS starkare rätt än vad en arrendator har.
TL/DR Vägen är TS egendom. Det är lös egendom, men egendom likafullt.
Hade vägen tillhört fastigheten den ligger på hade den varit en del av fastigheten och därmed del av fastighetsägarens fasta egendom. Nu tillhör vägen istället TS och är därför hans lösa egendom. Denna lösa egendom har han ett servitut att ha förlagd på grannens fastighet.
TS kan förvisso sälja vägen, men då servitutet är kopplat till hans fastighet och inte honom personligen är det bara tillsammans med sin egen fastighet han kan sälja vägen som väg. Väggruset och markduken kan han dock sälja för bortforsling om han vill då de är hans.
Att äga något på ofri grund är inte helt ovanligt. Lantbruksarrendatorer äger exempelvis ofta stängslen på marken de arrenderar. Det innebär inte att de kan sälja stängslen till någon annan utan att de tas bort, utan rätten att ha stängslen just där hänger ihop med arrendet. Samma sak här alltså, även om servitutet ger TS starkare rätt än vad en arrendator har.
TL/DR Vägen är TS egendom. Det är lös egendom, men egendom likafullt.
I beg to differ. Ditt inlägg är motsägelsefullt, förutsatt att du menar "mark" med "jord", samt i det fall mina källor stämmer.Nötegårdsgubben skrev:
För att förklara begreppet egendom något. Det finns två sorters egendom enligt lagen, fast och lös. Fast egendom är jord och är indelad i fastigheter. Lös egendom (lösöre) är all egendom som inte är fast egendom.
Hade vägen tillhört fastigheten den ligger på hade den varit en del av fastigheten och därmed del av fastighetsägarens fasta egendom. Nu tillhör vägen istället TS och är därför hans lösa egendom. Denna lösa egendom har han ett servitut att ha förlagd på grannens fastighet.
TS kan förvisso sälja vägen, men då servitutet är kopplat till hans fastighet och inte honom personligen är det bara tillsammans med sin egen fastighet han kan sälja vägen som väg. Väggruset och markduken kan han dock sälja för bortforsling om han vill då de är hans.
Att äga något på ofri grund är inte helt ovanligt. Lantbruksarrendatorer äger exempelvis ofta stängslen på marken de arrenderar. Det innebär inte att de kan sälja stängslen till någon annan utan att de tas bort, utan rätten att ha stängslen just där hänger ihop med arrendet. Samma sak här alltså, även om servitutet ger TS starkare rätt än vad en arrendator har.
TL/DR Vägen är TS egendom. Det är lös egendom, men egendom likafullt.
Enligt Norstedts stora svenska ordbok:
Väg
"långsträckt, förhållandevis brett, banat stycke mark, avsett för samfärdsel"
samt
"Definition
” Väg, banadt, mer eller mindre bredt stycke af marken, löpande i mer eller mindre rak riktning och afsedt, att man skall färdas därpå från ort till annan, vare sig gående, ridande eller med fordon, utan att de senare därvid äro bundna vid ett bestämdt spår, såsom vid lokomotivbanor, hästbanor o. s. v. (se därom Hästbana, Järnväg och Spårväg). Väg i stad kallas vanligen gränd eller gata (se därom Gatläggning). „
– Nordisk familjebok, den sk. Uggleupplagan"
Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Väg
Väg är med andra ord mark. Mark är sedermera FAST egendom. Den fasta egendomen i TS fall är marken TS brukar som väg. Den marken ägs av granne 1. Med andra ord är marken, och därigenom vägen, granne 1's egendom.
TS äger enbart "vägbeläggningen" (i form av grus etc.) på den biten av mark som ägs av granne 1, samt även rättigheterna till att bruka den biten av mark som väg. Och den rättigheten är ingen egendom, det är en rättighet.
Jag hävdar fortfarande att vägen enligt strikt mening inte är TS egendom, däremot är beläggningen på den TS egendom.
Detta kan dock mycket väl krocka med vad som skrivs i lagtexter. Men om man kollar upp definitionen på väg, så blir det i så fall motstridigt.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 917 inlägg
Jag valde att skriva jord och inte mark för att det är det ordet som används i definitionen av fast egendom i 1 kap. 1 § jordabalken. Det är dock samma sak och ändrar inte det faktum att vägen är TS lösa egendom.
Men hur kan vägen bli TS lösa egendom, när väg = mark (eller jord om du så vill (https://sv.wikipedia.org/wiki/Jord_(egendom)), och mark = fast egendom?Nötegårdsgubben skrev:
Haha, ger du aldrig upp? Är det lagen eller dina tolkningar som gäller? Det blir väldigt ointressant med allt dravel...Martin_B skrev:
Vad jag tror att jag skulle göra om jag var i den situationen du har beskrivit är att kontakta så många som möjligt av alla som är eller kan bli inblandade i grannens bygge, entreprenörer, hanverkare, åkerier etc som jag kan hitta. Därefter skulle jag så sakligt som möjligt tala om att grannen inte har rätta att använda vägen och därmed inte heller de han anlitar till bygget och erbjuda mig att visa papper på servituten. Också tala om bakgrunden inklusive de konflikter som varit mellan grannen och många andra och gärna hänvisa till andra som kan intyga att det varit svårt att ha att göra med grannen.A arst skrev:
Jag tror att alla seriösa aktörer aktar sig för att medvetet bryta mot lagen och gärna inte vill ha att göra med en oseriös uppdragsgivare som inte följer lagar och regler, risken är ju stor att de själva råkar illa ut. Det är ju nu innan bygget är klart som chansen att sätta press på grannen är som störst eftersom det inte bara är denne som måste fram på vägen.
Det viktiga är att agera sakligt och absolut inte komma med hot mot de inblandade, bara tala om att du kommer att polisanmäla skadegörelse samt olaga intrång och fråga om de är beredda att ställa upp och vittna till polisen. De flesta tänker sig för både en och två gånger innan det ger sig in på saker som kan skapa strul och besvär.
Lycka till!
Husägare
· Älvsborg
· 2 270 inlägg
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 917 inlägg
För att den juridiska definitionen i viss mån skiljer sig från den allmänspråkliga. I vardagen räcker det normalt att veta att vägen är en del av marken som man kan köra på. När man legalt ska definiera en rättighet behöver man ofta vara mer precis.Martin_B skrev:
Som andra redan påtalat rör vi oss nu långt ifrån TS problem, men de som försöker märka ord och hävdar att TS gör fel när han kallar vägen sin egendom behöver läsa på enär de har fel.
Det var så klart inte avsikten att vara taskig mot TS, om det nu uppfattas så. Man kan också läsa mina inlägg som visar att jag vad gäller TS ursprungliga problem, faktiskt ställer mig på TS sida, förutsatt att han talar sanning, något som inte jag har någon anledning att misstro i nuläget.Hyltran från Veglemyren skrev:
Dock reagerade jag på TS ordval "egendom", då det började ringa lite klockor där om vad han kan ha för inställning till saker och ting. Dock hade TS svar på varför han skrev egendom, och det var för att man har sagt så till honom på Lantmäteriet.
Anledningen till att det började "ringa klockor" för mig när jag läste ordet "egendom" är att en av mina fastigheter inte bara är tjänande, utan även härskande (vägservitut), men jag skulle för den sakens skull inte kalla den vägen för min egendom. Däremot är jag medveten om att jag har nyttjanderätt på den biten av mark och den tjänande fastigheten inte kan göra något med den utan att först upphäva servitutet med min tillåtelse.
Därför blev jag frågande till ordvalet "egendom". Men återigen, säger lagen att så är det, så är det ju så. Det blir motstridigt med definitionen av väg, men må det vara så då.
Jag bryr mig egentligen inte, utan var mest nyfiken på hur man kunde få den vägen till egendom
Oavsett så bryr jag mig inte om varken eller och min avsikt var inte att vara taskig mot TS
inte alls. Ett banat stycke mark är en väg. Det står inget i definitionen av väg om ägarförhållandena. Vägen kan ägas av någon annan än marken under den och mekanismen för detta är just servitut.Martin_B skrev:
Precis som Nötegårdsgubben skriver så finns ett behov av att vara mer precis när det gäller lagtext än vad man är till vardags. Det var för övrigt en utmärkt förklaring på att en väg kan vara både fast och lös egendom.
VarsågodMartin_B skrev:
