Jag tänkte kort sammanfatta lite hur jag ser på situationen nu. Visst är det så att ni bara fått höra "min sida av saken" - det är ju den jag upplever. Jag har efter bästa förmåga varit korrekt med alla fakta (på något ställe utelämnar jag detaljer för att hålla ärendet anonymt).
Mina frågor var ju från början, vad kan jag göra i en akut situation, vilka rättigheter/redskap har jag, vilka steg är möjliga för mig. Jag har fått bra svar där, det har hjälpt mig.
En bakomliggande fråga är ju vad som gäller juridiskt, och det är fullt utrett (lantmäteriet använde i måndags ordet "glasklart" om ägandet).
Den andra frågan är vad man kan göra i det akuta läget - det är ju det jag egentligen frågade om här.
Den tredje frågan (som ventilerats i en del inlägg) är vad jag kan göra i långa loppet, när allt lugnat ner sig. Dvs om grannen på ett respektfullt sätt så småningom hör sig för om möjligheten att använda vägen till tänkt nytt hus.
I den andra frågan kan man säga att det är något mycket inkorrekt som pågått med vägen sedan ett par månader. Ja, jag tror faktiskt det i egentlig mening är brottsligt. Det är som att ha inbrottstjuvar i huset. De håller sig så att säga kvar i ditt hus med kroppstyrka. Till slut efter månader av försök till samtal blir liksom den dominerande tanken "ut!" (eller "bort från vägen"). Jag har tömt mina normala förmågor och vägar att komma framåt. Jag måste göra något som är mycket ovant för mig. Därav posten i detta forum.
När man har inbrottstjuvarna i huset, så är inte den dominerande tanken "vad ska jag ha för relation till dem i långa loppet". Eller "kanske blir mina resurser effektivare använda såhär" (det är ju möjligt att min borrmaskin skulle bli bättre utnyttjad om tjuven tog den).
Vad gäller den tredje frågan (långtidslösning), så är ju vägen min egendom, och det intressanta är att jag har ett val. Naturligtvis skulle olika personer med olika bakgrund göra lite olika saker här. Det intressanta med personlig egendom är att den är personlig, det är vårt ansvar att efter bästa omdöme själva bestämma hur vi vill att den används. Jag efterfrågar ingen synpunkt huruvida mitt långtidsval är korrekt här i forumet.
Det som gör situationen med grannarna obehaglig är att det inte bara är vägen. Det har varit en tidigare lista av stölder, hot, trakasserier och lögner. Nu har det tillkommit olovligt bruk av vägen och senast igår tillkom skadegörelse (grannar hade sönder avspärrningen igår - jag ska reparera idag).
Vad gäller den akuta situationen, så blir det ju så att om jag inte stoppar det, så tillåter jag att min egendom används i en process vars atmosfär jag inte känner att jag kan stödja. Om jag inte avbryter detta, så känner jag att jag låter mina resurser utnyttjas på respektlöst och kriminellt sätt. Då bidrar ju själv (om än passivt) till handlingar jag ej känner är anständiga eller etiskt OK.
Jag utesluter inte att relationen till grannar kan förbättras - men jag tror det behövs en hel del "cool down time". Som jag känner nu, så är jag ej intresserad av att dela vägen med dem. Om de återkommer om en tid och jag känner att de respekterar mig, lyssnar till det jag säger och själva är sakliga (inga nya lögner), ja då får man se om ett samtal leder någonstans. Helt centralt är att jag först upplever att de har ett verkligt intresse av hänsyn, respekt och ärlig dialog. Utan det har vi ingen startpunkt.
Mina frågor var ju från början, vad kan jag göra i en akut situation, vilka rättigheter/redskap har jag, vilka steg är möjliga för mig. Jag har fått bra svar där, det har hjälpt mig.
En bakomliggande fråga är ju vad som gäller juridiskt, och det är fullt utrett (lantmäteriet använde i måndags ordet "glasklart" om ägandet).
Den andra frågan är vad man kan göra i det akuta läget - det är ju det jag egentligen frågade om här.
Den tredje frågan (som ventilerats i en del inlägg) är vad jag kan göra i långa loppet, när allt lugnat ner sig. Dvs om grannen på ett respektfullt sätt så småningom hör sig för om möjligheten att använda vägen till tänkt nytt hus.
I den andra frågan kan man säga att det är något mycket inkorrekt som pågått med vägen sedan ett par månader. Ja, jag tror faktiskt det i egentlig mening är brottsligt. Det är som att ha inbrottstjuvar i huset. De håller sig så att säga kvar i ditt hus med kroppstyrka. Till slut efter månader av försök till samtal blir liksom den dominerande tanken "ut!" (eller "bort från vägen"). Jag har tömt mina normala förmågor och vägar att komma framåt. Jag måste göra något som är mycket ovant för mig. Därav posten i detta forum.
När man har inbrottstjuvarna i huset, så är inte den dominerande tanken "vad ska jag ha för relation till dem i långa loppet". Eller "kanske blir mina resurser effektivare använda såhär" (det är ju möjligt att min borrmaskin skulle bli bättre utnyttjad om tjuven tog den).
Vad gäller den tredje frågan (långtidslösning), så är ju vägen min egendom, och det intressanta är att jag har ett val. Naturligtvis skulle olika personer med olika bakgrund göra lite olika saker här. Det intressanta med personlig egendom är att den är personlig, det är vårt ansvar att efter bästa omdöme själva bestämma hur vi vill att den används. Jag efterfrågar ingen synpunkt huruvida mitt långtidsval är korrekt här i forumet.
Det som gör situationen med grannarna obehaglig är att det inte bara är vägen. Det har varit en tidigare lista av stölder, hot, trakasserier och lögner. Nu har det tillkommit olovligt bruk av vägen och senast igår tillkom skadegörelse (grannar hade sönder avspärrningen igår - jag ska reparera idag).
Vad gäller den akuta situationen, så blir det ju så att om jag inte stoppar det, så tillåter jag att min egendom används i en process vars atmosfär jag inte känner att jag kan stödja. Om jag inte avbryter detta, så känner jag att jag låter mina resurser utnyttjas på respektlöst och kriminellt sätt. Då bidrar ju själv (om än passivt) till handlingar jag ej känner är anständiga eller etiskt OK.
Jag utesluter inte att relationen till grannar kan förbättras - men jag tror det behövs en hel del "cool down time". Som jag känner nu, så är jag ej intresserad av att dela vägen med dem. Om de återkommer om en tid och jag känner att de respekterar mig, lyssnar till det jag säger och själva är sakliga (inga nya lögner), ja då får man se om ett samtal leder någonstans. Helt centralt är att jag först upplever att de har ett verkligt intresse av hänsyn, respekt och ärlig dialog. Utan det har vi ingen startpunkt.
Redigerat:
Det fanns från samfällighetsvägen en gammal vägstump ut i hagen, runt 40-50 meter. Min väg sammanfaller delvis med den (i början). Den biten har granne 2 servitut på (från granne 1). Resterande dryga 150 meter är helt nybyggda. Faktiskt var det så att den första delen oxå nyanlades då. Tidigare var det mer en traktorstig med grus i spåren. Min väg är gjord för att bära lastbilar - det gick åt 650 ton stenkross. Granne 1 och 2 fick denna renovering gratis.E Erik_X skrev:
I granne 2:s servitut står att han har rätt att använda och underhålla dessa 40-50 meter.
Hans servitut är inritat i lantmäteriets dator. De angav längden på hans servitut till mig.
Jag ska oxå berätta att jag under sista två dagar fört dialog med bygglovsenhet på kommunen, och de har snabbgranskat frågan om min väg. Deras slutsats är den samma som lantmäteriets (informationen kommer ju därifrån) - dvs att det är min väg och att grannen ej kan använda den utan lov.
Grannars handläggare höll med om detta (det var en annan person utredde) och var beredd att informera mina grannar. Jag tror de varit med om liknande situationer förut, de förstod att det ibland behövs en tredje part som framför något - skönt för mig att höra. Dock måste grannen ringa dem själva och höra sig för.
Jag tror inte det finns så stora möjligheter för dem att framhärda så mycket längre i detta.
Grannars handläggare höll med om detta (det var en annan person utredde) och var beredd att informera mina grannar. Jag tror de varit med om liknande situationer förut, de förstod att det ibland behövs en tredje part som framför något - skönt för mig att höra. Dock måste grannen ringa dem själva och höra sig för.
Jag tror inte det finns så stora möjligheter för dem att framhärda så mycket längre i detta.
Det du beskriver här ovan är ett stort j*vla problem för dig, rätt ut sagt. Om nu din "jobbiga" granne har nyttjanderätt på de första 40-50 metrarna av "din" väg, så kan din jobbiga granne ställa sig på tvären nästan hur mycket som helst, genom att exempelvis själv ställa bilar där, parkera de, lite "lagom obekvämt", skapa håligheter genom att köra sönder vägen osv.A arst skrev:
Nu förstår ju vem som helst att man inte bör (eller kanske ens får) bruka ett gemensamt servitut på det viset, men han har ju ändå rätt att köra där osv., han kan ju bara hävda att "oopps, där körde vi lite tufft en gång ja, nu blev där mycket hål och gropar", eller "ojdå, bensinen tog slut, så nu blev bilen stående där", eller vad för idiotiskt som helst.
Så att han också har rätt att nyttja en del av samma väg som du behöver använda för att komma in på din tomt, gör det hela klart mycket svårare.
För övrigt vill jag sälla en fråga. När du skriver att vägen är din "egendom", använder man verkligen det ordet i avtalet? Har man servitut på annans mark, så är det ju så att markägaren äger marken, dvs. hans egendom. Däremot har du nyttjanderätt på en del av hans mark.
Jag har själ servitut där min fastighet är den tjänande fastigheten. Dvs. den härskande fastigheten har rätt att använda min mark enligt vad som anges av avtalet, däremot så är det fortfarande jag som äger marken, dvs. det är min mark, min egendom.
Är det inte likadant för dig och granne 1? Dvs. din väg är din att nyttja som tillåts enligt avtalet genom nyttjanderätt, däremot är det fortfarande granne 1 som äger marken, dvs. hans egendom även fast han själv inte får nyttja den biten av sin mark?
Blev bara lite nyfiken
Lite Off Topic, men vi har en liknande situation här i närheten.
En vägsnutt där det strids och bråkas, om än inte med blanka vapen.
Vägsnutten kallas allmänt Gazaremsan
En vägsnutt där det strids och bråkas, om än inte med blanka vapen.
Vägsnutten kallas allmänt Gazaremsan
Mitt råd till dig. OM servitutavtalet tillåter, sätt upp en rejäl grind som du låser efter varje passage, så slipper du honom ett tag.A arst skrev:
Kör han runt din grind, dvs. rundar den över antingen sin egen, eller granne 1's mark, så sätt upp staket åt det hållet. Gör han det åt andra hållet, sätt upp staket där med en bit.
Sätt upp 10 meter i taget. Rundar han runt de 10 metrarna, sätt upp 20 meter till på bägge sidor.
Fortsätter han så, sätt upp än mer staket!
ELLER
Så ringer du runt till myndigheter och hör dig för vad du aktivt kan göra för att med lagens hjälp hålla honom borta från "din" väg. Sedan avgör du om det är värt och lönsamt att gå den vägen, istället för att själv bygga staket.
Så 3 alternativ:
1. Staket och grind som du bekostar själv.
2. Tar rättsliga åtgärder som du bekostar själv.
3. Lär dig att leva med det.
4. Du kan få ett fjärde med - börjar hoppas på ett mirakel att han skall sluta upp med dumheterna
Lycka till!
De får se till att skriva om sina "servitut", så problemen upphörKnockOnWood skrev:
Lite Off Topic, men vi har en liknande situation här i närheten.
En vägsnutt där det strids och bråkas, om än inte med blanka vapen.
Vägsnutten kallas allmänt Gazaremsan
Det här är en central bit för mig. Jag tar inte viktiga beslut under inflytande av hot (som oftast till slut oftast är tomma - eller bara tråkiga att verkställa). Jag kan under en sådan tid parkera bilen hos goda vänner, en liten bit bort. Om vi får gå några hundra meter extra per dag, i några dagar, en vecka, ja då gör vi det.Martin_B skrev:
Ordet "egendom": Jag använder det ord lantmätare har använt i ett antal av våra samtal. Jag känner ej personligen behov av att betvivla deras kompetens.
Redigerat:
Jag kan ju inte se hur vägen, som ju består av granne 1's mark, skulle vara din "egendom" p.g.a ett servitut.A arst skrev:
Om vägen är din egendom, vilket också är samma sak som att du äger vägen, skulle innebära att du inte behöver ha servitut för att få köra där överhuvudtaget, eftersom marken ju är Din.
Men så verkar ju inte vara fallet, eftersom granne 1 äger den marken enligt dig (marken är med andra ord granne 1's egendom).
Jag kan inte förstå hur Lantmäteriets personal kan få det till att vägen är din "egendom" faktiskt.
Egendom enl. Norstedts stora svenska ordbok:
"1 sammanfattningen av allt som (viss) person äger, särsk. sådant som har större ekon. värde"
Enligt min mening har du nyttjanderätt av granne 1's egendom, inget annat.
Nej, det här har varit uppe många gånger i tråden - snälla läs.
Mitt servitut är rätten att anlägga en väg på annan fastighets mark. Då granne 1 köpte fastigheten var marken (sedan länge) reserverad för just detta ändamål.
Den rätten har jag oxå använt. Min tomt har anlagt och finansierat denna väg till 100%.
Och nej, väg består inte av mark. Väg är något anlagt.
Mitt servitut är rätten att anlägga en väg på annan fastighets mark. Då granne 1 köpte fastigheten var marken (sedan länge) reserverad för just detta ändamål.
Den rätten har jag oxå använt. Min tomt har anlagt och finansierat denna väg till 100%.
Och nej, väg består inte av mark. Väg är något anlagt.
Så vägen är din egendom säger du.
Om jag frågar som så här. Kan du sälja den vägen? Svara ja eller nej.
Om jag frågar som så här. Kan du sälja den vägen? Svara ja eller nej.
Det enda du äger där enligt mening, är materialet du har använt för att anlägga vägen, dvs grus etc.... och det kan du ju alltid sälja om du önskar, men "vägen" i övrigt?
Enligt Norstedts stora svenska ordbok:A arst skrev:
"Väg"
"långsträckt, förhållandevis brett, banat stycke mark, avsett för samfärdsel"
Du äger alltså inte marken, du äger enbart beläggningen på den, dvs. gruset i ditt fall.
fast granne 2 kan ju inte parkera på den del av vägen som ni båda har servitut på... av samma anledning DU (=TS) inte kan parkera där, vad vi läst oss till har du rätt att anlägga och köra på vägen, inte parkera på den... Jag misstänker du måste lägga grinden där granne 2s servitut tar slut... så han kan åka 50m in, sen bygga en egen väg därifrån...